Läser Here Comes Everybody och slås av hur den sätter ord på saker jag själv upplevt och varit med om, hur den på ett teoretiskt plan förklarar hur vissa väldigt praktiska och reella saker i mitt liv faktiskt kunnat ske.
Har inte läst ut boken än men jag kan ändå inte hålla mig från att säga något om den.
Bokens tes är i korthet: Kostnaden (chefer, pengar, tid, energi, osv.) för att organisera saker och för att få folk att samarbete med varandra har med hjälp av olika tekniska lösningar gått mot noll. Denna nolla i kostnad och det icke existerande behovet av ett formellt ledarskap möjliggör grupperingar och samarbeten kring saker där kostnaden tidigare varit för hög och där ansträngningen gjort att det inte varit värt att försöka. Boken (och många sociologer med den) hävdar att människan i grunden är en social varelse och att vi har en naturlig tendens att gruppera oss och jobba tillsammans. Teknik som underlättar detta triggar alltså en väldigt fundamental del av vad det innebär att vara människa.
Boken drar upp flera olika exempel på hur detta har gett upphov till händelseförlopp som för bara några år sedan hade varit helt orimliga. Det första exemplet handlar om en kvinna som blir av med sin mobiltelefon men som lyckas få en hel stad att hjälpa till med att få fram telefonen genom att lägga upp en beskrivning av händelsen på Internet och till detta koppla diskussionsforum där flera tusentals människor tillsammans till slut lyckades fiska fram telefonen.
För inte alls länge sedan hade kostnaden för att få alla dessa tusentals människorna att jobba tillsammans för att hitta en fjuttig liten telefon gjort projektet helt menlöst. Att köpa en ny telefon hade varit betydligt lättare.
Det här sättet att få saker att hända med teknikens hjälp tror jag att många vana Internet(miss)brukare känner igen, bästa exemplet från mitt eget liv är bloggen Att Skriva om Spel.
Bloggen föddes och frodades på följande vis:
- Jag hängde mycket på www.loading.se där jag väldigt sporadisk diskuterade fenomenet speljournalistik, något jag inte var ensam om. Jag kände att några av medlemmarna tyckte att det här var ett lika intressant ämne som jag.
- Jag skickade ett meddelande till några av dem och frågade om dom ville starta en blogg där vi kunde skriva om det här smala ämnet och alla tyckte att det lät kul.
- Jag installerade WordPress på min domän, vi skickade ett fåtal mejl till varandra där vi bestämde att alla skulle skriva varsin inledande text.
- Alla gjorde detta, vi la ut texterna på bloggen och sen gjorde vi lite reklam för den på olika spelforum.
- Kort därefter hade vi ca 4 000 regelbundna läsare och ibland över 100 kommentarer per inlägg.
- Vi skrev massvis av texter, andra hörde av sig och ville skriva, vi blev intervjuade (av tidningar och av andra bloggar) och etablerade speljournalister gick sönder av irritation över att ett gäng amatörer (i alla fall jag) kunde tycka till om något som de visste allt om!
- Bloggen levde sitt eget lilla liv i drygt 3 år för att till slut rinna ut i sanden på grund av att ingen längre var intresserad av att driva den vidare.
Allt det här gick liksom av sig självt. Ingen formell ledare krävdes, knappt ett enda gemensamt beslut togs och förutom de inledande reklaminläggen på diverse spelforum gjordes ingen ansträngning för att locka dit fler besökare och ändå satt vi där med flera tusen väldigt aktiva läsare som till slut gjorde bloggen till sin egen där vi som startade den bara var en väldigt liten del av något mycket större. Bloggen blev en rejäl ögonöppnare för mig vad gäller Internets förmåga att skapa nya mötesplatser och dess förmåga att skapa engagemang, liv och rörelse!
Och det här är bara ett litet ynka exempel från mitt eget lilla hörn av Internet!
Boken har även fått mig att fundera på alla de regler och förordningar som ofta tillkommer när någon får för sig att starta en traditionell förening. Googla på ”starta förening” och du hittar sida upp och sida ned som talar om för dig hur du ska jobba med styrelser, kassörer, sekreterare, årsmöten och stadgar. Alla dessa regler kan förstås tjäna ett syfte, de har inte uppkommit bara för skoj skull, däremot måste alla nya organisationer fråga sig om de verkligen är relevanta i en modern organisation. Innan dagens effektiva kommunikationslösningar och samarbetsplattformar fanns på plats, innan just kommunikation och samarbete var världens enklaste grej, så fanns det med all säkerhet en poäng med att skapa alla dessa regler. Men den som startar en förening idag och samtidigt följer alla dessa gamla råd är i min mening ute och cyklar, det är inte längre såhär en grupp människor måste agera för att jobba effektivt tillsammans.
Internet som möjliggörare av större eller mindre grupper av folk som vill jobba ihop och driva gemensamma frågor eller projekt (vill nästan inte kalla det för projekt, ordet känns så…gammalt) är vad som gör Internet fantastiskt och det är det som på riktigt är en bidragande orsak till att världen inte är samma värld som den var för bara 10 år sedan.
Får mejl från Bokus:
