Far Cry 2 – årets FPS!

Under min tre dagar lååånga semester som jag hade i början av den här veckan kände jag tidigt att jag behövde ett härligt spel att förlora mig i, tänkte först att jag skulle åka in till stan och köpa Brutal Legend men kände ändå ett motstånd där, jag tror tyvärr inte att det spelet är så himla bra som många försöker få det till.

Istället gick jag igenom spelhyllan för att se om jag kunde hittat något gammalr lir som fortfarande kunde locka, och det var så det gick till när jag fick ett nygammalt favoritspel i form av Far Cry 2.

När Far Cry 2 släpptes, när det nu var, köpte jag det direkt, jag hade laddat för det här spelet rätt länge, kollat på filmer, bilder, läst artiklar, sett intervjuer och allt sånt där som ingår i en hype. Men när jag väl fick spelet i mina händer var det något som blev fel. Jag påbörjade spelet men fastnade aldrig, det kändes bara jobbigt, svårt att greppa och på det stora hela väldigt bökigt och extremt långsamt, repetetivt och utdraget. Jag spelade några uppdrag utan att förstå riktigt hur spelet var uppbyggt eller hur jag skulle ta mig an det. Gav upp rätt snabbt och kastade upp det i bokyllan där det fick samla damm.

Men nu, när jag spelar det på nytt, så ser jag något helt annat! Det här är ju ett fantastiskt spel!

Bökigt? Ja! Men på ett bra sätt, på ett sätt som ger mig en känsla av utsatthet och en känsla av att jag när som helst kan dö, att jag när som helst kan bli anfallen, att jag måste ta det väldigt försiktigt när jag ska anfalla en stor villa ute i djungeln för att befria en kidnappad präst, eller vad det nu kan handla om.

Långtsamt? Ja, det med! Men på ett skönt sätt om du ger spelet tid, om du istället för att försöka stressa igenom varenda situation inser att det här måste gå långsamt för annars blir du skjuten i huvudet. Att smyga, sakta, sakta, fram i mörkret genom det höga gräset, att stanna till och plocka fram din kikare, titta ner på kartan, markera och memorera områdets nyckelpositioner för att sedan slå till med ditt prickskyttegevär mot en intet ont anande vakt och sen snabbt springa därifrån innan hans vaktkompisar hittar dig, fly upp på en närliggande kulle och lobba ner handgranater mitt bland dina fiender, att sen resa sig upp och fly ner till floden, hoppa in i en båt och åka tillbaka till stan för att samla in pengarna för ett slutfört uppdrag. Att göra det, att planera och låta det ta den tid som krävs för att lyckat uppdrag, det är väldigt tillfredsställande när det väl klaffar.

Hela tiden påminns du om din utsatthet och om hur skitigt och jobbigt allting är. Det är bilar som går sönder, det är vapen som krånglar och det är malarian som spökar. Första gången jag spelade spelet var det här enorma irritationsmoment, men nu när jag ger det en andra chans är det här delar av spelet som faktiskt tillför något, dom gör det jobbigt för mig och det är det jobbiga och slitiga som gör att det känns extra bra när saker väl går din väg.

Far Cry 2 – 2009 års bästa First Person Shooter (i min värld that is)!

Det här inlägget postades i Bla bla bla och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/1/7/2/olaskoog.se/httpd.www/blog/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

En kommentar till Far Cry 2 – årets FPS!

  1. Linus skriver:

    Håller helt med, det är ett fantastiskt spel med många intressanta koncept.

Kommentarer inaktiverade.