Innovationa recensioner?
Jag satt och slösurfade här om dagen och upptäckte då att Naseer Alkhouri, skön lirare och duktig skribent (Yep, jag är lite småpartisk:-) på “nya” Super Play, har en blogg. Bland annat kommenterar han den här sidan, och det var i det inlägget som jag läste några stycken som fick mig att fundera. Det handlar alltså om recensioner, deras form och deras funktion. Så här skriver han:
“Undertecknad erkänner sig skyldig till standardiserade texter. Frågan är dock om det inte är vad läsarna vill ha? Under min tid hos Kong gavs vi skribenter fria händer att skriva vad vi kände för. Jag kunde ha varit hemmablind, men jag ansåg alltid att mina kollegor var toppen på att hitta på nya sätt att recensera spel på. Det var riktigt roligt att läsa en recension för första gången då man aldrig visste vad som skulle dyka upp. Läsarna var dock, oftast, inte lika glada. De efterfrågade alltid hur grafiken såg ut, hur kontrollen betedde sig och var faktiskt allmänt statiska i sina förväntningar.
Den mest balanserade kritiska kommentaren jag läste var “skriv en recension och inte en jävla novell.” När jag väl gav mig på en recension där jag beskrev kontroll, grafik, musik och speldesign fick jag överlag positiv feedback från läsarna. Någonting som jag blev ganska besviken över då det nästan kändes som fusk att skriva standardtexter - jag behövde ju aldrig anstränga mig.
Tillbaka till tv-spelsskribenternas blogg. Jag vill gärna ställa frågan om det inte finns en risk för att vi skall bli för elitiska och tro att vi vet bäst när läsarna faktiskt inte vill se någonting annat än högst objektiva recensioner? Jag ogillar personligen konsumentinriktade texter. Men är dessa inte vad som förväntas av oss egentligen?
I vår passion glömmer vi kanske att våra läsare endast vill veta en sak - ska jag lägga mina pengar på det här spelet eller inte?”
Här på sidan brukar ju innovation, inte minst ifråga om recensioner, hyllas. Men jag kan själv känna att Naseer har en viktig poäng här. För bara något år sedan missade jag aldrig en chans att propagera för innovation och experimenterande med recensionsformen. Och jag ser gärna mer av den varan. Men det är en svår konst att bemästra (jag har inte ens “vågat” försöka…). Den enda jag kan komma på som har lyckats riktigt bra med att både leka med språk/form i recensioner på ett lyckat sätt och samtidigt få med sig läsarna är Oskar Skog.
För visst är det väl ändå så att de flesta läsare förväntar sig och vill ha konsumentupplysande recensioner, hur tråkigt begreppet än kan låta? Är det verkligen så “fult” med traditionella, “konsumentupplysande”, recensioner som inte har litterära ambitioner? Och i så fall varför? Själv lutar jag väl lite fegt mot ett ställningstagande att recensioner kan se ut på väldigt olika sätt och ändå vara bra. Det beror på så många olika faktorer som skribentens förmåga, läsarnas förväntningar, spelet i fråga som recenseras, typ av publikationer osv. För visst, “speljournalistik” kan gärna få vara både underhållningsjournalistik och undehållande journalistik, men är det senare nödvändigtvis alltid bättre? Själv kan jag till exempel gilla en sådan här recension som till och med går igenom spelets poängsystem. Det är måhända inte så “kul”, men kan vara nog så givande som läsare.
August 11th, 2005 at 11:09 am Quote
Det här är ju för övrigt en fråga som är ganska gammal. Men till skillnad från många andra väldiskuterade frågor så tycker jag inte att den känns helt uttjatad och uttömd.
August 11th, 2005 at 11:37 am Quote
De flesta publikationer har redan “färdiga mallar”. Även om deras skribentinvånare vill vara individuella så skiljer deras skrivsätt sällan från varandras. Skribenterna växer ihop och blir en publikation.
Vill jag läsa en recension om ett spel jag inte vet så myket om så vänder jag mig till en sida som har konsumentupplysande recensioner. Känner jag redan till franchisen, vilket man som hc-spelare ofta gör, så vänder jag mig till publikationer som skriver mer bekväma underhållande (och i flera fall inte lika konsumentupplysande) recensioner.
