Recension av Halo 5

halo5

Efter typ 10 timmar eller så utspritt över en period på ett gäng månader har jag till slut spelat klart Halo 5 tillsammans med min bror, alltid co-op med Halo förstås, ända sen den ljuvliga och klassiska första delen.

Och känslan som spelet lämnar kvar i mig är…ingen känsla alls.

Spelet avslutas med en relativt lång filmsekvens där jag tror att jag ska bry mig om vad som händer och där det känns som att en äldre kvinna ska locka fram någon sorts känsla av glädje, sorg, lättnad eller något annat som jag absolut inte känner.

Kampanjen som lett fram till den här avslutningen har varit kantad av liknande filmsekvenser och speldialog som från allra första början varit helt omöjliga att förstå eller bry sig om.

När spelet slutar vet jag inte ens vem som är ond och vem som är god. Vad höll egentligen Cortana på med? Var hon snäll eller dum? Vem var den där rösten som pratade så mycket under dom sista banorna? Vad ville hon? Vem var hon? Var hon ond eller god? Ingen aning.

En helt misslyckad handling skulle ju kunna vägas upp av fantastisk spelkontroll och rolig spelmekanik, underbar bandesign, roliga vapen och intressanta fiender men även här misslyckas Halo 5 kapitalt.

Spelkontrollen och mekaniken bakom alla strider känns faktiskt helt OK men oinspirerad bandesign och nästan omöjligt tråkiga vapen (förutom klassiker som svärdet, pistolen och det klassiska automatgeväret) gör att spelet aldrig lyfter. Det är verkligen chockerande hur tråkiga och identitetslösa spelets vapen är. Sättet spelet återkopplar när du träffar en fiende är också det helt obefintligt och den bestående känslan är att du springer runt med typ en vattenpistol eller en ärtskjutare vars effekt på fienderna är noll och ingenting.

Fienderna vill jag nästan inte prata om. Dom klassiska fienderna i form av Elites, Grunts, Jackals och Hunters är lika bra som vanligt men allt det andra? Oj så tråkigt!

Det första Halo bjöd på en helt ny och alltid fascinerande spelvärld full av minnesvärda stunder till fots eller i en jeep, en stridsvagn eller uppe i luften! Det bjöd på fantastisk fiendedesign och underbara vapen med tydliga användningsområden.

Halo 5 bjuder på inget av det.

Förlåt Halo, men jag gör slut. Det är inte jag, det är du.

Det här inlägget postades i Bla bla bla och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.