Susanne Möller tar fajjten
Det här är några dagar gammalt men eftersom den här bloggen har haft något sorts improviserat sommarlov som gör att typ allt är minst 2 månader gammalt så känns det okej att ta upp det i alla fall.
Alla här har säkert redan läst Susanne Möllers krönika/debattinlägg om spelvåld. Hennes text var ett välbehövligt svar på Svenskans artikel “Pojkar spelar bort sina liv” och Susanne gör förstås helt rätt i att slå näven i bordet. Intressant är också att läsa mejl från läsare som Susanne publicerat i hennes blogg.
Överlag måste jag säga att DNs spelsidor känns riktigt bra, det är bra recensioner och bra texter och det känns som att Susanne och hennes spelgäng verkligen gillar att få ta spel på allvar i sveriges största dagstidning.
August 15th, 2006 at 2:02 pm Quote
Fast å andra sidan är spelskribenter oftast spelbranschens främsta lobbyister. Fick lite Charlton Heston-vibbar av det där brandtalet, nästan som att hon röt “from my dead cold hands!”.
Susanne är bra, inget snack om saken. Men lika mycket som moralisterna gnäller över våldet, beroendeframkallandet m.m., lika mycket förnekar spelanhängarna mediets baksidor. Precis som NRA säger “Guns don’t kill people. People kill people.”, menar hon att farorna är överdriva.
Jag tror faktiskt att sanningen ligger någonstans mitt i mellan. Båda sidorna är sanna, det vet jag. Har träffat personer som haft spel som hobby och personer som dedikerat hela sina liv till spel. Det är skillnad. Men å andra sidan är det svårt att avgöra om de sistnämnda hade slagit sönder sin tillvaro med annat, om spel inte funnits tillgängliga.
Men jag är ganska trött på att alla varninstecken alltid viftas bort av spelskribenter som något obetydligt. De ska inte behöva springa spelföretagens ärenden i sin strävan att jämställa spelmaskinerna med andra medier. Det tjänar liksom ingen på (utom företagen möjligtvis). Även om just den här debatten och SvD:s research var bortom all förståelse.
Och Susanne - du är toppen. Använde dig bara som exempel, men uttalar mig egentligen om spelskribenter i allmänhet.
August 15th, 2006 at 2:16 pm Quote
Jag gillar DN:s spelsidor, har blivit en i den dagliga rotationen. Visst, ibland kan recensionerna vara lite “kulturskribentiga” men överlag känns satsningen som ett bra alternativ. Susanne, när ska du börja skriva hos oss? =)
August 15th, 2006 at 2:42 pm Quote
Det som är allra mest intressant i den här debatten är Fair Play och undersökningarna de rotar fram. Gemensamt för de alla är att de är utländska (med nåt undantag) och tagna ur sitt sammanhang. Ändå blir det mediala genomslaget totalt med krigsrubriker som följd.
Den dagen en seriös undersökning dyker upp från en organisation som inte grundar sin kritik i en ren oförståelse för att pojkar sitter med sina spel i timmar framför tv-apparater och datorskärmar ska jag lyssna.
August 15th, 2006 at 2:43 pm Quote
Jo, det har du rätt i, det tråkiga i såna här debatter är att som en förespråkare för spelmediet är det lätt att tänka “överdriver dom det dåliga så måste jag överdriva det som är bra” och så tar man i så mycket man orkar, för att skapa nån sorts balans.
August 15th, 2006 at 2:48 pm Quote
För alla som kanske missat att Fair Play är onda finns ju den här länken:
http://www.eudoxa.se/content/archives/2005/03/eudoxas_rapport_5.html
August 15th, 2006 at 3:40 pm Quote
Jag utesluter verkligen inte att spel kan vara “farligt” eller att det finns personer som är beroende av tv- och datorspel. Men kritiken är inte värd att ta på allvar så länge den nöjer sig med att konstatera: spelar mycket=beroende, spelare tre timmar i veckan=sund vital person.
Det är som en spelmissbruksforskare (poker o dyl) sa till mig förra veckan: “Den som vinner ses som pokerproffs. Förlorar du är du missbrukare”.
Det handlar liksom bara om att sända ut rätt signaler och att hålla uppe en för omgivningen tillfredställande fasad. Verkligheten och de faktiska skälen till varför en viss person spelar mycket är inte intressanta.
