Mutfest
På Nintendos Wii-konferens i London så delades det ut exklusiva klockor till pressen. Aftonbladets Peter Ottsjö kallar klockan för mutgåva och skickade tillbaka den till Nintendo. Andra skribenter, däribland Gamereactors Mikael Sundberg, valde att behålla gåvan. Läs vad Resumé skriver om Nintendos mutgåvor.
Är det ok att ta emot gåvor på presskonferenser? Om ja, hur mycket får man egentligen ta emot av förläggare innan det blir fel?
Jag vill också poängtera att detta inte är en bash på vare sig Gamereactor eller Sundberg. Jag uppskattar att Gamereactor är så öppna med deras policy till gratisprylar, till skillnad från andra publikationer som hymlar och hycklar en del vad gäller gåvor. Sedan kan man också ifrågasätta Ottsjös agenda och varför han skriver ett öppet brev till Nintendo och på så vis “skyltar” med sin integritet som speljournalist.
September 20th, 2006 at 7:25 pm Quote
Är inte det här samma diskussion som frågan om mutresor? Egentligen? Har vi inte haft den 15 000 gånger redan?
Trevligt gjort av Aftonbladet, dock, även om jag inte riktigt håller med i den mut-hysteri som har dykt upp på senare tid.
September 20th, 2006 at 8:08 pm Quote
Om man vill leka helig, har så dålig koll på sig själv att en klocka kan förändra ens sätt att skriva om företagets produkter eller kanske försöker värna om någon slags integritet så visst. Jag är fattig och hade tagit vadfan jag hade fått och sen sålt det och det hade inte påverkat mig till det positiva för företaget. Nu kommer säkert någon och säger något om att det ligger i det omedvetna, men innan ni drar det kortet vill jag att ni tänker över hur stor relevans det spelar i sådana här sammanhang, egentligen.
Visst är det att föredra att som journalist inte ta något alls från företagen, och den som vill köra det racet får gärna göra det. Dock tror jag inte att den personens texter (av den anledningen) blir bättre.
September 20th, 2006 at 8:14 pm Quote
Fast det handlar inte enbart om hur mutorna påverkar en själv som rapportör utan också hur publiken/läsarna uppfattar en. Det sken av integritet och självständighet som man visar är på sätt och vis lika viktigt som ens faktiska integritet. Det är nämligen det skenet som ger en journalist trovärdighet.
En journalist som tar emot gåvor och umgås på alla möjliga sätt med de han bevakar framstår som oseriös i de flesta fall.
September 20th, 2006 at 8:15 pm Quote
Yesh. Lite smått uttjatad.
Ebay ftw
September 20th, 2006 at 8:18 pm Quote
Ingen statusförändring för GR då med andra ord.
*ba da bish!*
September 20th, 2006 at 8:26 pm Quote
Passade på att uppdatera inlägget med mina personliga åsikter. Har själv mottagit en “mutgåva” av Nokia när jag var på en av deras konferenser. fick bla en Pathway to Glory-väska som jag har använt en hel del.
Vad gäller mutgåvor så tror jag att det är självklart att man blir påverkad av dem även om man själv inte tror det. Får man ex gratisöl så tror jag att man får en mer positiv inställning till evenemanget än om man är tvungen att betala för sin egen öl.
September 20th, 2006 at 8:27 pm Quote
Men mer seriöst, hela upplägget med spelpressen är ju att man får saker gratis. Tycker man klockan är allvarlig så är ju hela recensionssvängen körd, om nu inte läsarna lyckats klura ut att folk har en viss integritet ändå.
I sammanhanget var det ju heller knappast så att Ottsjö var ute på ett kritiskt granskande uppdrag och fick en klocka nerkörd i halsen för att dämpa sin framfart. Och uppdateringen om att man kan ifrågasätta hans agenda (skapa cred genom att halvsubtilt ifrågasätta “alla” andra) känns ju inte allt för avlägsen, speciellt inte som att han faktiskt huserar på Aftonbladet och då ska man nog ta och städa undan sin interna skit först.
