Vinn ett riktigt pris istället
Den trevliga bloggen Kotaku skriver om “The Games Media Awards 2007″ och säger ett par sanningens ord.
Kärnan i texten hittar vi här:
“We shouldn’t be coming up with our own awards, we should be striving to win awards that already exist. Awards by the Society of Professional Journalism, the Investigative Reporters and Editors, Computer Assisted Reporters and state run journalism groups.
I think we all know that just because we write about games doesn’t mean it can’t inspire serious, important stories. Now lets prove it.”
Tack för tipset säger vi till Siam som mejlade oss länken.
April 10th, 2007 at 9:03 pm Quote
Samtidigt är det svårt att se hur spelreportage ska kunna konkurrera om samma priser som delas ut till exempelvis samhällsjournalistik. Det är liksom olika ligor, som det vore konstigt att jämföra.
Jag tror heller inte det finns tillräckligt med stoff. Det går säkert hitta en och annan ekonomisk oriktighet eller ett gäng guldfarmare i Kina som “jobbar” under taskiga förhållanden (om vi snackar gräv), men det är knappast outtömligt. Det är klart man kan lyfta fram andra mer sociala aspekter av spelkulturen också, och skildra det, men jag vet inte hur spännande det är i slutändan.
April 10th, 2007 at 9:39 pm Quote
Jag skulle nog påstå att det är ganska outtömligt. Du behöver inte åka till Kina för att se grymma arbetsförhållanden i spelbranschen. Allt från utnyttjande av gratis arbetskraft i form av wannabees till överarbetade toppchefer. Olagliga eller oetiska optionsprogram. Sexism, racism. Otillbörlig påverkan av oberoende media. “Nätverks”-baserade beslut istället för en riktigt upphandling eller kritiskt granskande. Strider regionsskydd och liknande mot befintliga frihandelsavtal, mot EU-lagar? Har politiker/individuella stater ett ansvar de inte tar gällande lagstiftning för spel, online-spelande, elektronisk distribution, olika lock-in modeller (Allt från specifika konsolformat till ComHem) för att hindra fri konkurrens.
Att direkt konstatera att det inte finns något att granska kanske förklarar den nuvarande situationen ganska väl. Gamers vill inte att Nintendo har några lik i garderoben eller att PS3 strider mot frihandleslagar i EU och kan förbjudas. Eller ännu värre, att GTA IV skulle få försäljningsförbud, gud förbjude, vi har rätt till “free speach”.
I en ung bransch med extrem tillväxt som drivs av en relativt liten demografisk population så kan du vara säker på att det finns gott om snask. Att sedan traditionell media inte granskar branschen pga brist på respekt och förståelse för dess storlek och kulturtella vikt gör inte saken bättre. Traditionella analytiker inom såväl media som aktiehandel har oroväckande låg förståelse för “drivers” i branschen och konsumptionsbeteenden.
När vi TV-spelare växer upp finns ett ökat behov av mer seriös journalistik som även går bakom kulisserns (en intervju med en producent är inte djupt). Beroendet måste brytas mellan företagen och media. Gamasutra har valt en väg, en väg som tillfredställer de inne i eller insatta i branschen, en annan väg måste öppnas. Bara för att Jack Thompson försöker stoppa GTA IV betyder inte det att hela spelcommunityn måste ställa upp unisont och hylla GTA IV.
De som faktiskt kan något om branschen och varit med ett tag måste ta sitt ansvar och visa att kejsaren är naken. Sorry för längden men “det finns inget att granska” teorin som jag anser är överväldigande tänder alla mina stubiner.
April 10th, 2007 at 9:55 pm Quote
Mårten Kai - orkar inte skriva något långt nu (och borde kanske därför låta bli), men tummen högt upp för det inlägget (no offence Joakim)! Även om jag inte själv (i nuläget i alla fall, det kräver massor av tid) brinner för att skriva den typen av journalistik så tror jag absolut att åtminstonde en del av spelskrivandet bör gå den vägen.
April 10th, 2007 at 10:31 pm Quote
Efter Stefans inlägg inser jag att mitt är ganska “inflammatory” mot Joakims. Det var inte meningen. Hade nästen kunna skriva som Joakim själv. Kulturjournalistik eller nöjesjournalistik vinner väl inte heller några journalistpriser och det är väl Joakims grundpoäng.
