Kieron Gillen och mutresan
Alla här har förhoppningsvis redan läst allt som skrivits om och kring Ethics 101-diskussionen.
För er som missat det, en kort resumé:
Du är redaktör för en stor tidning, denna månad recenserar ni ett av årens största spel och tänker placera en bild från liret på framsidan. Recensionen är redan skriven av en av dina frilansar och betyget är satt. Nu blir du och din fru inbjuden till releasepartyt i staterna, PR-maskineriet står för alla kostnader och du får alltså en helgratis helg mot att du lovar att sätta spelet på tidningens framsida. Åker du på resan?
Diskussionen blev rätt omfattande och lösningarna många. I dag kom Gud/Gillen med svaret på frågan.
Hur hade ni gjort? Och varför?
November 30th, 2005 at 11:14 pm Quote
Jag hoppas att jag hade skippat resan. När jag först läste om problemet verkade det ju helt värdelöst, det spelar liksom ingen roll hur man gör för du tjänar maximalt en gratisfylla mot villkor du ändå hade uppfyllt på det. Inget som finns i ditt huvud under releasepartydagarna kommer användas i redaktionellt material och det spelar ingen roll hur många snittar du trycker i dig för du ska ändå inte spotta ur dig någon subjektiv sanning om prylen.
Men så läste jag vidare i diskussionen och flera bra argument för att åka dök upp, det är ju ett skitbra tillfälle att snappa åt sig några klyftiga citat från någon spelutvecklare, hög på sanningsserum. Någon kanske kläcker ur sig något som banar för ett stort scoop om spelbranschens bakgård.
Men så inser man att det faktiskt finns telefoner att intervjua folk i, och att man ändå snubblar över scoop, som ingen vill hjälpa dig med, veckligen. Så nej, jag hoppas att jag hade skippat resan.
November 30th, 2005 at 11:39 pm Quote
Intressant frågeställning eftersom liknande erbjudanden inte är ovanliga i branschen.
När betyget är satt och framsidan redan är vald vet jag ju själv att jag inte har “sålt” mig, men hur ser det ut integritetsmässigt gentemot läsarna om de skulle få reda på erbjudandet?
Personligen har jag inte riktigt behovet av att åka iväg på en bjudresa som inte har något redaktionellt syfte, skulle tvärtom mest tycka att det bara vore besvärligt - iofs fick man ta med sin respektive så det hade väl varit trevligt. Personligt sett skulle jag dock antagligen inte åka. Men skulle jag tycka att det var etiskt försvarbart? Inåt - kanske - om jag gjort klart för PR-folket att allt redan var bestämt och de i framtiden visste att tidningen inte förhandlar om redaktionellt material. Utåt är det svårare att försvara - för läsarskaran kan inte veta vad som händer bakom kulisserna och de ska kunna lita på att tidningen har integritet (om den nu utger sig för att ha det förstås) utan att först behöva höra en massa förklaringar i varje specifikt fall.
November 30th, 2005 at 11:57 pm Quote
Jag hade nog motvilligt tackat nej, faktiskt. Jag älskar att utnyttja såna här erbjudanden när man ändå inte torskar något på det, men samtidigt som Emil säger så måste lyssarna kunna lita på att jag som skribent inte horar ut mina åsikter och även om allt redan varit spikat med framsidan och recensionen så vore det ändå känsligt om det kom ut att jag åkte på den där bjudresan. Jag skulle nog inte våga offra det för att få finansierat supande över en helg. Tror jag.
December 1st, 2005 at 12:28 am Quote
De flesta av oss som någon gång har varit på ett event där de har bjudit på champagne i plastglas och speltest i designersoffa vill gärna hävda att man är omutbar. Vi vet att de bjuder in oss til fina tillställningar för att vi ska tycka att spelet verkar roligare än vad det kanske är. Och visst. Trevlig atmosfär, trevligt (inställsamt?) folk och god dricka gör oss glada, och självklart kan sinnesstämmningen påverka med en betygsenhet hit eller dit. Men samtidigt så kan det slå över. Vi blir överdefensiva, “Här ska det inte hyllas nåt skitspel!”. Och därmed författar vi vår text med en än mer negativ inställning.
Anyways, tillbaks till frågeställningen. Jag hade antagligen inte tackat ja till det hela. Men jag hade antagligen inte heller sett ned på någon kollega, i samma situation, om denne skulle tacka ja. Men självklart är ett tydligt nej också en integritets-boost på alla sätt och vis.
December 1st, 2005 at 12:40 am Quote
Jag säger det alla här vill säga.
Gratis är gott!
