Gubbrock
När jag öppnade Level #4 (Sega-numret) fick jag akut gubbrock-chock. Aldrig förr har en speltidning känts så otroligt Uncut (ni vet den där brittiska musiktidningen som återvinner samma specialartiklar om Bob Dylan, Bruce Springsteen, John Lennon, Stones och fortfarande tror att Zeppelin är det nya heta). Kanske siktar Player 1/Reset-samarbetet på ”gubbspel”. För i Level #4 hittar vi svindlande textkolosser om bland andra Shenmue och Zelda: Ocarina of Time. Och redan i första numret checkades en Final Fantasy VII-bjässe. Så vad händer? Har speljournalistikens lillebrorskomplex till rockjournalistiken utvecklats till ett mossigt gubbrocks-stadie?
Och, ja, jag skriver för en annan svensk speltidning själv, men jag blir faktiskt besviken om någon gör en poäng av det.
August 24th, 2006 at 10:05 pm Quote
Du är bara avundsjuk för att du inte var gammal nog då det gällde
August 24th, 2006 at 10:37 pm Quote
Tror i för sig det är bra att speltidningar går ifrån det enorma fokuset på nya spel. Det finns en slags hets efter nästa spel, tror någon beskrev det att man bara väntar på nästa stora istället för att faktiskta njuta av spelen som finns tillgängliga i verkligheten. Shenmue (2000) och Ocarina of Time (1998) är ju inte ens särskilt gamla. Visst finns det nya intressanta titlar som är värda att föra fram, men likt en gammal skiva så tåls det att uppmärksamma “klassiker” som nyare spelare kanske har missat. Det växer ju trots allt upp en ny generation hela tiden och banne mig om de jäklarna inte känner till Phantasy Star eller att Super Mario började i 2D (innan det blev pseudo-2D igen). Jag hoppas nya spelare kan uppskatta det kulturarv som spelvärlden bär på precis som jag hoppas att folk uppskattar Rolling Stones och The Who lika mycket som Arctic Monkeys, Hard-Fi och Embrace eller njuter av Blade Runner och Star Wars lika mycket som Snakes on a Plane och Pirates of the Caribbean.
August 24th, 2006 at 11:00 pm Quote
Det tråkiga är ju att det känns som att samma spel återuppmärksammas. Det finns sjukt mycket bra spel som är gamla och inte omskrivs alls. Det är tråkigt, och jävligt gubbigt av oss att vara för stela för att hitta och lyfta fram dem.
Och egentligen är inte det här dåligt av Level, det är snarare ännu sämre av de andra tidningarna, vars bevakning av samma ämne ofta är ännu kassare.
August 24th, 2006 at 11:01 pm Quote
PLANESCAPE: TORMENT!
August 24th, 2006 at 11:49 pm Quote
Äsch, tog bort ett långt inlägg. Det sade inte tillräckligt mycket. Kort:
Inte så konstigt att samma spel hypas om och om igen då de som nämns ofta var just trendsättare och tokbra spel. Visst finns det gamla fina som kanske inte nämns så ofta, men jag tror de är i minoritet. Det finns många gamla sunkiga lir också…
(Jakob - du har nog en vän i Tommy R vad gäller P:T. Han skrev en flashback/retro om det för ett tag sedan om jag minns rätt.)
Funderar på om man kanske ska vända på Retro i PCG nån gång, och skriva om något man minns var riktigt riktigt uselt. Om man inte förträngt dem alla…
/En desillusionerad och småtrött lantis. Hmm, 1.793.000.000,00 ISK för en dreadnaught. Som hittat. Suck.
August 25th, 2006 at 1:02 am Quote
Det hade varit kuligare om de hade skrivit något om ett riktigt smiths-spel, ett spel som alla hatar. Tänk om de hade hittat en tjej som hade fått frilansa med en text om varför hon älskar BMXXX. Då hade jag köpt ett nummer av Level.
