Nej men! Två inlägg på en och samma dag?
PC Gamers chefredaktör Anders Björlin har alltså avgått, såhär säger han till Dagens Media:
Vi tackar Emil Kraftling för tipset och passar på samma gång på att fråga om lite insider-info!
Hej ASOS! Länge sen vi sågs! Här kommer lite nya siffror om hur det går för våra kära speltidningar:
Nya TS
PC Gamer 21 300 (-4,1%)
Super PLAY 14 800 (-2,6%)
Level 9 600 (+4,3%)
Nya Orvesto
PC Gamer 85 000 (-2%)
Super PLAY 62 000 (+/- 0%)
Game Reactor 68 000 (+31%)
Ett nytt speltidningsprojekt vid namn Sista bossen har dragits igång. Konceptet bygger på att publicera inskickat material i en tryckt tidning. Det kommer inte att finnas en fast redaktion utan vem som helst kan alltså bidra, förutsatt att texten passar in. Fokus verkar, vid en snabb titt på hemsidan, ligga på annat material än recensioner. Tidningen kommer att vara reklamfinansierad och även ges ut online.
“Tidningen kommer distribueras i PDF form på vår sajt, samt på studentcampusorterna Karlshamn, Karlskrona, Ronneby i första hand då upplagan ligger på 1000 ex och vi helt enkelt inte har råd att låta någon annan än just vi personligen distribuera tidningen själva. Vi kommer även publicera den lite ‘graffitistyle’ också, droppa av några stycken på tågen när vi reser och letar även efter lite platser på bibliotek och spelbutiker”, berättar Simon Gustafsson i ett mail.
Han säger också att det varit svårt att få tag i annonsörer och att de främst letar lokalt.
“Detta är ju bara ett bevis för hur svårt det kan vara att starta reklamfinansierad tidning från scratch utan någon direkt uppbackning alls, det blir en ond cirkel då man inte får tag i annonsörer, och eftersom man inte får tag i annonsörer så kan man inte få in pengar nog att utöka. Men vi tror oss lösa det genom att trycka på tidningspapper och inte ta ut någon lön.”
Och han fortsätter:
“Projektet i sig är långsiktigt i ordets rätta bemärkelse, vi behöver starta upp långsamt. Med en trogen men liten läsarskara, och vi vill gärna tro att folk tycker att det hade varit intressant att skriva i en tidning för tryck och ha så stort inflytande över sin egen tidning.
Efter projektet så ska vårt bolag byta form och förhoppningsvis få ett starta eget-bidrag så att vi kan få en egen redaktion i ett skyffe, och med de kontakter runt omkring vi skapar faktiskt göra något lite annorlunda i och med speljournalistik.
I värsta fall så har vi förhoppningsvis visat drivkraft nog att ha startat upp en speltidning med flera nummer, ett varumärke och ett bolag samt visat vad vi går för rent grafisk och mediemässigt. Därmed har vi en riktigt trevlig sak att sätta i vår portfolio för att söka jobb i framtiden… även om vi förstås helst hade sett att vårt lovechild inte försvann ut i högarna av misslyckade projekt i tiden.”
Det finns med andra ord ambitioner i det här projektet och det blir intressant att se hur det går.
Michael Gill gjorde mig uppmärksam om att Level 7 börjat kampanja för den svenska speljournalistiken. I samband med årslistor med Super Mario Galaxy, Portal och whatnot så vill Level 7 slå ett slag för den svenska speljournalistiken och ska således kröna årets speltidning och skribent. Tillsammans med sajtens besökare ska Level 7:s egna jury plöja igenom kritikerkåren. Allt som allt kommer 25 spelskribenter att nomineras innan den slutgiltiga prisutdelningen (?). De första fem avslöjades idag och sportade väntade nunor som Emil Kraftling (PC Gamer), Tobias Bjarneby (Level), Alfred Holmgren (Super Play) och Susanne Möller (DN/Level). Veckans wildcard var onekligen Gameplayer-redaktören Andreas Berg. De övriga 20 avslöjas allteftersom.
