Den så kallade humorn
Jag har en tendens att alltid glömma bort våra svenska tidningar som bara gillar att skriva om PC-spel (typ PC Gamer).
Och nu, när jag slöbläddrar lite i ett nummer av just PC Gamer (en engelsk i och för sig, men visst är väl den svenska precis likadan?), kommer jag ihåg exakt varför. Det beror på deras humor. Eller snarare deras brist på humor. Eller, jag rättar mig igen, deras helt sjukt dåliga humor.
Finns det egentligen någon över noll år som tycker att deras bildtexter är roliga?
August 8th, 2005 at 4:01 pm Quote
Jag tycker att det är vettigt att de skriver som de gör. Jag tycker inte att det är vettigt att de har flest läsare.
Jag har många vänner som diggar humorn, och antagligen inte skulle läsa om spel om det inte var roligt på det där väldigt blottade viset. Jag tror att det är viktigt med olika sätt att skriva om spel så länge spelen ligger i fokus. När läsarna av svenska PCG fick svara på frågan om vad de ville se mer av var djuplodande reportage det som hamnade längst ner på listan. Jag vill inte säga att läsarna av PCG är dumma i huvet, bara att de har annan smak än mig, som diggar när japanska semikända spelskapare berättar om sin frukost. Typ.
August 8th, 2005 at 4:40 pm Quote
Jag kommer ihåg när Super Play först började experimentera med “komiska” bildtexter. Det blev en läsarstorm av fanmails från 11-åringar, om jag inte missminner mig.
August 8th, 2005 at 5:35 pm Quote
Men, äsch, PCG:s bildtexter är sköna, på nått vis.
Det är väl snarare att disskutera PCG:s bildtexter som är ute, gjordes inte det en hel väldans massa på diverse forum för några år sedan.
Bildtexterna stör ju liksom inte direkt.
August 8th, 2005 at 8:24 pm Quote
(Appropå ingenting alls, mest för att jag har blivit en inbiten loding.se:are, Jimmy; vad har hänt med forumet/GON? Omstrukturering på gång?
Se detta inlägg som en parentes i brist på bättre sätt att ställa min fråga.)
August 8th, 2005 at 8:26 pm Quote
Appropå själva tråden, varför fick PCG en egen kategori?
August 8th, 2005 at 10:06 pm Quote
Bildtexter skall skrivas av folk med humor. Än så länge har ingen dykt upp i svensk spelpress. Det blir bara plumpt i längden.
August 8th, 2005 at 11:55 pm Quote
Lite OT-varning:
Olle skriver: “När läsarna av svenska PCG fick svara på frågan om vad de ville se mer av var djuplodande reportage det som hamnade längst ner på listan. “
Hehe, och nu har de fått Peder Stenberg på halsen:-). Jag gillar i alla fall hans sätt att skriva och de ämnen han skriver om. Men jag har tyvärr inte läst nya PCG ännu så jag vet inte hur senaste texten var (en rubrik i stil med “Spel=Kultur?”). Någon som har läst den?
När det gäller humorn så tycker jag att den är lite ojämn och det är väl rätt naturligt. En del bildtexter (men jag kan inte plocka ner några ur huvudet) är verkligen helt lysande:-).
August 8th, 2005 at 11:55 pm Quote
Hm, jag skrev det där ovan…
August 9th, 2005 at 1:40 am Quote
“Någon som har läst den?”
Ja. Och det som sas var ungefär det vanliga. Börjar bli rejält trött på alla pretto-artiklar som blivit dagstrend. Känns nästa som om det var Reset som fick igång den cykeln på allvar igen.
August 9th, 2005 at 2:30 am Quote
Hehe, jag antar att jag ska ta åt mig lite av det där:-)?
August 9th, 2005 at 2:32 am Quote
Förresten Jakob, jag tror att Loading har blivit hackat av den beryktade K-aktusligan. Jag läste det på SP:s forum i alla fall.
August 9th, 2005 at 3:10 am Quote
Appropå pcg och att de olikspråkiga upplagorna har samma innehåll, kan ni ta o inte flejma alla tidningar som sysslar med sånt också (återanvändning och returbruk av redan publicerat material)?
August 9th, 2005 at 3:32 am Quote
“Hehe, jag antar att jag ska ta åt mig lite av det där:-)?”
Stefan, inte du! Professorn är ju såklart berättigad lite spelkultur
Men att ALLA ska göra det bara för att (typ) RESET startade(i svensk press) det hela blir lite tröttsamt.
