Den svenska osämjan
I efterdyningarna av alla SP/LEVEL-utspel de senaste dagarna med frilansdragkamp, mer eller mindre hätska ord och gliringar samt det i övrigt rådande klimatet mellan många svenska spelskribenter har jag kommit att börja fundera. Nyligen var jag på en pressevent i Aten och satt en kväll och dinerade med bland annat danske Peter Jakobsen på THQ (tidigare Take 2) och redaktören Miika på finska speltidningen Pelaaja. Diskussionen kom in på just nordisk speljournalistik och de båda belyste något som jag själv faktiskt inte tänkt på i så stor utsträckning, eller åtminstone inte trott var unikt svenskt. Deras slutsats var unison:
”Svenska spelskribenter kommer inte överens”.
Båda kunde de ge exempel på när de sett hur konkurrensen mellan svenska speltidningar varit så stark att de på pressresor sällan sett att svenska speljournalister umgåtts. Jag blev givetvis kritisk direkt och påpekade att det faktiskt var många svenska spelskribenter jag kom bra överens med, men någonstans inne i huvudet kunde jag ändå bekräfta deras påstående. Det finns nämligen lika många tillfällen jag kan dra mig till minnes där jag inte kommit bra överens alls med svenska reskamrater och ofta hellre har sökt mig till övriga nordiska spelskribenter på resor för samtal, diskussion och umgänge. Men det är väl klart att konkurrensen måste kännas av någonstans? Man kan ju inte gärna vips bli bästa vän med en skribent på konkurrerande tidning bara för att vi ska sitta bredvid varandra på flygplanet till en pressvisning? Det gäller väl alla länder?
Inte om man ska tro våra nordiska grannar. Jag fick åtskilliga exempel på hur våra grannländer har bättre sämja kollegor emellan, alltifrån dansk samåkning till finskt samkväm. Hela RESET/LEVEL-historien känns nästan som en slutgiltig bekräftelse på mina funderingar. Det är ett sådant hätskt klimat mellan (åtminstone flera av) de svenska tidningarna, som uppenbarligen inte finns hos våra grannar. Jag minns ju själv hur jag när SP-redaktionen hoppade av förra året var inne på SP och flaggade för att vi inte skulle gnabbas så med varandra, utan istället se det som att vi alla kämpade för samma sak, att lyfta fram spelmediet för den okunniga allmänheten. (Sedan kom förstås Thomas Wiborgh och Pär Villner in i tråden med en ansamling kaxiga remarks, varpå jag släppte min Gandhi-flagga och gav mig in i gnabbet).
Är det så att svenska spelskribenter inte kommer överens? Och vad beror det i så fall på? Är det för att konkurrensen är hårdare här än i andra länder? Är det något typiskt svenskt över att hävda sig mot andra? Whatever happened to ”lagom är bäst”-kulturen? Står vi inte alla på samma sida egentligen?
/ Emil Kraftling, PC Gamer-redaktör
April 18th, 2006 at 8:10 pm Quote
Vet inte om jag är ute och cyklar nu men jag tror det kan ha att göra med att Super PLAY så länge hade något som kunde liknas vid monopol på den svenska konsoltidningensbranschen. Det här med att åka ut och resa är helt enkelt kanske en chock för många, och Super PLAY var en så stor tidning och en verklig inspirationskälla för många att de helt enkelt tappade ödmjukheten när de skulle på samma äventyr som sina hjältar.
Annars kan det också vara som så att vi har haft en hel del diskussioner om speljournalistik de senaste åren. Kanske har fler människor här bastantare grund i sina åsikter efter många långdragna diskussioner. Dessutom finns det mycket att vara oeniga om: spelsidor har inte sällan hetsat varandra, journalister har haft stora skillnader i åsikter om ämnen som t.ex. piratkopiering och alla skillnader och åsikter kanske gör oss lite mindre mottagliga för varandra.
Fast samtidigt, vad fan vet jag?