April 10th, 2007 at 10:52 pm Quote
Mårten Kai-Larsen: Jag kan hålla med om att mycket av det du nämner är värt att belysa och granska. Men jag är inte säker på om de problem du beskriver har så mycket specifikt med spel eller spelbransch att göra, det är snarare problem som styrs av lagar och faktorer utanför branschen. Det är som att motorjournalister skulle skriva om arbetsförhållandena (som i sig knappast har med bilindustrin att göra) på Volvo, när det i själva verket är krocksäkerhet och bilkvalitet de ska ägna sig åt. Bara för att något berör spel betyder inte det att det faller inom speljournalistikens ramar.
Nu är gränserna flytande här, och visst kan det vara intressant att skriva nåt om en underbetald spelutvecklare nångång, men att det skulle vara ett naturligt bevakningsområde för speljournalisten har jag svårt att se.
April 10th, 2007 at 10:53 pm Quote
Även om jag själv berörde det i mitt första inlägg
April 10th, 2007 at 10:56 pm Quote
Det har varit en lång dag, så jag kanske babblar. …
Många brancher har egna journalistikpriser. Jag tror inte inte att det blir fel om speljournalistiken har egna priser, det beror mycket på vad priserna är baserade på. Vilka ger ut den och vilka kriterier ska uppfyllas? Jag vill inte se “Bästa Recension 2007″ som en kategori. Helst ska det vara -ett- pris som ges ut till kanske 1-5 personer per år, för en artikel eller artikelserie som påverkat branschen. Jag tror inte på en MTV-liknande pris där man försöker komma på så många kategorier som möjligt.
Vad jag tycker låter dåligt om just det pris som Kotaku snackar om…
“Importantly, all media will be invited free to the event, as guests of a limited number of key sponsors.”
Nyckelsponsorer? Vilka då? Ska vi se Nintendo, EA och Sony och andra företag, de som ska granskas, stå för räkningen? Redan här skulle hela priset tappa dess trovärdighet.
“Over 250 people will attend during the evening, with categories set to include everything from specialist and non-specialist websites to print publications, online and broadcast TV shows, podcasts, national newspapers, consumer press, design, reviews and promotions.”
Jag hänger med fram tills reviews och promotions…där ryckte mina ögon till ett par gånger. Jag vill inte vara för negativ, men sånt där låter inte bra i mina öron.
“Diversity of coverage is key to the games industry’s connection with consumers, but many within the wider media do not feel appreciated. Some have told us they don’t think they have a genuine enough relationship with the companies and products that they are writing about, commented Intent Media boss Stuart Dinsey.”
Jag tror att speljournalistiken har ett för nära relation med industrin i nuläget. Man ser företagen och spelen för mycket ur en konsuments ögon snarare än en journalists. Spelindustrin behöver öpnnas upp mer; det är ytterst få filmer som man inte vet hur mycket inspelningen kostade och hur mycket filmen kammade hem i biograferna. Kan vi säga samma sak om spel? Vi har ingen aning om inte förläggarna väljer att berätta, vilket de i min erfarenhet sällan gör.
“The Games Media Awards will look to change that. They will build stronger ties between the games industry and media at all level.”
Samma sak som ovan, jag tycker att speljournalismen behöver ta ett steg tillbaka och se på industrin ur ett mer professionelt perspektiv, oavsett hur passionerad man än är om spel. Lägger man passionen för spel före journalismen så är man bara ett fan(englska :p) som skriver, i min mening.
“The GMAs will be voted by the industry itself, with more information coming soon in MCV print and online.”
Och sist men inte minst…voted by the industry itself. Ovan gjorde de klart att med industrin menades företagen och med media, pressen. Vilken trovärdighet har ett pris där industrin bestämmer vilka som får pris för sina journalistiska verk?
*phew* Dags att käka nåt.
April 10th, 2007 at 10:57 pm Quote
Oj, glömnde nämna att alla citat kommer från http://www.mcvuk.com/news/26437/Games-Media-Awards-unveiled
April 10th, 2007 at 10:57 pm Quote
Ja, det var en av mina poänger, eller i alla fall att kultur- och nöjesjournalistik bör tävla i sin egen kategori och inte i samma som t ex samhällsjournalistik. Vidare är jag alltså även väldigt osäker på om arbetsförhållanden och handelsavtal är något för kultur- respektive nöjesjournalisten att granska.
April 10th, 2007 at 11:12 pm Quote
Sedan kan man väl dela upp ämnen mer efter smak. Är man som speljournalistik mer intresserad av ekonomin och lagarna kring spelindustrin så är man väl ändå speljournalist? T ex journalister som fokuserar på film och TV,de skriver väl också om affärerna bakom inspelningarna och inte bara vilka kändisar som är med och vem de dejtar.
