Att Skriva Om Spel

Tomas Brolin skyller på tv-spelen

Nu har Expressen fått lite väl mycket gratisreklam (för självklart är det så att Expressen tjänar mer på att omnämnas här än vad vi tjänar på att omnämnas i Expressen) av oss speltidningsnördar.

Därför: dags att kasta lite skit genom att fråga Tomas Brolin på vilka grunder han anser sig ha rätt att skylla ungdomens passivitet på tv-spelen. Va tusan, har han helt missat det här?

This entry was posted on Thursday, December 22nd, 2005 at 12:24 pm and is filed under Expressen. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.

16 Responses to “Tomas Brolin skyller på tv-spelen”

åsikt Says:
December 22nd, 2005 at 12:59 pm Quote
Klart som sjutton att tv-spel gör oss passiva, det är en passiv hobby fysiskt sett. Om det inte vore för att tv-spel fanns så skulle självklart något annat göras. Därmed inte sagt att det skulle vara en fysisk aktivitet men troligtvis något som får en att röra på sig mer än att spela tv-spel.

Det går inte att vinna striden tv-spel vs. andra aktiviteter när det kommer till hälsa och rörelse så acceptera.

Det var bra länkat till kongs artikel måste jag säga men det är en fruktansvärd minoritet som spelar det där spelet. Så att det ser LITE desperat ut att försöka styrka att tv-spel inte är en passiv lek jämnfört med att aktivera sig på andra sätt.

Ja visst, barn och ungdomar skulle inte nödvändigtvis ge sig ut och sparka boll eller hoppa fallskärm men en 13-årig pojke skulle inte ägna sig åt att knyppla 7 timmar per dag som den t.ex spelar tv-spel. Troligtvis så skulle denne valp ägna sig åt något som många personer kan göra tillsammans. Logiskt tänkande säger sport, besök på stan, ute i skogen, skateboard, rollerblades, cykla etc etc.

Åter igen. Jag tycker om att spela tv-spel men jag lever fan inte med skygglapparna på så det är enkelt att erkänna att det är en kultur där fokus inte ligger på att röra sig.
Ola Says:
December 22nd, 2005 at 1:04 pm Quote
näe, tv-spel kommer förstås alltid vara mindre hälsosamt än fotboll.

däremot skulle jag vilken dag som helst föredra att mina barn spelade tv-spel istället för att ägna sig åt passiv tv-tittning.
Johan E Says:
December 22nd, 2005 at 1:48 pm Quote
Återigen den typ av fördomar som baseras på ett selektivt tankesätt. Där man bara tar hänsyn till de detaljer som talar för den egna åsikten, och inte ser det hela i sitt egentliga sammanhang. Kontextvåldtäkt, eller ska jag kalla det för kontextchock?

Nåväl. Jag skulle kunna skriva en minst lika vinklad artikel om de negativa aspekterna kring fotboll. Grupptrycket, hjärntvätt, de allvarliga skadorna som kan ge men för livet, kommersialism, huliganism osv osv. I princip skulle det med rätt enkla medel gå att göra en fin parafras av den där artikeln och direkt applicera på fotbollen.

Men men, det är skitsamma. Problemet är ju egentligen som redan påpekats, att man jämför två helt skilda typer av friluftsaktiviteter. Tv-spel kan snarare närmast jämföras med bokläsande och tv-tittande. Vad som också bör påpekas är att det är fullt möjligt att kombinera både ett spel- och ett friluftsintresse alldeles utmärkt. Vad det handlar om här har ingenting med spel i sig att göra, utan om lata föräldrar som låter tv-spelet bli en barnvakt. Och seriöst, måste ALLA barn vara intresserade av idrott för att leva ett hälsosamt liv? Det köper jag inte.

Men ändå går det inte att komma ifrån att det finns fysiska spel. Människor som gått ner i vikt och ökat sin kondition via dansspel som DDR. Kanske inte representativt för tv-spel i sig. Men samtidigt finns det en viktig poäng i det. Tv-spel är INTE en homogen grupp som kan generaliseras så lätt som de flesta journalister faktiskt gör. Även vi.
Johan E Says:
December 22nd, 2005 at 1:49 pm Quote
“att man jämför två helt skilda typer av friluftsaktiviteter.” ska vara “att man jämför två helt skilda typer av AKTIVITETER.”
Joakim Says:
December 22nd, 2005 at 2:00 pm Quote
Ja alltså, problemet är att folk förutsätter att barn som spelar tv-spel automatiskt inte har intresse av att aktivera sig fysiskt. Vilket naturligtvis är fel.