April 18th, 2006 at 8:22 pm Quote
När det gäller de övriga nordiska länderna så är det mindre länder och därmed är antalet tidningar och sajter logiskt nog färre (undantaget möjligtvis Finland som verkar ha en väldigt frodande speltidningsmarknad). Olika faktorer som nätverk (det faktum att de har kopplingar från tidigare tidningar etc) och en mindre bransch utan lika många direkta konkurrenter (som fallet är med SP och Level) gör att de håller ihop. Jag var ganska förvånad när jag fick uppleva att de danska journalisterna på E3 umgås väldigt mycket och samlas efter mässan och diskuterar vitt och brett om nya spel, insikter och vad som händer under kvällen i LA, utan att vara rädd att någon snor deras idé eller knäck. Är man en mindre grupp journalister så blir väl lite en slags kåranda; vi mot dem (distributörer, utgivare, utvecklare etc). De är väl inte lika roligt att vara den buttre ensamvargen som inte vill umgås med övriga danska/norska/finska/isländska(?) journalister. I Sverige är vi fler eftersom det finns fler sajter samt tidningar (och för att tala om övriga media som tv, radio etc) och därmed en större pool journalister (eller engagerade entusiaster som vill vara krass), då blir det ingen utfrysning eftersom man hör till en grupp (d.v.s. en tidning eller sajt) och har inget behov av att vara vän med konkurrenten, utan ser dem just som en konkurrent.
Kanske vore på sin plats om någon med sociala studier att göra ett inlägg?
April 18th, 2006 at 8:56 pm Quote
Mina erfarenheter är väl som bäst ringa, men det är ändå litet lustigt att bland de kanske 10-15 pressevent jag varit på så var den första “andra spelskribenten” jag började snacka med och umgås litet så där hastigt med i väntan på att allt skulle dra igång och liknande just… norsk. Jag hade just satt mig ned och hade inte särskilt mycket att göra då det varken rörde sig om ett särskilt intressant spel och jag kände mig heller inte särskilt oförberedd, så intervjun hade jag ganska klar för mig redan. Det första som händer är att en glad norsk stämma hälsar och tar i hand och genast inleder en livlig diskussion (eller, jag nickade och såg glad ut eftersom norrmän tenderar att prata norska alldeles för fort och han babblade på
) om PSP:ns kontra DS för- och nackdelar (det här var ett tag sedan). Även om jag inte kunde tillföra diskussionen mer än nickningar och små påståenden gällande spelutbudet till PSP (host) tycker jag att det var trevligt. 
(han skriver för övrigt åt http://gamer.no/)
Jag har inte upplevt den här osämjan som huvudinlägget syftar på, däremot kan jag nog säga att det varit litet stelt på vissa event där folk stått helt tysta och stirrat ned i golvet hellre än att prata med andra skribenter. Det är naturligtvis lite trist och det blir ju inte särskilt lätt för någon enskild individ att bryta upp stämningen heller om ingen visar intresse av att småkonversera eller whatever. Fast nu smågnabbar jag bara.
Vad det här kan bero på vet jag naturligtvis inte, inte till fullo i alla fall. En orsak skulle ju kunna vara att många anställda redaktörer som jag förstått det åker på sjukt många sådana här tillställningar och ser det som ännu ett arbete att stryka från “att göra listan”. Vad vet jag, då kanske man skulle se över varför man gör det här överhuvudtaget. Men en viss konkurrens uppstår väl helt naturligt mellan de olika papperstidningarna eftersom det är en så pass smal marknad för dem här i Sverige. Med tanke på att Sveriges samlade “speljournalistelit” (dvs. de som får sina alster tryckta i papper) typ hoppar från endera magasinet till det andra borde ni ju vara både svågrar, bröder och syskon vid det här laget.
Till sist är det ju ändå bara att konstatera att det råder en _viss_ osämja. Det får väl var och en se till att råda bot på helt enkelt. Vi alla här som skriver om spel har ju rimligtvis det här med spelande som ett av våra största intressen. Vi har tagit vårt intresse till sin spets skulle man kunna säga. Vi borde ju ha ganska mycket att prata om tycker man… typ spel och grafikkort eller nått sånt
Jag tycker iaf att ASOS om inte annat främjat vår “gemenskap” på ett ypperligt sätt då det väl i allra högsta grad är ett plank för likasinnade. Nåja nu har jag iaf. skrivit på det här inlägget av och till i snart 20 minuter så det är säkert jätteosammanhängande men jag orkar inte se över det igen. Men jag är glad i alla fall och ska spela GalCiv2 natten lång! Jag kommer säkert försöka skriva någonting redigt här imorgon när jag inte är berusad av att ha suttit stilla hela dagen för mig själv och sagt “kekkonen” och rullat tummarna i brist på annat (förkylning NOT ftw!) att göra.