Det klart att det funnits förut, men när Reset verkligen hårdsatsar på att just vara pretto och “annorlunda-bra” blir det tjatigt när andra redaktioner känner sig hotade och följer upp med egna liknande texter, ämnet är för mig inte särskilt intressant heller, tycker inte att Reset nödvändigtvis är bäst.
Därför tyckte jag om PCG, tills Peder Stenberg kom och förstörde allt
Nejdå, men det är bara det att just “Spel=Kultur?” blivit så oerhört poppis som ämne (när det faktiskt är upp till var och en) att skriva om mest för sakens skull att jag börjar bli trött på det.
Orkade inte skriva ner allt jag vill ha sagt, hell jag brukar ju gå upp om två-tre timmar större delen av året. Gäsp. Natti!
August 9th, 2005 at 11:57 am Quote
Jakob: jag vet inte mer än dig. Vet inte om det är servrarna som strular eller vad som sker.
August 9th, 2005 at 12:53 pm Quote
OT
Ang loading-forumet så verkar det vara mer problem än bara snorungar som har överbelastat servern med bluff-användare.
De jobbar på att få igång det, men ingen kan säga när.
August 9th, 2005 at 3:41 pm Quote
Själv ser jag inget fel med humor i bildtexterna i tryckta tidningar. Det är då bättre än hjärndöda texter som ” här ser ni det nya vapnet i denna expansion”, vilket förstås lär vara ganska uppenbart.
Problemet är väl att det ibland bara blir krystat om man hela tiden ska försöka vara rolig. Det handlar väl om någon sorts balansgång, precis som med mycket annat. Att kunna skämta men behålla den goda smaken. Tycker oftast PC Gamer håller sig innanför de ramarna. Sen att humorn inte passar alla är en annan sak.
Jag tror dock man gör sig själv en otjänst om man tar sig själv på för stort allvar och inte vågar vara lite fånig emellanåt. Vem bryr sig om texterna till spelbilderna egentligen? Det är ju heller ingen som tvingar en att läsa dem.
Angående seriösare artiklar… tja…. Själv tycker jag det är härligt att se skribenter som Peder och Stefan i SP och PCG. (Men så kanske jag är lite partisk också). För, precis som Olle säger, vi behöver båda delarna. Alla spelskribenter och publikationer kan ju inte vara exakt likadana. Bättre är att skribenter och tidningar fokuserar på det de gör bäst.
Själv älskar jag Resets initiativ om att spegla spelkulturen i större utsträckning. Men samtidigt kan jag ogilla tendensen att tidningen blir för seriös och på snudd till pretentiös när den vill tala om för oss vad som är spelkultur och inte.
August 9th, 2005 at 7:21 pm Quote
“Själv älskar jag Resets initiativ om att spegla spelkulturen i större utsträckning. Men samtidigt kan jag ogilla tendensen att tidningen blir för seriös och på snudd till pretentiös när den vill tala om för oss vad som är spelkultur och inte.”
Mycket på grund av de krystade cosplay-inslagen.
Angående bildtexter så tycker jag att de (även om de inte tillhör brödtexten) borde spegla spelet de beskriver så bra som möjligt. Rubriken “Bygg baser med Mulle Meck” som syftade till att förklara hur man bygger städer i Kampen om Midgard 2 (well, jag lirade spelet på norska, man blir lite skadad då) känns ju inte särskilt representativ för hur man verkligen bygger. Det är möjligt att Kraftling ser ett intressant spelmoment i vilket man drar en båtmotor från Mulles förråd till båten som ligger i hamnen, och sedan kan återfinna det i hur man klickar fram större murar i Kampen om Midgard 2. I så fall hade jag velat få hans tankegångar redovisade, annars känns just den och många andra bildtexter ganska dumma då de inte lär mig något (observera att jag ansåg att själva bildtexterna under Bygg baser med Mulle Meck-rubriken var vettiga, men just rubriken är teh evil)
August 10th, 2005 at 12:19 am Quote
Olle,
visst, men samtidigt vad skall man skriva? Det klart att humor är högst personligt och vem vet, kanske Kraftling finner “Bygg baser med Mulle Meck” väldigt roligt? Om man sedan tittar på motsatsen, som du säger, skriva någonting så att du lär dig?
Well, vem vill ha bildtexter som ser ut så här “Gubben på bilden håller i en pinne, du kan gå framåt och slåss med den”…grovt överdrivet, visst, men du fattar…jag håller mig hellre till den hrm…sköna slapstick humor som vi ser idag och fokuserar mitt läsande på själva artikeln.
Sedan är det ju en helt annan grej att bilder inte andvänds på rätt sätt av spelpressen, alls, idag. Text-bild samarbetet måste bli bättre.
Att ingen tänkt på att recensera ett spel med en seriestripp(kanske någon har, enlighten me då!) till exempel? Visst, annorlunda form, men en serie är så otroligt komplett när det kommer till text-bild sammanhanget. Jag börjar skissa nu, kanske en framtida Ultimate Spiderman-recension om spelet ville släppas någon gång?
August 10th, 2005 at 12:32 am Quote
“Mycket på grund av de krystade cosplay-inslagen.”
Jo, jag hade i synnerhet de i åtanke
August 10th, 2005 at 12:37 am Quote
“Jo, jag hade i synnerhet de i åtanke”
Tänk er Cosplay-delen om ett år, eller två. Skall man skratta eller gråta?
Man får ju hoppas att någon lyckas få vett i dem igen, för nu verkar de ha gett sig blanka fan på att vara spel=kultur så till den grad att det blivit alltför pretantiöst.
Nu jublar alla över Reset för att de är, tja helt enkelt annorlunda. Oftast annorlunda bra. Om ett år trot jag inte att deras pretto-avdelning(Cosplay en utav dem) kommer att vara lika uppskattad.
August 10th, 2005 at 1:18 am Quote
Citerar Jakob:
“Stefan, inte du! Professorn är ju såklart berättigad lite spelkultur”
Hehe, tack för det i alla fall. “Stefan - spelskribent med rätt att “pretta”:-)”. Och tur det kanske, för i nästan nummer lär du få en riktig munsbit i den här smaken att tugga på.
Citerar Jakob: “Det klart att det funnits förut, men när Reset verkligen hårdsatsar på att just vara pretto och “annorlunda-bra” blir det tjatigt när andra redaktioner känner sig hotade och följer upp med egna liknande texter, ämnet är för mig inte särskilt intressant heller, tycker inte att Reset nödvändigtvis är bäst. Därför tyckte jag om PCG, tills Peder Stenberg kom och förstörde allt”
Känner bara att jag måste påpeka en grej här. Som jag ser det så är det inte Resets “fel” (eller i mitt tycke förtjänst:-) att till exempel PCG publicerar artiklar som Peders. Inte direkt i alla fall. Däremot kanske indirekt. I och med att Reset grundades så blev det ju utrymme för en del nya spelskribenter i tidningarna. Och eftersom Kraftling (som ju numera är redaktör) alltsedan sin b-uppsats i filmvetenskap om Grim Fangango (samt första artikel om spel/film i PCG) för ett antal år sedan intresserat sig för analytiska perspektiv på spelmediet så tyckte jag det kändes rätt naturligt att han gav Peder chansen. Men Peder själv kör nog bara sitt eget race. Och känner jag honom rätt (och jag känner honom hyffsat bra eftersom vi är kollegor och har tidigare delat rum några år) så har han inte ens läst Reset ännu (tidsbrist om inte annat…). Och om du tycker att han har pretantioner med sina texter i PCG så skulle du läsa hur han skriver i sina forskningstexter. Jag gillar det skarpt, men det krävs koncentration, att man är på rätt humör och kanske också en gnytta humor:-). Här är ett lite äldre exempel:
http://www.umu.se/kultmed/personal/stenberg/d_uppsats.pdf
Redan i inledningen (här andra meningen) sätter han tonen:
“Vi behöver inte amplifiera den konventionella verklighetens diskursiva anspråk på en naturaliserad, apriori position som den enda möjliga, vilket vi gör genom att tala om det virtuella som en ”konstruerad representation”.”
August 10th, 2005 at 1:27 am Quote
Citerar Jacob igen:
“Tänk er Cosplay-delen om ett år, eller två. Skall man skratta eller gråta?
Man får ju hoppas att någon lyckas få vett i dem igen, för nu verkar de ha gett sig blanka fan på att vara spel=kultur så till den grad att det blivit alltför pretantiöst. Nu jublar alla över Reset för att de är, tja helt enkelt annorlunda. Oftast annorlunda bra. Om ett år trot jag inte att deras pretto-avdelning(Cosplay en utav dem) kommer att vara lika uppskattad.”
Känner att det här skulle kunna bli en intressant diskussion. Just Cosplay är inte jag heller så förjust i eller intresserad av. Men i övrigt förstår jag inte riktigt det här motståndet mot det du kallar “spel=kultur”. Jag tänker då inte bara, eller ens främst, på dig utan det verkar ha blivit en rätt vanlig inställning. Och är det verkligen så farligt med lite “pretto”:-)? Och i så fall varför?
August 10th, 2005 at 1:38 am Quote
Stefan, visst tycker jag om att läsa om spelkultur(har själv propagerat för att man skall skriva om detta) men när verkligen ALLA börjar trycka in minst ett alster på temat i varje nummer för att det är på “modet” blir det bara trist.
Visst, om de alla hade kännts berättigade och bra hade det varit kul men ibland(nämner inga namn) känns det bara som att man proppat in det “för att”. Det är det jag stör mig på. Ibland längtar jag tillbaka till PCG år 1996, men så fort jag tar fram ett nummer och läser så ångrar jag mig direkt.
Det är dock inte utan att jag önskade att man inte skulle gå hela steget ut än, något sorts mellanting. Dina redogörelser jag läst, inte så många, har kännts berättigade och bra men det är när andra börjar “härma” på ett dåligt sätt som jag blir störd. Jag menar absolut inte att man inte skall härma temat, men man önskar ibland att vissa kunde härma din stil istället
Det var därför jag drog en lätt suck och ett kort smil då jag läste SPEL=KULTUR överst på senaste PCG.
Jag har inte läst igenom Peders artikel särskilt väl ännu och om du noterar den smiley jag satte dit alldeles bakom “…förstörde allt.” inser du nog att jag inte var särskilt seriös i mitt tyckande om just Peders alster.
Och angående Peders och din arbetsplats så fattade jag onekligen misstankar då jag på ditt tips bevittnat en direktsändning ifrån samma lokal, som visas på bilden i senaste PCG, tidigare i år.
August 10th, 2005 at 1:43 am Quote
“Och är det verkligen så farligt med lite “pretto”:-)? Och i så fall varför?”
Det rör mig egentligen inte ett dyft. Mitt motstånd mot DÅLIG pretto beror helt enkelt på att det är tråkigt att läsa. Ge mig nån dag så skall jag ha letat upp exempel.
Jag tror du missförstår min “läggning” jag är av den uppfattningen att SPEL=KULTUR(håller nästan på att bli ett eget begrep nu, inte sant?), “pretto” samt den våg av spelkultur som faktiskt sköljts över oss det senaste året är BRA!
Det är när detta missförstås av spelskribenter och det blir dåligt, som jag surnar till.
August 10th, 2005 at 1:59 am Quote
Hehe, det är lugnt, jag förstod att du inte var ute efter just Peder men jag fick inte med smileyn i citatet:-). Och jag har inte läst hans senaste artikel ännu (måste köpa nya nummret) så jag kan inte uttala mig om just det överhuvudtaget. Men annars kan jag kanske hålla med om att du har en poäng. Risken om alla trycker gasen i botten är kanske både att många läsare inte känner igen sig (i negativ bemärkelse) och att resultaten inte blir så bra och genomtänkta. Men jag tycker i alla fall personligen att det är kul om så många som möjligt (nåja, kanske inte “alla”) testar att skriva utifrån nya vinklar. Men som sagt, skyna långsamt kanske egentligen är bästa strategin.
“SPEL=KULTUR” funkar fint som samlingsterm:-). För egentligen handlar det ju om massor av olika saker så det är fint med ett paraply. Fast egentligen säger det ju inte så mycket, för bara “kultur” kan ju stå för massor av olika saker. Tror det var någon antropolog som redan på 70-talet räknade ut att det fanns över 700 definitioner på “kultur” (och då vet jag inte om hon/han även räknade med det i betydelser som “populärkultur” osv.) och sedan dess har ju kulturbegreppet ansatts hårt av diverse postmodernister så själv vågar jag knappat skriva det utan citationstecken:-).
August 10th, 2005 at 2:04 am Quote
Jag skrev en krönika för “The Super Secret Project 2″ på typ detta ämne, det är inte så jävla superhemligt så ni får läsa krönikan även om sajten inte är lanserad. Fast egentligen är det bara för att jag vill ha lite feedback.
