Speljournalistikens syfte?
Vi kör vidare på forumdiskuterandet! Less bad i denna blogg att vi skulle starta en ny som behandlar spelskrivandets syfte. Och eftersom diskussionen redan har dragit igång där så är det väl lika bra att starta en ny så att man slipper scrolla så djupt:-). Han skriver bland annat att
“Journalistikens främsta uppdrag sägs ju vara att granska makten, vilket i sig ställer en rad problematiska frågeställningar /klipp/.. Men vilket uppdrag har egentligen nöjesjournalistiken, eller framför allt speljournalistiken? Knappast att granska spelföretagen. Snarare ge konsumentvägledning, vilket är ett uppdrag de ändå tycks vilja motsätta sig.”
Vad är “vår” uppgift. Vad bör den vara (enligt er alltså, vi ska inte sätta samman ett manifest här, bara låta de som vill diskutera saken…)? Bör det (främst) handla om konsumentupplysning, maktgranskning, underhållningsjournalistik eller “bara” (eller ens) underhållande journalistik? Vad är det, på en generell nivå, för fel på dagens? Något annat?
Själv har jag tyvärr tokmycket att göra just nu så jag hinner inte skriva ner något själv. Men jag har diskuterat det här tidigare och då propagerat för att spelskrivandet precis som allt annat skrivande kan ha olika syften beroende på sammanhang. Det ena utesluter inte det andra och kan, enligt mig, till och med rymmas inom samma publikation. Jag skrev också lite om det i min första blogg här:
http://www.olaskoog.se/attskrivaomspel/2005/07/13/mer-mangfald/
Ni som redan har skrivit inlägg i den andra tråden kan ju kopiera in dem här ifall ni känner för det. Dags att rusa iväg…:-)
September 29th, 2005 at 2:25 pm Quote
“Men vilket uppdrag har egentligen nöjesjournalistiken, eller framför allt speljournalistiken? Knappast att granska spelföretagen.”
Jag kan tycka att en uppgift visst är att granska spelföretagen. Inte som företag (hmm är verkligen lönerna acceptabla? Hur sköts ekonomin egentligen? o s v), men som spridare av information, budskap och reklam. Jag tycker alltså att företagen hållning gentemot konsumenten är värd att granskas. Vilka signaler sänts ut, vilka värderingar förmedlas, på vilket sätt markandsförs produkterna, vilket stöd/support finns för konsumenten, den typen av av frågor tycker jag är relevanta.
“Snarare ge konsumentvägledning, vilket är ett uppdrag de ändå tycks vilja motsätta sig”
Japp, något jag tycker är mycket märkligt. Jag blir lite brydd när spelskribenter (särskilt sådana som kallar sig journalister) säger att de främst skriver för sig själva. Jag blir brydd men inte särskilt förvånad, med tanke på den egofixering som verkar vara utbredd bland skribenterna.
Det är ingen hälsosam journalistisk utgångspunkt att skriva för sig själv.
Sedan är det lustigt att det här med konsumentupplysning, tillsammans me Ign, har blivit ett skällsord. För vad är det egentligen man sysslar med, när man skriver professionella och utvärderande texter för att tala om för läsaren vilka spel som är bra respektive dåliga, om inte konsumentupplysning? Man kan väva in det i lull lull om kultur och analys men i slutändan är det frågan “bra eller dåligt?” som läsaren vill (och får) svar på.
September 29th, 2005 at 4:34 pm Quote
Personligen är jag mest intresserad av recensionsformen. Intervjuer och artiklar tycker jag, för det mesta, är ointressant läsning. Jag gillar heller inte att skriva dom själv. Så jag undviker det för det mesta.
Likaså finner jag första intryck av tidig spelkod meningslös. Så det gör jag väldigt sällan.
En recension kan, tycker jag, vara allt det där: Konsumentupplysning, granskande (det ligger liksom lite i recensionformens natur) OCH underhållande. Helst på en och samma gång.
Det går, anser jag, att lägga in mycket inom ramen för vad som kan vara en recension. I alla fall när man leker med den utan att behöva tänka på tidningsförsäljning samtidigt. Det är väl ett av problemen.