April 18th, 2006 at 9:41 pm Quote
Spontant måste jag säga att jag tycker detta är positivt. Det ska finnas en uppenbar rivalitet mellan konkurrenter, även när det gäller journalistik. För precis som på alla andra marknader handlar det om att försöka knäcka konkurrenten (i betydelsen att man producerar bättre artiklar, har vettigare vinklar o s v). Det är så utveckling sker, det är så man blir duktigare. Tycker man inte att man har bättre vinklar och artiklar än konkurrenten när tidningen står på butikshyllan har man misslyckats.
Nu kanske inte detta behöver innebära osämja eller att man är otrevlig och snorkig mot konkurrentens skribenter. Men en viss distans tror jag är sund. Börjar man utbyta “tips” över en kopp kaffe är man inne på fel väg.
Förhoppningsvis leder den här konkurrensen till att svenska spelskribenter anstränger sig lite extra. Om det gör det vet jag inte. Jag skulle inte bli förvånad om den inte gör det med tanke på den självupptagenhet som man ibland skönjer hos vissa.
April 18th, 2006 at 11:17 pm Quote
“(Sedan kom förstås Thomas Wiborgh och Pär Villner in i tråden med en ansamling kaxiga remarks, varpå jag släppte min Gandhi-flagga och gav mig in i gnabbet).”
Det där var ju precis samma sak som du precis talade emot - smutskastning av kollegor. Men jag håller med dig på det stora hela, svenska spelskribenter motarbetar mer än de hjälper varandra. I alla fall utanför de egna leden, så att säga.
Själv hoppas jag på bättring, och jag skulle gärna se sammarbeten eller fusioner mellan de olika redaktionerna ute i landet. Som GameCore och FuseShow, till exempel.
April 18th, 2006 at 11:51 pm Quote
Är det bara jag som roas något in i häll vete i säcken av allt “jag bajsar på dig och din spelredaktion”-snack? Aldrig förr har den svenska spelkåren varit mer underhållande och jag hoppas innerligt att den kaxiga attityden är här för att stanna!
Samarbeten, visst, definitivt kul! Men lets face it… det kommer alltid att finnas två minuspoler här, och det tackar jag gud för!
De är ju så gulliga de små liven, när de kivas i sin stora sandlåda!
Mera, mera, mera….
April 19th, 2006 at 12:18 am Quote
“Det där var ju precis samma sak som du precis talade emot - smutskastning av kollegor. Men jag håller med dig på det stora hela, svenska spelskribenter motarbetar mer än de hjälper varandra. I alla fall utanför de egna leden, så att säga.”
Aha, men jag talade ju inte emot det. Jag bara frågade om det stämde och vad det i sådant fall berodde på. I teorin skulle jag fortfarande kunna vara den främsta anhängaren av spott och spe mellan spelskribenter, även om det skulle vara konstigt att jag inte kände till ett fenomen jag själv stod bakom. Men kanske är det som Joakim är inne på att det är positivt. Kanske är det en drivande konkurrensfaktor som i slutändan ger oss bättre produkter. Och bättre produkter är väl bättre för spridandet av information och acceptans av mediet? Om det nu är den agenda som alla spelskribenter jobbar efter, vilket jag starkt betvivlar.
April 19th, 2006 at 12:30 am Quote
Det “hårda” klimatet beror enligt mig på att majoriteten av den svenska skribentkåren inom spelbranschen är överbefolkad av pretentiösa snorungar utan någon som helst utbildning inom journalism och skrivande.
Den totala saknaden av professionell erfarenhet resulterar i barnsliga sandlådekrig. Man ha varken ålder, intelligens, vett eller tillräcklig kunskap om skrivandet för att hantera “jobbet” på ett yrkesmässigt acceptabelt vis. Den omogna bristen på respekt driver denna Big Brother-liknande parodi och de som förstår att man gör oss till åtlöje är en minoritet. Som Joakim skrev så kan det vara nyttigt med konkurrens men då måste det ske på ett betydligt mer vuxet plan. Som det är nu leder den ingen annanstans än till att vi alla framstår som idioter.