Detta är ett mönster jag misstänker att de flesta av oss har. Men vad gäller casual-spelaren… vilken publikation ska han vända sig till. Är det dagstidningarna?
August 11th, 2005 at 12:44 pm Quote
“Detta är ett mönster jag misstänker att de flesta av oss har. Men vad gäller casual-spelaren… vilken publikation ska han vända sig till. Är det dagstidningarna?”
Tog upp det här i ett tidigare inlägg, i ett tidigare blogginlägg. Det gäller ju att nå ut till båda målgrupper, både c-spelaren(Kalle 15) och hc-spelaren, ett sätt vore kanske att som Stefan själv gjorde i hans senaste text i SP efter själva texten ge tips på bra litteratur att fördjupa sig i om man vill veta mer.
Vi som skriver på nätet har ju en stor fördel jämfört med dem som skriver i papper. Vi kan länka.
Jag har börjat fundera på om det inte är helt okej att “highlighta” ett ord/spel/begrepp i en recension som på något sätt kan te sig obekant för Kalle 15 och på något sätt länka vidare till en förklaring. Till exempel har de flesta spelskribenter en skön(?) vana att namedroppa friskt i sina mer innoverande texter, eller vad man nu skall kalla dem. En hygglig länk under begreppet “Den andaluciska hunden” som man använde i GON-recensionen av Killer7 kanske skulle hjälpa Kalle 15 att förstå, och uppskatta. Samma sak gäller såklart spel, det kan te sig löjligt för OSS, men alla vet inte vad Pirates!, Day of the Tentacle eller ens Grim Fandango.
Den vane Hc-spelaren läser vidare, Kalle trycker på länken och lär sig.
Jag tycker att själva grundidén är bra.
August 11th, 2005 at 1:47 pm Quote
Jag föreslog att vi skulle ha det där med highlight på S2 för några veckor sedan, men det var inte så många som var med på förslaget. Det skulle kunna bli tvärskönt om man använde det som Oskar Skog gjorde i in blogg på den gamla goda tiden. Ibland hänvisar en länk till en lång uppsats, ibland till en skojig bild som illustrerar det highlightade ordet.
Personligen anser jag att det går att skriva innovativt men fortfarande nämna hur kontrollen fungerar, hur balansen är i strategispelet och hur ljudet låter.
August 11th, 2005 at 2:08 pm Quote
Att inte använder hypertextens möjligheter till länkning när det går är riktigt synd, så jag håller med helt och hållet.
En tanke bara; varför innovation i spelskrivandet överhuvudtaget? Och vilken typ av innovation? Jag ställer mig naturligtvis inte emot förändring, tvärtom, men undrar ändå hur andra ser på själva värdet och ändamålet med det hela i det här sammanhanget. En av de där riktigt grundläggande frågorna alltså:-).
August 11th, 2005 at 2:36 pm Quote
Innovation är inget självändamål i sig, men det man kommer fram till med hjälp av innovationen är det. I och med att spelen förändras måste också synen på dem förändras, dessutom kan vi tänka oss att det är något viktigt som säger mycket om produkten som vi aldrig tänker på när vi recenserar. Den grejen upptäcker vi genom nytänkande.
August 11th, 2005 at 2:44 pm Quote
“En av de där riktigt grundläggande frågorna alltså:-).”
PC Gamer pre 2005 kontra Reset alltså.
Jag personligen tycker faktiskt bättre om den lite lättare stilen som PC Gamer håller(höll?) sig till, den raka enkla speljournalistiken kryddat med faktiskt i sammanhanget rätt skön humor(bildtexterna, någon?), även om jag avgudar faktumet att vi gets chansen att läsa litet mer djuplodande recensioner i bla. SP och Reset.
Frågan är dock om inte PC Gamers ofta enkla, raka sätt att uttrycka fördelar och nackdelar med spel är minst lika bra som Resets? Jag personligen tycker bättre om PC Gamers recensioner men bättre om Resets artiklar(de som inte känns pretto då…) eftersom det enligt mig ger mig det bästa ifrån två olika världar.
PC Gamer har ett enkelt, om än mycket förfinat sådant, språk som jag tror de flesta uppskattar, jag vet att jag gör det.