September 20th, 2006 at 8:34 pm Quote
Det finns en hög med teoretiska argument emot att ta emot saker, men i ärlighetens namn håller jag i stort med Henrik här. Man kan hävda att det Peter gör är berömvärt, men det kommer inte förändra ett skit. Tror någon det är den personen naiv. Det enda som händer är att någon annan tar din klocka. Den summa företagen betalar för pressfolkets resor och prylar är en flugskit totalt sett. Då ser jag däremot direkt kohandel som “omslag mot exklusivitet” som betydligt värre. Där handlar det om ett direkt försök till påverkan av ett medias objektivitet, inte indirekta försök att få ett mer positivt omdöme genom att en skribent tar en gratistugga mat mer. Det senare lär dessutom inte påverka heller. Inte mig i alla fall. Möjligen en 13-åring på dennes första pressresa. Enda anledningen till att Aftonbladet i ensamma i Sverige (väl?) om att betala sina egna resor, är att de har råd. De ses inte som mer objektiva i sina spelrelaterade texter för det - vad jag vet.
Men som sagt, i en perfekt värld är de värda beundran. Eller nåt.
Ps: de som var med kan kanske kommentera den där Dubai-resan Konami bjussade på för några år sedan. En sjuhelsikes lyxresa utan dess like hindrade inte flertalet media att vara rätt elaka mot Forza Motorsport när det sedan släpptes. Ds.
Ps II: jag är aptrött och har ont i huvudet. Låt mig vara frisk på lördag, tack. Lidingöloppet stundar… Ds II.
September 20th, 2006 at 8:35 pm Quote
Mandus: jag tycker inte att spel ska klassas som mutgåvor på samma sätt som en klocka, tröja, soundtrack-platta etc. En stor del av jobbet går ju ändå ut på att skriva recensioner.
September 20th, 2006 at 8:40 pm Quote
Jag tycker att det är en bra pryl av Ottsjö att skicka tillbaka klockan, det är ju mest ett ställningstagande. Dels mot kollegor, dels mot företagen. Jag tror att vi alla är överens om att vi helst skulle slippa värdelösa prylar förklädda till pressmaterial. 90% av alla Wii-klockor kommer liksom ges bort till en lillebror eller landa längst in i garderoben. Vad är vitsen?
Jag tror inte att det påverkar enskilda texter, men precis som Joakim säger skulle inte direkt ett mutbefriat spelsverige vara dåligt för speljournalistikens rykte.
September 20th, 2006 at 8:43 pm Quote
Jag tror bara det är på grund av gammal vana. Det hör liksom till att man ska få ett spel gratis om man ska skriva om det, men annat är “mutor”. Får du tillräckligt mycket gratisprylar så blir du blassé på det med, lite som Thomas säger att en 13 åring som får sin första resa blir skitglad och älskar vad det än är, men på sin tionde resa ser han hur mycket jobb det ändå är och känner sig varken hedrad eller glad.
September 20th, 2006 at 8:45 pm Quote
Sen kan man ju dra gränsen för sitt bevakningsområde lite var man vill om man heter något annat (typ Andres Lokko, som är produktplacerad av Levi’s).
Är en soundtrackplatta en muta? Vi borde ju skriva mer om spelsoundtracks, det är väl snarare en uppmaning till bredare speljournalistik. Åtminstone kan vi väl se det på det viset.
September 20th, 2006 at 8:47 pm Quote
Så varför blogga om det? Kunde han inte bara skickat tillbaka den och sen varit nöjd och skrytit om det på nästa firmafest eller nåt.
Med det resonamanget så finns det ju ingen poäng i att göra stor sak av det och skicka tillbaka klockan för alla skiter ju i det ändå. Personligen tycker jag det hade varit skitkul att få grejer (som jag troligen gav bort när jag tröttnat på dem), men jag tror inte det skulle påverka mitt omdöme mer än att jag får spelet i sig gratis.
Mmm, bara de som ser sig som journalister låter saken bero för övriga.
September 20th, 2006 at 8:55 pm Quote
Ack vad detta ödesdigra samtal en onsdag eftermiddag och en billig reklamklocka i lyxförpackning har skapat digitala svallvågor.
Jag tror inte att klockan förändrat min åsikt åt ena eller andra hållet. Egentligen var jag lite besviken på att de inte delade ut en Wii-kontroll eller något som faktiskt inte kommer att ligga och samla damm i min swag-skokartong tillsammans med Midnight Club-klistermärken och Prince of Persia-nyckelringar.