Blir det inget stopp på denna soppa kommer alla duktiga (som i människor som visar hänsyn till skrivandet i sig och sin kollegor innan- och utanför de egna produktionerna) skribenter snart dras ned i fördärvet också. Man sätter en stämpel på spelskribenter i allmänhet, en negativ sådan där vi kommer förlora all form av respekt från andra branschkollegor.
Ett annat problem är ju att många av dessa ovan nämnda mindre lyckade individer framstår som några slags idoler för läsarna. Vilka föredömen. Sådana ledare, sådana soldater och med hjärntvättade sinnen där respektlös uppförande premieras så kommer snart hela svenska befolkningen bestå av dumhuvuden. Eftersom det är naturligt med spel i dagens Sverige så skulle man kunna se en mardöm framför sig där dessa värdelösa barnrumpor formar nationens kids till otrevligt beteende. Ett kallare Sverige och sedan genom all form av nepotism nästlar de sig in i politiken och får mer makt. Vidare avlar de fram nästa generations Omen-barn vilket leder till att Sverige kommer bli väldens otrevligaste land och inom en 20-30 år bestämmer FN sig för att bomba oss för att få ordning på eländet.
Ok, got a little bit carried away there och min bitterhet är givetvis överdriven, men ändå så är det i slutändan just den professionella hänsynen som jag tycker saknas och jag tror det kan bero på just vad för slags personer som skriver i denna bransch. Klipp er och skaffa ett jobb.
April 19th, 2006 at 2:12 am Quote
Klart att konkurrens är nyttigt (om inte oundvikligt). Fientlighet och ödmjukhet är två sidor av samma mynt, vilket gör det ganska svårt att undvika ytterlighet. Norge och Sverige verkar vara varandras motpoler i det här sammanhanget (jag snackar om speljournalistik, inte folkandan duh!) - skapligt fascinerande, onekligen… Men påståendet att majoriteten av svenska spelskribenter skulle vara snorungar köper jag inte, men visst… jag förstår poängen. Att det råder (stor) okunskap är dock en helt annan femma.
April 19th, 2006 at 2:17 am Quote
*ytterligheter
Sorry…
Bristen på kramkalas under pressvisningar kanske bara har med social kompetens att göra?
April 19th, 2006 at 8:58 am Quote
“Bristen på kramkalas under pressvisningar kanske bara har med social kompetens att göra?”
Det tror jag definitivt. Det är många unga killar, vars uppväxt i många fall (säger jag fördomsfullt) knappast varit fyllda av sociala utspel och orgier. Hederlig svensk blyghet alltså.
April 19th, 2006 at 9:21 am Quote
Men är det också unikt svenskt? Jag vill dra mig till minnes en annan pressresa där jag satt i taxin till flygplatsen med två finska journalister. Den franska taxichaffisen är inte van vid tystnaden och påminner om att man faktiskt får prata i taxin. Det är tyst någon sekund, sedan säger den ena finnen;
“We’re scandinavians.”
Varpå den andra snabbt fyller i;
“We don’t believe in speaking.”
April 19th, 2006 at 9:39 am Quote
Haha! Den där kommer jag ihåg, drog du inte den i någon text i PCG också? Klockrena finnar hur som helst
Ska iväg och se den mycket, hrm, lovande filmen “Luther” nu så jag hinner inte dra någon tes om varför vi nordbor är så stela av oss. Kanske beror det på kylan, vem vet? (Leta upp en trailer på nämnda “One man. One world in crisis. 95 theses”-film för att få er ett gott skratt btw. Luther i Ahnold-tappning, the funny!)
April 19th, 2006 at 9:39 am Quote
Missämja? Nej, väl? Det är väl klart att det finns -någon- där ute som inte tål någon annan. Men generellt tror jag att vi kommer överens allihop.
Här talar den begränsade erfarenheten igen. Men de på fåtal resor jag varit på har det känts självklart att gå in i en diskussion med de svenska kollegorna. Till en början för att man inser att man har restid att döda, men sedan för att man är genuint intresserad av att diskutera spel, journalistik och gudarna vet vad med en liksinnad person.
