Linna om kultur
På dagens ledarsida i Expressen skriver Linna Johansson om fin och ful kultur. Det är inte speljournalistik och det berör bara spel litegrann, men texten har anknytning till den något urvattnade spelkulturdebatten:
Föräldrar känner fortfarande självförtroende att sätta upp scheman och entimmesregler kring viss kultur (teve, datorspel), men skulle aldrig drömma om att göra det om annan (litteratur, till exempel).
Linna Johansson har, lite oväntat, blivit effektiv ammunition för oss som gillar spel och blir upprörda när moraltanterna gastar. Hon skriver om sin (numera nedlagda) WoW-karriär i sin blogg, hon skriver om onlinerollspel och kultur på Expressens ledarsida (grym räckvidd) och , framför allt förstås, hon bekräftar våra åsikter. Tack 
April 15th, 2006 at 2:27 pm Quote
Pretentioner kommer nog inte att försvinna oavsett om gårdagens fulkultur blir accepterad bland finkulturen. Det skulle inte förvåna mig om vi om tio år pratar om “fina” spel och “fula” spel i allt större grad. Man kan ju nästan se trenden utvecklas redan idag, när spel som Shadow of the Colossus är “djupt och vackert” och spel som “Tiger Woods Golfmys 2009″ är någon massproducerad smörja för att underhålla pöbeln och beröva dem på pengar. Spelglädje och underhållningsvärde då?
Jag kan också se framför mig när spelpressen sitter och skuttar med myror i brallorna i väntan på spelprofilers nya verk som ska tackla “sofistikerade” teman som döden och ensamhet i likhet med Bergman.
April 15th, 2006 at 5:56 pm Quote
Jag skulle aldrig drömma om att sätta upp tidsbegränsningar för hur länge mitt barn spenderar framför litteratur, men jag kommer definitivt se till att det inte blir för mycket tv- eller datorspel. Skulle det vara konstigt? TV-spel är inte som litteratur. Alla böcker är potentiella inkörsportar till tyngre, karakträrsutvecklande och utbildande litteratur. Det kan väl fasen inte finnas något som tung, karaktärsutvecklande, utbildande TV-spel. Det är underhållning. Roligt, men det finns mycket som är nyttigare och det måste tas hänsyn till om du bryr dig om ditt barn.
April 15th, 2006 at 5:57 pm Quote
Det var du bara en kommentar till meningen sm citerades i inlägget. Har tyvärr inte tid att läsa något mer.
April 15th, 2006 at 6:02 pm Quote
Beror väl på vad det är för litteratur? Mina barn får gärna läsa lika mycket Bert som de spelar Super Mario. Eller något klurigt äventyrsspel eller något spännande rollspel. Finns mycket “bra” spel ur en utvecklande synvinkel, right?
April 15th, 2006 at 6:20 pm Quote
Även om spel kanske är ren underhållning i högre grad än mycket litteratur, ås har ju spel andra förtjänster som litteratur saknar. När det gäller förmåga att lösa logiska problem till exempel.
April 15th, 2006 at 6:21 pm Quote
“Alla böcker är potentiella inkörsportar till tyngre, karakträrsutvecklande och utbildande litteratur.”
Och innan man vet ordet av ser man dem ligga där på Sergels torg med en Tolstoj på magen och förstorade pupiller. Det är för jäkla tragiskt alltså…
;)
April 15th, 2006 at 9:08 pm Quote
Ah, “äldreomsorgen i övre kågedalen”. Låt dina barn läsa den P. Även Mein Kampf. DE är riktigt karaktärsutvecklande.
Man ska passa sig för vad man låter sina barn spendera tid med. Precis som allt annat.
April 16th, 2006 at 12:09 am Quote
Som jag ser det handlar det inte om tidsgränser. Det handlar om livsstilar. Perosnligen tror jag för mycket av en sak aldrig kan vara bra. Det perfekta vore väl att ha en unge som älskar en bredd av oliak kulturella inslag i vprt samhälle, oavsett om det är dostojevsky och strindberg, eller the undertaker och super mario.
April 16th, 2006 at 12:47 am Quote
“Beror väl på vad det är för litteratur? Mina barn får gärna läsa lika mycket Bert som de spelar Super Mario. Eller något klurigt äventyrsspel eller något spännande rollspel. Finns mycket “bra” spel ur en utvecklande synvinkel, right?
Ja, men som jag skrev, all litteratur är en potentiell inkörsport till mer livsutvecklande grejor [än TV-spel]. Man måste börja någonstans. Bert är inte alltför ovanligt.
April 16th, 2006 at 12:59 am Quote
åsikt: Äldreomsorgen i Övre Kågedalen ÄR karaktärsutvecklande. En av de bästa böckerna jag läst, och när man mina framtida barn blir tillräckligt mogna kommer jag defintivt rekommendera den till dem.
April 16th, 2006 at 1:29 am Quote
“Ah, “äldreomsorgen i övre kågedalen”. Låt dina barn läsa den P. Även Mein Kampf. DE är riktigt karaktärsutvecklande.
Man ska passa sig för vad man låter sina barn spendera tid med. Precis som allt annat. “
Om inte mina barn kan läsa Mein Kampf eller Maos Lilla Röda utan att bli nazister eller maoister så har jag redan gjort något misstag i min uppfostran. Den dagen min unge blir mogen nog att ens ta sig igenom Mein Kampf kommer jag inte att neka honom/henne den. Eller vilken annan bok som helst.
April 16th, 2006 at 2:21 am Quote
Spel skulle dock kunna vara mycket mer lärande och berikande intellektuellt än vad de är idag. Finns inga hinde i mediets form, bara i våra föreställningar om den.
April 16th, 2006 at 10:25 am Quote
fuck strindberg, brain training ftw!
April 16th, 2006 at 10:26 pm Quote
Får man säga “ftw!” och fortfarande ha flaggan i topp numera? :S
April 17th, 2006 at 1:33 am Quote
jag är ironisk på så många plan att jag inte längre vet
April 17th, 2006 at 11:51 am Quote
Jag tycker att det här är intressant. Spel har ju definitivt potential att skildra tunga ämnen lika bra, och bättre, än många filmer som anses tunga. Spelbranschen har inte genomgått sin auteurvåg, jag kan inte räkna upp ett enda spel som kan räknas som neorealistisk, men det är ju på gång. Det finns som försöker med samhällskritik i spel, det finns människor med ambitioner att göra bra historier i spel. Och mediet har möjligheterna.
Jag kommer inte försöka få mina barn att skratta överlägset åt de snedtrampade könsrollerna i Super Mario, och jag kommer antagligen inte hjälpa dem på traven med att förstå den ytliga kopplingen mellan USA och San Andreas, men att stänga av hela mediet är ju bara dumt. Ett medium som är popkultur kan väl göras highlevel ändå.
April 17th, 2006 at 12:36 pm Quote
Så kan det gå!
April 17th, 2006 at 5:43 pm Quote
Johan Ekelund: Tror du är på rätt spår men att det spåret dessvärre innebär tidsgränser. Lagom är bra. Vad som helst som ett barn spebderar överdriven tid med är skadligt, även böcker. Om alla intryck ett barn får kommer från böcker så blir det inte bara passivt rent fysiskt utan även skevt i sin verklighetsuppfattning.
Palle, snacket om inkörsportar tror jag är helt fel men jag håller med dig i praktiken. För mig var spelen en inkörsport till att bli programmerare, inte helt kasst tycker jag.
Fram för den svenska måttligheten!
April 18th, 2006 at 11:54 pm Quote
Låt oss vara realistiska. Är det risk för att ett barn tillåts spendera för mycket tid på spel? Eller “för mycket” tid på böcker? Ni vet svaret.
Varför? Spel innehåller till sin natur ett system av instant gratification, direkta belöningar; lös det spatiala problemet, utför manövern med tajming, slutför uppgiften. En god bok (dvs inte Britney Spears självbiografi) kräver genuin tankeverksamhet av läsaren samtidigt som läsaren utvecklas känslomässigt.
Även om vissa spel fordrar vissa färdigheter, och enstaka spel erbjuder intressanta frågeställningar handlar det ändå till största delen om samspelet öga-hand. Detta kan förstås ge användbara färdigheter, men den mänskliga hjärnan kräver god litteratur och läsande för att mogna (även om spelandet kan bidra till en karriär som stridspilot eller programmerare). Spel kan inte erbjuda den intellektuella stimulans som en bok kan göra och det spel som skulle kunna övertyga mig om motsatsen har inte skapats ännu. Jag tvivlar på att det någonsin kommer att skapas. Och detta har inget med fin eller ful kultur att göra. Med film är det lite annorlunda, men det beror snarare på att de flesta filmer är så usla att det är lätt för ett spel att höja sig över den låga nivån.
Det är inte svårt att hitta spel som ger mångfalt mer i utbyte än en genomsnittlig film, men de bästa spelen är likväl inte i närheten av den komplexa upplevelse som de bästa filmerna kan ge. Förutsatt förstås att man som åskådare har tillräcklig intellektuell kapacitet för att tillgodogöra sig filmen - vilket man har garanterat större chans att kunna göra efter år av läsande jämfört med år av spelande. Det finns ett bestämt värde i att filmer är icke-interaktiva; att oinskränkt “utsätta” sig för någons berättande utan att man som betraktare påverkar innehållet är underskattat. Interaktivitet och medverkan är inte per definition av godo. Vi lever i ett värderelativistiskt samhälle där gränsen mellan bra och dåligt blir allt suddigare, i förlängningen en medelmåttans tyranni där de blinda leder de blinda.
-Gärna 360, men först en rejäl bok.
February 15th, 2009 at 10:30 am Quote
TV-spel är ett väldigt underskattat medium, och har minst lika stor potential som film - jag är en snart 23-årig kille som spelat spel i nästan 18 år, så jag vet vad jag pratar om.
Allmänheten ser tyvärr bara de grövsta och mest fantasilösa scenerna ur spel, de där scenerna när någon karaktär slåss som bara den med en massa fiender osv.
Men det finns massor av sidor hos TV-spelen som tyvärr bara är kända för s.k. gamers - TV-spel har faktiskt funnits i nästan 50 år, så utveckling borde ju vara självklart - och spel som blir filmer lyckas aldrig bevara känslan från spelen.
Och musiken i spel är faktiskt ofta mycket mer vacker än musiken till filmer - ta en titt på “Terra” från Final Fantasy 9 eller “Dreams On the Shore Near Another World” så förstår ni vad jag menar.