Men givetvis, Nintendo lurade mig att bli intresserad av Wii (och följdaktligen pressa redaktören att publicera min text om evenemanget) bara genom att bjuda in mig. Det är ju liksom tanken. Men som spelskribent tog jag möjligheten att få känna på maskinen lite tidigare för att kunna bilda mig en uppfattning, som kan vidarebefordras till läsarna INNAN maskinen finns i butikerna. Om det inte hade varit för det ändamålet vete fasen om jag hade orkat lägga tre dygn (bökigt med anslutande resor) på några timmars testande av diverse spel, oavsett hur intressanta de var.
Mitt misstag är förstås att jag inte är mediatränad nog att inse det cyniska syftet med Eriks samtal, att locka fram mumsiga citat. Jag är övertygad om att han försökte med övriga reportrar som dock var kloka nog att hålla käft. Men men, man lär så länge man blir uthängd i media, och nästa gång får Resumé smaka på “klick”.
Sen är det, inte helt överraskande, inte allt som sades som framgår i den färdiga artikeln. Vad jag menade var förstås att vi tar emot vanliga reklamprylar som dimper ner på redaktionen (min garderob består till 90% av spel-t-shirts, spelnörd som jag är). Med det lösryckta citatet (som säkert lämnade min mun vid något tillfälle) låter det som att vi sitter och checkar av godsleveranser av lyxbilar och champagne hela dagarna… det vore något, då skulle det kanske till och med börja löna sig att skriva om spel…
September 20th, 2006 at 9:02 pm Quote
Kul också hur Resume väljer att ta med rubriken på texten som mest är en rolig lek med ord och låter den förmedla känslan av att Mikael är superköpt genom en klocka som av en speljournalist “uppfattats” som dyr. Hur är hans expertis på att bedöma klockor? Andra reaktioner jag läst på nätet var att klockan såg billig ut, ord står mot ord och trovärdigheten sjunker oavbrutet?
September 20th, 2006 at 9:07 pm Quote
Hur funkar det förresten med de exemplar av hårdvara som delas ut vid lanseringen? Stampar ni sönder dem direkt eller skickar ni tillbaka dem?
Jag har iofs aldrig fått nåt sånt, men det händer ju andra.
September 20th, 2006 at 9:15 pm Quote
“Hur funkar det förresten med de exemplar av hårdvara som delas ut vid lanseringen? Stampar ni sönder dem direkt eller skickar ni tillbaka dem?”
Det är skillnad mellan spel och konsoler jämfört med andra gåvor. Där finns det ett helt uppenbart syfte: utgivarna skickar grejorna för att få pulicitet men vet samtidigt att en stor del av det de skickar kommer att sågas eller iaf inte hyllas. Utgivarna blottar sig med andra ord. Det gör de inte med en klocka.
I en perfekt värld skulle givetvis publikationerna betala för recex men det är ohållbart, och därför får man acceptera situationen. Det finns grader här.
September 20th, 2006 at 9:21 pm Quote
Nja, ditt resonemang är ju inte direkt vattentätt utan bygger på antagande om hur allt fungerar och vad folk förväntar sig och hur de påverkas. Jag håller nog inte med i dina gissningar, men förspråkar heller inte en annan syn på saken eftersom jag helt enkelt inte tror att någon verkligen satt sig in hur det verkligen ser ut.
September 20th, 2006 at 9:27 pm Quote
Jag ser faktiskt inte någon anledning i att spelredaktioner ska betala för sina recex. Tror inte att någon seriös publikation påverkas av gratisspel, med tanke på att så många publikationer drivs av obetalda skribenter så “betalar” de ändå för spelet.
September 20th, 2006 at 9:28 pm Quote
Nä, inte jag heller. Men jag ser inga problem med lite prylar heller. Jag ser dock inte den avgörande skillnaden som gör det enda ok och det andra fel.
September 20th, 2006 at 9:29 pm Quote
“Jag ser dock inte den avgörande skillnaden som gör det enda ok och det andra fel.”
Rec-ex har med arbetet att göra medan t-shirtar inte har med arbetet att göra.
September 20th, 2006 at 9:30 pm Quote
Problemet med att dra gränser är att det är svårt att hålla sig till ett förhållningssätt i olika fall. Jag kan då tycka att det är allt eller inget. Och inget funkar inte riktigt i branschen. Känner man att man vill hålla på integriteten är väl det fint och bra på alla sätt, men jag vet inte om jag gillar sättet att basunera ut det för att få publicitet. Jag tycker att alla får dra sin gräns och jag tror ändå att publiken är tillräckligt med på noterna för att se när ett spelbetyg inte känns rättvist och då får man analysera anledningarna till det i efterhand. Jag tror inte att påverkan är så stor att det är “worth the fuss”.