April 19th, 2006 at 10:58 am Quote
“Men påståendet att majoriteten av svenska spelskribenter skulle vara snorungar köper jag inte, men visst… jag förstår poängen.” - Mathias Zachau
Visst, ålder är oviktigt, liksom intelligens etcetera. Hyfs kan vilken imbecill som helst vara ägare av. Jag överdrev en hel del givetvis, men poängen är ändå att det känns unikt för just spelbranschen att nivån på konkurrensen och samarbetet är låg och riktigt barnslig många gånger. Där av mitt val av ord; snorungar.
Det ska dock påpekas att på de spelaktiviteter jag varit på så har stämningen varit betydligt bättre än exempelvis den miljö som äger rum på nätet. Lever vi fortfarande i “på nätet kan jag vara tuff och häftig och klanka ned på alla” för ingen känner mig i verkliga livet”-världen?
April 19th, 2006 at 2:42 pm Quote
“Lever vi fortfarande i “på nätet kan jag vara tuff och häftig och klanka ned på alla” för ingen känner mig i verkliga livet”-världen? “
Tror många växt ifrån det.
April 19th, 2006 at 4:28 pm Quote
“Tror många växt ifrån det.”
Det är väl bara att kolla på debatten om elitlistan för att inse att det inte är nåt man växer ifrån. Jag tror alltid det kommer vara lättare att kasta skit när det finns ett helt Internet mellan den som kastar och den som tar emot.
April 19th, 2006 at 4:44 pm Quote
Jag har fortfarande inte växt ifrån busringningar
April 19th, 2006 at 5:07 pm Quote
Well, jag kan väl iofs bara tala för mig själv…
haha, busringningar äger juh! *imiterar leifi*
April 19th, 2006 at 5:08 pm Quote
Hassan äger iofs Leifi vilken dag som helst. Sorry för OT btw
April 19th, 2006 at 5:34 pm Quote
Det är viss skillnad på hur det funkar på en resa och på en pressvisning i Stockholm. Har aldrig varit med om att jag inte kommit överens med någon svensk kollega på en spelresa faktiskt och vid det här laget har jag nog rest med de flesta som är någorlunda etablerade på respektive tidning (även de där “kaxiga” killarna som nämndes här ovan). Sen är det klart att det finns lite prestige och så, men det är ju helt naturligt med tanke på konkurrensen (håller med Martins analys om skillnaden mellan oss och resten av Norden). Skulle nog säga att Finland är mer som Sverige än Danmark och Norge i det avseendet, det är ingen överdriven kärlek mellan Pelaaja- och Pelitt-redaktionerna även om det inte är lika kallt som det kan vara mellan vissa svenska redaktioner/skribenter.
På pressvisningarna i Stockholm är jag nog oftast för lat för att gå runt och hälsa på nya ansikten (och för dålig på att komma ihåg namn och ansikten för att det inte ska bli pinsamt). Men förr eller senare sitter man och snackar med de som blir återkommande, så det brukar ge sig eller så stannar det vid en igenkännande nick.
April 19th, 2006 at 7:21 pm Quote
“debatten om elitlistan”
Något jag missat misstänker jag. Nån gammal dispyt här på asos eller?
April 19th, 2006 at 7:47 pm Quote
“Något jag missat misstänker jag. Nån gammal dispyt här på asos eller?”
Nä. En epostlista där kändisar skvallrar om andra kändisar, var stort i pressen för några veckor sedan. Alexander Bard tror jag startat den.
April 19th, 2006 at 8:00 pm Quote
Ah. Jag inser varför jag missat den.
back on topic
April 19th, 2006 at 11:10 pm Quote
We hate it when our friends become successful! And if they’re northern, that makes it even worse!
Reset/Level vs Super Play, Zlot vs Gon, etc. Osäkerhet och avundsjuka är nog en stor bov i dramat. Men samtidigt får jag nog hålla med Joakim att rivalitet är nyttigt för kvaliteten, men på senare tid har det blivit lite väl Jerry Springer av cirkusen. =)
April 19th, 2006 at 11:44 pm Quote
Mmm… sant.
April 19th, 2006 at 11:51 pm Quote
Å andra sidan tror jag inte just “dusten” mellan Zlot och Gon bygger på avundsjuka. Zlot Show-parodierna och vaga men nedlåtande antydningarna spottades friskt från Gons håll innan Victor slog tillbaka (direkt i Zlot Show och därefter manual).