Språket är viktigt(och nu menar jag inte sär skrivningar eller felstavkingar) men på senare tid har allt fler skribenter börjat ordtrolla istället för att söka intressanta ämnen. En text blir aldrig intressantare än ämnet enligt mig och jag har den senaste tiden inte sett några försök till att skriva intressanta artiklar i nya ämnen, på nya teman. Visst är spelvålds- och SPEL=KULTUR-debatten intressant, men visst finns det annat som är angeläget också?
Det har på senare tid blivit allt för prestigefyllt att skriva innoverande, att man nästan är rädd
för att publicera en recension då man kanske hade ont om tid(dock ingen ursäkt, egentligen) och skrev en mallrecension eller helt enkelt inte lyckats innovera speljournalistiken den här gången heller…
Som du nämner är ju Skog ett levande exempel på att man kan mötas mitt på och ändå få med sig läsaren.
August 11th, 2005 at 3:06 pm Quote
om jag ska rannsaka mig själv lite för hårt så bygger hela den här problematiken på att jag som skribent (och säkert många med mig) vill skriva innovativt bara för att…ja, för att det är roligare helt enkelt.
väldigt egoistiskt alltså.
som läsare föredrar jag alltid en rolig recension om jag redan vet mycket om spelet men när det är ett spel som jag vet väldigt lite om (händer tyvärr alldeles för sällan) så vill jag veta ALLT! då vill jag att recensionen bara ska vara en lååång uppräkning av alla features.
just nu skulle jag till exempel vilja läsa en svensk, lång och detaljerad recension av nintendogs.
hyperlänkar är förresten guld. att skriva för nätet och inte använda sig av nätets få fördelar jämfört med pappersformatet är faktiskt bara dumt.
August 11th, 2005 at 7:58 pm Quote
Angående standardiserade recensioner och mer experimentellt och subjektiva recensioner, så är min ståndpunkt ganska närliggande den jag har om retro artiklar. Standard-recensionen fyller en vital uppgift, och får inte försvinna. Men visst ska en recensent också få leka med formen emellanåt och ta ut svängarna. Trots allt handlar väl ändå inte en spelskribents roll om att recensera spel, även om det kanske är det primära, utan precis som all anan journalism handlar det om kritik och opinionsbildning. Där handlar det väl i mångt och mycket upp till varje publikation vilken form och målgrupp man väljer.
Själv föredrar jag alltid artiklar som vänder sig både till casual spelarna och hardcore spelarna.
“Jag föreslog att vi skulle ha det där med highlight på S2 för några veckor sedan, men det var inte så många som var med på förslaget.”
Det missade nog jag totalt. Var det innan jag kom med i bilden? Hade definitivt, precis som Stefan, röstat för det. Varför inte utnyttja det digitala mediet fullt ut när vi ändå är en webbpublikation? Sen är det ju upp till varje skribent om man vill utnyttja det. Men möjligheten bör finnas. Annars kan vi lika gärna börja skriva våra artiklar på dassrullar och smuggla in på gymnasie- och högskoletoaletter.
Ok, lite överdrivet kanske, men min poäng går fram.
August 11th, 2005 at 11:28 pm Quote
För övrigt anser jag att det är ganska mycket skitsnack att påstå att dessa “innovativa” recensioner är så mycket annat än självändamål.
August 12th, 2005 at 1:29 am Quote
“För övrigt anser jag att det är ganska mycket skitsnack att påstå att dessa “innovativa” recensioner är så mycket annat än självändamål.”
Förklara för mig, för jag förstår inte.
Att en recension är innovativ behöver inte betyda att den är dålig om vi ser till den information av spelet vi får. Att göra någonting innovativt är lätt, att göra något innovativt som är bra på samma gång kräver totalt omtänkande.
August 12th, 2005 at 1:58 am Quote
“Förklara för mig, för jag förstår inte.”
Inte jag heller, om jag skall vara helt ärlig.
August 12th, 2005 at 7:35 am Quote
Jag menar inte att “innovativa recensioner” är dåliga utan att de allt som oftast finns till pga självändamålet. Inget dåligt i det, jag uppskattar de mall-befriade texterna mer än vad jag uppskattar de raka standardtexterna. Att skriva standardtexter är som att jobba på industri (samma monotona arbetsuppgifter dag in, dag ut) medan de innovativa ditona är mer stimulerande att skriva, samtidigt som det känns att man gjort något eget.