Hade jag behållit klockan? Ja, antagligen. Hade jag blivit påverkad? Vem vet. Jag vet dock att de sämsta spelen på E3 ofta har de häftigaste freebies:arna. Men ett grymt NCSoft-röstminne fick mig inte att skriva bättre om NCSofts spel. Hmm, jag skrev nog ingenting om NCSofts spel, när jag tänker efter.
September 20th, 2006 at 9:36 pm Quote
“Rec-ex har med arbetet att göra medan t-shirtar inte har med arbetet att göra.”
Men vad är problemet med det?
Vad utgivarna i grunden är ute efter är publicitet, det får de troligen genom att skicka spel till sajterna/tidningarna. Får de inte det lär de ju sluta skicka spelen så redan där har de påverkat balansen på vem som får uppmärksamhet och inte.
Det finns massor med spel som går spårlöst förbi för att de inte landar i brevlådan, eller kanske finns nedladdningsbara på nätet men inte har någon marknadsföring och hajp runt sig.
Om något är ett problem så är det läsarna aldrig ens får en möjlighet att bilda sig en uppfattning om ett spel då de inte känner till det. Om det råkar få lite positivare omdöme på grund av klocka så känns det faktiskt som en småsak i sammanhanget.
September 20th, 2006 at 10:22 pm Quote
Personligen så tycker jag att det känns ganska motsägelsefullt att man får hem recensionsexemplar av spel som ofta saknar manual. I bästa fall får man en kort kontrollsammanfattning på ett papper och får sedan gissa sig till hur spelet fungerar. Jag råkade radera hela min sparfil i Dead Rising eftersom jag inte förstod hur systemet fungerade. Någonstans känner jag att det borde vara dyrare att ge bort ryggsäckar/klockor/t-shirtar än att låta recensenterna få hem en manual i sina spel. Jag blir mer irriterad av manuallösa recensionsex än jag blir glad av pressprylar. Och jag tror att samma sak gäller för alla recensenter som jobbat i över två år och har kommit förbi den där första “julafton varje dag”-fasen. Det närmaste muta jag har fått är för övrigt en Pikmin-blomma från Bergsala när det första spelet släpptes. Den var väldigt fin, men den hade ingenting förutom namnet gemensamt med spelet (blommorna var inte alls lika aktiva som Pikmins i spelet). Skulle jag ha skrivit ett argt inlägg och skickat tillbaka blomman till Bergsala? Jag gjorde i alla fall inte det, den var fin så länge den levde och jag var i slutändan även ganska kritisk då jag skrev min recension. Om inte minnet sviker landade det på 3/5. Men blomman var fin.
September 21st, 2006 at 12:30 am Quote
De som tror att de inte påverkas av att de tar emot prylar är inte så intelligenta.
De som accepterar att de påverkas av att ta emot prylar men ändå gör det är inte journalister.
De som provoceras av att en journalist gör en grej av att inte ta emot prylar har dåliga samveten.
De redaktörer som betalar skämtlöner till skribenter för att de förväntas vara glada att få spel, resor och krimskrams skapar ett system där skribenterna i praktiken avlönas av de företag som de ska granska.
De som försöker göra det bästa i rådande situation är ok.
September 21st, 2006 at 1:17 am Quote
“recensionsexemplar av spel som ofta saknar manual.”
Den eviga frågan, varför är det så? Vet vi som recar per automatik vad som skall göras? Inte för att jag själv någonsin rör manualerna, men nog borde de ingå alltid!
September 21st, 2006 at 2:53 am Quote
DB, ja, det där var ju en rad påståenden. Betyder inget alls om du inte backar upp med argument, så gör gärna det, framförallt de två första.
September 21st, 2006 at 3:03 am Quote
“De som tror att de inte påverkas av att de tar emot prylar är inte så intelligenta.”
Eftersom jag inte har något att göra kan jag kommentera det här lite snabbt bara. Jag tror inte att någon här har sagt något om att de inte påverkas (i sådana fall får väl de stå för det), det jag däremot sade var att jag inte tror att den påverkan är tillräckligt stor för att vara underlag för ens en liten diskussion. Den är helt enkelt betydelselös. Fast den här diskussionen kommer bara urarta i cirkelretorik där jag säger nej och du säger jo och sen avslutar du det med att säga att jag inte har en aning om hur jag reagerar eftersom det hela tiden pågår miljoner omedvetna tankar som leder till miljoner omedvetna aktioner.