April 19th, 2006 at 11:52 pm Quote
ursäkta..
*antydningar
April 20th, 2006 at 1:14 am Quote
Zlot är knappt hundskiten på mina skor. Zlot förtjänar inte ens den plats de tar på Internet som kunde ha spenderats på tecknad djurporr. Min mamma skriver bättre om spel. Och för att inte tala om Kong. Kong tror de är så jävla tuffa med sina apor. De är bara avundsjuka på Spel2 och vår stil. De känner sig hotade. Kong kan ta sig i arslet! Gon sedan… jösses, vilka prettonissar. “Svenskt spelcoverage” hit och “kolla en recension gjord i Paint” dit. Spelsveriges mest inflytelserika site? Yeah right, more like spelsveriges mest korkade site, haha! Jag har inte ens kommit till Gamereactor. Vad är det för fel på er va? Med all jävla reklam och femtin nyhetsuppdateringar om dagen med bara ett par fjuttiga bilder va? Nej, jag vill inte köpa något jäkla EA-spel, ta bort den där grejen från min skärm!! Sämst av alla är Gameplayer. “Gameplayer” liksom LOL! Vad är det för jäkla namn? Kan ni svenska eller ? HALLÅ!
April 20th, 2006 at 1:24 am Quote
Hahahahahahaha….
April 20th, 2006 at 3:16 am Quote
Ah, mitt när jag satt och funderade ut hur man legitimt kunde klanka ner på alla andra spelsajter. Snyggt jobbat Palle!
April 20th, 2006 at 10:26 am Quote
Palle:
Word. Det där inlägget var antagligen det “sannaste” som någonsin skrivits på ASOS.
April 20th, 2006 at 3:42 pm Quote
Vad jag vill veta är om Emil Kraftling betalade sin egen resa till Aten och betalade för sig vid middagen där han “dinerade” med de andra journalisterna?
April 20th, 2006 at 4:16 pm Quote
BD: Vad spelar det för roll? Det är redan klarlagt att ingen svensk spelpublikation har råd att betala sådana här resor annat än vid enstaka tillfällen. Det angående maten bryr sig väl ingen vettig människa om, och jag ser heller inte hur det kan kopplas ihop med ämnet “Den svenska osämjan”?
April 20th, 2006 at 4:46 pm Quote
Som sagt, naturligtvis gjorde jag inte det. Om jag behövt det skulle våra läsare istället för en förhandtitt av ett spel där jag faktiskt spelat spelet i fråga en hel dag - fått läsa en förhandstitt där all information utgick ifrån pressreleaser och gissningar, om de nu fått något att läsa överhuvudtaget.
Vilket hade gett mest åt läsarna, vilket hade varit mest ärligt, even?
April 21st, 2006 at 12:18 am Quote
Jag är inte bästa kompis med alla i branschen, men vafan, jag är inte ovän med folk bara för att de skriver för en annan tidning heller. Man klickar olika med olika människor helt enkelt. Jag har till exempel alltid haft skitlätt för Jimmy Poopuu som trots att vi inte har snackat så mycket alltid har varit skittrevlig. Och waddayaknow, nu har vi blivit kollegor. På så sätt känns det ju bra att vi inte principhatade varandra bara för att vi befann oss på två konkurrerande tidningar. Kunde ha blivit lite jobbigt.
April 21st, 2006 at 9:12 am Quote
Victor har rätt. Love is the shit
April 21st, 2006 at 10:03 am Quote
Ååååh… vad mysigt vi har det nu!
April 21st, 2006 at 10:43 am Quote
Mer mys; jag känner inte heller att jag hyser något direkt (eller ens indirekt) agg mot någon. Beror väl iofs kanske delvis på att jag inte är inne i smeten (hänger på alla events, reser runt osv) och därför inte har träffat så många. Men jag är rätt säker på att jag skulle komma överens med de flesta även om jag var inne i den där loopen (de jag trots allt har träffat från Reset/P1/PCG och SP har alla varit väldigt trevliga).