August 15th, 2006 at 7:11 pm Quote
Du läste aldrig min “Påverkad!?” artikel på Spel2 antar jag? Hmm.. kanske inte så många som gjorde å andra sidan.
August 15th, 2006 at 11:16 pm Quote
CJ skriver en bra grej om FairPlay,kvällspress och källkritik i GONs senaste nyhetskrönika. kan rekommendera den starkt.
http://www.gon.se/view.phtml?id=6475
August 16th, 2006 at 12:02 am Quote
Men journalism är farligare
För att fortsätta debtten. Usel journalistik är farligare och mer skadlig än spelberoende. Speciellt när man börjar ljuga och hitta på bara för att poängtera en (möjligtvis felaktig) synpunkt.
Tur då att vi har folk av Carl-Johan Johanssons …
August 16th, 2006 at 3:52 am Quote
Jävla sensationalism ska bekämpas med stålhätta och batong. Just det!
August 16th, 2006 at 12:36 pm Quote
Även om jag själv har blivit spyless på debatten (för visst ekar det rätt starkt år ut och år in) är det skönt (och viktigt) att det finns folk som orkar ifrågasätta och påpeka aburditeter i hur “färdiga” nyheter fabriceras genom “kreativt klippande”. Bra texter av både Susanne och Carl-Johan.
August 16th, 2006 at 1:09 pm Quote
Jovisst, det finns säkerligen en massa hemskheter i samband med för mycket spelande; http://realtid.se/ArticlePages/200608/03/20060803111800_Realtid254/20060803111800_Realtid254.dbp.asp
Fick en bok av Fair play för ett halvår sedan om just spelberoende; http://www.fair-play.se/show.php/48520.html
Tja, vad ska man säga. Visst finns det alltid risk för folk som redan har problem med sin sociala kompetens att sugas in i spelen. men samtidigt kan det lika gärna vara bra för dem. De får en arena att bygga upp sitt självförtroende. De får en anonymitet som gör dem modiga nog att ta kontakt med folk, gå med i guilds å shit. Detta betende kabn lika gärna smitta av sig på dem i deras offline-liv. Men vad vet jag? Jag inväntar Anton Lagers (om det nu är han som ska skriva den) FHI-rapport om spelberoende istället.
August 16th, 2006 at 1:37 pm Quote
“Your comment is awaiting moderation.”
Wtf???
För övrigt var den där boken jag nämnde ganska partisk. Undersökningar om spelberoende gjordes med enbart desillusionerade föräldrar som tillfrågade.
August 18th, 2006 at 12:04 pm Quote
Jag instämmer i mycket av det Jonas skrev. ‘Har också reflekterat över att många av oss slår ifrån oss lika ofta som kvällstidningarna går i clinch med överdrivna rubriker som högerkrok. Jag tror personligen problemet är större än vad många av oss vill inse eller tror. Jag tror också att jämförelsen med tv inte funkar, trots Susannes paralleller till gamla problemområden och tidigare böcker i ämnet. Den stora skillnaden är interaktiviteten. Jag är fullständigt övertygad om att har du fastnat i ett “datorträsk”, sitter du ordentligt fast. Djupare än om du brukar för mycket teve, musik, böcker, film eller whatever.
De som slutat sina arbeten, avskiljt sig från stora delar av samhälle eller vänner är avsevärt fler på spelsidan än tevedito, det kan jag sätta pengar på. Däremot ska man inte generealisera och överdriva faran - men heller inte på samma sätt vifta bort den.
/Tompa - långpendlare
August 18th, 2006 at 2:17 pm Quote
Skillnaderna ligger väl i kravet på mediet. Datorspel kräver mycket större fokus än de tidigare medierna, iom interaktiviteten. Däremot tror jag inte beroendet i sig är större.
Som exempel, onlinespel idag är ju den stora arbetslöshetsfällan. Arbetslösa förtränger sin frustration genom att spela istället för att ta tag i ansökningarna osv. Men det skiljer sig egentligen inte så mycket från hur det faktiskt var förut. På sjuttio och åttiotalet blev långtidsarbetslösa också pacificerade, men då var det på soffan framför TVn man låg och stirrade sig blind på såpoperor dagen lång.
