TV-spelstjejer jag blivit kär i

Kärleken drabbar dig ibland när du minst anar det. Kanske i en bar, kanske på jobbet, kanske på en konferens, kanske på Internet. Eller! Kanske i ett tv-spel.

Nico, Zoë, Jade, Bastila och du tjejen i ”Over The Distance”, det här är en hyllning till er:

Bastila och jag blev snabbt ett riktigt radarpar som med varsitt lasersvärd gjorde galaxen till ett bättre ställe i vår långa och mödosamma jakt på Darth Malak, lärljunge till den ökände Darth Revan. Men mitt i spelet hände något som satte hela min värld i gungning. Bastila berättar den hemska sanningen: att det är jag som är Darth Revan och att hon varit inblandad i att ge mig en minnesförlust för att på så sätt få mig att byta sida, från den mörka till den ljusa. Jag förstår först ingenting men reagerar sedan med ilska, jag skäller ut Bastila på ett sätt som var helt olikt allt jag gjort tidigare i spelet och det hela slutar med att vi blir riktiga ovänner.

Längre fram i handlingen blir Bastila bortförd av Darth Malak som med sina mörka jedi-krafter får Bastila att gå över till hans sida och det hela leder till slut fram till att jag möter en Bastila med hat i blicken och med mig som sin främsta måltavla. Oerhört dramatiskt! Istället för att slåss inser jag att jag saknar henne, att jag älskar henne och genom att tala till hennes allra innersta får jag henne att inse att hon är hjärntvättad och att hon egentligen tillhör den ljusa sidan av kraften och att hon inte alls vill döda mig. När det är gjort lyckas vi med gemensamma krafter att störta Darth Malaks ondskefulla planer. Ojojoj, ni som vet vad jag talar om vet hur bra det här är. Alla er andra är det mest bara synd om.

Zoë Castillo, det var med en stor klump i magen jag lämnade dig där, liggandes i din säng med din far vid din sida. Du hade fallit i någon sorts koma och vad som hände sen fick jag aldrig veta. Vad jag däremot vet, det är att du är en stark, smart, charmig och enormt vacker tjej som slog Stark, Arcadia och mig med häpnad gång på gång.

Jade, åh Jade, med dina smaragdgröna ögon fick du mig att falla pladask och om jag ska vara helt ärlig så hoppas jag nog att Beyond Good and Evil 2 aldrig släpps, det kan bara sluta med en enorm besvikelse. Det kan aldrig blir lika bra som första gången.

Med sin bitska humor och sina alltid lika syrliga kommentarer är det svårt att veta var jag egentligen har min Nico. Gillar hon mig överhuvudtaget egentligen eller tycker hon bara att jag är en feg och mesig tönt? Spelar egentligen ingen roll. Nico, jag gillar dig och jag tror att du gillar mig också även om du gör ditt bästa för att dölja det bakom ditt cyniska skal.

Tjejen i filmen har stulit många timmar av mitt liv. För många kanske? Aldrig! Det här är världens bästa bana i ett av världens bästa spel. Jag blir lika varm i hjärtat varje gång en lyckad spelomgång leder till att hon får återförenas med sin bortgångne älskare.

Det här inlägget postades i Bla bla bla och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/1/7/2/olaskoog.se/httpd.www/blog/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

2 kommentarer till TV-spelstjejer jag blivit kär i

  1. Johan skriver:

    Oj, måste säga att jag fick helt oväntade känslor för både Bastila och Zoë. Det sistnämnda skrev jag till och med en liten krönika om back in the days:

    http://gameplayer.se/game_info.php?game_id=2791&section=2&pub_id=7244&sub_section=6#main

    (om du vill läsa=)

  2. Ola skriver:

    Mmm…Zoë :)

Kommentarer inaktiverade.