Sålänge man är medveten om sig själv och sin position i denna så kallade mutkjedjan och sålänge man inte är helt blåst tror jag inte att det är några som helst problem att ta emot små gåvor. Visst kanske man blir glad, men för min del spelar det ingen roll vilket humör jag är på, ett dåligt spel är ett dåligt spel. Om det inte är så för andra förstår jag ingenting. Och om du ska skriva något om det omedvetna så kräver jag att du gör en utförlig utläggning där du till slut ställer dig frågan om det är tillräckligt relevant för att göra någon som helst skillnad på textkvaliteten.
September 21st, 2006 at 8:25 am Quote
För att manualen ofta är det sista som görs i en spelutveckling eftersom den kan färdigställas först efteråt spelets innehåll blivit slutgiltigt. Utgivarna vill ge pressen (framför allt printpress) recensionsexemplar i god tid innan och tar därför fram speciella rec.ex., som då ofta saknar manual. Men jag tycker fler och fler har blivit bättre med att skicka med en manual som en printout eller som en pdf.
Vad gäller freebies så tycker jag inte det är så farligt att till exempel bjuda på öl på ett evenemang, det är ett tillvägagångssätt som finns i nästan alla branscher och kallas vanligen för representation. Det handlar om att visa en stark utsida mot sina kunder, partners och inte minst pressen, må hända för att dölja ett bakomliggande kaos. Eller bara för att det är gott. Öl tackar jag aldrig nej till, men swag brukar jag ge till min lillebror - och han är nog rätt så lättpåverkad.
September 21st, 2006 at 8:30 am Quote
Nån som vill byta sin klocka mot en The Sims 2-nyckelring som blinkar sporadiskt när man bankar den i golvet?
September 21st, 2006 at 8:37 am Quote
http://bloggbilder.aftonbladet.se/images/5427/img_451052201df3d.jpg
För övrigt så tror jag att den där klockan kostade 5 kr att göra någonstans där man även fiskar jätteräkor (utan att låta allt för dryg)
Seriöst, “exklusiv” klocka? Men, men, det har väl inte så jättemycket att göra med ämnet.
Nu - Guild Wars - länge leve sensommarförkylningar!
September 21st, 2006 at 8:47 am Quote
Redan när jag tröskade igenom den förra bloggen om mutor fick jag en känsla av att det var något som missades. När jag nu läst igenom denna uppföljning blir tanken klarare… glömmer vi inte läsaren i allt det här om integritet och så vidare?
Vad jag menar är att det är ganska enkelt att underskatta sina läsare. Man själv är ju spelnörd ut i fingerspetsarna och kan säkert mer än de flesta inom området men jag gissar att många läsare är precis likadana, fast de inte har en kreativ ådra som bultar.
Det jag försöker komma fram till är att jag tror att läsarna skulle genomskåda en publikation som står ensam om att hylla ett spel, som en konsekvens av att de tagit emot “mutor”. När jag tagit av skribentmössan för en stund och istället axlar konsumentrollen nöjer jag mig sällan med att bara läsa en recension, ett omdöme om det jag ska köpa. Och jag tror att våra läsare fungerar likadant i många fall.
Visst finns det dom som saknar ett kritiskt tänkade men det är kanske också samma människor som köper varenda pryltillägg till The Sims, och är jäkligt nöjda med det.
Lång och kanske osammanhängande post, men ni förstår säkert vart jag vill komma.
September 21st, 2006 at 8:53 am Quote
Den senaste tiden har jag fått en inblick i hur Audio&Video-branschen fungerar och jag kan utan att överdriva säga att spelbranschen ligger långt “efter” i vad det gäller bjud.
Varuprover ska skickas hit och dit, på (bransch)mässorna sups det så mycket att folk är kalastankade redan till lunch. Utställarna har till och med fått gå med på att inte langa fram bjudspriten förens efter klockan 15:00. Köper handlarna mer för det? Inte det minsta. När de kommer hem (och nyktrat till) har det kritiska tänkandet inte justerats åt något håll.
September 21st, 2006 at 8:56 am Quote
“För att manualen ofta är det sista som görs i en spelutveckling eftersom den kan färdigställas först efteråt spelets innehåll blivit slutgiltigt.”