August 25th, 2006 at 1:17 am Quote
Planescape: Torment är ju ett spel som borde ha definerat standardkraven för historieberättande i spel för en lång tid framöver. Tvärtom blev det en Best Buy-utgåva och typ tre sålda exemplar. Varför? Vaaaaaarföö… okej, jag ska sluta klaga. Har iaf lyckats omvända två vänner som nu suttit som uppslukade i ett par veckor - trots spelets 7 år på nacken. Fram med checklistan…
Hur kan man göra annat än att älska ett spel där det går att debattera en karaktärs existensiella rättfärdigande så till den grad att han slutar att upphöra i spelvärlden?
Tokbra I sayeth…
August 25th, 2006 at 8:49 am Quote
Haha, jag med, utan tvekan!
August 25th, 2006 at 9:23 am Quote
Eller varför inte skriva om något man minns som superbra, men som i dagens ljus kanske framstår som rätt blekt och inspirationslöst?
August 25th, 2006 at 11:24 am Quote
Björn: Vad menar du med Smiths-spel? Bandet The Smiths hyllas väl och älskas av många?
August 25th, 2006 at 2:15 pm Quote
Martin: The Smiths är det fånigaste som finns bland folk som inte hajar musiken har man ju märkt. De är hatvärda liksom. Däremot, jag får väl skylla på trötthet, såg jag att jag hade skrivit “alla hatar”. Det var givetvis fel. Ett stort fel.
August 25th, 2006 at 2:37 pm Quote
Johan - det kan man göra, men däri ligger ett problem. Man får installera om och spela spelet. De gånger jag gjort det har man ju märkt att ganska många “klassiker” från förr inte riktigt hållet måttet. Då är det roligare att ha kvar minnesbilderna som de är - inte besudla dem.
Defender of The Crown… aah.
/Fortsätter lägga takplåt. Kräftskivan närmar sig!
August 25th, 2006 at 2:52 pm Quote
Gillar inte Smiths-analogin.
Slayers “Reign in Blood” är en mycket bättre analogi. En skiva som inom hårdrockkretsar höjt till skyarna för många gånger. Precis som OoT verkar den plattan kunna tjatas till döds hur många gånger som helst enligt hårdsrocksmedia.
Och visst den var bra, vissa låtar är och kommer att förbli klassiker intill tidens ändå. Men skivan i sig är inte så fantastiskt revolutionerande som många vill säga. Den är bra, men samtidigt en naturlig musikalisk utveckling för bandet, med tanke på hur scenen såg ut. Dessutom har den inte alls påverkat musikvärlden nämnvärt heller, så frågan är vars den där revolutionen egentligen håller hus.
Nej, istället glöms enskilda, för hårdrocken verkligen vitala album, bort. Såsom Celtics Frost “Morbid Tales” (och Hellhammer-demon), eller Candlemass “Epicus Domicus Metallicus” som verkligen fick inflytande på musikvärlden. Utan dessa hade hårdrocken idag inte sett ut som den gör. Inga Evanescence och inga Nightwish.
Ocarina of Time, Final Fantasy VII osv är PRECIS som Slayer-skivan. Jävligt bra, men förbannat överskattade i det stora hela. De för långt mer uppmärksamhet än de förtjänar.
August 25th, 2006 at 3:03 pm Quote
Thomas P> Jo visst är det så. Inte alltid, men ofta. Fast det är just det som är den nyttiga läxan.
August 25th, 2006 at 3:26 pm Quote
På tioårsjubileumet av Truffauts dödsdag skrevs det en riktigt bra retrotext på Stulna kyssar. Den gick i princip ut på att journalisten refererade de tre gånger han sett filmen. Första gången tyckte han att den var fantastisk, andra gången förstod han djupet i den, tredje gången (alltså sista, sedd vid skrivtillfället) hatade han filmen. Det är bland det bästa jag läst inom svensk filmjournalistik.
Det är intressant hur kultur kan växa med, och växa ifrån en människa. Mer sånt i speljournalistiken, som Johan och Thomas säger.