I sin blogg ställde Michael Gill följande fråga till Level 7:s chefredaktör Erik Hansson:
De fem första namnen ni publicerat på listan över nominerade är välkända personer som redan sitter säkert på sina positioner. Kommer listan bjuda på någon överraskning, eller är det bara “kändisarna” som förtjänar uppmärksamhet?
- Det är mestadels välkända namn på listan för oss som har lite koll på branschen. Detta eftersom de bästa skribenterna i landet oftast plockas upp av speltidningarna i hopp om att få betalt för sina alster. Några överraskningar hoppas jag dock att ni tycker där finns. Om inget annat så saknas kanske några som många vill ha med. Men det beror inte på att de är dryga.
ASOS språknazister har legat i koma ett tag. Det blir så ibland. Lite för ofta när det gäller ASOS, kanske. Anyhow så elchocksväcker vi besten som alla hatar att älska genom att putsa upp på våra bibelkunskaper. Oskar Skog har nämligen sett till att samla ihop spelrecensentens 10 budord, ok han har bara kommit till 3 so far, men ändå.
Bland spelkritikernas tre värsta nonos hittar vi nolltolerans mot utropstecken, stildödande “om du gillar X så kommer du att gilla det här”-kvasiargumentation och betygsinflation.
Vad tros om det här? Finns det fler regler att skriva i sten? vilka då i sådana fall? Själv lejer jag torpeder för att offa folk som använder ordet “kärlek” som substitut för att argumentera för sin sak. Och just ja…
Enstaka meningar (gärna enordsmeningar) som ska sticka ut genom dubbla radbryt. Ett billigt sätt att få lättviktiga meningar att verka tyngre än vad de egentligen är.
Och därpå kan vi lägga frågetecken i ingresser och “…”.
Vad har vi mer?
Ok, vet att det finns en del diskussionlystna därute så här har vi något att bita i. På språng mot lunch skriver jag inlägg efter den väl beprövade (men ibland utskällda) devisen “hellre kort än inget alls” och hänvisar i stället vidare till Michael Gills blogg för diskussionsunderlag:
http://miko.blogg.se/1196414408_hela_havet_stormar.html
Att det är stor skandal är ju helt uppenbart. Men vad mer kan man lära av affären? Skulle det kunna hända i Sverige?
I ett inlägg på Aftonbladets spelblogg skriver Kristofer Ahlström om den köttmarknaden som är Leipzigs spelmässa. Sure, han har mig där. Branschens kvinnosyn behöver revideras både en och två gånger. Men samtidigt kan jag inte undgå stanken av hyckleri, att Ahlström som jobbar heltid som nöjesredaktör på Café (en tidning med en hel del mittuppslag modell tits and ass) så ofta tar upp ämnet. Jag citerar kommentaren till Ahlströms inlägg:
”Känner du att du behöver kompensera din redaktörsroll på manschauvinistiska Café genom att skriva brandtal för jämlikhet på din tv-spelsblogg?”
Vart går gränsen för den egna journalistens känsla för moral och etik? Är det ok att ha två olika förhållningssätt beroende på vilken tidning man för tillfället skriver för?
Som fotnot i området etik och moral: Levels EA Sports-tidning. Tja, namnet säger väl allt. Om inte, se vad City Stockholms spelblogg säger om saken. Sedan anser jag att man har egna issues att jobba med om man lämnar en spelmässa med tre sportbaggar fyllda med reklamprylar.
Eftersom det ser så trist ut med bara spaminlägg så vill jag bara tipsa om senaste The Escapist som utger sig för att granska spelskrivandet med en kritisk blick i ett knippe texter:
http://www.escapistmagazine.com/features/issue/106
Har inte hunnit läsa själva ännu så jag kan egentligen inte (som man väl borde egentligen) göra någon riktig bloggkommentar men lite sommarläsning är ju sällan fel.
Den här är lite kul också (dessutom gratis), även om den är skriven för i första hand amerikanska spelskribenter:
http://www.videogamestyleguide.com/
Det är bara skicka ett mail så får man tillgång till hela boken.