Jag läser ofta att många vill se mer artiklar och sånt i speltidningar. Jag vill åt precis andra hållet.
Mer tid och plats åt recensioner. Att inte nödvändigtvis vara först med den senaste recensionen om det innebär att man inte hinner ge spelet (och recensionen) den tid som behövs innan deadline. Men, som sagt, att kunna skriva “Exklusivt” (eller varianter på det) på omslaget har ju en viss dragkraft. Har jag förstått.
Som jag skrev i en annan diskussion:
“Utgivare borde vara rädda för speltidningar istället för att speltidningar ska vara rädd för att inte få åka till Amerika och träffa X eller få spelet Y före ALLA ANDRA. Gå med på krav för att få recensera spel. Varför måste man vara först hela tiden?”
Spelrecensioner har tappat mycket av sin slagkraft de senaste 10 åren. Mycket kanske beroende på att det finns så MÅNGA sajter/tidningar/etc som recenserar. Det vattnas ut. Blir mindre viktigt. Mer likformigt.
Damn you Al Gore for inventing the internet!
Så. Recensioner. The Way Forward. Konsumentupplysning, granskning, underhållning, utvärdering och subjektivt tänkande (till och med inslag av krönika, enligt mig).
September 29th, 2005 at 4:48 pm Quote
Joakim:
Du slår nog huvudet på spiken. Vad jag saknar i spelsammanhang är riktig journalistik, en tidning som helt ärligt ger sig in på att täcka spelbranschen, vilket man inte gör genom att bara skriva recensioner och i reportage försöka försäkra läsarna om spelens (pop)kulturella betydelse. Det behövs kritiska texter, vilka i sin tur kräver mer noggran research. Enligt mig är huvudproblemen:
1. Annonsörerna: Beroendet av annonser utesluter många artikelidéer som, med kritisk granskning, skulle kunna ge ett bredare spektrum av spelbranschen. Negativ artikel = förlorad inkomst. Skulle alla däremot sluta upp, skulle annonsörerna inte kunna hota med att gå över till en annan publikation.
2. Tid/pengar: Som andra varit inne på tidigare. Tänk om skribenten fick 1-1,5 vecka på sig att skriva ett reportage, och en lön som skulle kunna täcka arbetskostnaden. Vilken skillnad i form av kvalitet det skulle bli.
3. Öppenhet för innovation: Bygger egentligen på den gamla rådande Gatekeeper-principen, speljournalistiken inkluderad. Unga radikala skribenter får inte passera portarna om de inte institutionaliseras till normen. Endast det textmässiga hantverket tillsammans med kunskap tycks bedömas, som måste hållas inom vissa bestämda ramar.
4. Självcensur: Skribentera lägger band på sig själva, för att följa den mall de tror redaktörerna och publiken kommer att uppskatta. Gatekeepern har en allvetande funktion och tror sig veta vad läsarna vill ha och inte vill ha. Hänger även ihop med problem 1 och 3.
Så att ens påstå att det existerar en konstnärlig frihet inom speljournalistiken, åtminstone i tryckt form, är bara att snacka strunt. Det sker alltid en form av censur, medveten eller omedveten. Vissa kallar det professionalism, andra hämmande. Men om speljournalistiken vill bli tagen på allvar, behövs något radikalt göras. Det går bara att skylla på skribenterna till en viss grad, sedan måste en reform kring själva formatet ske.
September 29th, 2005 at 5:05 pm Quote
“Så att ens påstå att det existerar en konstnärlig frihet inom speljournalistiken, åtminstone i tryckt form, är bara att snacka strunt. Det sker alltid en form av censur, medveten eller omedveten.”
Jag håller med om det här. Man vet, efter att ha skrivit några recensioner, vad som går genom och inte (även om jag ibland blir förvånad åt båda hållen).