August 12th, 2005 at 1:15 pm Quote
“Att skriva standardtexter är som att jobba på industri (samma monotona arbetsuppgifter dag in, dag ut) medan de innovativa ditona är mer stimulerande att skriva, samtidigt som det känns att man gjort något eget.”
Sen är ju frågan vad som är innovativt och inte idag.
Jag ser inte varför Kieron Gillens(förvisso översatta) text om Operation Flashpoint i PCG #104(vilket är vad jag tror att just Du definerar som en standardtext) skulle vara sämre än tex. Oskar Skogs recension av Another Code i Reset #05(vilket är vad jag tror att du skulle kunna definera som mer eller mindra, innovativt) rent stilmässigt?
Varför kan inte enkelt, rakt-på-sak och informativt kännas eget?
Om du gör alla de grejerna bra tror jag visst att det kan kännas eget.
August 12th, 2005 at 1:19 pm Quote
En innovativ text för mig vore en som inte belyste SPEL=KULTUR, spelvåldsdebatten eller undergroundkulturen i Japans arkadhallar…vilket är de tre ämnen som uteslutande tas upp i dagens spelpress. (Om vi snackar reportage och krönikor då.)
August 12th, 2005 at 4:15 pm Quote
Första gången jag hittar hit, men definitivt inte den sista! Äntligen ett ställe där man kan få en saklig och mångfacetterad diskussion om spelskriveri.
Mitt inlägg i just den här diskussionen handlar om att varje mynt har (minst) två sidor. Vad är egentligen innovation? Handlar det om att skilja sig från mängden, att hela tiden göra något nytt? Vilken mängd är det då man skiljer sig från? Alla andra spelskribenters, eller alla texter om spel överhuvudtaget? Många skribenter lever under ledstjärnan att hela tiden försöka överträffa sig själv, men måste man därigenom hela tiden vara innovativ gentemot vad man själv tidigare har skrivit? Är annorlunda synonymt med bättre och om det är så, kan vi verkligen begära att en skribent hela tiden ska skriva något innovativt? Är det inte som att be en kock hitta på ett nytt recept varje dag? Eller kanske som att be en författare byta genre för varje ny bok? Kan man ens vara innovativ om man inte har en egen standard att utgå ifrån?
Som med så mycket annat tycker jag att det handlar om definitioner och den enda definitionen som är konstant, är att alla har olika definitioner. Det finns två sidor på varje mynt, även så med spel. Spelskribenter har de senaste åren blivit så upprymda i strävan efter att visa upp spelens kulturella sida, att de helt har glömt att det finns en sida av spel som är lek. Ibland går dessa sidor ihop och ibland inte, men i vår ihärdiga kamp att prata om spel som kultur får vi inte försöka gömma leken. Detta återspeglas direkt på speljournalistiken. Det skrivs inte om Darwinia som lek och det skrivs inte om Serious Sam 2 som kultur.
PC Gamer som tidning får ofta ta emot spott och spe från läsare av tidningar som SP och Reset just för att den inte glömmer den lekfulla sidan av spel. Visst har det tidigare kanske varit så att tidningen inte belyst den kulturella sidan tillräckligt mycket, även om jag vet att Bennet bland annat tog tidningen mer i den riktningen - en ambition som jag själv också har. Samtidigt får Reset och SP i sin tur kritik för att bara belysa den kulturella sidan (och ironiskt nog hörde jag nu senast att Bennet har ambitionen att nu föra tidningen åt det lekfulla hållet). Ibland kanske denna kritik endast består i ett mindre antal läsare än exempelvis PC Gamer och som Naseer säger är det något elitistiska tänkandet något som vi får akta oss för.
Jag anser nämligen att det är farligt att skilja myntens både sidor åt. Spel är inte spel utan lek, precis som det inte är spel utan kultur. Alla spel har en kärna av lek, för det är en del av det som definierar ett spel. Således finns det en stor målgrupp som spelar spel enbart för lekens skull. Ett bra sätt att INTE införliva dessa i spelens kulturella aspekter, är att aktivt ignorera (eller till och med förkasta) lekandet i speljournalistiken. Människan lär sig krypa innan hon lär sig gå.