“Indie är så äckligt modernt
Varför har det blivit så jävla äckligt modernt att skriva om indiescenen och retrospelen som vi tröttnade på för femton år sedan? Plötsligt har väl alla populärkulturella spelmagasin träffat trettioåringen i Londonförortslägenheten med fuktskadade tapeter och en trasig kaffeapparat som brygger päckel av samma sump tre gånger. Han som sagt upp sig från datorkonsultsfirman för att bygga funkiga shooters i rymden med Fatboy Slim som inspirationskälla. Han som glider runt i Adidaspyjamas från 90-talet och oj jag råkade visst glömma bort att raka mig imorse. Det gör inget för ingen bestämmer över honom och han kan utveckla jätteinnovativa prylar med teknik han köpt för någon brittisk motsvarighet till socialbidrag.
När de skrivit klart hyllningsartiklarna om spelen som repriserar det vi lirat en konsolgeneration tidigare så går de över till att författa en snyftartikel om något pixelperfekt retrospel med rötterna i Japan, utvecklat av någon kille med närmast kejsarstatus vars namn inte går att uttala men vad fan, han har ju skrivit ett jättegripande manus med referenser till sin egen barndom. Spelet är ju visserligen knappt spelbart idag, men vi glömmer det för en stund och ljuger ihop något om hur mycket spelet betytt för genren i dag. Och sushi, eller något.
Vi alltså.
Varför bemöter vi inte Londonynglingen med ett ”seriöst?”. Bjuder honom på en fish & chips och ber honom tänka över situationen, föreslår en anställning på nått hungrigt kapitalistföretag som säkert tvingar sina anställda till övertid och har heltäckningsmattor vävda av barn i Bangladesh, men där han kan göra spel som faktiskt blir spelade. Målar upp ett scenario där han får tillgång till en ball fysikmotor och en hög andra middlewarelicenser som dödar allt som är retrodoftande med indienyanser men som ger honom möjlighet att tänka kreainnovativt istället för att behöva trassla med knepig programmering. Innovation säljer, och det vet EA. Men det ska ju vara bra också.
Varför frågar vi inte vad Ashury Mezaguszchi tänker göra i framtiden istället för att mysa tillsammans med honom på en bastmatta med en kopp grönt te och minnas fyrkantiga spelmoment från 92 och försöka återuppliva sådant som inte ens luktar bra längre. Ta en saké och inse att din tonåriga pixelhög, som till vardags glorifieras av prettojournalister som knappt lirat spelet, ägs av Serious Sam eller något annat kasst actionspel. Gamla prylar är inte innovativa, hur gärna vi än vill minnas.
Ny teknik främjar nytänkande, hyllningar av dem som försöker trycka på slow-motion gör det inte. ”
August 10th, 2005 at 2:07 am Quote
Stefan säger: “Och jag har inte läst hans senaste artikel ännu (måste köpa nya nummret)”
Teckna en prenumeration för fyrahundra spänn och få Tarantinoboxen på köpet, värt upphöjt till två. Varför ser vi dig inte på msn förresten?
August 10th, 2005 at 2:14 am Quote
“Men som sagt, skyna långsamt kanske egentligen är bästa strategin.”
Något som jag tänkt på mycket den senaste tiden och då framförallt i sammanhanget New Journalism, jag tror helt enkelt inte att lösningen kommer över en natt, med en text,(finns det någon som tror det?) utan med stegvis förändring(eller kanske helt enkelt förfinande?) ifrån oss alla. Skynda långsamt är en bra strategi i mina ögon.
Man kan ju dra paralleller till det här med att spel skall accepteras som “kulturform”(nämen tjena, citationstecken!) också, det största problemet i dagens läge är enligt mig att man(NI!…ja, jag är faktiskt så fräck, eftersom du publiceras i papper) skriver för invecklat för den målgrupp vi verkligen skulle vilja frälsa, de okunniga, Kalle 15 - gillar spel. Den målgruppen.
Det räcker inte att övertyga mig, eller någon annan här för den delen, jag är övertygad om att vi redan är övertygade(eller övertygat oss själva).
Jag avslutar med ett litet citat ifrån OA som belyser vad jag tycker är det största problemet just nu rätt bra:
“Alltså, vad är meningen med akademiskt språk? Jag förstår tjusningen i att skriva som Pär Villner, men liksom… sen räcker det väl?”
Man måste börja skriva förståeligt även för Kalle 15 så att vi kan skola in honom i våra tankebanor redan nu, liksom. Jag säger inte att man skall slopa det akademiska men kanske att man skall andvända sig utav båda två, olika texter?
Svårt att nå ut till två olika målgrupper.