För att ta mig själv som exempel så har jag släktingar och bekanta från äldre generationer som gärna vill tro, och påpeka, att jag har ett osunt förhållande till mitt spelande. Ändå så lovar jag att jag spelar långt mindre än den tid de sammanlagt spenderar framför dumburken vecka ut och in. Jag fördriver min fritid med långt fler aktiviteter.
Min visst, visst har man kännt av faran och visst är det lätt att ge efter och bli besatt om man släpper på disciplinen. Men som sagt, då tror jag det inte är spelandet i sig som är orsaken, utan någonting annat i livet eller samhället.
Tillsvidare säger jag som Depeche Mode: “Let me see you make decisions, without your television.”
August 18th, 2006 at 2:26 pm Quote
editfunktion ftw :p
August 18th, 2006 at 2:41 pm Quote
Helsikes skitbloggar. När ska man lära sig att skriva i Word o sen klistra egentligen..? ‘Kör en förkortad version av det jag precis söp bort medelst slarbigt tangentande.
Håller med överlag Johan, men kort bara om ditt resonemang: “Datorspel kräver mycket större fokus än de tidigare medierna, iom interaktiviteten. Däremot tror jag inte beroendet i sig är större.”
Det är ju precis det jag menar. Då BLIR ju beroendet större per automatik om engagemanget blir större, eller hur? Vad anledningen bakom är spelar mindre roll i mina ögon.
Man kan absolut försjunka i tv, film, whatever. Jag tror dock att problemet är värre för de som har jobb och skola redan, och absolut att den sociala och interaktiva delen av datoranvändandet gör en stor skillnad. Jag inser att jag nästan låter som 100 år nu, men tycker verkligen ämnet tål att diskutera, inte bara vifta bort eller raljera över som Susanne (som jag f.ö. ofta tycker gör helt okej grejer) gör.
August 18th, 2006 at 3:01 pm Quote
Word är inte hardcore nog. Det är så det ligger till. Vi är för tuffa för Word. Då får man också betala priset för att vara macho.
Beroende på hur man ser det, men jo. Du har en klar poäng där.
Fast jag tycker verkligen inte det är helt irrelevant. Men men.
Frågan är ju förstås inte om datorbreoende finns, för det gör det, eller om det kan vara skadligt. Alla beroende kan vara skadliga. Men frågan är om de ungdomar som är fast i spelträsket annars skulle tagit ut sin frustration på annat sätt. Slagsmål på torgen, snatteri, alkohol, droger, självskärning. Osv. Fanns inte spelen skulle deras energi slösas på annat, och jag tror inte att det skulle vara studier i de flesta fall. Det är därför jag tror det är viktigare att utreda bakomliggande faktorer. Vad får de spelberoende att bli så beroende? Hur kan man åtgärda det. Det är inte spelen generellt som är problemen, utan de bakomliggande faktorerna. (Även om spelmekaniken i spel som WoW uppmuntrar uppoffrande av det verkliga livet så tror jag problemet ligger annorstädes).
Jo, alltså, visst behövs det fördjupning. Men jag tror det är bäst om man låter spelforskningen själv sköta de analyserna. Statligt påtvingade undersökningar har en tendens att bli rätt så subjektiva. Sen vet jag inte om hon riktigt viftar bort det, men hon gör det lite väl enkelt för sig kanske.
August 18th, 2006 at 3:03 pm Quote
Och Susanne gör ett kanonjobb. Jag försvarade DNs satsning här på ASOS när den lanserades, och jag tycker jag fick rätt. Finns mycket kul och läsvärt där, med bra kvalité på artiklarna. Kör hårt Susanne! Ni är på rätt spår.
August 18th, 2006 at 3:56 pm Quote
Heh… det är nog sant - Word kan knappast klassas som hardcore, och jag ser mig nog hellre som en inbiten tangentsbordhacker än en feg användare av Win 95
(vilket jag iofs inte är något av det…)
Om jag nu fick en poäng av herrn ska han få en tebaks:
“frågan är om de ungdomar som är fast i spelträsket annars skulle tagit ut sin frustration på annat sätt. Slagsmål på torgen, snatteri, alkohol, droger, självskärning.”
Bra! Jag har också funderat kring det, och om nu ingen snor idén, även på en längre, seriös artikel som belyser ämnet spelberoende och det omkring. Vi får se om det kan bli av vad det lider. Bakomliggande orsaker är säkert alla de klassiska (jagärenosäkertonåringsomintekännermighemmanågonstans), vilket förstås inte gör dem mindre viktiga.