Så vad är egentligen innovativt? Att inte skriva standardtexter, att belysa spel som skiljer sig från mängden - eller att skriva om Darwinia som lek och Serious Sam 2 som kultur?
August 12th, 2005 at 5:23 pm Quote
Citerar Emil K:
“kan vi verkligen begära att en skribent hela tiden ska skriva något innovativt?”
Jag tror att de flesta håller med om att omväxling förnöjer. Dock anser jag att själva innovationen av speljournalistik snarare borde bottna i vad man tar upp, snarare än i hur man tar upp det.
Idag efterlyser vi nya sätt att skriva på, jag efterlyser hellre nya ämnen att skriva om och låter den stilmässiga förändringen ha sin gång. Att förändra den egna stilen över en natt kan inte vara bra, inte i längden, vilket verkar vara vad de flesta definerar innovation som idag.
Att påstå att det finns en viss personlig stil som på något sätt skulle vara bättre för att man, enligt en högst subjektiv åsikt, skriver innoverande håller jag inte alls med om. Det handlar snarare om vad man som skribent tar upp än stilen(förutsatt att man behärskar sin ’stil’).
Jag personligen har tröttnat på att ständigt läsa artiklar som ser på det påstådda problemet utifrån endast ett sätt, där viljan att rättfärdiga spelandet som kultur fördunklar det där, det där som fick oss att börja spela ifrån början. Där argumenten för ett öppet accepterande av spel(vilket redan skett, i min mening) i samma kretsar som bok och film är rätt grundlösa, vi finns också, vi vill också vara med.
Jag tror att själva diskussionen i sig paradoxalt nog är dålig(om än nödvändig i viss mån) för ändamålet, vi vill ju bli omfamnade av allmänheten men samtidigt skriver vi ju absolut inte för ‘var man’ om vi tex. kollar på det absolut bästa exemplet, Reset.
Tidningen som gått hårt ut med att få spel accepterat som kultur bland allmänheten, men samtidigt skriver man på ett sådant sätt och i ämnen som för en lekman(haha) inte ter sig särskilt intressant.
Blandad kompott vill jag tro är det bästa receptet
August 12th, 2005 at 6:18 pm Quote
Samtidigt får man inte glömma att speljournalistik generellt och i jämförelse med många andra journalistiska genrer anses som enkelspårig. Det är ofta svårt när man intervjuar en spelutvecklare som är beredd på en standardintervju och man som journalist istället visar vilja att veta mer. Innovationen är en direkt reaktion på detta, men jag tror som Jakob säger att det ligger mycket i vilka ämnen man tar upp, snarare än hur man tar upp dem.
Det blir ju lite besynnerligt nu när det som är innovativt kritiseras för att det blir för mycket.
August 12th, 2005 at 6:57 pm Quote
Jag nöjer mig gott och väl med att vissa skribenter eller publikationer gör något på sitt sätt och låter de andra göra samma sak på deras. Finns det egentligen rätt eller fel, är det inte slutligen upp till läsaren att välja preferenser? Är ni säkra på att det ens finns något att diskutera?
August 13th, 2005 at 12:29 am Quote
Palle, seriöst, kolla spaltmetern text. Klart som tusan att det finns något att diskutera.
August 13th, 2005 at 11:36 am Quote
Olle: Jag märker att folk verkligen tar den här frågan till hjärtat, men debatten i allmänhet tycker jag mest liknar den om huruvida Metallicas senaste album är bättre än de gamla. Fast vem vet, det är kanske bara jag som uppskattar “OGJ” för vad det är lika mycket som jag gillar att sätta mig ner och läsa en av dina recensioner, men på två helt olika sätt.
August 13th, 2005 at 2:04 pm Quote
Jag tillhör de som anser att en recension ska följa nån form av grundmall. Det är dock mer ett krav på ett visst mått av information snarare än att den ska hålla en viss form. Jag ser heller ingen motsättning mellan “konstnärlighet” och information, tvärtom tycker jag att de båda bör gå hand i hand för att det ska bli riktigt bra.
