Ola Skoog

Andra dagen innehöll också flera fantastiska små blixttal men jag väljer att även här plocka russinen från kakan.

Första russinet stod Tomas Lundborg från företaget Inspirativ för i form av sitt tal ”Etablera regler för självorganiserade team”. Här handlade det om hur väldigt givande det kan vara att som en arbetsplats eller som en arbetsgrupp se till att man har samma spelregler och gemensamma värderingar. Hur det kan resultera i högre effektivitet/produktivitet, hur det kan leda till att de diskussioner som förs hela tiden lyfts till en högre nivå, hur det kan skapa stabilitet i team med hög personalomsättning och hur det kan underlätta konflikthantering.

Det här kan ju låta som självklarheter men det som gjorde att Tomas fastnade i mitt huvud var hans sätt att se på  hur det hela skulle genomföras i praktiken. Tomas menade att våra värderingar och spelregler hela tiden ska påverka vad vi ser och hör i rummet. Hur pratar man med varandra? Vad är inte okej att säga? Vad uppmuntras man att dela med sig av? Otroligt viktigt är att inte nöja sig med värderingar i form av lull lull och fina ord utan istället väldigt konkreta saker som ”Ring varandra på telefonen istället för att mejla”, ”Hälsa på varandra på morgonen” eller ”Vi äger koden gemensamt”.

Att definiera vad vi tycker är viktigt kan hjälpa oss att vara tydliga mot varandra och om vi hela tiden ser till att ge beröm när reglerna följs och komma med kritik när någon regel bryts så jobbar vi  hela tiden mot en allt bättre arbetsplats.

Jag har sett Tomas tala om liknande grejer tidigare och det låter säkert flummigt när jag försöker få ned det på pränt men Tomas var väldigt inspirerande och hann med många intressanta tankar på sina tio minuter.

Okej, sista favoriten: Joakim Holm från Adaptiv som pratade om det här med löften och om hur olika typer av löften kan ge oss antingen enorma skuldkänslor eller chansen till evigt liv!

Joakim exemplifierade det hela med två olika popkulturella referenser i form av filmen The Pledge och serietidningshjälten Fantomen. I The Pledge lovar Jack Nicholson en kvinna att han ska hitta den som mördat hennes son. Det här löftet driver honom till att vidta allt mer extrema åtgärder, och det slutar med att Jack viger hela sitt liv åt att hålla sitt löfte vilket gör honom mer eller mindre galen och enormt skuldfylld. Fantomen å andra sidan, Fantomen lovar någon gång på 1500-talet ”…att ägna mitt liv åt att bekämpa sjöröveri, grymhet och orättvisa” och genom det löftet lever han vidare genom generationerna helt fri från skuld eller galenskap. Där Jack Nicholssn blir galen blir Fantomen odödlig!

Vad är då den stora skillnaden mellan dessa två löften?

Jo, till skillnad från Jack så utlovar Fantomen inte ett visst resultat, Fantomen utlovar istället ett beteende.

Och ofta, inte bara som systemutvecklare, gör du misstaget att ge löften om ett resultat när du faktiskt inte vet om löftet går att hålla. Ännu värre blir det när du lovar resultat från någon annan än dig själv, något som är minst lika vanligt i form av löfteskedjor där en stackars utvecklare pressas till att lova resultat till konsultchefen som lovar resultat till projektledaren som lovar resultat till säljaren som lovar en färdig lösning till kunden och sen sitter vi där med massor av löften som bryts och  konflikter som skapas.

Kontentan av detta är att vi i många fall måste sluta med att lova resultat och istället nöja oss med att utlova ett beteende.