April 10th, 2007 at 11:33 pm Quote
Jag ser gärna att speljournalistiken sliter sig fri från spelbolagens strama koppel och söker nya vägar. Och gränserna kan mycket väl vara flytande, till en viss gräns. Det är så att säga skillnad på att rapportera hur mycket ett visst spel kostade att utveckla och om det var rimligt att det tog fem år (spelrelaterat), och på hur mycket EAs styrelsemedlemmar tjänar (ej spelrelaterat). Det första är relevant för speljournalistiken, det andra är det inte i mina ögon.
Jämförelsevis kan en tv/nöjes-journalist mycket väl skriva om hur mycket pengar Svt lägger på att producera kostymdramer och om den siffran är rimlig eller ej. Däremot faller Bonniers köp av fler Tv4-aktier inom en annan sorts journalistik om det nu inte är något som direkt påverkar programverksamheten.
April 11th, 2007 at 12:19 am Quote
Innan jag driver tillbaka off topic så vill jag bara säga att det känns överflödigt med priser för speljournalistik och att det kommer att vara i princip omöjligt att göra trovärdiga utnämningar.
Lönerna i EAs styrelse har självklart en stor betydelse för gamers när EA lägger ner mitt favoritspels utvecklare samtidigt som de höjer sina egna löner och släpper ett inkomplett FIFA07 till Xbox 360.
Poängen är att det är nästintill omöjligt att veta var det inte längre påverkar spelen eller om man tycker att det är viktigt att informera om att en produkt inte tillverkats under humana omständigheter.
Framförallt så håller traditionell media ett för stort avstånd vilket kanske är huvudproblemet. Det finns ett tomrum som får saker som Gizmondo at fortgå allt för länge. Varför reagerade inte de speltidningar och sajer tidigare? Var informationen som kom fram riktad till analytiker och investerare snarare än gamers?
April 11th, 2007 at 12:34 am Quote
Nu är detta en parentes, och jag vet inte exakt hur EAs eller motsvarandes styrelse ser ut eller vilka som sitter i den, men jag gissar att det är personer som nödvändigtvis inte har någon direkt spelanknytning och att ersättningen är konkurrensmässig gentemot hur det ser ut i andra styrelser (i spelbranschen såväl som i andra branscher). Det finns därmed troligtvis inget direkt samband mellan hur mycket topparna tjänar och vad varje spelstudio tilldelas i form av ekonomiska resurser. Nu var bara detta ett exempel och jag är ingen expert på styrelser, men min poäng är att saker och ting inte alltid har något med varandra att göra även fast där finns ett släktskap.
April 11th, 2007 at 9:41 am Quote
Äntligen ett riktigt intressant debattinlägg. Mycket tankvärt och spännande som har sagts här också. Är lite hjärndöd såhär på förmiddagen men ska försöka smälta allt som sagts så får vi se om jag har någon egen åsikt att bidra med. Återkommer.
April 11th, 2007 at 2:30 pm Quote
Speljournalistik kan i sig delas upp i fler delar som ekonomi, kultur osv. Men när jag läser eller talar om spelindustrin, då ser jag/menar jag att det handlar om -allt- i industrin. Allt från företagen, till ekonomin i industrin till spelen, från politiska, ekonomiska och kulturella perspektiv.
Tillbaka till priset…jag kan bara peka på mitt stora inlägg för de saker som stör mig med det här GMA priset som nämns i originalinlägget.
April 18th, 2007 at 7:33 pm Quote
Alltså, jag skulle inte ens vilja gå så långt att jämföra speljournalistik med vanlig journalistik. Det är två helt skilda saker - den ena seriös och den andra nöjesorienterad. Och skulle man göra reportage om sociala missförhållanden på spelfabriker så görs nog de bäst i traditionella dagstidningar. Speltidningar har inte den pondusen eller för den skull, borde de?
Det är som att Rolling Stone skulle skriva artiklar om hur illa behandlade roadies blir under turnéer eller Ingmar gör en djup analys av statisters förfärligt utsatta vardag. Bara idiotiskt med andra ord. Nöjespress är nöjespress, och den frustration många av er spelsideskribenter här verkar känna över att inte tas på allvar gör er tämligen blinda för sanningen. Vad begär ni egentligen? Spel är ett nöjesrelaterat medium och så var det inte så mycket mer med det. Det går aldrig att jämföra med en wallraff hos någon neonazistisk organisation eller utrikeskorrespondens från Irak. Det tilhör inte ens samma fält.