Dessutom: jag gillar idrott på många sätt men idrott har fått en ogenomtränglig gloria av samhället. Idrott är fint för det innebär enligt den vedertagna uppfattningen gemenskap, lycka och en härlig “det viktigaste är att delta”-mentalitet. Att idrott också är en grogrund för grupptryck, mobbing, likriktning och förakt nämns sällan. Det är inte direkt inom idrotten som samhällets normer utvecklas/förbättras.
Enemtee Says:
December 22nd, 2005 at 2:10 pm Quote
Hmmm. Som sagt, föräldrar har ett visst ansvar för att deras barn inte ska sitta still hela dagarna. Om de tittar på tv, läser böcker eller tidningar, spelar tv- eller dataspel, barn ska inte få sitta inne för mycket. Barn behöver få komma ut. Så långt är jag med.

Men att det vore enbart tv-spelens fel är en felaktig uppfattning av verkligheten. Låt barn göra lite allt möjligt, blanda upp aktiviteterna. Finns ingenting som är bra i för stora doser. Men men, nu ska jag dra ut & cykla lite. Hade gött, god jul allesammans.
Joakim Says:
December 22nd, 2005 at 4:14 pm Quote
Jag har förövrigt hört att vanemässigt häng på Café Opera är en orsak till fetma också
Göran Says:
December 22nd, 2005 at 6:11 pm Quote
Frågan är vem som bryr sig om vad Tomas Brolin säger? Finns det nån?
Sebastian Lind Says:
December 22nd, 2005 at 8:15 pm Quote
Göran: Klart det gör, han är fortfarande en förebild för många fotbollsintresserade (med all rätt!) och sådana här uttalanden påverkar folk oavsett vem det är som står för dem.

Jag vet inte riktigt vad jag skall säga om texten. Givetvis har han rätt i att spel är en rent fysiskt passiv underhållningsform, men so what? Ingenting - vare sig det gäller fotboll eller tv-spelande - är bra i för stora doser. Det här uttalandet känns därför ganska meningslöst eftersom det knappast tillför något nytt i debatten.
Stefan Says:
December 23rd, 2005 at 12:38 am Quote
Jag är nog ungefär lika gammal som Brolin och en poäng har han ju i alla fall. Spontanidrottandet har blivit mycket mindre vanligt (tror utan att vara så insatt att det finns en del forskning som visar på det också). När vi var unga - och nu tänker jag runt första halvan av 80-talet - så var inte bara fotbollsplanerna ständigt fulla med ungar som spelade fotboll (utan att det stod en tränare vid sidan av), utan även massa landbandy, basket osv. på gårdar och rundplaner. Problemet är väl att Brolins analys haltar en del; att han lägger orsaken allt tungt på det ökade spelandet.

Vi (jag och mina kompisar) spelade en hel del under 80-talet. Både TV-spel och lite senare på våra hemdatorer och senare NES osv. Men vi spontanidrottande ändå. Fast det var ju inte så vi såg det. Vi lirade fotboll för att det var kul. Inte för att “idrotta”. Och kanske är det där det här hänt något som inte i första hand är en följd av ökat digitalt spelande (snarare att just det delvis är en konsekvens av den större förändringen).

Nämligen att sport och ungdomsidrott är så reglerat idag. Allt verkar nästan ska ske inom ett schemalagt träningspass. Massor av barn och ungdomar slussas mellan skola, schemalagd idrott, lagstadgad läxläsning osv. Dessutom verkar föräldrarna vara mycket mer engagerande. På gott och ont antar jag. Här tänker jag mest på “ont”.

Jag flyttade upp hit till Umeå för sex år sedan och har under den tiden skjutat sambons son till jag vet inte hur många träningar och matcher. Överallt likadant. Massor av föräldrar med på alla träningar och matcher. Är det något barns föräldrar som inte går på matcherna har jag fått känslan av att det ses som lite “fult” (att man inte bryr sig…).

Skuts med bil är en självklarhet. Har aldrig sett en hel familj komma farande på cyklar. Föräldrar som stressar för att hinna “bry” sig tillräckligt mycket för att passa in i mallen (alltså vara på plats, vilket ju inte behöver vara detsamma som engagerad på riktigt). Socialt tryck. Konsekvens? Bland annat det absurda att allt fler barn och ungdomar tycker att det känns jobbigt att cykla en halvmil till en aktivitet som i grunden handlar om att kämpa fysiskt och röra på sig.