Att låta forskningen ha sin gång är bra så länge det verkligen forskas, vilket ju det gör alltmer i ämnet. Synd bara att det alltid kommer galenpanneundersökningar och verbala påhopp utan större grund som förstör, för b å d a läger.
Trevlig helg, för katten!
Ps: storsatsningar på spel i stora tidningar bör ALLTID försvaras. Även jag har försvarat fröken Möller i sammanhang länge, även om hon, precis som alla andra, har brister. Månnålaiiiith! Ds.
August 18th, 2006 at 4:57 pm Quote
Det känns som att det summerar hela debatten faktiskt.
Lycka till med artikeln och en trevlig helg själv för fan! Själv ska jag ta och flama lite folk i mitt Wow-gille. Tjingeling.
August 21st, 2006 at 6:03 pm Quote
Känns som att det överreagerades lite i bloggen (fast det är väl typiskt missbrukarbeteende, att slå i från sig?). Punkterna sägs ju vara tecken på ett beroende. Inte tolkar man väl det som “oj, en punkt stämde, de anklagar mig!!!”?. Är punkterna ens särskilt extrema om man bara läser dem rakt av?
Sen förstår jag inte kopplingen mellan 40 000 och att mörkertalet är stort, var sägs det i artikeln? Jag ser båda “påståendena” var för sig, men inte relaterade till varandra.
Är lite nyfiken på vad Susanne menar med att vara insatt i ämnet? Är det som vanligt att man spelat en massa spel som gör en insatt eller är det att man studerat (i en eller annan form) de relevanta ämnena och kan göra en sakkunnig och objektiv bedömning av frågan?
Alla som uttalar sig i artikeln på SvD är i mina ögon ganska försiktiga i sina påståenden. Stymne talar om en liten grupp som behöver hjälp, Gustafsson tror att det kan bli kostsamt, “40 000 person kan vara beroende” (en siffra som ironiskt nog har DN som källa om man kolla på Fair Play).
Jag har hört och sett tillräckligt mycket av spelberoende för att tycka att det är en viktig fråga att undersöka, sen kanske inte Fairplay är bästa sättet. Men att slå i från sig bara för att man gillar tvspel känns lite överdrivet (och jag kan inte se någon annan argumentation från något håll).
August 21st, 2006 at 9:36 pm Quote
Själv tycker jag att det finns större problem i samhället som kräver mer uppmärksamhet. Den svenska vården till exempel. Vi har kompetens men inga resurser. Där skulle jag hellre se statliga pengar gå till att värna om människor med depressioner och psykiska problem. Människor som aktivt söker hjälp men ramlar mellan stolarna för att det inte finns resurser.
Det gäller att prioritera sina samhällsproblem. Dataspelsberoende finns ja, och nej det är inte bra. Men det finns annat som är långt värre som negligeras, för det ger inga fina rubriker.
Men jag är kanske lite väl cynisk som vanligt *rycker på axlarna*
August 21st, 2006 at 9:46 pm Quote
Det låter som att du tror att man kommer lägga miljarder av statsbudgeten på att utreda frågan. Känns som att det på sin höjd kommer handla om miljoner och med risk för att vara cynisk på riktigt så tror jag knappast det är mer än en droppe i havet för vården.
Att tro att man kan göra en lista över samhällsproblemen och beta av dem ett efter rangordnat efter deras viktigthet är mer naivt än cyniskt.
August 22nd, 2006 at 2:42 pm Quote
Vilket inte är vad jag säger. Jag säger att man gör en höna av en fjäder, när det redan finns riktiga hönor därute.
Som jag sagt tidigare så är jag 200% övertygad om att spelberoende i de flesta fall är symptom på något än värre. Det är DET debatten borde fokusera på och där enrgi borde läggas ned för att reda ut.
Men vi har debatterat det förut och jag vet att du inte håller med.
September 20th, 2007 at 3:53 pm Quote
Att säga att barn spelar för mycket är som att säga att vuxna människor röker för mycket. Alla gör det absolut inte, men de får skiten för det ändå.
January 9th, 2008 at 12:56 am Quote
http://tipsu.info/replica-watches/grade-1-rolex-replica.php