December 1st, 2005 at 1:04 am Quote
Jag hade gärna åkt. Om omslaget redan är beslutat och betyget redan är satt kan man lika gärna utnyttja möjligheten att knyta kontakter och få förhandsinformation om spelet, dess uppföljare och annat trevligt. Det är trots allt inte bara för att det är kul och gratis som vi ränner på releasefester, det är bra tillfällen att knyta kontakter och framför allt för att visa upp sig för PR-folk (som inte är så insatta i spelscenen och dess aktörer).
Bara för att man tackar ja till resan den här gången så ger det inget maktundertag i framtiden. Inget säger ju att nästa spel från utgivaren hamnar på omslaget. Som tur är dock så har jag en chefredaktör som är mycket visare än mig och han hade sannolikt haft synpunkter på mitt tankesätt. Dessutom har jag ingen fru.
December 1st, 2005 at 8:16 am Quote
Jag tycker att frågeställningen hade varit intressantare om det hade handlat om recensionsresor med medföljande framsida eller annat redaktionellt utrymme. Jag kanske är ensam om det, fast en sådan där resa lockar inte överhuvudtaget.
December 1st, 2005 at 9:56 am Quote
Jag har dock aldrig varit med om en recensionsresa. Dvs att man åker till utvecklaren, sträckspelar och sedan recenserar. Det känns som en grymt dålig utgångspunkt.
December 1st, 2005 at 10:57 am Quote
Jag hade åkt om jag fått chansen. Om det redan varit klart att spelet skulle fått framsidan samt recensionen var färdigskriven hade jag inte haft några betänkligheter eftersom allt om spelet redan är färdigskrivet.
Det hade varit en annan sak om vi snackar ett spel som aldrig skulle ha fått framsidan annars. Jag ser det inte som att jag “säljer” framsidan till högstbjudande om det redan innan varit planerat att ge spelet framsidan.
Sen kan det såklart inte skada att komma dit och knyta framtida kontakter med branschfolk.
December 1st, 2005 at 11:01 am Quote
Prylen är ju att det är grymt onödigt att åka på en arbetsresa där du inte utför något arbete.
December 1st, 2005 at 12:32 pm Quote
Jag har inte samma problem eftersom Manual är en branschtidning och i god tradition säljer vi framsidan som en annons. Däremot förbinder vi oss aldrig till något när vi reser på en resa betald av distributör, förlag eller annan aktör, då är det bättre att resolut tacka nej. Även om det inte finns något direkt att täcka som resulterar i redaktionellt material baserat på resan så kan resan ge dig kontakter, upplevelser och möten som på sikt kan ge dig mycket mer. Networking, networking!
Jag passar dock vidare många resor till mina danska och norska kollegor eftersom resor är tidskrävande. Du är iväg en eller två dagar och förlorar viktig arbetstid som krävs för rutinuppgifter. Det är sällan resan står i relation till den förlorade arbetstiden. Det är oftast bara stora evenemang som E3, X05 och dylikt som verkligen ger bra avkastning i form av redaktionellt material.
December 1st, 2005 at 12:47 pm Quote
Jag hade inte åkt. Inte enbart för att just detta spelet hamnar på framsidan utan också för att behålla distansen till distributören/utvecklaren även i framtiden. Går man på det där som journalist och åker runt och sällskapar med utvecklare och pr-folk så sitter man snart i en karusell där allting är trevligt. Träffa gärna de personer du som journalist “spelar mot” men gör det professionellt och inte i privata/festliga sammanhang.
December 1st, 2005 at 1:07 pm Quote
Precis.
Det är naivt att tro att en mutresa av det här slaget är harmlös bara för att omslag och recension redan är spikade. Det handlar självklart inte bara om den här recensionen och det här omslaget. Det handlar om vilket förhållande man som journalist har till branschaktörerna.
Om jag var redaktör för en speltidning och EA skickade mig och resten av redaktionen biljetter till Hawaii för en all inclusive tvåveckorssemester tillsammans med våra familjer (helt icke-jobb-relaterat! helt utan krav på motprestation! och om du har tur kan du networka till dig sköna kontakter med andra mutkolvsjournalister som semestrar där!) som en julklapp så skulle jag självklart inte åka. Inte om jag hade någon sorts journalistisk ambition med tidningen. Detsamma gäller här.
Ni som tycker att det är okej att åka, vänligen gå fram till svarta tavlan och skriv ett tusen gånger:
There ain’t no such thing as a free lunch.