August 25th, 2006 at 4:11 pm Quote
Usch, det värsta exemplet av det där var när jag för några år sen laddade hem en amiga-emulator och körde igång “A Rockstar Ate My Hamster” (http://hem.passagen.se/wondah/rockstar/img/4choosestar.gif), ett spel som jag älskade när jag var yngre och som nu visade sig vara helt sjukt tråkigt.
August 25th, 2006 at 4:18 pm Quote
Jag håller helt med om Uncut-parallellen. Jag tyckte att mastodontartiklarna om Shenmue och Zelda var mumliga, tråkiga, och innehöll en massa ointressant navelskådande och fanboy-mässiga hyllningar men alldeles för lite substans.
Phantasy Star-grejen var mycket mer intressant eftersom man fick höra vad Rieko Kodama själv hade att säga om sitt spel och vad som har hänt med serien därefter, i stället för att bara läsa dammiga citat från Suzuki och Miyamoto ihopsamlade ur en uppsjö gamla speltidningar.
August 25th, 2006 at 5:44 pm Quote
Johan - Epicus DoOmicus Metallicus, tack. Annars var det där en insatt och intressant analys. Visste inte att du var ett metallhuvud.
/Tompa, som håller bland andra Operation: Mindcrime, Images & Words, Vulgar display of Power, Superunknown, Rage Against The Machine och Toxicity som några favvisar (inte detsamma som banbrytande alster, men likväl banbrytande bra).
August 25th, 2006 at 6:12 pm Quote
Efter att ha läst alla kommentarerna så är det knappt att man vet vad det var vi snackade om… ASOS-diskussioner tenderar ju att gå ur kurs ganska fort. Men vad jag menade var precis det Olle var inne på. Dessa spel (eller arketyper) har redan fått så otroligt mycket täckning sedan tidigare. Jag uppskattar en phet “making of”-retro varje dag i veckan. Men helst inte bara om “dinosaurerna”.
August 25th, 2006 at 7:08 pm Quote
Vad gäller att skriva om äldre spel så slår ju EDGE allt och alla på fingrarna med sina “Time Extend”-artiklar. Dom är ofta det allra bästa i varje nummer. Det kan vara allt från riktiga klassiker till titlar som Gamecubes P.N.0.3. Oavsett vilket så lyckas dom alltid få spelen att på ett eller annat sätt bli intressanta.
August 25th, 2006 at 7:17 pm Quote
Gammal dödsmetallvokalist faktiskt.. och tack för korren
Vulgar Display of Power var ju dock banbrytande. Den tog ju mer eller mindre död på thrash-metallen och banade väg för nu-metal. Mycket viktig skiva.
August 25th, 2006 at 9:14 pm Quote
Har läst en del svar, men inte alla så jag vet inte om någon tagit upp detta tidigare. Själv förvånas jag över hur man kan ta upp samma spel gång på gång i eviga hyllningar som säkert inte skiljer sig så mycket i innehåll. Varför inte plocka fram något som kan vara av upplysning eller större intresse? Det måste ju vara oerhört trist att skriva om något som femhundra skribenter tidigare skrivit om. Tycker i alla fall jag.
August 25th, 2006 at 9:47 pm Quote
OT: Jaha Johan, där ser man. Samma här (vokala biten) fast det blev mest trummande för mig, på amatörnivå. Jo, Vulgar har man lyssnat på utan överdrift hundratals gånger. Pantera ägde mig i flera år. Sörjde uppriktigt när Darrell gick hädan. Nåväl, vi får fortsätta det här ngn annanstans och låta ASOS ha sin gång.
Det där är lite intressant… att just samma spel tas upp flera gånger. Imponerande kunskap till trots, wow-faktorn sjunker ju i takt med ev. överanvändning. Lurigt det där.
/RE-SPECT WALK!
August 25th, 2006 at 10:10 pm Quote
Vet inte hur lurigt det är men faktum är ju att i andra medier så gör man inte så. Man bankar inte ett ämne tills det är så uttömt att man skulle kunna fylla det med… jättemycket grejer. Framför allt inte om det är ett ämne som är uttjatat, gammalt och passé.