En tavla inte blir konst förän den har nåt att ge, och en dikt blir inte poesi innan raderna säger nåt… o s v.
August 14th, 2005 at 5:42 pm Quote
Jag tror jag ser en annan aspekt av hela debatten…
I mina ögon så finns det ingen anledning att ha en ytterst subjektiv recension om man betygsätter spelets ljud, grafik, kontroll och innehåll. Ett sånt upplägg är som klippt och skuret för en konsumentupplysning medan till exempel Resets texter verkligen siktar in sig på vad recensenten i fråga tycker. Det lite tråkiga med konsumentupplysningsvarianten är att den missbrukas på tok för ofta. Till exempel tas bara två, tre av de berörda betygen upp i texten medan det fjärde eller kanske till och med femte endast får en betygsnuffra.
Satt och bläddrade i senaste numret av Reset och de nämner knappt grafik, ljud, whatever; de plitar kort och gott ner vad de tycker. En trevlig fördel med det är ju att man tar bort fokusen från allt vad till exempel grafik står för, då det spelar en allt för stor roll nu för tiden. Eventuell nackdelen är ju att de siktar in sig mot hc-folket.
Vad jag försöker säga är att, hohum, jag tycker inte det spelar så stor roll så länge recensenten följer det upplägg tidsskriften/Internetsidan använder sig av. Varför spelar det ingen roll? För att båda varianterna finns ute på marknaden. Ska man betygsätta olika saker som ljud, grafik och liknande med en nuffra då tycker jag samtliga ska motiveras, och anpassas för den som är ute efter konsumentupplysande recensioner.
Mina tankar om det hela iaf.
August 14th, 2005 at 8:15 pm Quote
“Satt och bläddrade i senaste numret av Reset och de nämner knappt grafik, ljud, whatever; de plitar kort och gott ner vad de tycker. En trevlig fördel med det är ju att man tar bort fokusen från allt vad till exempel grafik står för, då det spelar en allt för stor roll nu för tiden.”
Men det kan vara konsumentupplysning ändå, även när grafiken inte tas upp. Man bör helt enkelt ta upp det som är relevant för spelet. Nämner man inte grafiken när man t ex recenserar ett fps eller racingspel gör man, tycker jag, i de flesta fall tjänstefel. Pratar man däremot massa grafik i en Singstar-recension är det däremot med all sannolikhet slöseri med ord. Och i andra fall är det mer relevant att prata design snarare än grafik o s v.
August 15th, 2005 at 1:14 pm Quote
Man bör helt enkelt ta upp det som är relevant för spelet. » Problemet med det tankesättet, som låter så bra i teorin (och är väldigt sant i sig), är att folk kanske finner olika saker relevanta i olika spel. Eller? Tror du att alla kollar på samma sak? Jag tror i alla fall inte det.
August 15th, 2005 at 2:39 pm Quote
“Man bör helt enkelt ta upp det som är relevant för spelet.”
Och eftersom spelen utvecklas, vi får nya genrer och subgenrer, så behövs nya tankesätt. Varje spel ska granskas utifrån dess prestationer och om man går in i ett spel med den inställningen blir, förutsatt att man är grym på att formulera sig, alla recensioner innovativa.
Alla som närmar sig ett spel utan nyutveckling i åtanke är inte ickeinnovativa, de är ett gäng jävla bakåtsträvare.
August 15th, 2005 at 4:41 pm Quote
“Problemet med det tankesättet, som låter så bra i teorin (och är väldigt sant i sig), är att folk kanske finner olika saker relevanta i olika spel.”
Så är det väl. Men man bör ha den strävan och i de flesta fall är det ganska uppenbart vad de allra flesta tycker är relevant med ett spel. Jag menar att man ställer sig frågor som “Vad är det för sorts spel?” och “vad är viktigt för att spela det utan att irriteras?”.
August 20th, 2005 at 12:32 am Quote
Pågår det en jättestor diskussion längre ned på sidan som jag inte orkat scrolla ner till eller har ni tagit semester hela bunten?
April 20th, 2007 at 10:54 pm Quote
regional truck driving jobs…
eagle sea - mitsubishi motor lancer - picture previa toyota…