Samtidigt intressant att få läsa om Emils tankar och erfarenheter från fältet. Men jag undrar om inte det där mest är en “kamp” som förs mellan folk från de olika redaktionerna (som ju i någon mening “är” tidningarna)? Frilansare kan ju iofs också identifiera sig mer eller mindre hårt till en tidning (beroende på hur länge man har skrivit där/hur nära man står redax/hur mycket man känner att man är - eller vill vara - en _del_ av tidningen osv.), men få är väl så nitiska att man börjar se ner på frilansare från andra tidningar och siter. Ska inte börja dra massa haltande paralleller här, men nog brukar väl de flesta “arbetare” känna någon sorts gemenskap med andra i samma branch även om de har andra arbetsgivare?
Sen antar jag att situationen i Sverige numera är lite unik med tanke på bakgrunden till Resets uppkomst på arenan. Jag kan iofs inte storyn i detalj, men det var ju ändå resultat av en sorts utbrytning och kanske finns/fanns det därför starka (och personliga/individuella) upplevelser och morötter som besvikelse, revange, självständighet, prestige osv. med i bilden.
Eller så är det inte alls så dramatiskt och man bör kanske i stället se det hela som ett spel där regler och förutsättningar (delvis på grund av samma utbrytning) är annorlunda här än i överiga nordiska länderna? Och i så fall är väl kanske kylan inte så allvarligt menad (bara en del av spelet) utan skulle kunna tina upp med en öl, ett par skratt och lite normalt spelsnack.
Eller var det likadant för säg 5-7 år sedan mellan PCG, Spel för Alla osv? Någon som vet/minns?
April 21st, 2006 at 11:30 am Quote
Jag minns att stämningen mellan PCG och Spel för alla (eller om det var en annan datortidning, är inte säker) var trevlig och att man ibland skrev att man minsann hade slagit den andra tidningen i något spel och liknande. Det handlade då aldrig om elakheter utan bara schyssta gliringar.
PCG har iofs alltid varit en schysst tidning i den aspekten, dvs att man vet var gränserna går och att man aldrig har betett sig bittert eller cyniskt mot sina konkurrenter och att skribenterna alltid har haft fötterna på jorden. Iaf så vitt jag minns. Det ska dom ha kredd för.
April 21st, 2006 at 12:30 pm Quote
Appro på gamla speltidningar som Spel för alla hittade jag massa speltidningar jag inte ens visste att de hade existerat när jag skulle gräva fram nått att läsa i går. Incite PC Games, PC Player och allt vad de hette. Norsk/danska-redaktioner mestadels också, det var tydigen vanligt för några år sedan att tidningarna översattes och distributerades över hela halva Norden. Hade totalt glömt bort de där.
April 21st, 2006 at 3:20 pm Quote
Var det inte PC Gamer som brände Incite-tidningar på grillen?
April 21st, 2006 at 3:43 pm Quote
Det var PC Gamer-läsare, ehem… :rolleyes:
April 22nd, 2006 at 1:13 am Quote
Haha! Och vem snackade om ‘den svenska osämjan’?
April 22nd, 2006 at 1:20 am Quote
Jag tror vi var ett gäng PCG-forumiter som gjorde en Incite-pumpa på Halloween och brände den. Det är annat än gnälliga trådar på Loading.
April 22nd, 2006 at 1:43 am Quote
Jo, det skulle jag nog bedömma som aningen mer manligt. Men framförallt mycket mer kreativt.
Lite konstigt också.
April 22nd, 2006 at 1:44 am Quote
* och jag stavade fel på bedöma så du kan ju poka mig med en pinne nu och skratta om du vill ;(
April 22nd, 2006 at 3:01 pm Quote
Incite-bränningen var berättigad och dessutom så satans mysig. I runda stycken 40 pcg-fans som står runt en grill och leende skriker “BRINN BRINN BRINN!”.
Och så säger folk att spel inte är socialt.
April 24th, 2006 at 11:20 am Quote
Moahahoho, den där hade jag inte hört! Riktigt skojsiga grejer det där. Fast bränna speltidningar vete katten om det inte är att häda, även om det gäller en översatt blaska med stora korr-problem.
-åter till Tools nya, kaffet och skrivandet
April 24th, 2006 at 12:50 pm Quote
…Tools nya platsar ju också på det där bålet för övrigt. Muahaha.