December 1st, 2005 at 3:28 pm Quote
Jag hatar att flyga
December 1st, 2005 at 4:54 pm Quote
Jag hade inte åkt. Visst är det bra att networka och visa upp sig på releasepartyn och andra meningslösa tillställningar, men personligen gör jag sådant bara på villkoret att det inte kostar mig någon arbetstid och att inga motkrav ställs. Oavsett om motkravet i det här fallet inte är applicerbart på mig så finns det ändå där och ställer hela resan i en dålig dager.
Jag har faktiskt råkat ut för en liknande kontrovers, dock inte i samband med en resa. Jag jobbade på PC Gamer, vi hade lyckats fixa ett spel utan att lova något om omslag och annat TROTS att utgivaren egentligen hade det som krav (sådant händer när man har bra kontakt med PR-människor, vilket är ytterligare en anledning att visa sig på releasepartyn och annat), och sedan hamnade det ändå på omslaget eftersom det dels var bra och dels hade bra coverart. Därefter skrevs det en ledare i Super Play om att man inte skrivit om spelet i fråga eftersom man vägrade sälja omslaget, vilket givetvis fick det att se ut som om vi hade sålt vårt omslag. Vilket vi inte hade gjort, men försök bevisa det för läsarna… Enklare att inte sätta sig i den sitsen till att börja med.
December 6th, 2005 at 10:51 am Quote
Jag hade gladigen rest, utan något mordhot. Hade jag redan bestämt mig för att ha spelet på framsidan skulle jag inte tvivla på att resa ned för att få en bättre provspelning på ett fint PR-jippo dessutom. Jag hade gladigen ätit av maten och allt annat som de bjudit mig på. Gratis är gott. Dummt tänkande? Kanske, men ha då i åtanke att det ingår i “mitt jobb” och att äta är inte ett brott. Varför skulle jag känna mig dum för något liknande. Jag mår bra av det, och jag får min recension som jag var ute efter. Skulle jag känna mig som en hora för att jag låter spelet figurera på framsidan? Knappast. Jag skulle bara känna mig nöjd att jag får bra behandling samtidigt som jag får min recension. Utan att skämmas!
December 6th, 2005 at 12:23 pm Quote
När det kommer till valet mellan kortsiktiga eller egoistiska mål och intressen, ställt mot professionalism och långsiktigt tänkande väljer jag det senare.
Alltså: Jag skulle inte rest.
December 6th, 2005 at 1:46 pm Quote
Vad det handlar om är dels ens framtida relation till utvecklare/distributörer/pr (ska man sitta i samma båt eller på var sin sida om älven?), dels om vilka signaler man sänder ut till läsarna. Nu tror jag tyvärr inte att speltidnings/site-läsare bryr sig om skribenterna bjuds runt på pressresor eller inte, de tycker nog mest att det verkar vara ett glassigt liv att leva. Men hade motsvarande information (att journalisterna åker på bjudresor eller tar emot gåvor eller går på middagar o s v) kommit fram om en vanlig dagstidning så hade den tidningens förtroende åkt i botten. Skulle det t ex komma ut att en politisk reporter brukar nöjesluncha med politikerna han granskar skulle den reportern följande dag publiceras på familjesidan eller liknande istället för på nyhetssidorna.
December 6th, 2005 at 11:34 pm Quote
Jag vet inte om alla förstår vidden i Gillens problem, det handlar ju om så många fler aspekter än just omslaget.
Jag har länge resonerat som så, att en nära relation med utvecklare är bra. Att man får snabba svar på frågor och alltid får schysst bemötande när man vill ha en intervju nu på fredag. Det gynnar läsaren. Det kan utvecklas, man sitter i telefon med samma personer upprepade gånger, kanske ses vid upprepade tillfällen för att skapa en så fullständig och korrekt intervju som möjligt. Intervjun tar lite för lång tid så man avslutar den över en middag. För att det gynnar läsaren. Och sedan när man sitter vid datorn och ska forma partminus till text, så upptäcker man hur svårt det är att berätta för läsaren att min bästis faktiskt gör ganska dåliga spel.
Ska man svika vännen eller journalistiken?
Det är jättelätt att påstå att man alltid kommer att vara journalistiskt korrekt, och att om man hamnar i en olämplig situation så klarar man av att hantera det professionellt.
Jag vågar inte chansa.
December 8th, 2005 at 11:33 am Quote
Vän och vän… Jag har några PR-representanter som jag åtminstone skulle beteckna som bekanta, kanske vänner, och i ett sådant här fall är valet solklart med dem: Jag säger att jag tyvärr inte kan åka på resan eftersom den inte har något journalistiskt värde och det skulle se jävligt suspekt ut. Kan de inte respektera det har de inte den kompetens som krävs för jobbet.