Jag vet att jag ofta tjatar om Stuart Campbell, men kan ni se en sån här recension (AP, april 1993) tryckas idag:
http://worldofstuart.excellentcontent.com/world/ap/rugby.htm
Eller, nu när Stuart är bannad av all media någonsin, den här texten på hans hemsida:
http://worldofstuart.excellentcontent.com/fadeaway.htm
September 29th, 2005 at 5:33 pm Quote
Visst vill jag se mer kritiskt granskande artiklar/texter/etc. Men jag får sålla mig i Oskars kö då jag också är väldigt intresserad av recensioner. levande recensioner utan blytunga referensereller förmyndigande. Som inte håller en i handen men ändå visar vägen. Vad gäller texter såsom recensioner (som i sin natur inte är lika “journalistiska” som objektiva artiklar eller frågvisa intervjuer) så ser jag inget fel i att “skriva för sig själv” så länge man inte pissar in sig i ett hörn och skriver enbart för de som redan är nere med just den skiten elelr försöker samla SAOL-poäng.
September 29th, 2005 at 5:59 pm Quote
Speljournalistikens syfte är att ge konsumentinformation och hård kritik på produkter. Gärna fler recensioner men kortare sådana. Försök få med fler spel som i andra hand glöms av. Och bara för att ett spel är mer efterlängtat så behöver inte just det spelet få en längre recension. Predikandet kan man lägga över i kolumnerna och reportagen om det behövs.
Intervjuer måste bli hårdare. Kontakten mellan spelpublikationer i tryck och på nätet bör bli bättre och tajtare, så information flödar på ett snabbare sätt.
September 29th, 2005 at 6:02 pm Quote
“Och bara för att ett spel är mer efterlängtat så behöver inte just det spelet få en längre recension.”
Ord upp. Kvaliteten borde bestämma sidantal, inte något annat.
September 29th, 2005 at 7:12 pm Quote
“Personligen är jag mest intresserad av recensionsformen. Intervjuer och artiklar tycker jag, för det mesta, är ointressant läsning. Jag gillar heller inte att skriva dom själv. Så jag undviker det för det mesta.”
Lustigt nog tycker jag precis motsatsen. Ville egentligen inte kommentera din kommentar som debattinlägg, bara kände att “wow, jag tycker verkligen precis tvärt om”.
Angående “mer plats åt recensioner.” Jag vill se mer artiklar, men också mer recensioner. Gärna av mindre spel. Jag kollar nästan alltid avdelningen “Gratis” med nätspelen som recenseras i varje nummer av Reset först av allt.
Fast det är klart, tidningarna kan ju inte bli hur tjocka som helst.
Så min ekvation blir: Hellre mer artiklar på bekostnad av recensioner. Hellre recensioner av mindre spel på bekostnad av recensioner av mellanstora titlar.
“Ord upp. Kvaliteten borde bestämma sidantal, inte något annat.”
Håller inte alls med. Bra spel är inte samma som “högt läsvärde”. Ett riktigt skitspel kan vara minst lika intressant att läsa om som en titel som levde upp till hajpen. Det får väl bara inte bli för raljant.
September 29th, 2005 at 7:44 pm Quote
Tycker Oskar och Jimmys betoning på recensioner är en sund inställning. Personligen ser jag gärna fler andra artiklar, men hellre bra (och kanske bredare) recensioner än intervjuer och reportage som inte riktigt vet på vilket ben de ska stå.
“Bra spel är inte samma som “högt läsvärde”. Ett riktigt skitspel kan vara minst lika intressant att läsa om som en titel som levde upp till hajpen. Det får väl bara inte bli för raljant.”
Håller helt med. Man kan lika gärna skriva långt om ett dåligt spel. Men många gånger blir recensioner av toppspel långa för sakens skull medan skitspel avfärdas med bara ett gäng slagkraftiga, och påhittigt formulerade, stycken.
September 29th, 2005 at 7:54 pm Quote
Som alltid så kan man inte gå till det yttersta i mitt argument. En tidning måste också sälja ett antal exemplar för att gå med lite vinst. Vilket som tycker jag att speltidningar ska sträva efter att våga att även ge lite annorlunda och mindre kända spel plats, samt dra ner på de stora/kända seriernas makt i sådana här sammanhang. Uppstickare i spelbranschen får svårt att komma fram. Det är ju inte nödvändigt att bränna upp tio sidor om ett helt okänt spel, men att ge en halv sida är inte att be om för mycket. Eller?
September 29th, 2005 at 8:47 pm Quote
Stefan:
En liten snabbing som inte har med ämnet att göra. Nu vet jag vart jag sett Faucault, hans finns i essäboken Vad är upplysning, där han diskuterar Kant. Tydligen en av de sista grejerna han gjorde, innan han dog.