April 24th, 2006 at 1:14 pm Quote
Jakob - du bör veta bättre än att inte döma en platta innan du hunnit spela den så pass mycket som du inte kan ha hunnit än (tror jag). Men ngn Aenima är den nog inte. Ska f.ö. kolla på dem (m.fl.) i Götet i juli.
April 24th, 2006 at 5:29 pm Quote
Jag kan väl sträcka mig så långt som att Vicarious och The Pot var helt okej. Förståndigt att de valde den förra av de två som förstasingel. Men nej, överlag tycker jag inte att det låter särskilt briljant efter två genomlyssningar
OT-enough fo’ yah?
April 24th, 2006 at 10:58 pm Quote
The Patient + Schism = Vicarious
April 25th, 2006 at 10:14 pm Quote
Nu har Super Plays forum blivit utsatt för en sån där spamattack igen. Läsarosämjan tidningarna emellan har nu officiellt passerat skribentosämjan och nått punkten “vansinnigt meningslöst och fullkomligt sjukt.” Om vi nu bortser från den sjukt kassa mjukvaran och att de tekniskt sett kanske förtjänar det.
April 25th, 2006 at 10:15 pm Quote
Mmm, såg det just. Sjukt trisst att människor håller på så där.
April 25th, 2006 at 10:44 pm Quote
Verkar vara samordnat och välregisserat, attacken det vill säga.
En registrerad domän, superplayers.se, det är inte vardagshacket precis. Och slår man upp domänen hos nic.se så får man fram intressant info.
Det här är sjukt, och rätt absurt. Tycker synd om SP-forumets admin(s).
April 26th, 2006 at 2:26 am Quote
Vem faan är Kimmo Alm?
April 26th, 2006 at 11:51 am Quote
Oj, det är killen som driver http://www.powerplayer.se tror jag. Han har bland annat legat bakom attacker på Retry, Gon samt Kong också.
April 26th, 2006 at 11:53 am Quote
Nej, det blev fel. Givetvis är det inte Gameplayer som ligger bakom attentatet
April 26th, 2006 at 12:16 pm Quote
Det hela är så sjukt patetiskt att man knappt vet var man ska ta vägen.
För precis all uppmärksamhet dom får ger bara mer eld på brasan.
April 26th, 2006 at 1:42 pm Quote
Det ska sägas att den senaste attacken mot SP inte kom från Alm. Han är oskyldig. Det är andra krafter. Vilka exakt vet jag inte. Er gissning är lika bra som min.
April 26th, 2006 at 2:41 pm Quote
Jag gissar på… Pingstkyrkan. Vad gissar ni på?
April 26th, 2006 at 4:16 pm Quote
“Vad gissar ni på?”
Palle Söderberg tror jag killen heter. En dryg jävel som spammar överallt
Nej, skämt åsido, tror det är någon “fan de dissade Auto Assault”-grupp. De måste dö!
April 26th, 2006 at 5:22 pm Quote
Jag dissar Auto Assualt och det är jag stolt över.
April 26th, 2006 at 5:39 pm Quote
Jag är med Jakob på den punkten.
April 26th, 2006 at 6:42 pm Quote
Jag dissade hårdast för helvete! Och jag är stolt över det. Skitspel.
April 27th, 2006 at 3:14 pm Quote
Nu har jag inte läst igenom alla svar, men själv har jag aldrig upplevt någon direkt osämja mellan svenska speljournalister. Nu har jag visserligen inte varit med på några längre resor utanför landet, men en hel del pressvisningar i Sverige. Efter den erfarenheten jag har ser det nästan ut som om det vore det omvända. Folk ursäktar sig nästan för att de är där istället, och 70% är för blyga för att öppna munnen över huvud taget om de inte själva blir tilltalade. De personer som skriver för lite större medier som Reset och Superplay samt folk från tv, brukar väl iof inte vara lika tysta, men det har knappast handlat om någon dålig attityd.
På något sätt tycker jag ändå att de utländska journalisterna är lite gladare i att prata, särskilt just de från just Pelaaja som kom med ett riktigt roligt gäng när Sony visade upp Daxter i Stockholm.
Men det kanske är just här jag har missuppfattat något?
May 24th, 2007 at 6:41 pm Quote
qwcgeh