Somliga klarar det, andra inte! Nåväl, vi överlever.
September 21st, 2006 at 10:17 am Quote
Om man lever efter uppfattningen att alla påverkas och att man aktivt måste motarbeta det, då är frågan var gränsen går. Bjudmat? Bjudresor? Bjudspel? Kan man kritiskt bedöma ett spel som man fått gratis på samma sätt som om man hade lagt pengar ur egen ficka för att köpa det?
September 21st, 2006 at 11:10 am Quote
Mikael Sundberg skrev: “min garderob består till 90% av spel-t-shirts”
Förr i tiden betalade jag faktiskt för spelkläder genom att köpa dem från Nintendoklubben. Idag får jag så mycket t-shirts att majoriteten hamnar hos Myrorna (lämpar vanligtvis av dem på Tomtebogatan i Stockholm).
Men sent ska syndaren vakna. Jag måste väl erkänna att jag är en sådan jävel som tjatar om grejer när jag sett något udda. Det kan Microsoft vittna om som slutligen ordnade ett par Xboxskor som var framtagna för den nordamerikanska marknaden. Men det bottnar snarare i en slags stolthet över spel. Ända sedan jag var liten pojk har jag frontat med att jag älskar spel.
September 21st, 2006 at 11:15 am Quote
Jag är inne på Emils linje, menar man att man påverkas av bjudningar i olika former så måste man skippa spelen också.
Jag menar inte det och tycker att branschen borde bli bättre på bjudningar i övrigt så att vi vänjer oss vid dem också. Skicka på!
September 21st, 2006 at 11:19 am Quote
Hey, vi vänder på det och frågar oss om det är okej att recensera köpta spel. då sponsrar ju recensenten företaget!!1
Nä, men skämt å sido: problemet består väl egentligen inte i hur journalisten faktiskt påverkas, jag tror att de flesta som erbjuds bjudgrejer är så pass proffsiga att de inte påverkas nämnvärt. istället är det ju en principsak för att läsarna aldrig ska kunna misstänka att deras företrädare (spelpressen - den tredje statsmakten?
) är påverkade. problemet där är väl att ju högre upp man kommer bland svensk spelpresselit, desto mer bjudgrejer hittar man. jag tror att alla läsare som bryr sej om det här redan vet det, och jag tror att dom har hittat ett sätt att läsa texterna kritiskt. sen är det väl kanske en fråga om att göra speljournalistiken rumsren, men jag tror det är långt kvar dit. om man inte får fast jobb på en stor tidning och lyfter 20-30k i månaden. lätt att inte ha kiss på golvet om man kan köpa nya golv hela tiden, liksom.
September 21st, 2006 at 11:36 am Quote
Mmm, och principer får ju folk välja att ta till sig eller ej. Därför är det fånigt av såväl Aftonbladet som Resumé att försöka göra en stor sak av det hela.
Så länge alla är öppna med sina principer så funkar det nog rätt bra, och i det här fallet så är ju GR det.
September 21st, 2006 at 12:01 pm Quote
“Mmm, och principer får ju folk välja att ta till sig eller ej. Därför är det fånigt av såväl Aftonbladet som Resumé att försöka göra en stor sak av det hela.”
Men i många andra journalistiska områden ser man ganska allvarligt på såna här saker, och framför allt är man medveten om problemet och diskuterar det. Det är viktiga principer på de flesta håll men i speljournalistiken struntar man generellt i det.
Och (nu ska jag vara krass, torr, tråkig, insnöad, högtravande och allt det där) nånstans handlar journalistik om principer och ideal, om att ha ett visst förhållningssätt. Journalistik är inte att skriva i tidning eller synas på tv, det är lite mer än så. Utan förhållningssättet blir journalistiken ingenting.
September 21st, 2006 at 12:51 pm Quote
Mmmm, men som sagt, hur många som skriver om spel i Sverige vill egentligen kalla sig journalister? För egen del tycker jag det nära nog känns magstarkt att kallas för skribent, min insats är på hobbynivå och bör uppfattas och bedömas utifrån det. Annars luras läsarna att tro att det är något annat än det är.
Jag håller med dig om att en journalist bör underkasta sig journalistikens principer och etik. Men GR behöver inte dras in i det på det sätt de gjort, det är bara orättvist och oseriöst av Resumé.
