The point is, we should never underestimate process.The experience of the doing is everything. The ending should be the end of that experience, not the experience itself.
Så säger J.J. Abrams i senaste Wired som är den bästa på länge. J.J är gästredaktör och gör hela tidningen till ett enda stort mysterium, det är artiklar om magi, om mystiska koder, om Star Trek (förstås) och om ett amerikanskt Stonehenge.
Och så är det J.J. Abrams essä om poängen med att inte veta. Hans teori går ungefär ut på att i ett samhälle där vi vet allt och det vi inte vet aldrig är längre än en googling bort så har vi förlorat något som på många sätt kan vara väldigt givande. Han pratar om känslan av att inte veta och att inte förstå och om hur den känslan i många fall kan ge oss en rikare upplevelse när vi väl får svaren vi letar efter. Abrams skriver bland annat om filmer, hur vi nu för tiden alltid vet vad som komma skall, till exempel att jag redan nu vet att Bilbo kommer som film 2012 eller hur jag redan nu har sett flera av dom roligaste scenerna från Brüno och hur jag genom detta inte kommer att bli lika medryckt och lika fascinerad av de färdiga filmerna som om allt hade kommit som en överraskning. Abrams tar upp Cloverfield (som hans produktsbolag Bad Robot ligger bakom) som lyckades förvåna en hel värld när den första trailern dök upp på biograferna och detta genom att aktivt välja att inte göra något som helst väsen av sig innan denna första trailer. Trailerns innehåll hade kanske om vi varit mer förberedda inte gjort ett starkt intryck alls, men nu, nu när vi hade noll förhandsinformation så blev vi nyfikna. Jag kommer ihåg att jag blev det i alla fall.
Abrams skriver förstås även om Lost, att han hela tiden får frågor om vad som ska hända, hur det ska sluta och hur allt hänger ihop. Men precis som en trollkarl som avslöjar sina knep skulle Lost förstås blir helt ointressant samma sekund som svaren på dom frågorna gavs.
Vart vill jag komma (eller vart vill J.J. Abrams komma menar jag förstås, jag gör ju bara en rewrite)? Jo, slutpoängen är förstås att det är bra att inte veta ibland, livet blir roligare, händelser blir häftigare, målet är inte allt utan det är resan dit som räknas!
Här är J.J. på Ted.com: