Skvallerjournalistik vs Speljournalistik, 1-0
Jag kollade nyss på Dolce Vita, ni vet, grävande skvallerjournalistik med Emma Andersson i rollen som Günther Wallraff. Kvällens ämne var kändisjournalister, en yrkesgrupp som framställs som hjältar i programmet. Givetvis tjurar man sig igenom hela programmet bara för att kunna skratta åt de som undrar “är du tjock eller gravid?” när de träffar Mikael Persbrandt på Filmgalan. Typ.
Eller så tittar man på sig själv, och inser att man borde skratta åt någon annan än de på tv. De sitter i telefon flera timmar om dagen, för anteckningar under samtalen och jobbar häcken av sig för minsta notis. Ser till att träffa sina offer och prata med dem i timmar för att säkra uppgifter.
Vi googlar på sin höjd fram en e-postadress och mejlar iväg några frågor, alternativt läser igenom hela PR-mappen om vi vill göra riktigt noggrann research.
Jag vill inte att vi ska börja skriva om när Gabe Newell är otrogen, men kan någon säga mig varför denna journalistikgenre, vars heliga ko representeras av Runar, lägger mer jobb på faktakoll och scoopletande än vad vi gör?
Varför är ni så lata?
September 22nd, 2005 at 9:32 pm Quote
Ni? Den som sa det han var det.
Det framgår i texten
September 22nd, 2005 at 10:05 pm Quote
Jag kan tänka mig att det beror på att det journalistiska tänkandet lever en tynande tillvaro hos spelskribenter. Spelskribenten hoppar först när nyheten knackar på dörrn. En annan anledningen kan vara att många spelskribenter antingen frilansar (har annat för sig också) eller jobbar gratis, och därför inte har lust att göra ansträngningen.
Jag har dock själv, i samband med Level 7, gått i tankarna att man ska va lite mer aktiv när det gäller t ex nyheter. Ringa runt lite, och kanske i samband med en nyhet kontakta lämplig person hos spelets svenska distributör/kontor, eller dylikt.
Egentligen tror jag dock att de flesta spelskribenter inte är intresserade av sådant. De vill skriva sina texter, få sina spel och gå på nån pr-träff, med mat och presenter, då och då. Det är det som är roligt.
För det andra krävs det nåt annat, ett journalistiskt kall kanske? För att uttrycka sig lite pretentiöst. Jag vet själv hur det är att slänga bort timmar på att jaga folk via telefon. Personen svarar inte, ringer inte tillbaks eller är inte tillgänglig. Det kan va frustrerande.
September 22nd, 2005 at 10:05 pm Quote
Lite lättare när offren, ursäkta, scoopen befinner sig runt Stureplan likt gaseller vid ett vattenhål. Spelföretag som vägrar svara på frågor och dessutom befinner sig på andra sidan Atlanten, kanske är lite svårare att trakassera. Dessutom förmodar jag att du, även i framtiden, vill få recensionsexemplar hemskickade istället för att köpa spelen i affär.
Bara en tanke.
September 22nd, 2005 at 10:11 pm Quote
“Dessutom förmodar jag att du, även i framtiden, vill få recensionsexemplar hemskickade istället för att köpa spelen i affär.”
Varför skulle man inte få det för att man pratar med folk oanmäld, eller gör lite djupare efterforskningar? Jag tror inte spelrelaterade företag är så omogna.
Och skulle de vara det, och man behandlas illa, ja då har man (sålänge man skriver för en hyfsat stor site eller tidning) fått fritt fram att skriva ner dem ordentligt. Sådant publicitet tror jag inte de vill ha. Det är en makt journalisten har, att beter du dig illa så kan det hamna i tryck.
September 22nd, 2005 at 10:13 pm Quote
Vilka lite mer exakt syftar den här artikeln på?
Det fåtal speljournalister som i likhet med skvallerreportarna jobbar heltid, eller det stora flertalet som skriver om spel när de inte går i skolan?
Och på vilket sätt borde researchen yttra sig, eftersom du uppenbarligen inte tycker att den gör det idag? Vilken typ av research efterfrågar du?
September 22nd, 2005 at 10:14 pm Quote
Vill se den speltidning som vågar utmana och köra över Bergsala. Good luck att recensera Nintendo-spel i framtiden.
September 22nd, 2005 at 10:17 pm Quote
Sen finns det gyllene ordet annonsintäckter, glöm inte det.
September 22nd, 2005 at 10:23 pm Quote
“Och på vilket sätt borde researchen yttra sig, eftersom du uppenbarligen inte tycker att den gör det idag? Vilken typ av research efterfrågar du?”
Idag skrivs inga artiklar som behöver någon vidare research, annars skulle de inte behöva skrivas. Men lite spontana idéer, intervjuer i nyhetsartiklar, grävande artiklar (en artikel som för en gångs skull berättar SANNINGEN om David Perry
eller något som jag skulle vara intressarad av att läsa om: under vilka villkor speljournalistik skrivs), eller om någon för en gång skull kunde intervjua flera personer i samma artikel och skippa den enda synvinkeln.
Och jag tror att jag syftar på alla, även om man frilansar eller pluggar vid sidan av så kan man väl anstränga sig. Fast det kanske är för mycket begärt?
“Lite lättare när offren, ursäkta, scoopen befinner sig runt Stureplan likt gaseller vid ett vattenhål. Spelföretag som vägrar svara på frågor och dessutom befinner sig på andra sidan Atlanten, kanske är lite svårare att trakassera. Dessutom förmodar jag att du, även i framtiden, vill få recensionsexemplar hemskickade istället för att köpa spelen i affär.”
Jag har snackat med flera spelutvecklare om saker som på inte något sätt gynnar deras ekonomiska intressen och det går alldeles utmärkt. Vissa människor är bara snälla.
September 22nd, 2005 at 10:29 pm Quote
“Vill se den speltidning som vågar utmana och köra över Bergsala. Good luck att recensera Nintendo-spel i framtiden.”
Om det fanns anledning att “köra över” Bergsala så skulle den tidning eller site som gjorde det få Bergsala att böna och be om nåd.
Men nu tror jag inte att det var att köra över någon (utan anledning) som Olle syftade på med sitt inlägg. Han menar snarare att spelskribenter borde ta sig i kragen och ta kontroll över situationen, och anstränga sig lite.
September 22nd, 2005 at 10:32 pm Quote
“Sen finns det gyllene ordet annonsintäckter, glöm inte det.”
Fast återigen, jag tror inte företagen är så omogna. Förhoppningsvis kan de skilja på redaktionell text och annonsering. Det funkar för alla andra tidningar.
September 22nd, 2005 at 10:49 pm Quote
Olle:
Om poängen med ditt första inlägg var att spelskribenter inte jobbar lika mycket som skvallerreportrar så tror jag du har fel. Speltidningsredaktionerna är underbemannade.
Däremot ser ju researchen ut på ett annat sätt. Att spela spel är den kanske viktigiaste researchen en spelskribent kan göra.
I övrigt så finns det rätt lite saker att researcha, om vi bortser från specialartiklar. Inför en genomsnittlig intervju är det mest förtittar som finns att titta igenom.
Och det har bara skrivits typ två bra böcker om spel.
Och med det sagt är det förfärande få spelskribenter som läser det lilla som finns. Men det tror jag inte beror så mycket på lathet som på en inställning som skiljer sig från min.
September 22nd, 2005 at 10:58 pm Quote
Ja, det var poängen.
Jag har ingen koll på situationen på speltidningsredaktionerna, men jag har fått intrycket av att alla har det rätt stressigt. Men jag vill fortfarande påstå att det produceras förhållandevis lite om vi jämför med andra journalistikkategorier.
Det här med att förbereda intervjuer genom att göra intervjuer är underskattat och överambitiöst. Jag tror att vi behöver fler överambitiösa spelskribenter.
September 22nd, 2005 at 11:02 pm Quote
“Men jag vill fortfarande påstå att det produceras förhållandevis lite om vi jämför med andra journalistikkategorier. “
Hur menar du?
September 22nd, 2005 at 11:07 pm Quote
Om vi skippar införartiklar som jag har svårt att kalla journalistik? Ptja, i Reset hittar vi väl ett resereportage från halva andra sidan jorden, ett gäng recensioner som är lagom pretto utan att injicera karamellfärg och någon text om ett skitgammalt spel. Det jag nämner är jättebra, men jämför Resets artikelmängd med den i Sonic… Q kanske? Eller någon annan tidning, du får välja.
September 22nd, 2005 at 11:18 pm Quote
Jag gissar att Q har typ 30-40 heltidsanställda. Engelska tidningar brukar ha det. GQ har 60.
Och då är det redaktionsmedlemmar som i princip enbart arbetar med själva utformningen av tidninge, det är främst frilansare som skriver, och de får oerhört mycket pengar, så de kan ägna flera veckor heltidsarbete åt en enda artikel.
Men musiktidningar funkar på ett annat sätt. Förtittar och recensioner utgör fortfarande större delen av materialet i speltidningar. Det är därför Sonic har fler och längre artiklar.
September 22nd, 2005 at 11:20 pm Quote
Plus att Sonic väl bara kommer ut 6 gånger om året?
September 22nd, 2005 at 11:21 pm Quote
“Jag tror att vi behöver fler överambitiösa spelskribenter. “
Visst. Det vore ju toppen. Men i realiteten. Vad innebär det? Mer tid. Mer pengar. Mer resurser.
Som frilansare vet jag att jag måste dra en gräns. Jag har inte råd att göra mer research än ett visst antal timmar, det kostar mig för mycket tid, och därigenom pengar. Om jag hamnar under eller över ditt sträck vet jag inte.
Problematiken finns nog. Men jag tror inte den ligger i, som du säger, lata spelskribenter som borde bli mer ambitiösa. Snarare är problemet att just tid, pengar och resurser saknas.
Har du tänkt på att det finns en ruskigt massa pengar i skvallertidningsbranschen? Jag tror inte att speltidningarna omsätter lika mycket. Men det är bara spekulationer från min sida.
September 23rd, 2005 at 7:49 am Quote
“Men musiktidningar funkar på ett annat sätt. Förtittar och recensioner utgör fortfarande större delen av materialet i speltidningar.”
Varför behöver det vara så, fråga någon som hänger här vad han läser i en tidning. Jag vet att ingen på Asos representerar genomsnittsläsaren, men sånt är ju ändå ondska. Jag vill ha fler djuplodande reportage, undersökande eller grävande om man så vill.
“Har du tänkt på att det finns en ruskigt massa pengar i skvallertidningsbranschen? Jag tror inte att speltidningarna omsätter lika mycket. Men det är bara spekulationer från min sida”
DN går inte med vinst på de reportrar som ägnar sig åt grävjobb, men de gör det ändå. Jag tror att det saknas ett intresse lika mycket som det saknas pengar, och det är jävligt synd för jag har det intresset.
Måste förövrigt ge lite kredit till senaste nummret av SP som är åt det hållet jag vill.
September 23rd, 2005 at 8:19 am Quote
“DN går inte med vinst på de reportrar som ägnar sig åt grävjobb, men de gör det ändå. Jag tror att det saknas ett intresse lika mycket som det saknas pengar, och det är jävligt synd för jag har det intresset.”
Ja håller med, intresse och kunskap tror jag saknas. Men det kan kanske vara på sin plats att definiera vad du menar med “grävjobb” här. Överhuvudtaget kan det vara svårt att utöva nån vettig granskning av privata aktörer. De är slutna och svåra att komma åt.
September 23rd, 2005 at 8:21 am Quote
“Förtittar och recensioner utgör fortfarande större delen av materialet i speltidningar.”
Det är ju det som är så tråkigt. Kolla vilken film eller musiktiding som helst. Recensionerna är ofta korta och placerade längst bak.
Istället är det fullt med artklar, intervjuer, krönikor, etc.
Och förtittar. Skumt fenomen egentligen. Vilken filmtidning skriver till exempel långa ingående artiklar om vilka specialeffekter som ska användas i nästa Steven Spielberg-film? En intervju med Steven, visst, men det är en annan sak.
September 23rd, 2005 at 8:49 am Quote
“De sitter i telefon flera timmar om dagen, för anteckningar under samtalen och jobbar häcken av sig för minsta notis.”
Det är väl mest för att Linda Rosing & co inte skickar ut pressutskick. Det är därför de måste söka upp dem när de väl har förstorat läpparna etc. Iofs så finns det ju kändisar som skickar ut pressutskick, men i Sverige hör väl inte det till vanligheterna, antar jag. hoppas jag.
September 23rd, 2005 at 8:53 am Quote
“hoppas jag”
fast när både expressen och aftonbladet skriver om exakt samma dokusåpakändis på exakt samma dag och om exakt samma sak blir man ju lite misstänksam
September 23rd, 2005 at 10:08 am Quote
“DN går inte med vinst på de reportrar som ägnar sig åt grävjobb, men de gör det ändå. Jag tror att det saknas ett intresse lika mycket som det saknas pengar, och det är jävligt synd för jag har det intresset.”
Ok. Men då säger du ju att DN ändå låter sina reportrar göra grävjobb. Och att det får kosta. Men det har ju inget med reportrarna i sig att göra. Om jag fick möjligheten att lägga några veckor på en artikel skulle jag gärna göra det. Men vet du vad? Det kommer jag aldrig få. För det finns inte pengar till det.
Menar du att DN har en magisk börs? Eftersom de då uppenbarligen klarar av att skicka reportrar på grävjobb trots att de förlorar pengar på det? Tja, på ett sätt kanske de har det, genom sitt prestöd. Det stödet har inte speltidningar.
“Ja håller med, intresse och kunskap tror jag saknas.”
Ok. Jag kan ju givetvis bara tala för mig själv, men jag tror att resurserna är en större faktor. Man blir mer motiverad att arbeta om man får vettigt betalt. Tyvärr. Så enkelt är det. Det handlar inte om snikenhet, det handlar om överlevnad. Mat på bordet.
Och med “vettigt betalt” menar jag ingen superlön, man blir inte rik på att skriva för tidningar. Men jag pratar om rimlig ersättning.
Men å andra sidan sitter jag i Göteborg, hänger inte på alla pressvisningar i Stockholm och träffar i princip inga andra spelskribenter. Så det är förstås svårare för mig att avgöra hur det egentligen ligger till. Kanske är ni bara lata och borde lägga mer tid gratis på att göra bättre research?
September 23rd, 2005 at 12:10 pm Quote
Magnus, de flesta grävande reportrarna gräver ju inte för att tidningen efterfrågar det, utan för att de är ute efter sanningen och tycker att det är kul, jag tror att det pågår ganska mycket fajter mellan reportrar och redaktionschefer om just grävande reportage.
Joaikm, jag har ett “grävuppslag” på G, vill inte berätta om det närmare, men ni får läsa om jag blir nöjd med det.
September 23rd, 2005 at 12:41 pm Quote
Olle: “jag tror att det pågår ganska mycket fajter mellan reportrar och redaktionschefer om just grävande reportage.”
Jag tror snarare att cheferna uppskattar om reportrar är ambitiösa nog att gå på djupet med något. Det ger nya och kanske unika vinklar på saker och ting.
Magnus: “Ok. Jag kan ju givetvis bara tala för mig själv, men jag tror att resurserna är en större faktor. Man blir mer motiverad att arbeta om man får vettigt betalt. Tyvärr. Så enkelt är det. Det handlar inte om snikenhet, det handlar om överlevnad. Mat på bordet.”
Visst. men även om du hade tiden och resurserna så krävs det en del vilja/intresse samt kunskap för att orka gräva. Nu har jag iofs lite svårt att sätta fingret på just vad ett gräv inom spel skulle kunna innebära.
Men i vanlig nyhetsjournalistik innebär det att en hel del tid tillbringas med att t ex leta i arkiv, ringa runt till myndigheter och dyl. Mycket slit som inte ger nån omedelbar belöning. Det är ganska lätt att avstå från den typen av arbete.
September 23rd, 2005 at 1:15 pm Quote
“Hej Fadde, NN från Expressen. Jag såg Linda ge en avsugning till en saudisk oljemiljardär i en buske utanför Stures uteservering. Hur känner du inför det? Har du någon kommentar? Om jag säger att hon såg ut att njuta då?”
eller
“John [Carmack], which one of the games in the Quake series would you bring to a deserted island (provided you have a computer and electricity)?”
För mig är valet rätt enkelt vilket jag föredrar.
Jag står hellre på den sida som blir serverad information i pressmeddelanden och lär sig gallra bland skitsnacket för att hitta de informativa guldkornen, än att sitta och förtjäna mitt leverne genom att ringa runt och vara en plåga för människor och försöka få dem att avslöja saker som tillhör deras privatliv.
Nu var ju kanske inte det själva frågan, men som det tidigare diskuterats så är fortfarande majoriteten av de som skriver (online) om spel idag sådana som har ett primärt jobb eller håller på att skaffa sig en utbildning. Att då sitta och ringa runt när man kan få informationen serverad på silverfat känns väldigt främmande.
September 23rd, 2005 at 1:38 pm Quote
“DN går inte med vinst på de reportrar som ägnar sig åt grävjobb, men de gör det ändå. Jag tror att det saknas ett intresse lika mycket som det saknas pengar, och det är jävligt synd för jag har det intresset. “
De får presstöd av det skälet. Det är en helt annan sak att få pengar för att göra en artikel i en vecka än att göra det med väldigt små resurser samtidigt som man har annat för sig.
Och DNs reportrar är ju knappast kända för att vara några idealister som jobbar för småsummor. Snarare är det den sömnigaste tidning du kan hitta. Titt som tätt läcker skandalerna ut.
Det finns en intervjubok där Po Tidholm är intervjuad och hans stories från sin tid på DN är roliga. Han ger bilden av att redaktörerna på kulturredaktionen mest sitter och lyssnar på Wagner medan praktikerna får göra jobbet. Och det är ungefär den bilden man får när man pratar med andra på dagstidningar. Utyttjandet av projektanställda är satt i system, medan ett fåtal redaktörer — som inte sällan fått sina jobb tack vare att de är födda i rätt familj — sitter och latar sig.
Jag känner ungefär fem journalister som har fasta anställningar på stora dagstidningar. De jobbar inte mycket övertid. Framför allt inte om man jämför med mina kollegor på Reset.
September 23rd, 2005 at 2:29 pm Quote
Jag har en polare som jobbar på TT. Han jobbar sjukt mycket. Men får i gengäld sjukt bra betalt. Han är utbildad journalist.
De flesta spelskribenter får dåligt betalt och är inte utbildade journalister. Man kan kalla dem för mycket. Men jag tycker det är taskigt att kalla dem lata. Kanske omotiverade (usel lön) eller inte tillräckligt skolade (ingen journalistutbildning i bagaget). Men lata? Vissa kanske, men knappast tillräckligt många för att motivera uttalandet: “Varför är ni så lata?”
September 23rd, 2005 at 3:11 pm Quote
Magnus Alm:
För att inte bli helt galen på den här bloggen får man lära sig att de som skriver huvudinläggen i regel inte riktigt lyckas formulera som de tycker.
Hittills har jag bland annat lärt mig att “brittisk speljournalistik” betyder Eurogamer.
Och att om en DN-artikel hyllas för att den använder en gammal teori (”och tänk om spelskribenter kunde göra så intelligenta kopplingar?”) så menar skribenten egentligen bara att DN-texten var lite skön läsning.
Jag tror inte Olle menar att spelskribenter är mer lata än andra.
September 23rd, 2005 at 3:51 pm Quote
Joakim, det är många tidningar som inte har råd med grävande reportage (ja, det kostar mycket i förhållande till textmängden det ger) där journalisterna får tjata om att få gräva i något.
Villner, jag kan tänka mig att omformulera lat-grejen till att vi fokuserar på fel saker. Varför fokuserar vi på fel saker?
För att det tar för lång tid att fokusera på de rätta.
Spelutveckling görs av hobbyutvecklare, som plötsligt får betalt för det de gör. De sitter kvar långt efter att de slutat och meckar med några rader kod för att de, ofta, tycker att det är skoj. Jag säger inte att det är bra eller dåligt, jag tror att det är båda delarna, men varför gör inte vi det? Är det tråkigt att skriva tyngre artiklar? Vet vi inte hur man gör?
September 23rd, 2005 at 4:48 pm Quote
“Joakim, det är många tidningar som inte har råd med grävande reportage (ja, det kostar mycket i förhållande till textmängden det ger) där journalisterna får tjata om att få gräva i något.”
Är du säker på det?
På tidningen (som dessutom har vissa ekonomiska problem) jag sitter på just nu verkar det vara en intressefråga. Det handlar trots allt om ganska vana journalister som kan få gjort en hel del på en arbetsdag. Det är inte direkt så att man inte kan klämma in lite annat också bara för att man djupdyker i något.
Jag vet inte om ett gräv behöver kräva massa övertid. Möjligtvis att det kräver flexibla arbetstider, men vet man vad man sysslar med går det att få gjort mycket på en vanlig arbetsdag.
September 23rd, 2005 at 4:52 pm Quote
Olle:
Som jag redan har sagt. Speltidningsredaktioner jobbar absolut inte mindre än andra tidningsredaktioner. De sitter kvar efter jobbet precis som programmerarna som göra spelen.
En frilansares timlön är ett skämt. Man skriver om spel för att man tycker det är roligt, inte för att få brudar och stålar.
Som det ser ut idag består tidningarna främst av recensioner och förtittar, och de tar faktiskt heller inte kort tid att skriva om man vill göra dem ordentligt.
Sen kan man förstås tycka att det vore kul med en förändring mot fler artiklar, och det sker ju på många tidningar också. men det går icke att ändra över en natt.
September 23rd, 2005 at 5:09 pm Quote
“Är du säker på det?
På tidningen (som dessutom har vissa ekonomiska problem) jag sitter på just nu verkar det vara en intressefråga. Det handlar trots allt om ganska vana journalister som kan få gjort en hel del på en arbetsdag. Det är inte direkt så att man inte kan klämma in lite annat också bara för att man djupdyker i något.”
Alltså, jag snackar om det här utifrån vad som står i mina böcker
Jag tror Ordfront har gett ut en bok som heter typ “Grävande journalistik” där framställs grävandet som något som tidningarna bara tycker tar tid.
“Speltidningsredaktioner jobbar absolut inte mindre än andra tidningsredaktioner. De sitter kvar efter jobbet precis som programmerarna som göra spelen.”
Varför läser jag så få unika artiklar som det ligger ordentligt researcharbete bakom? Jag skulle vilja se en “Hundliv” som är producerad under en hel utvecklingsperiod.
“En frilansares timlön är ett skämt. Man skriver om spel för att man tycker det är roligt, inte för att få brudar och stålar.”
Snackar du frilanslön enligt frilansrekommendationen eller enligt Reset och Super Play?
“Sen kan man förstås tycka att det vore kul med en förändring mot fler artiklar, och det sker ju på många tidningar också. men det går icke att ändra över en natt.”
Jag känner att vi är på väg åt rätt håll, men jag fattar inte varför vi inte kör fortare.
September 23rd, 2005 at 6:47 pm Quote
Tror största problemet är att spel”journalister” inte får in tips som övriga journalister brukar få. Med det menar jag t.ex. att när Insider gör ett TV-reportage om något så har de redan fått in massa tips om det hela. Givetvis vore en speljournalists jobb mycket enklare ifall han hela tiden fick in tips om vad han ska researcha om.
Inom speljournalistiken har jag märkt att man talar helst inte om exklusiva saker till någon konkurrent eller liknande. Där faller nog det mesta eftersom man håller det helst för sig själv - vilket är mycket förståligt. Hur ska man lösa problemet? Själv har jag funderat lite över om man inte skulle kunna skapa ett svenskt Vgamin.com där svenska speljournalister samlas och diskuterar olika idéer med mera.
Fast jag vet inte, tror de fleste helst vill behålla läsarna för sig själva istället för att brainstorma hur man skall utveckla speljournalistiken.
September 23rd, 2005 at 7:18 pm Quote
“Själv har jag funderat lite över om man inte skulle kunna skapa ett svenskt Vgamin.com där svenska speljournalister samlas och diskuterar olika idéer med mera.”
Problemet med det är ju att det bara kommer att leda till likformig speljournalistik. Precis som Asos gör
Nej, men hänger man på pressvisningar, snackar med utvecklarna (om annat än deras spel) så kommer det fram intressanta uppslag per automatik.
September 23rd, 2005 at 7:30 pm Quote
“Tror största problemet är att spel”journalister” inte får in tips som övriga journalister brukar få. Med det menar jag t.ex. att när Insider gör ett TV-reportage om något så har de redan fått in massa tips om det hela. Givetvis vore en speljournalists jobb mycket enklare ifall han hela tiden fick in tips om vad han ska researcha om.”
Å andra sidan kommer inte tipsen ur tomma intet. Som journalist gäller det att knyta kontakter, på stan eller genom att ringa. Det gäller att bygga upp ett nätverk av insatta personer som kan tipsa.
Ett problem är att det kan bli rundgång på en redaktion eftersom samma personer tipsar och samma personer (t ex myndighetspersoner) citeras om och om igen i spalterna.
September 24th, 2005 at 8:34 am Quote
Samtidigt så är väl spelbranschen sällan ett ställe där man kan ha en anonym tipsare som tipsar om det senaste Quake-spelet eller dylikt. Det enda jag kan tänka mig är att man har folk på insidan. Men jag undrar om sånt verkligen är nödvändigt.
September 24th, 2005 at 9:14 am Quote
“Problemet med det är ju att det bara kommer att leda till likformig speljournalistik. Precis som Asos gör”
Så du menar i princip att den här bloggen eftersträvar likformighet gällande speljournalistik?
Nej, men ifall en sådan sida hade skapats är det ju inte så att alla måste göra exakt det som diskuteras där. Vad jag menade med att skapa ett svensk Vgamin.com är ju att man får ett ställa liknande det här, fast mycket bättre. Går ju utveckla det hela där t.ex. marknadsavdelningar kan vara medlem på sidan och på så sätt kanske man kan få en bättre kontakt och ofta få för sig att resercha lite.
“Å andra sidan kommer inte tipsen ur tomma intet. Som journalist gäller det att knyta kontakter, på stan eller genom att ringa. Det gäller att bygga upp ett nätverk av insatta personer som kan tipsa.”
Håller med, detta kan man väl i princip göra med ett svensk Vgamin? Eller finns det något som säger att det är fult att intervjua någon via Internet?
Vill vi utveckla speljournalistiken i Sverige tror jag det är ett måste att fler spelsidor/speltidningar försöker samarbeta med varandra än att försöka ta död på varandra.
September 24th, 2005 at 10:55 am Quote
“Så du menar i princip att den här bloggen eftersträvar likformighet gällande speljournalistik?”
Inte eftersträvar, men bidrar, i viss mån. Alla deltar i samma diskussioner och formas efter varandra och får tråkigare och jämnare åsikter. Men sen finns det ju en massa bra saker med Asos också.
” Vad jag menade med att skapa ett svensk Vgamin.com är ju att man får ett ställa liknande det här, fast mycket bättre.”
Det finns idéer.
September 24th, 2005 at 12:08 pm Quote
Olle:
Om du menar frilansrekomendationen som finns på journalistförbundet hemsida så är den en utopi för de allra flesta journalister. aftonbladet betalar typ en fjärdedel av den rekommendationen.
att du över huvudtaget ser DN som ett exempel på slitande, självbrännande journalistik är så oerhört stor humor. folk sliter på små magasin, inte på dagstidningar med presstöd och gigantiska mediekonglomerat i ryggen.
Jag vet inte om du inser det själv, men att en liten kille på högstadiet sitter och gör tvärsäkra uttalanden om att dagens speljournalister inte sliter är rätt provocerande.
för du har väl varken jobbat på en speltidning eller nån annan tidning heller?
vill man skriva en bra förtitt så tar det sin lilla tid.
ofta krävs en resa som tar från 6 på morgonen till 1 på natten. dessförinnan bör man givetvis ha ägnat en del timmar åt att läsa på om spelet och skriva ned frågor. sedan ska man skriva texten.
Och göra en Hundliv baserat på en hel utvecklingsperiod…. förstår du ens vad du pratar om? Tror du att det enda som krävs för en sådan artikel är att man sliter lite mer?
September 24th, 2005 at 12:55 pm Quote
Villner, du missförstår mig.
Jag är väl medveten om att frilansrekommendationen inte följs på särskilt många ställen, varför jag frågade dig.
Att du fortfarande tjaffsar om en misstolkning är så oerhört stor humor. Kan vi inte diskutera varför DN skriver bättre artiklar än många små magasin? Och jag tror inte att man skriver bättre för att man har högre lön, möjligt att man skriver mer.
Jag har inte jobbat på någon tidning, fortfarande kan jag väl påstå att det ligger mer arbete bakom en artikel jämfört med en annan? Jag tycker att stora delar av speljournalistiken idag är fel och missriktad. Eller som i exemplet, där spelskribenter läser PR-papper istället för att ta reda på fakta. Det behöver inte bero på att man inte sliter, bara att man inte förstår att det faktiskt går att använda telefonen eller Outlook.
Hur lång tid tror du att det tar att gå mellan Resets redaktion och Grins utvecklingsstudio? Jag tippar på tio minuter, man kan cykla, då går det fortare. Gå dit en gång i månaden och snacka med dem om vad som hänt sedan sist. 20 artiklar kanske. En snygg serie om hur en spelproduktion går till. Det går säkert att avtala om publiceringsvillkor utan att det blir allt för skadat.
För övrigt vet jag inte om du inser det själv, men att en av de få som faktiskt inte latar sig försvarar sig som om han låg i soffan mest av alla…
September 24th, 2005 at 1:05 pm Quote
“Vi googlar på sin höjd fram en e-postadress och mejlar iväg några frågor, alternativt läser igenom hela PR-mappen om vi vill göra riktigt noggrann research.”
Du kanske jobbar så. Inte jag. Sen tycker jag att det är helt befängt att personer som inte ens arbetar professionellt inom speljournalistik (och då menar jag livnära sig på det man gör) kommer med teorier som de anser vara absoluta sanningar om hur en bransch fungerar. Större delen av den här sajten består av helt sjuka vanföreställningar om hur en industri fungerar. Har arbetar i den i 12 år så jag vet vad jag snackar om.
Om det inte finns en susning om hur det fungerar att arbet på en speltidning, begriper förfarandet av produktionen och inte har en längre erfarenhet av vad allt det innebär är det dessvärre svårt eller näst intill omöjligt att ta detta forum allvar.
September 24th, 2005 at 1:09 pm Quote
“Om du menar frilansrekomendationen som finns på journalistförbundet hemsida så är den en utopi för de allra flesta journalister. aftonbladet betalar typ en fjärdedel av den rekommendationen.”
Men timpengen kan ändå bli jäkligt saftig, om man räknar för det konkreta jobb man gör med en artikel. Problemet för frilansjournalister är snarare allt slit som krävs för att få kontakter och att överhuvudtaget få sålt sina grejor.
“att du över huvudtaget ser DN som ett exempel på slitande, självbrännande journalistik är så oerhört stor humor. folk sliter på små magasin, inte på dagstidningar med presstöd och gigantiska mediekonglomerat i ryggen.”
Nu har ju långt från alla dagstidningar “gigantiska mediekonglomerat” i ryggen. Även om det centraliseras mer och mer.
Två nyanser bara.
September 24th, 2005 at 1:18 pm Quote
“Om det inte finns en susning om hur det fungerar att arbet på en speltidning, begriper förfarandet av produktionen och inte har en längre erfarenhet av vad allt det innebär är det dessvärre svårt eller näst intill omöjligt att ta detta forum allvar.”
Varför berättar du inte hur det är?
September 24th, 2005 at 1:21 pm Quote
Olle:
För att göra en artikelserie om hur ett spel går till går det till att börja med inte att bara promenera till en spelstudio och ställa lite frågor.
Utgivaren måste vara med på noterna först.
Sen är jag själv inte speciellt intresserad av att skriva en lång artikelserie om vilket spel som helst. Om Hundliv hade handlat om Army Men hade det ju varit en klart mindre intressant artikel.
Så vill man skriva om ett någorlunda bra spel finns det inte så mkt att välja på i Sverige. Och utgivare kan vara oerhört kinkiga med information om deras produkter. Att skriva om en utländsk spelstudio och åka dit en gång i månaden finns naturligtvis inte på kartan.
Jag tycker att DNs skribenter med några få undantag är oerhört sega och konservativa. De duktiga skribenterna (exempelvis Fredrik Strage) är dock inte alls så bra i DN som han var på exempelvis Pop. Det är uppenbart att han gör DN-jobben med vänsterhanden och har koncentrerat sig på sin fullständigt makalösa bok “Fans” istället. Och liknande prioriteringar tycks många andra skribenter där göra.
En DN-skribent får dock bra betalt om han vill göra ett jobb i en vecka. Det får man inte på små tidningar. Och det förändrar väldigt mycket. Kunde man jobba heltid i en vecka med artikel så vore det toppen, tänk så mkt mer research man skulle kunna göra. Men ingen inom speljournalistiken kan jobba heltid med en artikel i en vecka, annat än i specialfall.
Jag är väldigt kritisk till dagens speljournalistik, men det sista jag skulle göra är att anklaga mina kollegor — inte ens de jag tycker är allra sämst — för att lata sig. Så frågan är på vilken grund du gör det?
Att jag tog exempel på en förtitt var för att illustrera att till och med en sådan text som du inte vill klassa som journalistik tar sådär tre arbetsdagar — ganska lågt räknat — att göra. Trots att man då inte hinner göra all den research och finslipningsarbete som man kanske skulle vilja. Och då kan du ju bara föreställa dig hur lång tid det skulle ta att göra en jättedjup artikel.
Ändå förekommer artiklar med mkt research bakom. De får man göra på helger och sena nätter och därför kan man inte bygga en hel tidning på sådant material.
September 24th, 2005 at 1:27 pm Quote
“Nu har ju långt från alla dagstidningar “gigantiska mediekonglomerat” i ryggen. Även om det centraliseras mer och mer.”
Nej, men just DN. Vad gick den tidningen i förlust med förra året? Jag har för mig att det var 140 miljoner, en av deras ledarskribenter skrev en artikel där jag tror han nämnde den siffran.
Hade DN — som spelmagasin — varit tunget att hålla förlusten inom rimliga gränser så hade det påverkat tidningens kvalitet. Det tror jag att alla inser.
September 24th, 2005 at 1:32 pm Quote
“Vilka lite mer exakt syftar den här artikeln på?
Det fåtal speljournalister som i likhet med skvallerreportarna jobbar heltid, eller det stora flertalet som skriver om spel när de inte går i skolan?”
Jag har inte svarat på din fråga, vilket var dumt. Visst är det så att en heltidsanställd kan lägga mer jobb på faktakoll, men vilka är det som får genomslag? Är det sajten som hypar ett spel baserat på några tidiga konceptbilder, eller tidningen som blygsamt berättar om ett spel som faktiskt knappt går att spela? Jag tror att inlägget riktar sig till många frilansar, vissa av dem går säkert i skolan. Således riktar det sig inte till de som gör noggranna intervjuer och skriver rakt om spel de faktiskt vet någonting om.
Många är kvar bland spekulativa nyheter och förhandstittar baserade på ljugmaterial. Till de som tar allt för vad det verkar. Jag tror varken att Villner eller Johansson hittar sitt namn på adressraden.
September 24th, 2005 at 1:44 pm Quote
Alltså, Olle försöker (och lyckas tydligen) väl mest dra igång en debatt här genom att provocera lite. Han menar ju sig själv också. Alltså branchen i stort, och väl inte i första hand speltidningarna. Om vi är lata eller inte vet vi väl bäst själv och känner man inte igen sig eller sina kollegor i beskrivningen så behöver man ju inte ta åt sig. Försvara sig och korrigera vanföreställningar, javisst, men för den skulle behöver man väl inte dissa ut alla och allt?
Själv känner jag mig inte heller speciellt lat och jag gör normalt (har ju i och för sig inte så mycker erfarenhet) tillräckligt mycket efterforskning för att det med ett ekonomiskt kalkylerande ska vara allt annat än vettigt. Och av det jag har sett från redaktionsarbete så verkar de inte ligga på latsidan där heller. Tvärtom. I sak håller jag alltså med Per och Martin, men ni behöver väl inte låta så “sura”:-).
September 24th, 2005 at 1:48 pm Quote
“Jag är väldigt kritisk till dagens speljournalistik, men det sista jag skulle göra är att anklaga mina kollegor — inte ens de jag tycker är allra sämst — för att lata sig. Så frågan är på vilken grund du gör det?”
För att jag tycker att definitionen av lathet är att skriva ihop intryck av en produkt som man inte kan vara säker på (I speljournalistiken ofta förenat med feghet). För att jag säger vad jag tycker.
Och varför skulle du inte säga till dina kollegor att de är lata om de faktiskt är det?
“Att jag tog exempel på en förtitt var för att illustrera att till och med en sådan text som du inte vill klassa som journalistik tar sådär tre arbetsdagar — ganska lågt räknat — att göra. Trots att man då inte hinner göra all den research och finslipningsarbete som man kanske skulle vilja. Och då kan du ju bara föreställa dig hur lång tid det skulle ta att göra en jättedjup artikel.”
Tog det här tre dagar?
http://www.gamereactor.se/texter/?id=4981
“Sen är jag själv inte speciellt intresserad av att skriva en lång artikelserie om vilket spel som helst. Om Hundliv hade handlat om Army Men hade det ju varit en klart mindre intressant artikel.”
Jag är medveten om att utgivaren måste vara med på noterna yadda yadda. Nu har jag inte pratat med någon utgivare om det här, men senarelagd publicering eller namnbortplockande borde kunna intressera någon. Vidare har du tänkt fel när du säger att du inte vill läsa om Army Men, en artikelserie om ett SPEL är bara en väldigt matig förhandstitt. En artikelserie om en spelPRODUKTION är något annat. Jag vill att någon visar mig vad det är.
September 24th, 2005 at 5:58 pm Quote
De som skriver på spelmagasin är inte lata. De gör mycket jobb för lite pengar. Enskilda texter kan naturligtvis vara slarvigt gjorda — jag har dock inte läst den du länkade till så jag syftar inte på den.
En som faktiskt är oerhört lat är däremot en herre som skriver om i spel varje vecka i en av Sveriges stora dagstidningar. Han får kanske fem till tio gånger så hög lön som mig, men gör ABSOLUT INGEN research.
Han visste till exempel inte vad en UMD är.
Apropå din artikelserieidé så tycker jag den låter rätt torr i största allmänhet. Allt kan förstås göras bra, men det finns betydligt mer intressanta saker att skriva om, tycker jag.
September 24th, 2005 at 6:40 pm Quote
“En som faktiskt är oerhört lat är däremot en herre som skriver om i spel varje vecka i en av Sveriges stora dagstidningar. Han får kanske fem till tio gånger så hög lön som mig, men gör ABSOLUT INGEN research.”
Du kan tänka dig att jag skriver till honom.
“Apropå din artikelserieidé så tycker jag den låter rätt torr i största allmänhet. Allt kan förstås göras bra, men det finns betydligt mer intressanta saker att skriva om, tycker jag.”
Jag är inte förvånad
September 24th, 2005 at 7:46 pm Quote
Har läst den här bloggen och eftersom jag lagt ner att skriva om tv-spel sedan, tja, ett år sedan, kan ingen sparka på mig, haha.
Jag tror att det är gemensamt att de flesta faktiskt har researchat om spel de skall skriva om. Jag har inte gjort det tre gånger när jag gjort intervjuer, men har alltid tagit igen det innan jag skrivit texten jag skall skriva, eller helt enkelt låtit bli att skriva texten (den valfriheten har man ALLTID om man jobbar gratis, på tidningar får man kanske komma på ett annat sätt att fylla platsbristen man åsamkat). Jag har blivit förberedd för intervjuerna genom att andra skrivit frågorna åt mig, och jag är tillräckligt intelligent/språkkunnig/whatever, för att ställa följdfrågor.
Det jag däremot ställer mig negativ till är att hitta för pretentiösa tolkningar genom att googla som en galning, eller genom att se kopplingar som inte finns bara för att slänga in en referens man tycker om utan den minsta tillstymmelse till ironi. Eller låtsas bli djup genom att i de två sista styckena av red dead revolver-recension slänga in en litteraturreferens. Där uppfattade iaf inte jag nån ironi. Eller påstå att tv-spel är någonting man skall ta på ALLVAR. My god, på sin höjd är spel populärkultur, vilket inte alls är fel i sig. Det är inte hela världen, liksom.
Det största sjukdomssyndromet som den här bloggen ligger av är att det verkar som att alla som skriver den verkar lida av något slags komplex. Det sparkas rätt mycket, det generaliseras ännu mer, men det verkar mest som att folk som skriver om den karaktäriserar fällor dom själva känner igen att dom famlat och ramlat in i tidigare. Jag är ganska övertygad om att vissa här kanske skall tänka på mer på HUR de skriver snarare än VAD. Men det är bara min åsikt…
Att det sedan behövs ett sådant här forum behövs för att diskutera sådana här saker på tycker jag är jävligt märkligt. När jag skrev för GON fanns ett diskussionsforum som jag är säker på fortfarande finns, där liknande debatter säkert frodas, precis som det gjordes på TVspel.nu och Kong. Jag vet att diskussioner om hur journalistiken skall bedrivas på GR. Och för de tidningarna jag skrivit för har det alltid varit diskussioner på hur journalistiken ser ut både på nätet, i mailform, in person och per telefon för varje artikel på ett uppslag. Både före, efter och under arbetets gång.
Det jag vill ha sagt är helt enkelt att många som driver den här bloggen kanske inte skall vara väldigt övertygade om att de skriver något nytt, eller ens tar upp nya poänger, vilket gör att ämnena, för mig, känns gamla och tradiga. När de sedan tas upp av personer som inte verkar ha någon större insikt eller erfarenhet hur det är att jobba på någon tidning, eller ens större, seriös spelsajt, så blir utfallet lätt tragikomiskt. Olle är väl till exempel den enda som på allvar tycker att en referens i ett diskussionforum av boken Musikjournalistik är något att vara stolt över, på ungefär samma sätt som Pär är stolt över att han känner till skivbolaget 4AD bara för att han råkat läsa pop eller någon bok av Paolo Hewitt. Jag vill dock påstå att det finns en viss kvalitativ skillnad mellan de två referenserna.
Svammel. I’m off.
September 24th, 2005 at 8:28 pm Quote
“Det största sjukdomssyndromet som den här bloggen ligger av är att det verkar som att alla som skriver den verkar lida av något slags komplex. Det sparkas rätt mycket, det generaliseras ännu mer, men det verkar mest som att folk som skriver om den karaktäriserar fällor dom själva känner igen att dom famlat och ramlat in i tidigare. Jag är ganska övertygad om att vissa här kanske skall tänka på mer på HUR de skriver snarare än VAD. Men det är bara min åsikt…”
Naturligtvis så har flera av oss gjort de “snedsteg” som vi skriver om. Learning by doing. Det vi skriver är personliga åsikter om skrivandet i allmänhet. Sedan är det upp till en själv hur hårt man ska ta det. I det här fallet så blev ju både Martin Johansson och Pär Villner upprörda. Jag talar från mitt eget perspektiv. Det vi (åtminstone jag själv) skriver är inte universalsanningar, det är inte det som är grejen. Vi tar mer upp det som vi tycker är bra kontra mindre bra. Sedan är det upp till läsaren att ta in det. Antingen genom att hålla med, avfärda, eller bli upprörda (träffade?).
“Att det sedan behövs ett sådant här forum behövs för att diskutera sådana här saker på tycker jag är jävligt märkligt. När jag skrev för GON fanns ett diskussionsforum som jag är säker på fortfarande finns, där liknande debatter säkert frodas, precis som det gjordes på TVspel.nu och Kong. Jag vet att diskussioner om hur journalistiken skall bedrivas på GR. Och för de tidningarna jag skrivit för har det alltid varit diskussioner på hur journalistiken ser ut både på nätet, i mailform, in person och per telefon för varje artikel på ett uppslag. Både före, efter och under arbetets gång.”
Och det här är inget annat än ett forum som _koncentrerar_ sig på journalistiken, eller “journalismen” om du så vill.
“Olle är väl till exempel den enda som på allvar tycker att en referens i ett diskussionforum av boken Musikjournalistik är något att vara stolt över, på ungefär samma sätt som Pär är stolt över att han känner till skivbolaget 4AD bara för att han råkat läsa pop eller någon bok av Paolo Hewitt. Jag vill dock påstå att det finns en viss kvalitativ skillnad mellan de två referenserna.”
Håller med. Det blir mer credd att droppa allmänt accepterat coola referenser. Men däremot ska man inte avfärda övriga popkulturella referenser då man ibland kanske skriver om ett ämne där sådant passar som handsken. Men jag håller verkligen med om att det pågår en credd-tävling där spelkritikerna vill tävla om, orelevanta, indiepoäng. Och det är då man undrar ifall de verkligen vill skriva om _spel_. Och… det är ju därför, bland annat, som det kan vara intressant med ett sådant här forum.
September 24th, 2005 at 9:09 pm Quote
Varför är det nödvändigt att nämna de snedsteg man gjort själv? Jag ser inte riktigt att ni plockar upp snedsteg ni gjort själva, utan ni tar upp exempel där andra gjort sig skyldiga. Lite mer granskning mot sitt eget skrivande vore fint om man känner för att driva en sån här blogg. Och det behöver inte ens vara publikt, liksom. Man blir förhoppningsvis bättre om man utvärderar sig själv.
Min fråga är varför ni som driver bloggen anser att den behöver finnas. Finns inte det jag nämnt tidigare tillgängligt där ni skriver? Rätta mig om jag har fel, Jimmy, men visst har väl gon fortfarande ett redaktionsforum?
Min egentliga poäng när det gäller referenser är att det inte spelar någon roll vilken credd de har, bara att man kanske skall ha lite distans när man drar dom. Det är bara underhållning, liksom. Jag tycker att en text som handlar om spel skall vara just undehrållande och, på något sätt, givande att läsa. Självklart skall man få referera till andra underhållningsformer om man känenr för det. Nämner man sina referenser utan någon sorts självdistans tycker jag det är kul när man drar någon mer obskyr referens, av den anledningen att innehållet blir en smula elitistiskt och därav ironiskt utan att den som skrivit det kanske haft det i åtankarna.
September 24th, 2005 at 9:14 pm Quote
“Min fråga är varför ni som driver bloggen anser att den behöver finnas. Finns inte det jag nämnt tidigare tillgängligt där ni skriver? Rätta mig om jag har fel, Jimmy, men visst har väl gon fortfarande ett redaktionsforum?”
Visst finns det redaktionsforum, men är inte det intressanta att diskutera med de som man inte skriver med?
Jag håller för övrigt med dig om att vi borde bli mer självgranskande.
September 24th, 2005 at 9:22 pm Quote
“Min fråga är varför ni som driver bloggen anser att den behöver finnas. Finns inte det jag nämnt tidigare tillgängligt där ni skriver? Rätta mig om jag har fel, Jimmy, men visst har väl gon fortfarande ett redaktionsforum?”
Jo, vi har ett redaktionsforum. Och eftersom du har skrivit för GON så vet du också att det inte är publikt. därav så är parallellen mellan ett redaktionslåst forum och ett publikt forum totalt orelevant.
September 24th, 2005 at 9:29 pm Quote
Migoryu:
Personligen trycker jag att du träffar väldigt rätt i många av dina pikar.
När det gäller skvallerpressen vs spelpressen tycker jag att det är en lång och märklig parallell att dra. För det första handlar det om helt olika former av skriverier. För det andra tycker jag inte att det inom spelpressen råder sådan dramatisk brist på faktaletande och scoopjagande? Scoopen ser bara annorlunda ut.
September 24th, 2005 at 9:30 pm Quote
“Jag ser inte riktigt att ni plockar upp snedsteg ni gjort själva, utan ni tar upp exempel där andra gjort sig skyldiga. Lite mer granskning mot sitt eget skrivande vore fint om man känner för att driva en sån här blogg.”
Tagen från inlägget Använd dina egna ord:
“Annat skräckexempel är Gamecores Mega Man X-retro och då främst ingressen: “Linjärt. Smaka på ordet. Spottar du ut det i vämjelse? Eller smakar det mumma? Oavsett vilket så är linjärt i Mega Mans värld alltid mumma. Tugga på ordet lite till så upptäcker du att underbart linjärt alltid är bäst, med en illusion av frihet”. en enad spelkritikerkår anser att ord skall ätas. Hur många gånger har vi inte läst en speltext som inleds “[Ordet]… Smaka på ordet”. Jag har säkert själv skrivit något liknande för en massa år sedan.“
Jag hade ingen ork att leta upp någon länk bland de hundratals texter jag skrivit under åren. Men i vilket fall så skriver jag här att även jag själv har skrivit likadant. Jag kan bara tala för mig själv men jag tror att ingen av oss ASOT-bloggare är så pass elitistiska att vi inte kan erkänna våra egna misstag. Samtidigt så finns det misstag (i våra ögon) som vi inte har gjort, men som görs dagligen på andra ställen…varför ska vi inte uppmärksamma dem? Är det ofint?
September 24th, 2005 at 9:31 pm Quote
Håller med Emil K om att arbetssätten ser dramatiskt annorlunda ut vad gäller skvallerskriveri kontra spelskriveri.
September 24th, 2005 at 9:38 pm Quote
“Eller så tittar man på sig själv, och inser att man borde skratta åt någon annan än de på tv. De sitter i telefon flera timmar om dagen, för anteckningar under samtalen och jobbar häcken av sig för minsta notis. Ser till att träffa sina offer och prata med dem i timmar för att säkra uppgifter.”
Jag sitter i telefon ganska ofta och för en hel del anteckningar under tiden. Jag jobbar häcken av mig för minsta notis. Hade jag pengar och tid skulle jag mer än gärna träffa mina, ehm, offer (?) och prata med dem i timmar för att säkra uppgifter. Men som sagt är de två branscherna inte helt lika. Spelbranschen genererar heller inte samma lukrativa mängder pengar som skvallerbranschen. Av någon anledning får nämligen tidningar om Lill-Babs 23:e äktenskap mer uppmärksamhet hos befolkningen än tidningar om Peter Molyneux 23:e hypning.
September 24th, 2005 at 10:14 pm Quote
migoryu:
“Det största sjukdomssyndromet som den här bloggen ligger av är att det verkar som att alla som skriver den verkar lida av något slags komplex. Det sparkas rätt mycket, det generaliseras ännu mer, men det verkar mest som att folk som skriver om den karaktäriserar fällor dom själva känner igen att dom famlat och ramlat in i tidigare.”
När det gäller mig så har jag själv gått i en del av de fällor jag skriver om. Andra har jag bara sett hos andra. Vad det spelar för roll vet jag inte. Det viktiga för mig, vilket också är anledningen att jag tycker att den här bloggen ska finnas, är att mycket av det som skrivs om spel idag inte lever upp till min bild av vad journalistik är (en bild som bland annat grundar sig i erfarenhet och studier). Det finns brister. Brister som behöver diskuteras och personligen tycker jag att en helt öppen diskussion (där alla kan delta) är betydligt bättre än redaktionella diskussioner, där det kanske i vissa fall kan vara svårt att vara helt rak och ärlig.
“Och för de tidningarna jag skrivit för har det alltid varit diskussioner på hur journalistiken ser ut både på nätet, i mailform, in person och per telefon för varje artikel på ett uppslag. Både före, efter och under arbetets gång.”
Det är bra, om det är som du säger, att journalistiken diskuteras. Men i vilken utsträckning, ur vilka perspektiv? Vilken bredd har diskussionen? Är det inte bra att det kommer synpunkter på journalistiken från folk med andra erfarenheter, folk som kanske inte är indoktrinerade i just “speljournalistik”?
“Det jag vill ha sagt är helt enkelt att många som driver den här bloggen kanske inte skall vara väldigt övertygade om att de skriver något nytt, eller ens tar upp nya poänger, vilket gör att ämnena, för mig, känns gamla och tradiga.”
Vad spelar det för roll om poängerna är gamla när de uppenbarligen inte har fått ett genomslag?
Vad jag tycker är intressant med de reaktioner (och de har varit många, över förväntan) den här bloggen fått är hur många etablerade spelskribenter som sätter ut taggarna så fort deras journalistik får kritik (därmed inte sagt att inte minst lika många välkomnat kritiken). Är det så farligt att någon faktiskt kommer med kritiska, konstruktiva, kommentarer? Är det en storm svår att hantera på ett hav som annars mestadels består av långa kärleksförklaring på diverse diskussionsforum?
Själv skulle jag bli överlycklig om någon faktisk tog sig tid att konstruktivt diskutera min produktion. Jag kan nämligen bli bättre och utvecklas. Den dagen jag tycker att jag är bäst kan jag likaväl sluta skriva, för då är jag körd.
September 24th, 2005 at 11:37 pm Quote
Jag har inte läst igenom samtliga inlägg(61 stycken!!) och vet inte allt vad som sagts etc. så ursäkta ifall jag säger någonting som sagts.
Även om den ursprungliga diskussionen spårat ur way back(eller kanske evolverat?) så har jag en del synpunkter på den första biten.
“Vi googlar på sin höjd fram en e-postadress och mejlar iväg några frågor, alternativt läser igenom hela PR-mappen om vi vill göra riktigt noggrann research. “
Är väl högst personligt, och jag tror att det går en väldigt fet gräns mellan frilansande “internetjournalister” och redaktionellt anställda. Jag har ingen lust att läsa på i tre-fyra dagar och dubbelkolla allting inför en artikel om ett_SPEL_för en _SPELSAJT_, såvida det inte rör sig om ett specialfall. Vi har ju den fördelen att vi allra oftast kan välja vilka spel vi vill skriva om och då räcker oftast ren erfarenhet till som förkunskaper eftersom man oftast väljer(jag åtminstone) att skriva om någonting man gillar/kan/är intresserad av. Det klart att man kanske kollar upp föregångare och vissa inspirations källor innan en recension men jag tror att nästan alla här som inte är redaktionellt anställda varken har tiden eller orken för att sätta sig ner och jobba ‘heltid’ på en artikel i en vecka._GRATIS_? Jag har det inte iallafall. För mitt intryck är att de allra flesta här är skribenter för en sajt med några få undantag(tre eller fyra jag vet iallafall).
Angående Migyournånting:
Jepp. Håller med i det mesta. Någon anklagde den här bloggen för att vara navelskådande, jag håller verkligen inte med. Den här bloggen håller på med alldeles för litet navelskådande. Jag tycker att man måste sluta med dessa granskningar utifrån ett större perspektiv(aka. jämföra sig med X-journalistiken, där X är valfri annan genre) och istället försöka fundera på vad VI håller på med.
Spel.
Journalistik?
Det jag menar är att jag vill höra fler referenser utifrån “speljournalistiken” istället för musik- och populärkulturellt-relaterade skrifter. Men inte bara.
Varför tjatar alla om Sonic, Pop etc?
För att de är bättre. Mognare. Äldre.
På vad?
Just det, att skriva om_musik_.
Sen, Villner, du behöver förstå när någon är personlig och menar_DIG_ eller folk, och i det här fallet mkt. pga. formatet just sajtskribenter, i största allmänhet.
Var inte du också i högstadieåldern när du halkade in i branschen om jag minns rätt, typ nått playstationmagasin? Sen att Olle gick ut högstadiet för ett par år sedan är ju också värt att nämna
Han skriver vad jag antar utifrån sina egna erfarenheter och när samtliga som driver bloggen i det här sammanhanget skriver för spelsajter(utom möjligtvis Tah Proffessor då)… Och när du läser “_VI_ googlar på sin höjd” får det dig inte att undra varthän han byggt sina erfarenheter? Det står ju inte någonstans specifikt i inlägget att det riktar sig till redaktionellt anställda som jag faktiskt tror sliter ganska väl med minsta artikel. Mest eftersom de alla är skribenter på spelsajter, på internet, och skriver detta på…internet. Sen inte sagt att det är litet luddigt, men det var i mina ögon litet onödigt att ilskna till istället för att bemöta kritiken med ett lungt och självsäkert tillrättavisande svar.
Och ja, jag tror att du har rätt i att de allra flesta jobbar järnet på Sveriges speltidningar.
September 24th, 2005 at 11:45 pm Quote
“Sär skrivningar” for the win.
Såg att det blev litet rörigt i det sista stycket där, det skall vara så här:
“Han skriver vad jag antar utifrån sina egna erfarenheter och när samtliga som driver bloggen i det här sammanhanget skriver för spelsajter(utom möjligtvis Tah Proffessor då)…får det dig inte att undra varthän han byggt sina erfarenheter? Spelsajts- och papperstidningsvärldarna ser ju som du antyder, mycket olika ut. Jag ser det iallafall som att det mesta här är riktat till sajtskribenter. Mest eftersom de alla är skribenter på spelsajter, på internet, och skriver detta på…internet. Sajtskribentjournalistiken och den papperstryckta har såklart kommit olika långt, olyckligt men förståeligt då tid är pengar och nästan inga spelsajter har avlönat folk.
Det står ju inte någonstans specifikt i inlägget att det riktar sig till redaktionellt anställda som jag faktiskt tror sliter ganska väl med minsta artikel. Sen inte sagt att det är litet luddigt, men det var i mina ögon litet onödigt att ilskna till istället för att bemöta kritiken med ett lungt och självsäkert tillrättavisande svar. ”
September 25th, 2005 at 7:50 pm Quote
“Jag hade ingen ork att leta upp någon länk bland de hundratals texter jag skrivit under åren”
Det är alltså på den ambitionsnivån den här bloggen ligger på
Joakim. Jag tycker det är jättebra att du grundar bristerna i speljournalistiken på dina studier, men ditt största problem - du ville väl ha konstruktiv kritik? - är att du inte kan skriva levande.
Varken här, på forum eller i dina egna texter. Trots dina evinderliga erfarenheter har du inte lärt dig att skriva levande, underhållande eller tänkvärt. Läsrytmen, flowen, i de flesta av dina texter är rent katastrofal. Du har ingen personlig stil och utmärker dig inte på något sätt. Att läsa dina texter är som att läsa en teknisk bruksanvisning, oavsett innehåll. Du skriver enligt reglerna och är därför inskränkt och främmande för annorlunda textformer som bryter mot Standardmall 1A.
Du har tidigare talat om att du vill jobba med riktig journalistik och göra stora scoop. På samma sätt som snälla pojkar inte får kyssa vackra flickor kommer inte snälla pojkar som jobbar enligt spelreglerna få tag på några stora scoop.
Du behöver inte oroa dig för att bli bäst, det kommer du aldrig att bli. Du är dels gammal, du går dels en utbildning som inte verkar ha utvecklat ditt språk, vilket inte förvånar mig. Du är, kort sagt, fullständigt jävla skitkass. Lika uselt är att du i ditt redaktionsforum inte vågar säga vad du tycker och tänker, i synnerhet med tanke på att du inte har någon ekonomisk förlust i att göra det. Hade du gjort det kanske du skulle haft chansen att utveckla ditt språk och dina perspektiv.
September 25th, 2005 at 8:04 pm Quote
migoryo:
att jag nämnde en bok i en recension av red dead revolver berodde på att det var en småtrist handling i det spelt och det vore kul om det var mer utflippat. det var halvironiskt.
brukar jag namedroppa skivbolag?
September 25th, 2005 at 8:16 pm Quote
“Det är alltså på den ambitionsnivån den här bloggen ligger på
”
Ok. Gjorde jag ett misstag att ta ditt inlägg på allvar?
September 25th, 2005 at 8:23 pm Quote
migoryu: Well, jag har aldrig sagt att jag har “evinderliga erfarenheter” och att du inte gillar det jag gör är ju tråkigt.
Jag håller inte med dig i mycket av det du säger om mitt skrivande, och jag vet många andra som inte gör det heller. Jag vet vad jag kan, jag vet att jag går framåt men jag vet också att jag har många brister.
Enligt vilka regler är det jag skriver om spel på, eller syftar du på “hela min produktion”?
“Lika uselt är att du i ditt redaktionsforum inte vågar säga vad du tycker och tänker”
Sa jag att jag inte vågade det? Jag skrev att jag kan tänka mig att det är så på en del håll.
När det gäller scoop och allt det där (och min oerhört höga ålder) så får väl framtiden visa vad jag gör, och har gjort, om säg så där en fem år.
Du verkar tro att bra journalistik handlar om att skriva med en egen stil och att utmärka sig. Till viss del har du rätt, det är viktigt att kunna presentera sina resultat på ett bra sätt. Men det är inte genom en snirklig penna som avslöjanden och rättvisa kommer.
Tack för kritiken.
Nu när du fått den ur dig får du hemskt gärna bemöta min argumentation också.
September 25th, 2005 at 8:23 pm Quote
Taggarna ut någon?
September 25th, 2005 at 9:30 pm Quote
Pär: Jag förstod inte ironin men tycker ändå referensen var okej - din red dead revolver recension är just det enda jag kom ihåg från det sista super play-nummret jag köpte. Irriterande och därför bra? Jämför Strage the rasmus-rec i dn. Angående name-droppandet av skivbolag refererar jag till en loading-diskussion, jag är fortfarande småsur över att du tycker att TTA har mer med svart än musik 80- och 90-talsmusik att göra
Jimmy: Fundera på vad just “säkert” i ditt citat implicerar i sammanhanget.
Joakim: Det här HÄRLIGT att det finns många som inte tycker som jag! Visst är det fascinerande att vissa tycker om torr konsumentupplysning där analysen av spelen tar lika mycket plats som beskrivningen av spellägen och hur de fungerar?
Jag syftar på hela din produktion när jag säger att ditt språk inte är levande. Jag ser ingen lekfullhet ALLS i ditt språk, dessutom verkar du inte tycka det du skriver om är roligt i dina recensioner på grund av att din framställning är så akademiskt torr. Det är en följd man ofta får efter journalistikhögskolan, har en redaktör från AB talat om för mig.
Du sa inte explicit att du itne vågade det, jag antog bara det eftersom det aldrig skulle falla mig in att du skulle spekulera om andra människor utan någon grund för dina påståenden. Du är ju på väg att bli JOURNALIST! och vad jag vet är en hermenuetiskt - en JÄTTEFIN term som du säkert lärt dig och kan rätta min stavning på - syn på saker och ting inte förenligt med torrt nyhetsrapporterande när det gäller nyheter, eller konsumentjournalistik när det gäller spel.
Jag anser att bra journalistik handlar lika mycket om framställningen som om resultaten man fått fram. I synnerhet om man är ute efter en karriär och vill tjäna pengar.
Samtidig tycker jag det är en sympatisk livsfilosofi för en journalist - men också ganska naivt - att tro att man strävar efter en “rättvisa” på en nyhetsredaktion i Sverige idag. Och vem är det då som avgör vad som är rättvisa? Är det du? Allright. Du kanske kommer starta din egna publikation om fem år, vad vet jag. Jag är inte rätt man att döma dig.
Om tio år kanske du får se mina resultat som president i förenta staterna. Jag har redan börjat lobba för att judarna skall stödja mig.
September 25th, 2005 at 10:19 pm Quote
“Jag syftar på hela din produktion när jag säger att ditt språk inte är levande. Jag ser ingen lekfullhet ALLS i ditt språk, dessutom verkar du inte tycka det du skriver om är roligt i dina recensioner på grund av att din framställning är så akademiskt torr.”
Jag förstår din poäng. Men nu är det så att vi har valt prioritera “torr konsumentupplysning” på Level 7 framför livfulla beskrivningar. Det kan man tycka vad man vill om, personligen tycker jag det är en bra motvikt mot mycket annat som skrivs på nätet.
Sedan är jag ingen muntergök, varken i skrift eller tal. Jag saknar inte humor men den är oftast nedtonad.
Jag kan dessutom hålla med dig om att en del av det jag skriver i form av recensioner för L7 inte är helt bra. Om jag ska va ärlig är det inte en enda recension som jag är helt nöjd med. Av någon anledning tycker jag det är svårare att skriva recensioner än andra texter, och de flesta av mina recesnioner blandar bra stycken med lite stela och tråkiga.
Jag har skrivit mycket annat, som du knappast har läst, som är betydligt bättre än mycket av det jag producerar för Level 7.
“Jag anser att bra journalistik handlar lika mycket om framställningen som om resultaten man fått fram. I synnerhet om man är ute efter en karriär och vill tjäna pengar.”
Kanske, men vad har karriär och pengar med god journalistik att göra egentligen?
“Samtidig tycker jag det är en sympatisk livsfilosofi för en journalist - men också ganska naivt - att tro att man strävar efter en “rättvisa” på en nyhetsredaktion i Sverige idag. Och vem är det då som avgör vad som är rättvisa? Är det du?”
Med rättvisa tänker jag t ex att man tar tillvara den lilla människans rättigheter i olika fall. Granskar, rapporterar och förhoppningsvis kan det man producera ge lite mer av sanningen. Det är en form av rättvisa. Det kan röra sig om apatiska flyktingbarn, missnöjda konsumenter, nedslagna tonåringar eller vad som helst. Rättvisa är kanske fel ord, men det handlar om att ge folk som annars inte har det en röst, att belysa saker som annars inte skulle bli belysta och så vidare.
“Jag är inte rätt man att döma dig.”
Gör inte det heller då. Du kan såga mina texter, men du har ingen anledning att uttalade dig nedsättande om min framtid. Du vet inte vad jag kan, vad jag gjort eller vilka hjul som rullar för mig just nu.
September 25th, 2005 at 10:39 pm Quote
“Du har tidigare talat om att du vill jobba med riktig journalistik och göra stora scoop. På samma sätt som snälla pojkar inte får kyssa vackra flickor kommer inte snälla pojkar som jobbar enligt spelreglerna få tag på några stora scoop.”
Va? Varför får man inga scoop om man följer spelreglerna? Om spelregler är NDA-avtal och utgivartjaffs, visst, men skriver Joakim på sånt? För övrigt handlar väl L7 rätt mycket om just konsumentupplysning, och lite om hur mycket det här spelet känns som den där Dylan-låten.
När vi ändå snackar scoop. Kraftling skrev:
“För det andra tycker jag inte att det inom spelpressen råder sådan dramatisk brist på faktaletande och scoopjagande? Scoopen ser bara annorlunda ut.”
På vilket sätt ser scoopen ut? Var Slaget om Midgård 2-förhandstitten ett scoop? Visst, ni var ungefär först i världen och skrev en helreko artikel, men är det ett scoop när EA ber en redaktion lite snällt att skriva om den här grejen? Nu attackerar jag förvisso en definition av scoop som kanske inte ens existerar, men för mig ligger scoop och gräv rätt tajt. Och gräv syftar väl ändå på att man tar fram något som inte alla vill ha publicerat? Behöver vi ens scoop, per min definition, i speljournalistiken?
September 25th, 2005 at 10:40 pm Quote
Det är din åsikt att det du skrivit i andra sammanhang är bättre än det du skrivit för Level7. Jag kan bara säga saker om det jag har läst. Jag har förresten en skitbra roman sparad på min hårddisk, den är mycket bättre än lundells senaste och klär nästan alla andra mina noveller som ligger gömda på disketter lite varstans…
Om diskussionen skall hållas någorlunda seriös så skall vi kanske hålla oss till sånt som över huvud taget går att diskutera?
Jag tycker personligen karriär och bra journalistik går hand i hand. Världens bästa dagstidning, New York Times, avlönar sina journalister rätt hyfsat. De har en hyfsat bred rekryteringsbas, precis som att våra största tidningar strävar efter att dammsuga upp lokaltidningarnas främsta förmågor.
Ditt underdog-perspektiv på rättvisa är väldigt sympatiskt. Jag älskar underdogs. Det brukar bli så bra filmer på det temat.
Jag dömde dig inte. Det jag vet att du kan har jag bara läst på nätet, men tror du på fullaste allvar att jag inte börjat lobba för judiska företagsgrupper för att i framtiden bli president i landet?
Själv tycker jag det är trevligt att argumentera om saker som man faktiskt kan ta på och har belägg för. Jag skiter fullständigt i vilka hjul som är i rullning för dig så länge jag itne får veta vilka som faktiskt är det. Men här får jag väl kanske ett svar om att jag får vänta ett par år för att se, och helt enkelt tro på ditt ord, vilket varit din grundläggande argumentationsteknik inte bara i ditt senaste inlägg, utan också i det förra.
September 25th, 2005 at 10:42 pm Quote
Olle: Om du inte kan hålla isär vad vi talar om kanske du skall vara… tyst? I det du citerade talade vi om Joakims framtid, kanske om de hjul som var i rullning.
September 25th, 2005 at 11:02 pm Quote
“Ditt underdog-perspektiv på rättvisa är väldigt sympatiskt. Jag älskar underdogs. Det brukar bli så bra filmer på det temat.”
Det var nu inget sympatiskt underdog-perspektiv, utan snarare ett konstaterande av vad mycket journalistik handlar om.
“Jag dömde dig inte. Det jag vet att du kan har jag bara läst på nätet”
Varför drog du då massa orelevanta slutsatser?
“men tror du på fullaste allvar att jag inte börjat lobba för judiska företagsgrupper för att i framtiden bli president i landet?”
Nej det tror jag inte, vad nu det har med nåt att göra.
“Jag skiter fullständigt i vilka hjul som är i rullning för dig så länge jag itne får veta vilka som faktiskt är det.”
Uttala dig inte som att du visste det då.
“Världens bästa dagstidning, New York Times, avlönar sina journalister rätt hyfsat. De har en hyfsat bred rekryteringsbas, precis som att våra största tidningar strävar efter att dammsuga upp lokaltidningarnas främsta förmågor.”
Och det är bara DN (tidning som betalar bra) som sysslar med bra journalistik? jag ser fortfarande inte kopplingen.
September 25th, 2005 at 11:06 pm Quote
Nu har jag för övrigt lyckas läsa ytterligare artiklar av dig i TTELA och GBG-posten. Att döma dig efter de korta och ämnemässiga artiklarna i TTELA vore väl fel - även om man här märker att du saknar flow, och inte heller hanterar stackato som man säkert förordar på journalisthögskolan, vilket jag iofs tycker är bull. Men får man så mycket utrymme som du fick i Taekwondo-reportaget så hade det varit kul att se några spår på nyfikenhet, eller levande språk, eller intresse, eller någonting som tyder på engagemang. Läs en liknande artikel av Expressen, Aftonbladet, SvD, DN eller svenskafans.com och texterna är mer underhållande och givande. Där tror jag iofs ditt största problem är att du itne läst tillräckligt med sportjournalistik för att kunna prestera något vettigt.
September 25th, 2005 at 11:10 pm Quote
“Läs en liknande artikel av Expressen, Aftonbladet, SvD, DN”
Och relevansen i en sådan jämförelse är vad? Jag är inte på den nivå, vilket jag heller aldrig hävdat.
Men om du skulle bli lite konstruktiv, hur skulle Taekwondo-texten bli bättre?
September 25th, 2005 at 11:13 pm Quote
Jag kan komma med hundra påståenden som du inte kan motbevisa och säga att det är sant, och sen försöka påstå att det är relevant för diskussionen. But guess what? DET ÄR DET INTE. Oavsett om du inte tror att jag lobbar för judiska företagsgrupper för att jag skall bli president i usa om några år, så är det argumentet precis lika slagkraftigt som att dina hjul är i rullning så länge du inte visar något som backar upp det. Om du inte gör det är det helt irrelevant för diskussionen.
Jag skulle vilja påstå att Sveriges bästa journalister också får bäst betalt, ja. Om du inte förstår kopplingen i att Sveriges största tidningar headhuntar de som de anser vara de bästa journalisterna så kanske du inte är speciellt smart, trots allt. Sedan finns det förstås journalister som säger nej till jobb, men de har råd och integritet att göra det och räknas säkerligen i branschen som några av de bästa inom sitt gebit.
September 25th, 2005 at 11:18 pm Quote
Taekwondo-artikeln skulle kunna lyfta fram människan bakom idrottskvinnan mer på ett personligt plan, varit skriven med ett mer levande språk, ta upp en oväntad aspekt av sporten eller komma med EN ENDA INTRESSANT ANALYS, eller se på sporten från något mer oväntat perspektiv. Den fungerar inte så personskildring, nyhetsreportage eller som… någonting egentligen.
Den artikeln var väldigt tråkig och gav inte läsaren något, jag behövde ta en paus mitt i för att orka ta mig igenom den. Den bekräftade bara det man misstänkte. Jag är inte speciellt bevandrad i taekwando och det enda nya var ordets betydelse. Jippi, liksom.
För bra speljournalistik: läs San Fransisco Examiners och Washington Post sportkrönikörer, och Simon på The Financial Times. Om du vill leta i Sverige så skriver Simon Bank, Mats Olsson, Peter Wennman, Erik Niva och hela Offside-redaktionen ruggigt bra. De hade gjort något vettigt av samma utrymme som du fick.
September 25th, 2005 at 11:31 pm Quote
“Taekwondo-artikeln skulle kunna lyfta fram människan bakom idrottskvinnan mer på ett personligt plan, varit skriven med ett mer levande språk, ta upp en oväntad aspekt av sporten eller komma med EN ENDA INTRESSANT ANALYS, eller se på sporten från något mer oväntat perspektiv. Den fungerar inte så personskildring, nyhetsreportage eller som… någonting egentligen.”
Återigen, precis som med L7, handlar det om med vilket syfte texten och intervjun är gjord. I det här fallet är det sporten och en utövare av den som är i fokus, samt så är den skriven för en bred inte nödvändigtvis sportintresserad publik.
Att du sedan ens nämner mig i samma inlägg som Mats Olsson tar jag som en komplimang.
“Oavsett om du inte tror att jag lobbar för judiska företagsgrupper för att jag skall bli president i usa om några år, så är det argumentet precis lika slagkraftigt som att dina hjul är i rullning så länge du inte visar något som backar upp det. Om du inte gör det är det helt irrelevant för diskussionen.”
Min poäng var egentligen aldrig att argumentera för min eventuella kompetens. Problemet var att du började uttala dig om saker du inte kan ha en aning om snarare än enbart om mina texter. Som du kanske har märkt så kommenterar vi mycket texter på den här bloggen, positivt och negativt, men aldrig börjar vi spekulera i textförfattarnas framtid eller person. Vi ifrågasätter heller inte skribenternas intelligens. Det är nämligen inte relevant och heller inte något som vi kan uttala oss om.
“Sedan finns det förstås journalister som säger nej till jobb, men de har råd och integritet att göra det och räknas säkerligen i branschen som några av de bästa inom sitt gebit.”
Precis. Och ve och fasa vet du vad, så finns det också journalister som inte blir tillfrågade av drakarna men som ändå gör bra journalistik.
September 25th, 2005 at 11:37 pm Quote
Jag tycker att det är väldigt snedviklat att se Joakims texter på L7 som dåliga i sammanhanget “konsumentupplysande”. L7 har ju den inriktningen, precis på samma sätt som PCG är mer inne på det spåret än Resets osv. Det är bra med kontraster.
September 25th, 2005 at 11:46 pm Quote
Nej, men en i regel bred publik läser Mats Olsson. Jag nämner inte dig i samma sammanhang som Mats Olsson, jag nämner honom för att du borde se och lära. Han kan skriva underhållande, intelligent och initierat för en bred publik, även om han själv inte är insatt i ämnet till en början.
Min gissning efter den där artikeln vore att du var femtio år gammal fi:are och har noll intresse för att skriva en bra text och hatar all kampsport, men inte får nämna det utan skall skriva en fullständigt neutral artikel, som hämtad ur ett uppslagsverk. Om artikeln skall handla om utövaren och sporten finns det hur många intressanta analyser som både lekmannen och de initierade skulle uppskatta, förutsatt att man själv är någorlunda insatt i det ämnet man skall behandla, blir det, eller har god människokännedom. Att slå i nationalencyklopedin för att få reda på taekwondo betyder, eller fråga en kampsportstränare, ger liksom inga extrapoäng.
Min fråga är: VEM tror du kan ha uppskattat din artikel? Jag kan inte förstå vem som kan fått något utbyte av den whatsoever. Den är inte underhållande. Den informerar inte om något som är intressant och har inget som helst nyhetsvärde.
Du ville ha konstruktiv kritik, jag gav dig det i förhållande till det du läst. Det du har skrivit av det jag LÄST och kunnat läsa tycker jag är direkt dåligt. Därav drar jag slutsatsen att du är urkass, men du refererar till saker jag inte har läst eller ens fått möjlighet att läsa och påstår att det är skitbra, varpå jag nämner att jag skrivit en bättre roman än Lundell och att jag har planer på att kandidera till en presidentplats. Det är meningslöst att komma med uttalanden som man själv inte kan backa upp på något sätt, vilket mina motexempel skulle illustrera. Så länge din argumentation inte har någonsomhelst uppbackning kan jag nämna saker som inte heller har någonsomhelst grund utan att tappa vare sig stilpoäng eller… ansiktet. Dessutom var det du som började, vilket förstås har principiell betydelse.
Visst finns det säkert folk som gör bra journalistik som inte blir tillfrågade av drakarna. Frågan är bara hur bra deras journalistik egentligen är då den inte verkar få någon uppmärksamhet. Det kanske, trots allt, inte är så många som uppskattar den? Och då är vi tillbaka på ruta ett. Vad är bra journalistik? Är det det som lärs ut på journalisthögskolan eller är det det som läsaren uppskattar att läsa? Det är en helt annan diskussion, men jag vet vad mitt och två av de som vunnit Stora journalistpriset, eller vad det nu heter, på 2000-talet svar är.
September 25th, 2005 at 11:49 pm Quote
Jag trodde analyser av spelet är mer konsumentupplysande än manualavskrivande, som säkert finns att snoka rätt på i spelföretagets hemsida i en feature-lista. But hey, jag har inget emot att ha ett Råd & Rön i speljournalistiken, så länge jag slipper ta del av den. Den valfriheten har jag också alltid.
Jag tror också att en sida som Gamereactor, och TVspel.nu, sysslar respektive sysslade minst lika mycket med konsumentupplysning som L7, men på ett mycket mer underhållande sätt.
September 25th, 2005 at 11:57 pm Quote
“men inte får nämna det utan skall skriva en fullständigt neutral artikel”
Eftersom jag, likt M Olsson, inte hade en intention att skriva krönika blev det en mer neutral artikel.
“Att slå i nationalencyklopedin för att få reda på taekwondo betyder, eller fråga en kampsportstränare, ger liksom inga extrapoäng.”
Jag ville inte ha extrapoäng heller.
Och nu rörde det sig inte heller om en akademisk uppsats, eller ens en artikel med syfte att vara särskilt djupgående.
“VEM tror du kan ha uppskattat din artikel?”
Säkert någon. Kristina jelenic gjorde det iaf (EDIT och GPs sportchef naturligtvis).
“Den informerar inte om något som är intressant och har inget som helst nyhetsvärde.”
Jodå det har den, även om GP i mitt tycke borde ha publicerat den tidigare än midsommar.
“och påstår att det är skitbra”
Har jag? jag har sagt att jag skrivit bättre grejor än det jag skrivit på L7, samt att fler än jag har uppskattat det jag har gjort.
“Dessutom var det du som började, vilket förstås har principiell betydelse.”
Var det? Bad jag om att få min framtid spådd, eller min roll som snäll pojke avtäckt för mig?
“Frågan är bara hur bra deras journalistik egentligen är då den inte verkar få någon uppmärksamhet.”
Har du hört talas om lokalpress? Den är inte så intressant i Stockholm, men i regel extremt uppskattad och uppmärksammad lokalt.
September 26th, 2005 at 12:00 am Quote
“Har du hört talas om lokalpress? Den är inte så intressant i Stockholm, men i regel extremt uppskattad och uppmärksammad lokalt.”
Och nationellt, Guldspaden osv.
September 26th, 2005 at 12:06 am Quote
migoruujoosan:
Vad i Gamereactor är underhållande? När Mäki dissar MGS3 för att Snake har overkligt många fickor på sin dräkt eller när man toksågar Killer7 för att recensenten kräver spel som går att starta, spela och recensera på en och samma dag?
Kan du ge mig ett enda_bra_exempel på en GR-text som ger någonting? Enligt mig är det bara Lars Jensen som är värd att läsa på den tidningen. I viss mån även Bengt Lemne.
September 26th, 2005 at 9:40 am Quote
migoryu: Det finns ju olika sätt att skriva på och om Joakim kör en lite mer distanserad “journalistiskt” stil så innebär väl inte det att han är en dålig skribent. En pingisspelare behöver väl inte vara en kass sportutövare bara för att han inte är bra i fotboll? Du skrev ju själv en bit upp att spel inte är något som ska tas på allvar (vilket jag inte håller med om:-) så varför är du så allvarlig när det gäller en sån bagatall hur en kille på en nätsite skriver om spel? Jag tyckte att ditt första inlägg var konstruktivt och hade bra poänger, men sen har det mest blivit elakt. Att helt försöka sänka någons självförtroende är väl inte vidare konstruktivt? I princip det enda jag har sett av den varan är ett förslag på hur Taekwondo-artikeln skulle kunna bli mer levande (vilket ju tydligen inte var Joakims syfte med artikeln), annars mest bara hur dåligt flyt Joakim har enligt din måttstock.
September 26th, 2005 at 9:54 am Quote
“I princip det enda jag har sett av den varan är ett förslag på hur Taekwondo-artikeln skulle kunna bli mer levande (vilket ju tydligen inte var Joakims syfte med artikeln)”
Problemet är inte att min artikel inte skulle vara levande (även om den är det eller ej är naturligtvis upp till var och en att avgöra), utan snarare att Migoryu verkar tycka att min artikel borde ha varit levande på samma sätt som en krönika av Mats Olsson är levande. En stil som skulle innefattat subjektiva analyser och åsikter, vilket i sig inte hade genererat en publicering på GPs första sportuppslag.
Ska också säga det att migoryu har inte skadat mitt självförtroende, men han har gjort mig jäkligt irriterad. Jag vet inte vad hans attityd beror på, men den är ett bra exempel på hur man inte ger konstruktiv kritik.
Sedan har jag ännu inte fått nån kommentar på min fundering långt här uppe, om varför vissa spelskribenter tycker det är så jobbigt att deras texter diskuteras och kritiseras konstruktivt. Den funderingen försvann visst i allt det andra.
September 26th, 2005 at 10:02 am Quote
Känner att jag vill skriva en lite mer allmän reflektion också. Varför uppfattas det här stället som så provokativt? Är det så lågt i tak? Jag kanske har missat något, men som jag såg den här bloggen från början (och det gör jag fortfarande) så står “vi” i bloggens undertitel inte för “redaktionen” utan för alla som är med i diskussionerna och skriver. Och med tanke på det så finns det ju glädjande nog flera stycken som inte hör till redaktionen som till och med har utgjort en större del av bloggen än till exempel jag själv. Till exempel tycker jag själv att Pär Villner, främst genom ifrågasättanden, i alla fall tidigare har bidragit till en hel del bra diskussioner som har fört samtalen framåt.
Alla som har följt bloggen vet ju att “vi” i redaktionen har olika synpunkter om det mesta, “vi” är ingen betygsnämnd med gemensam agenda som sitter och dömer ut ditten och datten i grupp. Tvärtom så var väl, om jag inte minns fel, en grundtanke att olika perspektiv skulle kunna mötas och belysa varandra. Vi är några personer med ofta helt olika synpunkter som tyckte att det skulle vara givande med ett ställe där vi och andra kunde diskutera spelskrivande. Vart det skulle hamna visste vi såklart inte, men i alla fall jag kände att det skulle vara spännande att testa och se vart det bar.
Vill man engagera sig mycket kan man skicka ett mail och kanske bli en del av redaktionen, vill man engagera sig mindre men har en synpunkt man verkligen vill föra fram så kan man skriva som gästskribent och känner man bara för att titta in då och då och delta i diskussionerna så gör man det. Att bara klaga på hela bloggens existens jag inte känns så givande (även om det såklart kan vara en relvant synpunkt). Föreslå i så fall hellre hur formen skulle kunna bli bättre. Kanske är det bloggformen som inte riktigt passar, kanske vore det bättre med ett vanligt webbforum Eller är det kanske bäst att hålla käft och inte diskutera spelskrivande överhuvudtaget? Kan vi inte lära oss något från varandra av det? Ska vi fortsätta, lägga ner eller försöka utvecklas?
September 26th, 2005 at 10:51 am Quote
Olle says:
“När vi ändå snackar scoop. Kraftling skrev:
“För det andra tycker jag inte att det inom spelpressen råder sådan dramatisk brist på faktaletande och scoopjagande? Scoopen ser bara annorlunda ut.”
På vilket sätt ser scoopen ut? Var Slaget om Midgård 2-förhandstitten ett scoop? Visst, ni var ungefär först i världen och skrev en helreko artikel, men är det ett scoop när EA ber en redaktion lite snällt att skriva om den här grejen?”
Jag skulle inte kalla den artikeln ett scoop, men faktum är att EA inte “bad oss snällt” att skriva artikeln överhuvudtaget. Vi fick nys om att spelet var på gång och tog kontakt med EA för att få loss material, vilket ledde till att vi kunde publicera en artikel betydligt tidigare än vad som var tänkt.
Vad jag däremot skulle kunna tänka mig att benämna som scoop är när vi mer än ett år innan det utannonserades - skrev att Chris Taylor arbetade på en spirituell uppföljare till Total Annihilation under namnet Supreme Commander.
“Nu attackerar jag förvisso en definition av scoop som kanske inte ens existerar, men för mig ligger scoop och gräv rätt tajt. Och gräv syftar väl ändå på att man tar fram något som inte alla vill ha publicerat? Behöver vi ens scoop, per min definition, i speljournalistiken? “
Något som hade kunnat bli ett gräv, vore om hela Hot Coffee-historien hade hittats och uppdagats av en journalist. Det kanske inte hade blivit något gräv dock, eftersom majoriteten spelare inte fann Hot Coffee-materialet mer stötande än resten av spelet. Det var bara amerikas kristna höger som gjorde.
Men visst är det ändå så att scoop och gräv (grävscoop?
) inte är applicerbara rakt av på spelmediet, för än så länge handlar speljournalistik mer om spelen än om spelens skapare. Och den lilla del som handlar om skaparna har inte kommit längre än i tidningar som Reset - där varje enskild spelutvecklare man lyckas få en pratstund med och en högupplöst bild på, målas upp som spelmediets auteurer numero uno. Visst, jag kan förstå att auteurismen har ett visste syfte i sina respektive medium, men nog skulle det vara intressant om någon kunde sitta i en förtrolig situation med Dave Perry och fråga hur det kommer sig att alla Shinys spel sedan Sacrifice varit apdåliga?