Älskvärd text förresten. Kant skriver om upplysningen och vikten av offentligheten, Foucault analyserar sedan Kant och Habermas analyserar Foucaults analys.
September 29th, 2005 at 10:37 pm Quote
Låter kul. Hur Foucault resonerar kan jag tänka mig (att vi inte alls är så upplysta, fria och fräsiga som vi gärna vill tro:-) men Habermas analys låter också spännande. Är den i samma bok eller är det något han skriver i “Borgelig offentlighet”. Ska kila förbi biblioteket i morgon så jag kanske ska ta mig en titt. Känns som om det var länge sen jag grävde ner mig i den typen av teorier. Men det är väl inget du läser på MKV (fick för mig att du pluggade det) va? Låter mer som något i filosofi eller idéhistoria.
September 29th, 2005 at 11:10 pm Quote
Varning för svammel…
När det gäller recensioner så känner jag mig lite splittrad. Hur paradoxalt det än kan låta så tycker jag att både Oskar och Enemtee har poänger. Edge kör ju sedan länge det där med att ofta recensera stortitlar på en sida osv. Och ofta tycker jag att det kan räcka:-). Det går ju som sagt att lägga krut på andra artiklar i samma publikation.
Samtidigt känns det som om recensionsgenren skulle kunna utvecklas. Kanske inte alltid och överallt. Men det finns ju helt klart ramar att tänja på. Men det handlar ju om fråga där folk har väldigt olika, och ofta besämda, uppfattning/ar.
Många tycker ju redan nu att det är för mycket “svammel” (sånt som inte har direkt med spelet att göra) i många recensionener, medan andra efterlyser mer analys och att sätta spelen etc. i större kulturella sammanhang. Det går inte att göra alla nöjda här, så kanske är den norm som vi har idag en sorts kompremiss som lunkar på för att den i alla fall hjälpligt fungerar. Därmed inte sagt att alla recension är skrivna efter mall eller ser likadana ut. Men ser man bak på tidiga speltidningar som till exempel Joystick så känns det helt klart som samma DNA.
Det jag skulle vilja se är en större mångfald tidningar och siter (fast på nätet ser det ju bättre ut ur det hänseendet). Visst har till exempel SP, Reset och Player 1 lite egna stilar, skribenter som präglar innehållet osv. Men formen är ändå väldigt lika; de ser ungefär ut som speltidningar har gjort väldigt, väldigt länge. Fast utan Basic-kod till färdiga spel att knappra in och High-score listorna är ju inte så vanliga längre:-). Behöver det vara så? Är marknaden för liten för en mer spretande flora av speltidningar? Skulle kanske den totala marknaden växa ifall det fanns just en sån?
Robot är ju ett fint exempel på hur en speltidning kan bjuda inte lite yngre läsare. Men hur skulle en kulturtidskrift om spel kunna se ut? Förutom olika typer av artiklar kunde ju ju varje recension (och då förutsätter jag att man inte har som ambition att recensera alla spel, tänk om en litteraturtidskrift hade försökt göra det…) inte ha som huvudsyfte att genom vägning och mätning vaska fram en siffra i slutet. Det kanske snarare kunde utgöras av essäer som tar ut svängarna och far iväg till oväntade håll. Man kanske inte ens får svar på frågan om spelet är bra eller inte (fast då är det väl kanske ingen recension:-), utan “bara” att spelets form och innehåll analyseras och diskuteras på spännande sätt.
Då handlar det ju inte alls om traditionell konsumentupplysning längre, utan texterna i sig kanske kunde få ett större egenvärde. Inte bara bedömas efter hur bra (och underhållande) de har vägt ett spel, utan också (eller i stället) för hur tänkvärd analys som har gjorts. Skulle en sån tidning ha ett existensberättigande? Någon marknad? Ha ett värde som komplement till det befinliga tidningasutbudet? Alltså riktigt j-kla pretantiös utan att skämmas eller försöka förneka det:-).
September 29th, 2005 at 11:11 pm Quote
Varför ser man alla stavfel efter att man har tryckt på “Submit”…:-(
September 29th, 2005 at 11:30 pm Quote
“hur skulle en kulturtidskrift om spel kunna se ut? Förutom olika typer av artiklar kunde ju ju varje recension (och då förutsätter jag att man inte har som ambition att recensera alla spel, tänk om en litteraturtidskrift hade försökt göra det…) inte ha som huvudsyfte att genom vägning och mätning vaska fram en siffra i slutet. Det kanske snarare kunde utgöras av essäer som tar ut svängarna och far iväg till oväntade håll. Man kanske inte ens får svar på frågan om spelet är bra eller inte (fast då är det väl kanske ingen recension:-), utan “bara” att spelets form och innehåll analyseras och diskuteras på spännande sätt.”
Du har så rätt. Läser ni Zoom? Svenska filminstitutets tidning. Uppgiften är att skriva om film, inte att recensera dem. Det blir ofta mer reportageaktig form på “recensionerna” som kan ta upp produktionen, skådespelaraspekter, inspelningsplatsen osv. Jag säger inte att alla recensioner ska konverteras ditåt, men det vore högintressant att se texter om spel, inte bara texter om en åsikt om ett spel.
Personligen uppskattar jag artiklar och intervjuer före recensioner. Egentligen är det dumt, eftersom recensioner generellt håller en högre standard och innehåller mer innovativa grepp jämfört med artiklar. Eller så är det just därför, någon omedveten strävan efter att komma på hur man gör något coolt. Jag skulle vilja se mer artiklar om prylar kring spelen, Reset har lyckats bäst med det hittills, men ännu mer. Det finns så mycket att skriva om som bara avfärdas som trivialiteter. Sånt är trist.
För övrigt borde det finnas en speltidning som är mer åt sekthållet, som inte riktar sig direkt mot Kalle, 12, stolt ägare av en Xbox, utan snarare mot Stefan Blomberg, retronörd och spelforskare.
September 30th, 2005 at 12:05 am Quote
Ang. Recensioner: För egen del upplever jag att konsumentvägledningen förutsätter underhållande texter. Det handlar om redundans (ja, jag försöker verka speciell, har precis lärt mig ordet:). Att nå fram till sina läsare.
En känsla som jag delar med andra: Jag har läst allt för många speltexter genom åren, och allt för många av dem har varit allt för likartade. Numera finner jag ofta att jag tappar intresset för en recension så fort jag förstår att den inte kommer få mig att le (eller åtminstone ge mig något spännande att fundera över).
Det är därför som det kan tyckas att en sån som jag motsätter
sig de speltexter som anses vara mer konsumentupplysande än andra. Genom att försöka klämma in så mycket information som det bara går så tappar de läsaren på vägen. Konsumenten blir inte upplyst för fem öre utan hittar istället på något skojigare att göra. Som att gå ner till den lokala spelbutiken och välja ut ett spel på måfå kanske (eller nåja, ni fattar).
Mitt högst personliga och enormt ödmjuka tips : Underhåll läsaren från textinledning till textslut. Baka in konsumentvägledningen nånstans i mitten (och med det menar jag överallt!) och ni har bra mycket större chans att berätta för era läsare om spelet i fråga är bra eller dåligt. Det är givetvis bara en väg att gå. Jag utesluter inget.
Det ser ju snyggt ut att avsluta inlägget med ett visdomsord. Det här var det bästa jag kunde komma på: Det som kan tyckas vara egocentrering är ibland bara lite trevlig goodwill towards all…
September 30th, 2005 at 12:26 am Quote
Edge håller till stor del fanan högt för speljournalistik. Svenska Reset är i startgroparna för att kunna uträtta något utöver det vanliga för den svenska marknaden. Speljournalistik och vad för spel som skapas och säljer bra hänger ihop. Att starta niché-tidningar för spel är inte det enklaste i Sverige, men sajter är fullt möjligt. Börja med internet och fortsätt med tryckt media när folk är mogna, när spelandet har blivit “folkligt” och accepterat som nöjesmedium.
För att skrivandet ska kunna bli intressantare ur olika vinklar och synsätt så sätts en del krav upp. Jag är av den åsikten att det hela är en generationsfråga. Tror jag läste det nånstans, att den stora förändringen kommer inte innan de som växt upp med spel styr landets företag, instutitioner, etc.