September 21st, 2006 at 1:04 pm Quote
Då kommer vi tillbaka till frågan. Är spelskribenter journalister? Är kulturskribenter överhuvudtaget journalister? Är Orvar Säfström journalist?
September 21st, 2006 at 1:29 pm Quote
Ja, det är väl något för ASOS att hugga tag i? Hur ser vi oss på oss själva? Och hur ser läsarna på oss?
September 21st, 2006 at 2:09 pm Quote
Jag ser mig inte som journalist. Det är dels en fråga om vad man gör, och dels om hur man gör det. Jag skriver, alltså är jag skribent. Men att göra allt det som en journalist gör, inklusive att känna till pressetik och annat mums man lär sig på journalistutbildningen, det hör inte riktigt till mina uppgifter. Ibland händer det att jag utför journalistiskt arbete, precis som att det ibland händer att jag utför läkararbete då jag sätter på plåster eller pillar en sticka ur foten. Det gör mig varken till journalist eller läkare.
Man blir inte journalist bara för att man skriver, oavsett var och hur man blir publicerad. I så fall skulle varenda bloggare vara journalist, jag menar, Aftonbladet.se publicerar ju regelbundet bloggar som “nyheter” på förstasidan. Nej, att vara journalist kräver lite “mer”.
September 21st, 2006 at 2:09 pm Quote
Vi hade ingen direkt policy kring detta på GR. Enkla t-shirts, billiga väskor med tryck får vi rätt ofta, men det är sällan saker som kan sägas ha något speciellt värde. Vi gillar spel och gillar att ha speltröjor (även om de ofta är oanvändbara efter en tvätt). Sen har vi naturligtvis förtroende för varandras integritet och jag har svårt att tro att klockan skulle ha påverkat Mikael som nog är en av de personer jag känner som har mest bestämda åsikter om vad som är bra och dåligt. Varken jag eller Petter kände till klockan innan det slogs upp av Resumé, men nu har vi skapat en policy kring detta som drar gränsen för “gåvor” vid t-shirts och dylikt. Allt annat ska vi på GR tacka nej till (mp3-spelare, mobiltelefoner, digitalkameror osv). Inte för att just vi fått något av detta, men jag har hört talas om att sånt förekommit på sina håll.
Däremot har vi aldrig dolt det faktum att speldistributörerna betalar för de flesta resor vi åker på. Det fungerar likadant för de allra flesta speltidningar och även TV-program som Kontroll på sin tid. Men det finns ändå flera sätt att hantera den “innehållskontrollen” på. Exempelvis lovar vi inte omslag eller sidantal + att vi tackar nej till resor på spel som vi inte tycker är tillräckligt intressanta. Ingen idealisk situation ur etisk synpunkt, men man får göra det bästa man kan av de förutsättningar som finns.
För övrigt hade det varit smartare av Nintendo att skicka med oss lite fler skärmdumpar om de ville att vi skulle skriva massor om deras spel, snarare än en billig klocka. Så hade de kunnat spara några kronor också.
September 21st, 2006 at 2:16 pm Quote
Snabb titt på Wikipedia avslöjar:
“Journalist (av fr. journaliste), även reporter, pejorativt “murvel” eller “bladneger”, beteckning på en person som med viss systematik, oftast yrkesmässigt, framställer, samlar in, väljer ut eller redigerar material för offentliga media som press (dags- och kvällstidningar samt tidskrifter), etermedier såsom radio och TV eller Internet.”
Nationalencyclopedin säger i stället:
“redaktionell medarbetare i massmedieföretag vilken självständigt framställer, samlar in, väljer ut och redigerar material”
Jag drar slutsatsen att “journalist” inte är en examen utan ett yrke - man behöver inte vara kockutbildad för att vara kock men man behöver ha examen för att kalla sig civilingenjör.
För övrigt förvånar det mig att ord som “bladneger” förekommer i Wikipedia, men jag kanske är känslig?
September 21st, 2006 at 7:09 pm Quote
Bladneger är ju rätt vanlig slang, och Wikipedia är ju vare sig sanningen eller politisk korrekthet.
September 21st, 2006 at 7:24 pm Quote
Gött, ska lätt kalla mig för bladneger hädanefter då. Trodde det var en skyddad titel.
September 21st, 2006 at 11:01 pm Quote
Varför inte ta emot mutgåvorna och lotta ut dem till läsare. Alla blir glada?
