Får en recensent tycka att Gears of War är ett kasst spel? Och får han motivera det med att han tycker att machomentaliteten och krigspornografin har passerat en gräns där han inte längre kan njuta av spelet?
Min korta recension av Gears of War i Svenska Dagbladet (http://www.svd.se/dynamiskt/rec_spel/did_14079192.asp) har väckt lite blandade känslor. Eller okej, inte så lite och inte så blandade. Av 70 kommentarer tycker cirka 68 att jag är helt inkompetent och borde skämmas och få sparken. (Diskussionerna på spelforum som Playing.se och Loading.se är, intressant nog, mer nyanserade.)
Kommentartyckarna är bombsäkra på att Gears of War är fantastiskt och att den enda möjliga anledningen till att jag dissar det är att jag är en Sony-fanboy. Eller att jag inte vet någonting om spel. Eller att jag hatar action. Eller att jag är en ”moraltant”. Eller att jag är en ”uppmärksamhetshora”. För jag kan väl ändå inte på allvar ogilla spelet för att jag tycker att de hyggliga spelmomenten helt överskuggas av story, karaktärer och presentation som alternerar mellan skrattretande och motbjudande?
Som jag ser det måste vi spelkritiker vara trogna våra egna åsikter. Vi måste våga tycka annorlunda än våra kollegor och ibland måste vi rent av ifrågasätta grunderna för hur spel bedöms. Målet med kritik är inte att kollegor och läsare ska nicka, hålla med och fastslå att detta är den objektiva sanningen. Målet är inte heller kontrovers för kontroversens skull. Målet måste vara att säga något intressant, något upplysande, att fumla efter insikter och att föra diskussionen framåt. Ibland lyckas man, ibland misslyckas man. Men det ingår i våra arbetsuppgifter att försöka, att inte vara rädda att våra åsikter är fel för att de går på tvärs med Gamerankings.
Eller vad säger ni? Hur personliga ska vi egentligen vara i våra recensioner? Vilka aspekter ska vi ta hänsyn till? Är framerate viktigare än dialog? Ljuseffekter viktigare än stil? Vapen viktigare än politik? Objektivitet viktigare än magkänsla?
SS