September 26th, 2005 at 11:12 am Quote
Olle: Gamereactor har gjort det igen - Joanna Dark-nyheten.
September 26th, 2005 at 11:58 am Quote
Joakim: “Sedan har jag ännu inte fått nån kommentar på min fundering långt här uppe, om varför vissa spelskribenter tycker det är så jobbigt att deras texter diskuteras och kritiseras konstruktivt.”
Well, jag tror att jag har en möjlig förklaring, bara en tanke rent allmänt som inte bara (eller kanske ens i första hand) handlar om ASOS. Och den är inte på något sätt kritisk mot de som känner så, snarare tvärtom. Risken är väl helt enkelt att kritiken inte upplevs som så värst konstruktiv, alltså att det mer handlar om utpekande på dåliga exempel. Även om det inte är syftet så blir det nog lätt att man känner så när man har jobbat hårt med en text, och resten av texten liksom glöms bort. Lite att man känner sig orättvist utpekad och missförstådd. Så för att knyta an till den här bloggen så har vi kanske varit för dåliga på att lyfta fram bra exempel också?
September 26th, 2005 at 12:13 pm Quote
Den här bloggen måste bara vara ett skämt, den ironiska generationen?
September 26th, 2005 at 12:15 pm Quote
Stefan: Jo vi har väl varit ganska dåliga på att lyfta fram sådant som är bra. Där får vi försöka bättra oss.
Generellt tycker jag dock att läget är onödigt spänt. Min poäng är, tror jag, att den kritiska och välmenande diskussionen behövs hela tiden, för annars sker ingen utveckling. Det gäller oavsett vilken nivå man är på.
Bengt Lemne tackade för att någon tog sig tid att läsa hans texter kritiskt i en kommentar här förut. Det tyckte jag var bra
September 26th, 2005 at 12:20 pm Quote
Jo, jag tycker också att det känns onödligt spänt. Lite som att folk gärna vill missförstå syftet med bloggen i stället för att bidra till att göra den bättre.
Magnus: På vilket sätt menar du? Hela alltet (att diskutera spelskrivande) eller just den här tråden?
September 26th, 2005 at 4:05 pm Quote
Magnus: It isn’t. Det här är åttiotalisterna och dom menar allvar. Tom jag menar blodigt allvar, det är jag fullständigt övertygad om. Sluta håna oss, det känns inte rättvist, utan mest väldigt elakt och - framför allt! - elitistiskt…
Joakim: Visst hade du intentionen att skriva en neutral artikel, men en neutral artikel behöver inte vara skittråkig att läsa. Finns det något positivt i artikeln förutom att den är skriven på korrekt svenska? Något konstruktivt, nytt innehåll saknas, språket är kasst eftersom det saknar flyt och alla sorters nyanser. Den är tagen som direkt ur ett uppslagsverk.
Du sa att du hade skrivit betydligt bättre grejor, du sa inte explicit “skitbra”. Skall vi märka ord i den här debatten kan jag krossa dig utan några större problem. Andemeningen är att du påstår saker som jag inte kan motbevisa, och att jag kommer med ironiska motexempel som du inte heller kan motbevisa, vilket innebär att dina hjul som är i rullning är meningslösa
Jag har hört talas om lokalpress, jag bor i linköping och inte i Stockholm (lär man sig inte som journalist att inte dra förhastade slutsatser?). Kvalitén på blaskan är urkass, så jag kan förstå att du vill syssla med lokaltidningsskriverier.
Ja, det var du som började med påståenden utan grund som är totalt meningslösa, varpå jag hånade dig med motexempel.
Att du är en snäll pojke är väl rätt uppenbart eftersom du kom in på journalisthögskolan. Det kräver mkt höga betyg. Det är därför som den större delen av Sveriges bästa journalister inte tagit en journalistexamen.
Jakob: GR:s recensioner är ofta minst lika informativa som L7 men är skrivna på ett mer levande sätt.
Stefan: Givetvis finns det olika nischer. Det är säkert jättebra. Men jämför till exempel Erik på L7:s texter med Joakims. Det finns en klassskillnad där. Jag tycker att en viss entusiasm skall märkas i vilken sorts texter man än skriver, för hur skall man annars kunna entusiasmera läsaren om man själv låter som ett uppslagsverk?
Spel skall tas lika mycket på allvar som film och musik, inte mer, inte mindre. Jag tar inte den här diskussionen alls på allvar, allt jag har skrivit har jag gjort med ett väldigt stort leende på läpparna eftersom jag hade lite tid att slå ihjäl i reklampauser och mellan min hårklippning igår
Om du sedan tycker att jag försöker sänka Joakims självförtroende genom att säga varför jag tycker han är dålig på att skriva så är det väl din tolkning. Det som är elakt har mest varit ett försökt att argumentera mot Jockes påståenden som saknar verifierbar grund. Visa på ett ställe där jag faktiskt är elak utan att ha det som utlösande faktor, förutom i mitt inlägg som är skrivet 7.50, där mitt uttalande om att Jocke är skitkass dels är ironiskt, dels allvarligt menat. I inlägget innan ber han dock att någon skall utvrädera hans textproduktion och att han då skulle bli överlycklig.
Jag ser det lite grand som min uppgift i samhället är att göra andra människor lyckliga och vara dem tillfreds, men i den här diskussionen har det uppenbarligen bara blivit fel
Sen vill jag fråga dig, Stefan, hur många sätt man kan ge konstruktiv kritik på när man säger att innehållet är blekt och meningslöst, språket nyanslöst och flytet dåligt? Att texten varken är informativ eller fungerar som ett personporträtt? Kan inte en text förmedla ny information eller fungera som ett personporträtt även om den är skriven ur ett objektivt perspektiv?
På vilka fler sätt kan man eg. såga en text? Jag tycker det är rätt uppenbart att Joakim inte haft ngt intresse för ämnet, säkert haft en jättetrevlig fikapaus, men inte kommit på några bra, intressanta och relevanta frågor att ställa till tjejen.
Joakim: Angående din fundering så skriver jag personligen inte om spel sedan ett år tillbaka och inga av mina texter har diskuterats. Däremot kan jag tycka att de poänger den här bloggen försöker plocka ofta är fel underbyggda, redan tagna och diskuterade i redaktionsforum, per telefon eller email - eller så saknar de helt enkelt en poäng.
September 26th, 2005 at 4:14 pm Quote
Stefan: “Så för att knyta an till den här bloggen så har vi kanske varit för dåliga på att lyfta fram bra exempel också? “
Jo, skrev ett par diskussionsinlägg om det förut som alla dissade
. För under definationen av hur ni(VI?) vill att det skall skrivas om spel faller väl även exempel som pekar på just detta, ’så här vill vi att det skall skrivas’. Alltså exempel då någon gjort någonting som på nått sätt känns som att det fört er/vår/din strävan framåt.
September 26th, 2005 at 4:15 pm Quote
Jag kan förresten hålla med om att jag gått hårt ut mot Joakim. Jag ber om ursäkt för det. Att klanka ner på personer som jag inte träffat, via ett diskussionsforum på internet, höjer mitt egna, sargade och slitna självförtroende till astronomiska höjder.
Ni kanske känner likadant när när ni diskuterar andra personers texter utan att först ta kontakt med dom, vad vet jag.
September 26th, 2005 at 4:17 pm Quote
“Jag skulle inte kalla den artikeln ett scoop, men faktum är att EA inte “bad oss snällt” att skriva artikeln överhuvudtaget. Vi fick nys om att spelet var på gång och tog kontakt med EA för att få loss material, vilket ledde till att vi kunde publicera en artikel betydligt tidigare än vad som var tänkt.”
Okej, my bad.
“Men visst är det ändå så att scoop och gräv (grävscoop? ) inte är applicerbara rakt av på spelmediet, för än så länge handlar speljournalistik mer om spelen än om spelens skapare.”
Jag skulle vilja omformulera din mening och hålla med om den: Grävscoop är inte applicerbara rakt av på spelmediet, för idag handlar speljournalistik mer om spelen än spelens skapare.
Förutsättningarna för att man ska skriva personporträtt av betydelse i speljournalistik är sämre i dag mot vad de var för några decennier sedan. Nu är det inte en enskild persons vision som går igenom en hel produktion (finns undantag, jag vet), om vi jämför med den tiden då det krävdes en person, en källare och tre månader för att göra ett spel. Då kan vi snacka om skapare på det viset som Reset ofta framställer sina intervjuobjekt, även om jag gillar hur de skrivs idag.
Om vi snackar scoop av Hot Coffee-karaktär och inte direkta scoop på spelen, så finns det ju tonvis med incidenter om utvecklare som jobbar utan lön, snyfthistorier om spel som tvingas ut på marknaden innan de blir klara och tragiska människoöden om grafikern som inte fick sitt namn i creditslistan. Jag vet inte om det är intressant. Min fråga till er är: Är det intressant?
September 26th, 2005 at 4:20 pm Quote
“Andemeningen är att du påstår saker som jag inte kan motbevisa, och att jag kommer med ironiska motexempel som du inte heller kan motbevisa, vilket innebär att dina hjul som är i rullning är meningslösa”
Men vad du missar är att jag aldrig hade som intention att diskutera min kompetens, eller bevisa den. Att jag tog upp mina hjul och andra förhållanden som du inte kan ha en aning om var för att du började spekulera i min framtid och måla ut mig som en “snäll pojke”.
“Jag har hört talas om lokalpress, jag bor i linköping och inte i Stockholm (lär man sig inte som journalist att inte dra förhastade slutsatser?).”
Jag syftade inte på att du bodde i Stockholm. Det var bara ett lättillgängligt exempel, eftersom det är vår största storstad.
“Kvalitén på blaskan är urkass, så jag kan förstå att du vill syssla med lokaltidningsskriverier.”
Och meningen och konstruktiviteten i detta var vad?
“Att du är en snäll pojke är väl rätt uppenbart eftersom du kom in på journalisthögskolan. Det kräver mkt höga betyg.”
Nej det gör det inte. Det räcker att du har gymnasiekompetens (själv hade jag högst medelmåttiga betyg) och ett godkänt högskoleprov för att vara behörig. På både JMK och JMG är det inträdesprov som du behöver 1,3-1,4 på högskoleprovet för att få chansen att skriva.
“I inlägget innan ber han dock att någon skall utvrädera hans textproduktion och att han då skulle bli överlycklig.”
Jodå, och det är jättefint att du har åsikter (jag kanske t om har tagit åt mig av kritiken) men bra kritik hade varit framställd på ett annat sätt. Men sålänge du får skriva och le är väl allt väl.
September 26th, 2005 at 4:26 pm Quote
“Min fråga till er är: Är det intressant? “
Nej.
Inte i ett större sammanhang iallafall.
“Jag spelar spel, jag tycker det är roligt och ärligt talat skiter jag i om en utvecklare levt på minimilön.”
Jag tror att det skulle vara standardsvaret om du kollade på den genomsnittslige läsaren. Det du beskriver lämpar sig möjligtvis för en specialiserad tidning. Grafikern som inte fick sitt credd? Vilken lekman tror du bryr sig? Bara undrar.
Och det klart, man behöver inte alltid skriva för ‘dem’…men oftast är det ju så.
Jag förstår inte allas strävan efter att göra spelbranschen till någonting nytt, med personligheter osv. Vill vi ha en speljournalistik som fokuserar likt filmvärlden, mer på skådespelarna än spelen?
För mig har det här alltid handlat om spel, spela och spelandet.
September 26th, 2005 at 4:26 pm Quote
“På vilka fler sätt kan man eg. såga en text? Jag tycker det är rätt uppenbart att Joakim inte haft ngt intresse för ämnet, säkert haft en jättetrevlig fikapaus, men inte kommit på några bra, intressanta och relevanta frågor att ställa till tjejen.”
Vilka frågor skulle jag ha ställt då? En lista på sådana hade varit konstruktiv kritik, istället för att bara säga att det är dåligt.
September 26th, 2005 at 4:32 pm Quote
Du bad om konstruktiv kritik, och fick det. Och du lämnade en liten kommentar om din framtid, vilket jag ironiskt spådde vidare på i mitt 7.50-inlägg:”Du behöver inte oroa dig för att bli bäst, det kommer du aldrig att bli. Du är dels gammal, du går dels en utbildning som inte verkar ha utvecklat ditt språk, vilket inte förvånar mig. Du är, kort sagt, fullständigt jävla skitkass.”
Att du sedan inte kunde läsa min sista mening i det stycket, som förklarade själva andemeningen med min spekulation, är ditt fel. Det var en väldigt konstruktiv kommentar, om jag får säga det själv.
Att jag kallade dig snäll grundar sig på min åsikt att du ofta, både här på bloggen och på loading, predikar om moral - vilket du också senare gjorde i tråden.
Att du inte kan ta åt mig av min kritik som är noga utskriven är inte mitt fel, men jag är nöjd så länge jag har tid att fortsätta skriva och tycker att det är roligt. Jag anser att jag gett dig bra kritik då jag gett dig flera förslag på vad du bör förbättra. Att jag sedan inte suger av dig verbalt innan jag kritiserar dig är inte mitt fel.
Folk brukar generellt sätt ha svårt att ta kritik om inte kritiken är trevligt framställd, vilket jag inte förstått. bra kritik är bra kritik oavsett hur den är framförd om kritiken pekar tydligt på det som är fel. Jag blir själv rasande när jag får kritik, oavsett i vilken form den är framförd, men det brukar gå över på någon minut innan jag, för att citera min sista mening i det stycket där jag är elakt mot dig, försöker utveckla mina egna perspektiv.
Konstruktiviteten i meningen var givetvis att du, Joakim Magnå, skall förbättra lokaltidningarna.
September 26th, 2005 at 4:34 pm Quote
Jag vet itne just nu vilka frågor du skulle ha ställt. Jag skall inte behöva ställa mig in i dina arbetsuppgifter för att göra det som var ditt jobb, dvs komma på bra frågor och en intressant vinkling av din objektiva artikel. Jag tror på problembaserad inlärning, inte att man skall få allt serverat på silverfat.
September 26th, 2005 at 4:38 pm Quote
“Du bad om konstruktiv kritik, och fick det. Och du lämnade en liten kommentar om din framtid”
Gjorde jag?
“Att jag kallade dig snäll grundar sig på min åsikt att du ofta, både här på bloggen och på loading, predikar om moral - vilket du också senare gjorde i tråden.”
Och då är man snäll? Det finns inga nyanser? Är det bättre att ha lossas kontroversiella åsikter, mest för sakens skull?
Grejen med journalistik är att du jobbar med människor, och följer du inte reglerna (är en snäll pojke?) så kan du få problem om du får loss något stort.
“Jag anser att jag gett dig bra kritik då jag gett dig flera förslag på vad du bör förbättra.”
Konstruktiviteten ligger i att du säger hur saker och ting ska förbättras, inte att de ska.
September 26th, 2005 at 4:41 pm Quote
“Jag vet itne just nu vilka frågor du skulle ha ställt. Jag skall inte behöva ställa mig in i dina arbetsuppgifter för att göra det som var ditt jobb, dvs komma på bra frågor och en intressant vinkling av din objektiva artikel.”
Men eftersom du nu vet (eller anser genom att läsa artikeln) att jag ställt fel frågor så måste du väl ha något att relatera denna insikt till? Ett fel kräver ett rätt.
September 26th, 2005 at 4:54 pm Quote
Joakim:” Den dagen jag tycker att jag är bäst kan jag likaväl sluta skriva, för då är jag körd.”
Din kommentar om framtid som jag besvarar
“Grejen med journalistik är att du jobbar med människor, och följer du inte reglerna (är en snäll pojke?) så kan du få problem om du får loss något stort”
Jag tror inte man får någonting stort loss om man är en snäll pojke. De största scoopen får man inte loss på det sättet (Watergate, Ib-affären etc)
Saker och ting skall förbättras genom att ditt språk skall få fler nyanser, att du skall lära dig variera korta och långa meningar på ett bättre sätt (flyt) och att du skall hitta intressanta vinklingar som inte varje person redan känner till och därigenom ge din artikel ett existensberättigande. Jag kan bara ge dig uppgiften, inte metoden för att lösa DINA problem. Jag kan inte lära ÅT dig.
Ett fel kräver ett rätt, men det är som sagt inte min utan din uppgift att hitta det som är rätt - inte min. Du kan inte vara så lat och begära att jag skall skriva ut de frågor du hade behövt för att prestera en artikel med någon oväntad/smart/intressant analys eller vinkel. Jag säger bara att du skall ställa andra frågor. Vilka frågor det är skall du komma på själv, det är så man utvecklas, inte att man lär sig genom något sorts facit som du verkar eftersträva. Jag kan som sagt bara ge dig medlen, konstruktiv kritik är inte att lassa upp hela lösningen på ett problem.
Jag pekar återigen på problembaserad inlärning, säkerligen ett begrepp du hört talats om. Jag är också rätt säker på att du hört talas om att ett fel inte alls kräver ett rätt.
September 26th, 2005 at 5:04 pm Quote
“Din kommentar om framtid som jag besvarar”
Ok, men borde inte du förstått att den handlade väldigt lite om mig och mer om att exemplifiera en attityd?
“De största scoopen får man inte loss på det sättet (Watergate, Ib-affären etc)”
Och det finns inget där emellan?
“Du kan inte vara så lat och begära att jag skall skriva ut de frågor du hade behövt för att prestera en artikel med någon oväntad/smart/intressant analys eller vinkel.”
Det handlar inet om att du ska lära mig nåt. Jag ställde de frågor som jag ville ställa och fick också ungefär det resultat som jag ville ha. Jag genomförde helt enkelt den uppgift som jag satte mig själv att göra. Varför jag vill att du ska ge mig exempel på andra, bättre, frågor och vinklar är för att jag vill veta vad du grundar din åsikt om att jag ställde fel frågor i.
Jag ställde de frågor jag ställde för att det var det jag ville fråga. Jag var med den artikeln inte intresserad av att utforska Kristinas privatliv, hennes intressen eller vad som helst. Delvis för att det inte var det artikeln skulle handla om, men också för att hon verkade aningen tveksam till en intervju och överhuvudtaget inte är särskilt medievan.
“att du skall lära dig variera korta och långa meningar på ett bättre sätt”
Om du sätter dig ner med ett knippe av mina texter och kollar rytmen, så lovar jag att du finner en alldeles utmräkt variation av korta och långa.
September 26th, 2005 at 5:11 pm Quote
Jag har satt mig och läst några av dina texter och tycker din rytm är dålig, precis som jag tycker att ditt ordförråd är ganska bristfälligt och saknar nyanser. Det finns egentligen inte så mkt att tillägga där.
Tycker att det var intressant att du ställde de frågorna. Kan säga något om din ambitionsnivå. Det är dock kul att du fick det resultat du ville ha, jag hoppas att någon läsare uppskattade din standardiserade artikel.
I’m out.
September 26th, 2005 at 6:55 pm Quote
“Tycker att det var intressant att du ställde de frågorna. Kan säga något om din ambitionsnivå. Det är dock kul att du fick det resultat du ville ha, jag hoppas att någon läsare uppskattade din standardiserade artikel.”
Återigen, utifrån förutsättningarna, vad skulle jag ha frågat? Eller: vad hade du migoryu frågat?
Att Taekwondo överhuvudtaget får ett uppslag i en dagstidning är i sig ganska anmärkningsvärd. Bara däri får artikeln ett existensberättigande.
Vet inte riktigt vad det är med dig, men du verkar verkligen ha stört upp dig på mig. Antar att det kan ha något med min förkastliga moral att göra, vad vet jag.
September 26th, 2005 at 7:02 pm Quote
Joakim: Jag nöjer mig med att de personer som jag talat med på msn, och som jag ser som jämlikar, konstaterat att din artikel är fullständigt skitkass.
Om du inte vet vad du skulle fråga, eller ens kan tänka dig det efter x antal års journalistikstudier, så kan jag bara beklaga. Du lär i mina ögon aldrig bli en speciellt bra journalist.
Jag har inte stört mig speciellt mycket på dig, jag skiter fullständigt i din jantelagsmoral
September 26th, 2005 at 7:09 pm Quote
“Om du inte vet vad du skulle fråga, eller ens kan tänka dig det efter x antal års journalistikstudier, så kan jag bara beklaga. Du lär i mina ögon aldrig bli en speciellt bra journalist.”
Jag tänka mig massor av olika frågebatterier för att skildra Kristina Jelenic och hennes sport, men utifrån det projekt som artikeln ingick i anser jag att de frågor som jag ställde var bäst.
Som jag tidigare sa vill jag inte veta för att jag vill ha tips på frågor, jag vill veta vad du kan och vad du har att backa upp dina omdömen med.
När Ulf Benkel säger: du har skrivit en skitbra artikel Joakim lyssnar jag nämligen, precis som att jag hade lyssnat om samma person sa “helt okej, men rytmen är dålig”. När den ansiktslöse migoryu däremot säger att texten suger, utan att vara konstruktiv, är det lättare att inte lyssna.
September 26th, 2005 at 7:11 pm Quote
Jag har blottat mig, det kanske är dags för dig att göra det med?
September 26th, 2005 at 7:37 pm Quote
Jag tycker itne vad jag kan eller inte kan är relevant i den här frågan. Samtidigt är knappast Ulf Benkel, en person jag aldrig hört talas om, en auktoritet för mig. Jag tror också att jag skrivit fler artiklar än vad du har gjort om sport för en lokaltidning.
Jag är fullständigt nöjd med att konstatera att alla personer jag talat med tycker att din artikel är dåligt formulerad, har taskigt flow och är, enligt en person, “fantastiskt meningslös”. Vad en lärare på jmk eller en redaktör på gbg, eller vem nu ulf benkel kan tänkas vara, tycker är fullständigt ointressant för mig när en rad läsare konstaterat exakt samma sak som jag tidigare konstaterat. Av egen erfarenhet har jag själv aldrig formulerat en text för att blidka en lärare eller redaktör. jag vill bara glädja mig själv, läsarna kommer i andra hand, uppdragsgivaren i tredje.
Jag tycker inte att jag är speciellt ansiktslös i den här debatten. Jimmy, Olle och Stefan kan säkert både sätta för- och efternamn på mig, även om ingen av dem fullständigt vet vad jag har sysslat med förutom det som rör spel. Diskussionen handlar dock inte om mig - jag har inte skrivit ngt på nästan ett år, jag skriver inte längre - utan det handlar om hur du skriver och om hur du inte kan ta åt dig kritik från en läsare.
Och att du blottat dig är ganska patetiskt, jag förstår inte hur du har gjort det.
September 26th, 2005 at 7:47 pm Quote
“Av egen erfarenhet har jag själv aldrig formulerat en text för att blidka en lärare eller redaktör. jag vill bara glädja mig själv, läsarna kommer i andra hand, uppdragsgivaren i tredje.”
Well, jag formulerade texten och Ulf och andra tyckte till om den efteråt.
“Jag tror också att jag skrivit fler artiklar än vad du har gjort om sport för en lokaltidning.”
Det har du säkert med tanke på att detta är min enda sportartikel, det är inget jag egentligen vill skriva (även om jag är sportintresserad). Just för denna texten spelade dock ämnet mindre roll
“Diskussionen handlar dock inte om mig”
Jo, den handlar lika mycket om din attityd som mina texter.
“om hur du inte kan ta åt dig kritik från en läsare.”
Jodå, jag har tagit åt mig massa kritik i olika sammanhang. Den får gärna vara hård, men är den inte konstruktiv (vilket din, hur mycket du än säger det inte är) så är den meningslös.
Att läsarna kommer i andra hand är väl det största problemet med bland annat speljournalistiken.
September 26th, 2005 at 8:05 pm Quote
Det märks att du inte vill skriva om sport. Det märks att du inte vill skriva om spel. Det märks att du inte vill skriva om trafikskolor - vad finns det du vill skriva om? Ditt flow suger. Ditt ordförråd är bristfälligt. Gör någonting åt det, läs till exempel fler böcker - eller vill du att jag skall gå och läsa åt dig? Då blir kritiken konstruktiv. Jag har sagt att du är dålig, och jag har sagt varför du är dålig. Enligt min definition av konstruktiv kritik så är kritiken konstruktiv. Hur du skall bli bättre kan inte jag hjälpa dig med, det får du klara av själv. Jag tänker inte lära ÅT DIG.
Och nej, debatten handlar inte om min attityd. Det handlar lika mycet om om din oförmåga att kunna debattera, där du dragit upp påståenden utan verifierbar grund varpå jag hånat dig, som att du i min mening inte lyckats skriva en säljande text. Jag hoppas verkligen att hjulen är i rullning för dig och att du har kontakter. Det kommer du behöva ifall du skall få ett jobb efter utbildningen.
September 26th, 2005 at 9:59 pm Quote
Du vill verkligen inte förstå va?
Och det kan vara så att du inte lärt dig skilja mellan olika journalistiska genrer.
I vilket fall är det du som är den lilla människan i slutändan.
ps. var det hos mitt flow problemet låg?
September 26th, 2005 at 11:17 pm Quote
Det är sorgligt att se att vissa inte kan hålla en debatt och föra en diskussion med högt i tak utan att ta till personangrepp när argumenten tryter.
Kritisera gärna varandra, men kritisera konstruktivt. Det gynnar knappast någon att bråka, vare sig debattörer eller läsare.
September 26th, 2005 at 11:36 pm Quote
Fin elitistisk kommentar där, Joakim. Klädsam
Har du fixat något journalistiskt jobb utanför din utbildning? Jag mäter gärna min kuk mot din, mitt skriveri och mina jobb mot dina, trots att jag inte går, gått eller har fullbordat någon journalistisk utbildning.
Jag är gärna den lilla människan, jag faller inte tillbaka på att jag läser en utbildning och rättfärdigar mitt forna skriveri på det sättet. Att du sedan inte hört talas om problembaserad inlärning och behöver pekpinnar om vad som är rätt eller fel säger mer om dig än om mig.
Nu har jag “susat” konstruktiv kritik och du har rätt, man skall säga HUR man skall förbättra. Men går man en högskoleutbildning är bland det första man skall lära sig är att man i första hand skall försöka lösa problemen själv. Det är lite den devisen jag går efter. Man lär sig det man förtjänar att lära sig.
September 26th, 2005 at 11:49 pm Quote
“Har du fixat något journalistiskt jobb utanför din utbildning?”
Japp, vad nu det spelar för roll.
“Jag mäter gärna min kuk mot din, mitt skriveri och mina jobb mot dina, trots att jag inte går, gått eller har fullbordat någon journalistisk utbildning.”
Det har aldrig varit frågan om det. Från din sida kanske. Jag är mer intresserad av respektabla diskussioner.
Och du fortsätter visst att inte förstå.
September 26th, 2005 at 11:56 pm Quote
Jag vet inte riktigt varför du hänger upp dig på min utbildning. Jag går den för att jag har ett mål, för att jag vill. Jag går den för att jag vill utvecklas (bland annat genom att få regelbunden och konstruktiv textkritik). Jag går den för att lära mig relevanta lagar och riktlinjer på ett snabbt och smidigt sätt. Jag går den för att få nya perspektiv, som jag saknade innan. Jag går den helt och håller för att det känns rätt för mig, för min skull.
September 27th, 2005 at 12:13 am Quote
Jag tror inte du förstår.
Jag har fått medhåll från flertalet - jag tror jag är uppe i dussintalet nu - personer att din taekwondo-artikel var meningslös, hade taskigt flow och värdelöst innehåll, men eftersom din lärare tyckte den var bra så spelar andras synpunkter inte någon roll om de inte ger exakta exempel på hur ditt skrivande borde förändras. Jag tycker de sympton jag nämnt gäller alla texter som jag läst av dig: de saknar intressanta vinklingar och smarta analyser, är skrivna på ett torrt och tråkigt sätt och tar aldrig upp några intressanta aspekter. Därför tycker jag du är skitkass på att skriva. That’s it. No more, no less.
Jag är glad att din utbildning känns rätt för dig.
Jag tycker också det är kul att du är intresserad av respektabla diskussioner, när du tidigare i den här diskussionen drog upp påståenden som inte var verifierbara, om hjul som var i rullning etc, varpå jag siktade mot en presidentkandidatur.
Det får stå för dig att du tycker diskussionen är respektabel när du börjar babbla om saker som du själv inte kan backa upp.
September 27th, 2005 at 8:05 am Quote
Ojdå, har du börjar namninsamling nu också? Men då har du nåt att sysselsätta dig med. Och det var mitt flow då det var fel på eller?
September 27th, 2005 at 8:44 am Quote
migoryu: “Jag har fått medhåll från flertalet - jag tror jag är uppe i dussintalet nu - personer att din taekwondo-artikel var meningslös”
Var, hur, när är din kritik konstruktiv? Jag gissar på att Joakim säkert kan få medhåll från sina kompisar att hans artikel är välskriven (har själv inte läst den så jag har ingen aning) men vad har det med något att göra?
September 27th, 2005 at 4:21 pm Quote
Ahh, det är som att titta på Idol. Migoryu som den hänsynslösa juryn och Joakim som en talanglös wannabe som vägrar acceptera sina brister.
“Jag är skitbra och om juryn vägrar fatta det, då är de bara dumma i huvudet”.
Keep on the fight!
PS. Ledsen Joakim, har inte läst ditt repotage så jag ska inte uttala mig om dina litterära kvaliteter. Ville bara kommentera stämningen i den här bloggen.
September 27th, 2005 at 4:24 pm Quote
Behöver jag säga att det här inlägget är det mest lästa någonsin och det inlägg som gjort att vi slagit nya besöksrekord.
Så. Kan vi inte avsluta med det konstaterandet
September 27th, 2005 at 4:48 pm Quote
Less: det ligger nåt i din liknelse. Idoljuryn är (för underhållningens skull) varken nyanserade eller konstruktiva.
September 27th, 2005 at 4:57 pm Quote
“Ahh, det är som att titta på Idol.”
Mer som att se ett fyllo kissa ner sig alltmedan han ropar åt en oskyldigt förbipasserande att han luktar skit och borde klippa sig.
September 27th, 2005 at 5:17 pm Quote
SS: Jag vet att det brukar hända dig ofta…
Kan inte du klaga lite till på folk som åker på pr-resor och rapportera via nätet för en speltidning om en presskonferens på e3 utan att befinna dig på plats själv? Eller fritt tolka en annan persons (Carl Hörnstens) artikel som hela den texten byggde på utan att ens med ett email tillfråga densamme om din tolkning är korrekt (vilket, for the record, det inte var)? Whatever.
Det här är mitt sista inlägg i debatten och i den här bloggen, som strävar mot alldeles för olika mål och har för många olika åsikter för att göra någon reell nytta. I synnerhet med tanke på hur taskiga exempel som tas upp, samt med tanke på hur dåligt många av resonemangen är utformade.
Jimmy: Läs alla mina inlägg innan du skriver egna riktade åt mig. Jag ägnar mig inte åt sammanfattningar, vill du mig något så finns jag tillgänglig på msn.
Joakim: Problemet låg i innehållet, flowet och i ordvalen. No more, no less.
En länk till Joakims artikel: www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=128&a=221903
Läs och döm själva.
September 27th, 2005 at 8:45 pm Quote
Har läst artikeln och tycker migoryu är lite onödigt hård. Kvalitén var kanske inte den bästa, flowet saknas som sagt och gramatiken lämnade en del att önska. Nu vet jag inte hur tidsschemat såg ut eller korrläsarens engagemang, men oftast blir språket bättre med tiden. Ingen är för evigt usel, men det krävs hårt arbete av skribenten för att språket ska förbättras. Som migoryu sa; läs en jävla massa böcker, gärna tung skönlitteratur och filosofie. Franska filosofer har ett grymt språk, typ Bourdieu och Baudrillard. Och skriv, skriv en jävla massa.
Ett annat tips är att när du skrivit färdigt en text, prova att läsa den högt. Läs sakta och noggrant som upptäcker du snabbt eventuella missar.
Tänkte också demonstrera några missar i din artikel, tillsammans med egna formuleringar. Bara så att du ser skillnaden.
” Istället fortsätter Kristina träningen med att slå och sparka på en sandsäck. När attackerna får kedjan som säcken hänger i att rassla ser det ut att göra ont på den. “
Förslag:
Kedjan som säcken hänger i, efterlämnar ett smärtsamt rassel varje gång den utsätts för en ny obarmhärtig attack.
Tips: Prova att omstrukturera meningarna.
“Kristina berättar att en nybörjare ibland kan slarva med tekniken, men att det knappast sker på den nivån hon tävlar på”
Förslag:
Kristina berättar att nybörjare slarvar ibland med tekniken, men att det knappast sker på hennes tävlingsnivå.
Tips: Byt från singular till plural, samt se upp med för många ord i samma mening. Två stycken “på” ser inte bra ut.
Så, är det så här du menar med konstruktivt?
September 27th, 2005 at 8:51 pm Quote
“Kristina berättar att nybörjare slarvar ibland med tekniken”
Fel av mig
, så här skulle det vara:
Kristina berättar att nybörjare ibland slarvar med tekniken
September 27th, 2005 at 9:18 pm Quote
“Franska filosofer har ett grymt språk, typ Bourdieu och Baudrillard.”
Bourdieu är i och för sig språklig misshandel om man sätter det i dagstidningssammanhang, med Taekwandoartikelns läsgrupp i fokus. Däremot är hans teorier grymma och hans språk passar just den textformen utmärkt. Har du provat läsa något av Bourdieu två gånger? Jag är inte filosofinörd, men språkets funktion är ultimat, när man första gången förstår sammanhanget, och andra gången ser tio meter ner i texten och greppar allting. Har inte läst Baudrillard, är han värd att kolla in? Vad har han skrivit?
September 27th, 2005 at 9:44 pm Quote
“Så, är det så här du menar med konstruktivt?”
Japp.
Men meningsbyggnaden blev inte nödvändigtvis bättre i dina förslag. Den första blir alldeles för överlastad medan den andra nog är bättre än min.
Annars är det bra generella tips du kommer med, som jag naturligtvis är medveten om. Men det är också så att när man skriver hamnar ord ibland fel, man väljer en mindre bra meningsbyggnad, man upprepar ett ord och tillslut blir man blind för den egna texten. Den här texten var dessutom längre, och matigare, i original, men alldeles för lång för GP. Den har alltså kortats ganska rejält, vilket inte har varit helt lätt; prioriteringar har gjorts och vissa stycken skrivits om i all hast.
Jag är överlag nöjd med mitt språk och att kalla det här för uselt håller helt enkelt inte. I det här fallet, precis som i de flesta fall, är språket medvetet avskalat, neutralt. Man behöver inte gilla det, men jag gör det och många andra. Jag har hittat en rytm, som ibland går åt det sävliga, som jag gillar.
Vad det gäller innehållet, som varit på tapeten här innan, så får man betänka att det är en artikel om Taekwondo (som det nästan aldrig skrivs om) i en dagstidning som riktar sig till en bred allmänhet. Artikeln hade kunnat fokusera mer på personen Kristina (med det gjorde jag inte av skäl som jag varit inne på ovan), den hade möjligtvis kunnat ta upp andra aspekter men i princip hade den inte kunnat vara mer specialiserad, mer initierad, med tanke på tidningsformatet.
Så här i efterhand är det vissa detaljer jag skulle vilja ändra i texten. Meningen med kedjan som rasslar och säcken som det gör ont på är mest fånig, den ska bort. Man kan peta i detaljer, men det kan man i de flesta texter. Sedan är rytmen i ett av Kristinas första pratminus värdelös, några kommatecken eller ett och skulle löst det. En del annat sånt borde fixas också.
Vad det gäller läsande och skrivande så är jag väl lastad på det området. En författare jag kan rekommendera är Willy Kyrklund. Han skriver/skrev en sorts text (inte helt lätt att karaktärisera, då den är en blandning av typ allt) som är bland det vackraste man kan läsa.
September 27th, 2005 at 9:58 pm Quote
När det gäller korrläsning så lever den en tynande tillvaro på dagstidningarna. Det är främst redigerarna som korrar idag och det säger sig självt att de inte lägger ner sin själ i just den delen av arbetet. I regel tror jag att det bara är de mest uppenbar felen som rättas till.
September 28th, 2005 at 9:53 am Quote
Olle:
“Bourdieu är i och för sig språklig misshandel om man sätter det i dagstidningssammanhang”
Jo, jag vet. Det är inte direkt “omvänd pyramid” osv, men jag är fortfarande övertygad om att dessa snubbar kan bidra till ett mer nyansrikt språk. Tyvärr har jag inte läst hans texter fler än en gång, så jag kan inte svara på ditt påstående. Men han är tveklöst tydligare än tyska filosofer, som exempelvis Habermas. Hans texter kräver att bli omlästa minst 100 gånger. Fast å andra sidan finns inga lättviktare från Frankfurtskolan, trots att jag diggar Adorno - mannen som hatar allt.
Baudrillard har bl.a. skrivit Amerika, en rätt vinklad, elitistisk, metaforisk och svårbegriplig text om staterna, där han använder en slags reserepotage-teknik. Man behöver inte hålla med honom, men vilket språk! Som balsam för sinnet.
Joakim:
Har tyvärr inte läst Willy Kyrklund, men kan även rekommendera Bernhard Schlinck (hoppas jag stavade rätt). Skriver otroligt enkelt och lättbegripligt, men ändå nära och känsloladdat. Lite mer som tidningsjournalistik kanske, väl värd att kolla upp oavsett.
September 28th, 2005 at 10:05 am Quote
Less: oki. Kyrklund har väldigt lite med journalistik och rakt skrivande överhuvudtaget att göra. Han är oändligt fascinerande, svår kanske, men väldigt intressant, om man gillar tänkvärdheter och ett vackert språk.
September 28th, 2005 at 10:14 am Quote
Själv är jag nog mer förtjust i vad Bourdieu skriver än hur han skriver det. I mer “populärt” hållna böcker med debattsyfte (som Om Televisionen) funkar det fint, men i tidigare böcker exelerar han ju, liksom så många franska akademiker, i oändligt långa meningar med miljarder bisatser. Därmed inte sagt att det inte är bra och lärorik läsning (även i stilististiskt studiesyfte), det är det, men i mitt tycke onödigt snårigt:-).
September 28th, 2005 at 4:22 pm Quote
Stefan:
)är dessutom mer konsekventa i sitt skrivande, och lämnar lite uttrymme för ett vackert språk. Fransmän känns som raka motsatsen, oavsett om slutresultatet blir lika obegripligt.
Jo, men jag hävdar fortfarande att tyska filosofer är tusen gånger jobbigare. Om Television är ju en rätt skön och lättbegriplig bok, men det kan ju hänga samman med att den är en föreläsning som skrivits ner till textform. Habermas, mr pain in the ass, kan ju exempelvis låta en mening breda ut sig på en halvsida och fortfarande inte leda till en begriplig slutsats. Tyskarna (förutom Schlinck
Men ett tips om ni ändå vill ge er på tysk filosofie, kolla in Adorno. Han är tung som fan, men hans hat för i princip hela västsamhället fick mig att storflina. Favoriten är hur han dömer ut jazzen som något helt intelligensbefriat, endast tillägnad idioter som tror sig vara intellektuella. Gissar att han inte är speciellt omtyckt i jazz/bok-butiker.
September 28th, 2005 at 6:13 pm Quote
Även om jag i sak håller med dig så tycker jag att Adorno och resten i Frankfurtskolan (som ju även Habermas är en sen intellektuell släkning till) har sin charm. Dryg elitism och unken kulturkonservatism så att det dryper om det, men ändå med vissa poänger:-). Läser man det idag som blir det ju lätt en ironisk läsning; vi garvar åt jazzkritiken osv. Men i sin samtid så kändes de nog rätt vassa i sin kulturkritik från vänster riktat mot “masskulturen” i USA. Här är förresten en avhandling som är rätt kul (framför allt formen på den) och som teoretiskt utgår en hel del från Adorno (samt Deleuze vars texter kanske är bland de snårigaste som går att hitta:-):
http://www.glanta.org/prod_johansson.lasso
Herman Hesses Stäppvargen måste väl förresten vara en sorts “svar” på Adornos kritik. Den gamla bittre gubben som hatar den ytliga jazzen, men när han väl får smak på den genom en unga kvinna som han attraheras av så börjar han känna sig mer “levande” igen. Det är i alla fall så jag minns den, men det var länge sen jag läste så det kan vara en lite trubbig beskrivning. Bra bok i alla fall.
En annan fransman som (välförtjänt) är poppis att namedroppa är ju annars Michel Foucault. Han kan ju också vara rätt snårig, men till exempel Övervakning och straff tycker jag är en suverän bok. Både stil- och innehållsmässigt. Schlinck känner jag inte till.
September 28th, 2005 at 6:13 pm Quote
Sitter på annan dator så jag blev anonym igen…
September 28th, 2005 at 6:20 pm Quote
Den här ser ju rätt spännande ut:
http://www.adlibris.se/shop/product.asp?isbn=9197457507
Än är det tydligen lite liv i gubbtjyven, eller i alla fall i hans teorier:-)
September 28th, 2005 at 6:45 pm Quote
Båda böckerna du nämner verkar intressanta, ska försöka se till att läsa dem när jag har tid (dvs nästa sommar
). Stäppvargen verkar dessutom ha en narrativ berättarform som Adorno troligtvis skulle högaktligt förakta.
För er andra, har jag en länk: http://www.textz.com/adorno/
Kanske olaglig, men om Adorno levt idag skulle han tveklöst gillat sajten. Tycker man ska orientera sig efter de premisserna.
Kan också hålla med dig om att “dryg elitism och unken kulturkonservatism” kan innehålla vissa poänger, men å andra sidan har jag svårt att tro att någon som fullständigt slukas upp i deras idéer, kan må särskilt bra. Var inte Jim Carreys karaktär rätt lycklig, innan hans verklighet rasade samman i The Truman Show?
Har läst lite texter av Foucalt i kompendieform, men kan inte komma på någon specifik just nu. Så tyvärr kan jag inte kommentera den heller.
September 28th, 2005 at 6:49 pm Quote
“narrativ berättarform”
Fan, varför går det inte att ändra sina inlägg? Snarare: narrativ struktur
September 28th, 2005 at 10:32 pm Quote
Jo, precis. Och det är lite det Hesse är ute efter. Eller, alltså inte att man (vilket nog Adorno skulle ha gjort, eller kanske ännu hellre Baudrillard) menar att Truman Show visar hur vi lever i en falsk skenvärd skapade av “kulturindustrin” utan originalitet osv. Liknande tema (fast utan popkultur) har vi ju även i allt från Matrix till hindúsimen… Utan snarare från andra hållet. Att det finns värden i det “fördärvliga”, det gäller bara att vi vågar ge oss hän och inte konservativt ryggar tillbaka med vämjelse utan att så att säga smaka på sockret. Nåja, strunt samma.
Focault är definivt värd att kolla upp närmare. Han har skrivit en drös spännande böcker om till exempel vansinnets historia (avhandlingen) och sexualitetens historia, bestraffningen historia osv. Som sagt tycker jag själv att den här är lysande, och den finns dessutom på svenska rätt billigt:-):
http://www.arkiv.nu/-overvakn.htm
Men det är alltså inte bara ämnena i sig som är intressanta, utan han utvecklar sina ständigt sina diskursteoretiska resonemang på spännande sätt utifrån dessa fallstudier. Orkar inte gå in på dem här, men den är verkligen värd ett köp! Själv har jag precis fått hem en annan bok som jag ser fram emot att börja läsa och som nog borde kunna intressera fler här. Everything bad is good for you, av Steven Johnson. Kommentar 6 september här;
http://ludology.org/index.php?topic=rants
Ska kolla länken.
Hm, undrar om vi är OT nu…:-)
September 28th, 2005 at 11:26 pm Quote
“Hm, undrar om vi är OT nu…:-)”
Den här tråden har varit OT både åt ena och andra hållet, så det gör nog inget
September 29th, 2005 at 10:43 am Quote
Låter intressant, ska kolla upp det du sagt. Visst är vi nog OT, men kanske på ett bra sätt. Kunde inte låta bli att lägga märke till den uppenbara tystnaden när vi startade den här diskussionen. Kanske låter elitistiskt, men nu kanske spelskribenter som besöker denna blogg inser att det ligger en större tyngd bakom kritiken mot speljournalismen - åtminstone från somliga av oss. Vem vet, kanske är det själva populärkulturen som ska angripas. Folk tycks idag - och i alla tider - ta för lätt på kulturindustrins existens, och missar de historiska perspektiven.
Trovärdigheten hos speljournalistiken, då den egentligen saknar många essensiella grunddrag från vanlig journalistik, märker man kanske tydligast på följande pressetiska yrkesregler:
• Ta inte i tjänsten emot journalistiska uppdrag av personer utanför den redaktionella ledningen.
• Acceptera inte uppdrag från utomstående, ej heller inbjudan, gåva, gratisresa eller annan förmån i och utanför tjänsten som kan misstänkliggöra ställningen som fri och självständig journalist. (Dock ingen realistisk regel inom den lågbudgeterade speljournalismen, men skadar ändå trovärdigheten)
• Beakta journalistavtalets bestämmelse om att medarbetare inte får åläggas att skriva mot sin övertygelse eller utföra förödmjukande uppdrag.
Detta gäller inte bara speljournalismen, utan även andra former av nöjesjournalistik. Dessutom saknar många “riktiga” journalister ett kritiskt perspektiv då de (jag bara gissar) får mest ryggdunk och uppmuntring på journalisthögskolorna, än att ställa sig kritiska till hela fenomenet medier. Man angriper inte den hand som föder en, om man nu inte råkar utveckla en cynism under yrkesbanans gång. Detta tycks dock ta tid, och speljournalismen består främst fortfarande av personer under 30.
Nu tycker jag vi avslutar den här diskussion. Kanske orkar slänga ihop en blogg ni kan publicera i framtiden. Jag har nämligen fler saker att angripa.
September 29th, 2005 at 11:09 am Quote
“Dessutom saknar många “riktiga” journalister ett kritiskt perspektiv då de (jag bara gissar) får mest ryggdunk och uppmuntring på journalisthögskolorna, än att ställa sig kritiska till hela fenomenet medier.”
Dålig gissning.
September 29th, 2005 at 11:29 am Quote
SS:
Min gissning utgick från det osjälvkritiska perspektivet som råder inom journalistiken. Det krävs nästan någon utomstående för att ge en kritisk reflektion över den rådande journalismen. Med det räknar jag inte den tendens i svensk media att kritisera journalistik i andra länder, främst USA (Fox News någon?) Vad jag ser är en sorts självgodhet som genomdryper journalistiken och allra främst nöjesjournalistiken. Om nu en sådan existerar, så borde det finns en logisk anledning till varför. Kanske du kan berätta?
September 29th, 2005 at 11:53 am Quote
Jag vet inte hur stor andel av nöjesjournalisterna som har en examen från journalisthögskolan, men det är knappast där de har odlat sin självgodhet.
Baserat på min erfarenhet från JMG (Götborg) och vad jag hört om JMK (Stockholm) så finns en stark tradition av mediekritik inom de institutionerna, både i forskning och i undervisning. Och där skräds inte orden om svensk nöjesjournalistik, åsiktsjournalistik, veckotidningsjournalistik eller kvällstidningsjournalistik.
Som jag ser det är journalisthögskolorna en viktig motvikt till attityden att säljande journalistik är liktydigt med bra journalistik. Risken är bara att undervisningen är så idealistisk att den framstår som blåögt utopisk när man väl kommer ut i arbetslivet och strax tvingas till kompromisser på grund av sura ekonomiska realiteter.
September 29th, 2005 at 12:05 pm Quote
“• Beakta journalistavtalets bestämmelse om att medarbetare inte får åläggas att skriva mot sin övertygelse eller utföra förödmjukande uppdrag.”
Den här punkten har väl inte så mycket med speljournalistik att göra? Det är visserligen relativt vad som kan anses vara förödmjukande, men främst rör det uppdrag som kan vara riktigt jobbiga (typ agera sexköpare eller liknande).
“Detta gäller inte bara speljournalismen, utan även andra former av nöjesjournalistik. Dessutom saknar många “riktiga” journalister ett kritiskt perspektiv då de (jag bara gissar) får mest ryggdunk och uppmuntring på journalisthögskolorna, än att ställa sig kritiska till hela fenomenet medier.”
Hur menar du med ryggdunk? Och i vilken grad menar du att media ska kritisera sig själva?
Det jag kan säga är att både svensk och utländsk media diskuteras kritiskt på jmg i Göteborg, genom textdiskussioner, föreläsningar och relativt omfattande praktiska övningar (t ex projektarbete, motsvarande b-uppsats, som är/var en mediegranskande uppgift). Jag tror inte det är på skolorna felet ligger, snarare är det redaktionerna som i för hög grad rullar på utan att reflektera särskilt mycket över sin uppgift. Ibland, då och då, men inte regelbundet. Det är min uppfattning iaf.
Men DN kör ju just nu en artikelserie som för en kritisk diskussion kring journalistik. Jag har bara läst nån artikel dock.
September 29th, 2005 at 12:10 pm Quote
Good point. Inom MKV ställer man sig däremot kritisk till själva undervisningen av journalistik, som man anser vara på tok för optimistisk. Jag överdrev nog min hypotes, men det är kanske som du säger. En alldeles för idealisk grundsyn på journalistiken blir i sin tur en naiv framställning av dess uppdrag, som inte fungerar i den ekonomiska verkligheten. Men det ursäktar fortfarande inte den självgodheten som råder.
Journalistikens främsta uppdrag sägs ju vara att granska makten, vilket i sig ställer en rad problematiska frågeställningar (orkar dock inte gå in på det). Men vilket uppdrag har egentligen nöjesjournalistiken, eller framför allt speljournalistiken? Knappast att granska spelföretagen. Snarare ge konsumentvägledning, vilket är ett uppdrag de ändå tycks vilja motsätta sig.
Kan inte någon skriva en blogg, så att vi kan diskutera ämnet i den, istället för här? :0
September 29th, 2005 at 12:11 pm Quote
“Och där skräds inte orden om svensk nöjesjournalistik, åsiktsjournalistik, veckotidningsjournalistik eller kvällstidningsjournalistik.”
Precis. Kvällstidningarna får ständigt statuera exempel på dålig journalistik (samtidigt som fördelarna gentemot morgonpressen lyfts fram). Tilltalet inom musikjournalistiken (som påminner mycket om tilltalet i spelpress) är också exempel på något som dyker upp i var och varannan textdiskussion.
December 26th, 2007 at 7:22 am Quote
credit report mean…
carefully ivory crumbled …
February 11th, 2008 at 12:02 am Quote
automobile insurance rates…
Sherman.betrayed shredding,prima confidant….
February 14th, 2008 at 3:43 pm Quote
low cost medical insurance…
motorist leavened receipts gaieties auditor …
February 16th, 2008 at 4:32 am Quote
ireland travel insurance…
ashes Cyrillic antisemitism,acquaint designing sluggishly …
February 23rd, 2008 at 12:39 pm Quote
home owner insurance premium estimate…
indented rover.fearless …
February 27th, 2008 at 9:30 pm Quote
united health care medicare complete…
drinking reviver.dangle.acquitted …
March 2nd, 2008 at 12:00 am Quote
guaranteed approval department store credit cards…
casual earliness noninteracting!…
March 3rd, 2008 at 8:10 pm Quote
roulette…
Harris preferences unit …
March 11th, 2008 at 11:59 am Quote
federal employees home insurance…
itemizing Franklinizations chinks …
March 22nd, 2008 at 7:06 pm Quote
sportsbet australia…
respond alternatively trash?…
March 24th, 2008 at 5:17 am Quote
online florida auto insurance quotes…
faintness!Helene,planted?inseminate persuaded …
March 31st, 2008 at 12:56 pm Quote
hospitality casinò…
epistle reworking carving digressed …