Har själv fått ta emot all världens skit (ett F1-däck är kanske det värsta…) genom årens lopp som skänkts bort till kidsen i min närhet eller lyckliga forumiter som fick “raida” lådorna med freebies.
Hade jag drivit en tidning hade jag unnat mina läsare att få lägga vantarna på som i deras värld är dyrgripar.
September 21st, 2006 at 11:47 pm Quote
Det finns ju en risk att kidsen gillar spelen mer än de förtjänar i så fall.
September 22nd, 2006 at 12:21 am Quote
Har för mig att PC Gamer gjorde något liknande för ett bra tag sedan. Här kanske man ska snacka om gratis marknadsföring, men då kanske jag blir kallad hycklare.
September 22nd, 2006 at 3:57 pm Quote
Därför så ska ALLA recensenter betala för sina spel och inte FÅ dem gratis!!! Klar man sätter högre betyg på nått som man har fått en köpt själv. För då spelar det inte så stor roll om det hra varit bra eller dåligt!
September 22nd, 2006 at 4:48 pm Quote
Om man säger att det påverkar recensenten åt det ena hållet när de får spelen gratis, vad säger att ett egetköpt spel inte påverkar recensenten åt det andra hållet?
Onödig diskussion tycker jag.
September 22nd, 2006 at 7:20 pm Quote
Håller med Jimmy, vad är poängen?
Btw, någon som drack gratisöl med Avalanche igår? Vad är senaste skvallret?
September 22nd, 2006 at 8:22 pm Quote
Jag var där i går, men särskilt mycket skvaller hörde jag inte. God mat serverades däremot, så nu ska jag ge Just Cause en femma!
September 22nd, 2006 at 9:37 pm Quote
Jag är faktiskt inte helt övertygad om att gratisspel inte förändrar recensentens intryck av spelet. Är det bara jag som reflekterar över det i en recension? Blir man lite besviken på ett recensionsex så är det ingenting i närheten av hur besviken man blir om man faktiskt betalat 500 kronor för det.
September 22nd, 2006 at 9:42 pm Quote
Att man får ett spel gratis kan spela roll första gången, kanske andra men sedan blir det professionalism. Är man däremot delvis beroende av distributörens/utgivarens reklampengar så blir det något annat, då kanske man påverkas av det hela. Låt säga att disten betalat massor av reklampengar för att hypa en titel, då kanske det känns svårt för tidningen/sajten att såga spelet när recension blir aktuellt. Hypofysiskt då….
September 22nd, 2006 at 9:48 pm Quote
“Onödig diskussion tycker jag.”
“Håller med Jimmy, vad är poängen?”
Nä, det finns ingen poäng med att upprepa en åsikt om och om igen om man inte kan bygga under den med någon fakta. Men det stoppar ju ingen.
Lasse för däremot fram en frågeställning som är betydligt viktigare.
September 22nd, 2006 at 10:02 pm Quote
“Låt säga att disten betalat massor av reklampengar för att hypa en titel, då kanske det känns svårt för tidningen/sajten att såga spelet när recension blir aktuellt. “
Du får det att låta som om disten betalar för att sidan ska hypa spelet i sitt redaktionella material. Snarare är det så att de betalar för annonsutrymme. Vad de sedan gör med anonsutrymmet är upp till dem så länge det inte är nåt “kränkande”.
För typ länge sedan så hade Gon sålt in en jättestor Pariah-kampanj. I min recension av spelet som kom upp under kampanjen skrev jag:
“Ifall du brukar ramla in på GON och Loading då och då så har du säkert sett den där jättekampanjen där till och med vår annars blå bakgrund råkade ut för Pariahs marknadsförings-bulldozer. Dåliga spel behöver jättekampanjer för att kunna hävda sig.”
September 22nd, 2006 at 10:24 pm Quote
Jimmy: Min fråga var ju rent “hypofysisk”. Du reagerade dock väldigt starkt känns det som så det kanske ligger lite i det jag sa?
September 25th, 2006 at 1:25 pm Quote
Är man frilansare betalar man hyran med de medel man har till hands, tydligen:
http://cgi.ebay.com/Nintendo-Wii-Promo-Watch-VERY-RARE-FREE-P-P_W0QQitemZ320030573930QQihZ011QQcategoryZ38588QQssPageNameZWDVWQQrdZ1QQcmdZViewItem
September 25th, 2006 at 2:24 pm Quote
Haha! Klockrent!
Två tusen spänn för att kolla på Wii. Bra timlön.