Man ser ju t.ex. inte att film- eller musikkritiker ständigt refererar till hur bra Sjunde inseglet var elelr hur fet Ace of Base skiva från 1990 var. Personligen läser jag gärna artiklar som handlar om retro men själva “så här bra tycker jag det här spelet är” känns lite sådär, och det är säkert mycket pga att folk väljer samma titlar att höja till skyarna. Om det hade varit mer spridning på titlarna hade det säkert varit mer intressant.
August 25th, 2006 at 10:16 pm Quote
Jepp, nog offtopic. Emaila mig när du vill så kan vi diskutera hårdrocksanekdoter tills helvetet slocknar.
Känner att jag måste instämma med min käre chefredaktör här. Vi försökte ju med det på Spel2 ursprungligen… eller det var iallafall tanken även om retro-sidan blev otroligt lidande pga tidsbrist då vi var tvungna på att fokusera på att hålla sajten levande. Så tyvärr nådde vi aldrig riktigt dit. Men ambitionen fanns där en gång i tiden.
August 30th, 2006 at 10:01 am Quote
/RE-SPECT WALK!
Det där ser mest fånigt ut när det skrivs och förlorar en hel del av sin ursprungliga hårdhet.
“Respektera gången!”
August 30th, 2006 at 12:48 pm Quote
Inget från den plattan är fånigt min vän. Inget. Jo okej, möjligtivs kokabladet på klädesplagget inuti konvolutet, men i övrigt, nada.
F.ö. är jag fortfarande sur för den missade konserten på Annexet i Sthlm den 10/11 -92. Jag ryckte in i lumpen nån vecka innan och kunde inte gå. Megadeth och Pantera, båda med sina bästa plattor nånsin. Aj.
Sablar, nu slog det mig igen att Darrell är död. Bajs!
Nä, om man skulle ta och skrida till verket med den där Just Cause-recen…
August 30th, 2006 at 12:49 pm Quote
Hmm, cookies… (Sitter vid stockholmsdator.)
September 2nd, 2006 at 7:18 pm Quote
“Sablar, nu slog det mig igen att Darrell är död. Bajs!”
Fortfarande väldigt tragiskt…
Och du är en lyckans ost som får recensera Just Cause istället för Perimeter: Emperor’s Testament och Reservoir Dogs: The Game!
September 3rd, 2006 at 11:46 am Quote
Tjena John, trevligt att råkas.
Ja, jag funderar faktiskt på att spisa ett par Panteraalster idag, även om det är dagen efter en kräftskiva här…
Tja, nu tyckte jag ju inte att JC var riktigt så bra som man hade hoppats, och dessutom att Perimeter var ett bra RTS, men visst, JC är en stor titel. Nej, Reservoir Dogs såg inte så hemskans bra ut på E3. Antar att det inte har förändrats de senaste månaderna…
September 3rd, 2006 at 5:35 pm Quote
PC-demot var en grym besvikelse :[
September 3rd, 2006 at 6:55 pm Quote
Tja, jag tänker inte vara så kontraproduktiv mot den tidskrift jag representerar att jag skriver massa detaljer om vad jag tyckte här, men som sagt - ett bra men inte utmärkt spel. Samtidigt finns det nog rätt många som kommer gilla det, och jag tror framför allt att Avalanche har visat att de har stor potential. JC är trots allt deras första spel som eget spelhus. Nåväl. Lite yoghurt o macka kanske…
September 3rd, 2006 at 7:56 pm Quote
Nja, det handlade för min del nog mest om mina egna förväntningar. Ur ett större perspektiv sett så är det ju ett kvalitativt spel i världsklass fortfarande, men bara inte det där toppenspelet man drömt om. Man vill ju så gärna att de svenska utvecklarna ska vara bäst
September 3rd, 2006 at 9:00 pm Quote
Jag kunde inte sagt det bättre själv, Johan.
NU blir det iaf yoghurt o macka. Det blev tre timmar EVE-lirande till…