När jag spelade innebandy på 80-talet var ingen av mina föräldrar med på en enda match, och ännu mindre på någon träning. Så var det för nästan alla av oss (utom tränarens son då…). Och det var inget vi brydde oss om. Tvärtom faktiskt. Vi hade kul tillsammans; bandy och kompisar. Inte massa vuxna. Samma gäng som sen fortsatte träna straffar på gården när vi kom hem (efter att ha käkat mellanmål och lirat Colecovision eller något ett par timmar). Alltså spontanidrott. Nu verkar de flesta i lagen (det här är så klart grovt generaliserat utifrån min väldigt smala erfarenhetshorisont) knappt hinna säga hej då till varandra efter träningen innan de välmenande föräldrarna skjutsar hem en.

Är det konstigt om man som ung söker sig till arenor utan vuxenkontroll? Till aktiviteter där man själv kan kontrollera det man aktiverar sig i. Är det inte snarare en naturlig del i en mognadsprocess? Och är det i så fall i första hand spelens fel eller någon sorts större attitydföränding (välmenande men kanske inte bara av godo) på en kulturella nivå hur sport “ska” bedrivas och hur man ska bete sig som förälder?

Självklart tror jag inte det är så svart-vitt som det kanske låter ovan, jag vill bara nyansera lite…
Henrik V Says:
December 23rd, 2005 at 1:48 am Quote
Stefan säger väldigt vettiga saker. Skulle vilja flika in med att det snarare är surfandet/chattandet/datorsittandet än det faktiskta spelandet som Brolin mfl borde anmärka på istället, jag menar, om dom nu ska se det så. För seriöst, folk spelar väl inte så mycket? Eller?
Ola Says:
December 23rd, 2005 at 9:11 am Quote
Som vanligt gör Stefan mig stum. På ett bra sätt alltså.
Joakim Says:
December 23rd, 2005 at 9:33 am Quote
Japp, Stefan förundrar Han har givetvis helt rätt. Jag växte också upp med spel under 80-talet och jag kunde spela oerhört många timmar per dag, men trots det hade jag också mycket utomhusaktiviteter. Det var inte så att jag utövade särskilt mycket sport organiserat (spelade tennis tre år i mellanstadiet och tränade Taekwondo under högstadie-gymnasium) men jag älskade spela innebandy, tennis, fotboll, badminton och kasta freesbee och liknande. Jag och min bästa kompis gjorde det mesta. Åkte miniskidor på vintrarna. Det var bara lek, enbart på våra villkor och det var ingen som dikterade när vi skulle börja, sluta eller vad vi skulle göra.

Jag tror mycket väl att barn drar sig för att idrotta idag för att idrotten snabbt blir så jävla allvarlig. Föräldrarna driver på och vill att just deras barn ska utmärka sig. Det är fan dags att föräldrar tar ansvar snart och slutar skylla i från sig på saker som spel.
Johan E Says:
December 27th, 2005 at 11:17 am Quote
“Det är fan dags att föräldrar tar ansvar snart och slutar skylla i från sig på saker som spel.”

Lär dock aldrig ske. Det är alltid lättare att peka finger än att ta eget ansvar.
Mathias Zachau Says:
December 29th, 2005 at 6:27 am Quote
Sant. Det ligger i människans natur. Men om vi ska återgå till själva uttalandet, så ligger det ju knappt något nytt under solen överhuvudtaget. Däremot kan man ju diskutera hur antalet gliringar kommer att stagnera i takt till industrins tillväxt. Förr eller senare lär de ju hitta något annat att skylla på. Fasen spelbranschen nu befinner sig i har tidigare uthärdats av samtliga - äldre - kulturer. Protester hör ju nästan till, men faller förr eller senare bort helt och hållet. Bristen på “spontanidrottande” kan dock osökt härledas till många andra fenomen än tv-spelande som sådant betraktat. Tv-apparater och datorer är ju minst lika stora orsaker, om man nu ska se det från det perspektivet.
aol bingo game Says:
February 20th, 2008 at 2:23 pm Quote
aol bingo game…

McFarland brightest bridesmaid?rove,dispensed …

Tomas Brolin skyller på tv-spelen

16 Responses to “Tomas Brolin skyller på tv-spelen”

Leave a Reply