September 30th, 2005 at 1:00 am Quote
Kan nog vara så. Och så finns det ju som sagt en hel del att hitta på nätet. Jag misstänker att en riktigt smal tidning skulle bli ekonomiskt självmord och då ut efter två nummer. Bättre att köra något i pdf. i så fall. Undrar hur en retrotidning skulle funka. Det tror jag betydligt mer på. Som lägger tyngdpunkten från 8-bitare och framåt, absolut inte “djup”, och så massa roliga kringartiklar om prylar, gamla spelikoner, spelsamlare/samlingar, kabinettkonst osv. osv.
September 30th, 2005 at 8:13 am Quote
http://worldofstuart.excellentcontent.com/world/ap/rugby.htm
Att 1993 skriva att ett spel är värre än kriget i Bosnien kräver onekeligen sin man.
September 30th, 2005 at 9:16 am Quote
Ola, snygg list till vänster. Men vad har länkar osv. till höger tagit vägen:-)?
September 30th, 2005 at 9:20 am Quote
Johan Martinsson: Jag håller med dig att texterna ska vara roliga att läsa (jag tycker dock inte det behöver handla om rena lustigheter) och innehålla något utöver konsumentupplysningen, vilket jag också tycker många konsumentupplysande (långt ord) texter också gör.
Att många blir alltför torra ska man dock inet sticka under stol med, men problemet är att alternativen som finns (helt enkelt de mindre konsumentupplysande texterna) i många fall går till ytterlighet med att inte vara konsumentupplysande. Det är istället glassiga texter, med påhittiga ord och snirkliga formuleringar som säger “det här är bra” eller “det här är dåligt” snarare än att säga “det här här bra/dåligt därför att…”.
Jag är övertygad att det inte behöver finnas en motsättning mellan konsumentupplysning och “underhållande texter”. Det gäller bara att få till det.
September 30th, 2005 at 9:24 am Quote
“Tror jag läste det nånstans, att den stora förändringen kommer inte innan de som växt upp med spel styr landets företag, instutitioner, etc.”
Så är det säkert. Så är det säkert med alla samhälleliga ideal. De som växer upp med ett ideal är också de som så småningom får brädan att vicka över.
Kan dock inte låta bli att tycka att formuleringen “den stora förändringen kommer inte innan de som växt upp med spel styr landets företag, instutitioner” låter lite olycksbådande
September 30th, 2005 at 9:54 am Quote
Stefan:
Min MKV-kurs borde snarare heta något i stil med “Kritiskt perspektiv och mediefilosofi”, för det är precis vad det är.
Du satte förresten huvudet på spiken. Foucault menar sig typ vilja omfamna själva tanken om Upplysningen (att kritisera filosofin i sin egen nutid och ta mod att våga tänka själv. Därför ska man förkasta Upplysningen, som numera är något förlegat. Filosofi och uttrycka sig enkelt hänger liksom inte ihop.
September 30th, 2005 at 5:42 pm Quote
Upplysning eller upplysning?
February 19th, 2008 at 5:53 am Quote
access healthcare…
adamant ionosphere repute!…
February 20th, 2008 at 8:23 pm Quote
instant approval credit cards online…
beautify!Healy crossroad?confiding awhile slab …
February 26th, 2008 at 7:15 am Quote
true free credit report…
decencies,apologizes:institutionalize proofreader.authenticators …
February 27th, 2008 at 3:50 pm Quote
young driver car insurance…
sausage?Australia,alarmist …
February 28th, 2008 at 6:45 pm Quote
aero player casino online…
frailest:maxim predicting conquerors Sedgwick:melodious …
February 29th, 2008 at 3:52 am Quote
best bingo game on the web bonus…
Wilkinson bathtub birefringent?…
March 24th, 2008 at 5:19 am Quote
low cost car insurance quote…
whales anchovies mayor wretchedness …
March 24th, 2008 at 9:54 pm Quote
life insurance corporation of indiana…
canvass?Olympian genealogy chain …
April 1st, 2008 at 11:12 pm Quote
homeowner insurance company…
Cepheus disciplinary fatals …