August 10th, 2005 at 2:16 am Quote
Olle: Teckna en prenumeration för fyrahundra spänn och få Tarantinoboxen på köpet, värt upphöjt till två. Varför ser vi dig inte på msn förresten?
Bra idé! Jag blev sugen på boxen när jag såg SP-erbjudandet men den har jag ju redan. Jag sitter inte på min dator (den här stationära är skönare) ikväll heller och brukar inte ens tänka på att sätta på MSN här av någon anledning, men i morgon kommer sambons son tillbaka så då förpassas jag till min gamla skrivdator igen:-). Måste få ordning på min egen stationära igen…
August 10th, 2005 at 2:16 am Quote
Kanske skulle tilläga att ovanstående var menat till Stefan
August 10th, 2005 at 2:19 am Quote
“Man måste börja skriva förståeligt även för Kalle 15 så att vi kan skola in honom i våra tankebanor redan nu, liksom. “
Och det är väl därför vi stödköper Robot varje månad? (Varför envisas jag med att använda termer som “stödköpa”, som en sköld mot att jag faktiskt njuter av att läsa tidningen)
August 10th, 2005 at 2:19 am Quote
Appropå Tarantinoboxen-erbjudandet förstår jag faktiskt inte hur det går ihop.
Mina helårsprenumerationslappar burkar det alltid så “536 kronor 0 öre” på eller nått i den stilen och nu helt plötsligt kostar det 399 kr för ett helår(nåja, 10 månader) OCH en DVD-box med relativt bra filmer. Fyra stycken.
Någon har gjort fina förhandlingar här känns det som
August 10th, 2005 at 2:28 am Quote
Är på väg i säng så jag svarar ordenligt i morgon. Men kort: Olle: Skön text. Jag gillar den verkligen, fast som du förstår håller jag (som ju gillar retrospel också) inte med dig:-). Jag hör inte till det där “vi:et” som du nämner, “vi” som har tröttnat på äldre spel.
Jacop: Mm, sant. Men det är nog så jag ser det med mina texter också. De som handlar om spelforskning har ju en lite annan ton än de övriga jag skriver. Och även resten av tidningen. Fast jag försöker ändå att inte bli alltför krånglig och att definiera termer vartefter. Men det kan ju vara lite svårt. Man blir ju lätt blind för sitt eget språk. Jag blev till exempel rätt paff för några veckor sedan när en kille i 30-årsåldern som jag pratade med inte visste vad “subjektiv” betydde. Samtidigt ska man nog inte underskatta yngre läsares förmåga att ta till sig texter. Finns intresset, så finns nog ofta viljan att också förstå dem, slå upp ord osv. Jag blev till exempel jätteglad när en kille skrev på SP:s forum att han gillade “Spelanalytiska dimensioner” och att den hade inspirerat honom till att börja fundera på att skriva ett spelrelatrat projektarbete i 3:e ring (jag tror att han skulle börja 2:a nu). Och det finns säkert också en hel del äldre läsare som tycker att det bara är massa nonsens-pretto.
August 10th, 2005 at 2:33 am Quote
“Plötsligt har väl alla populärkulturella spelmagasin träffat trettioåringen i Londonförortslägenheten med fuktskadade tapeter och en trasig kaffeapparat som brygger päckel av samma sump tre gånger.”
Visserligen bara Reset i svensk press väl? Just nu.
“Spelet är ju visserligen knappt spelbart idag, men vi glömmer det för en stund och ljuger ihop något om hur mycket spelet betytt för genren i dag. Och sushi, eller något.”
Håller med fullt ut, retro idag bör vara förpassad till humoristiska tillbakablickar. Spelen hade nog med utrymme under release liksom.
Min dröm vore en spel[någonting] där allt vad retro hette var förpassat till de två sista sidorna eller URL:s i [någonting] som ingen läser(Vänta nu…?) och fokus låg på förspel och recensioner. Och SPEL=KULTUR. Såklart.
August 10th, 2005 at 2:42 am Quote
En annan grej är att allting blir så hemskt när folk bedömmer eller kategoriserar en skribent beroende på var han jobbar. Vore skönt med en spelsajt som samlade länkar till spelrelaterade texter med upphovsman istället för att ingå i en “hel produkt”.
Tråkigt att höra när folk(däribland jag, hugaligen) säger “Reset är så…” “Super Play har en viss stil som…”.
Visserligen lanserar man en hel produkt men..nja. Vore intressant med en tidning/sajt utan specifik redaktionstillhörighet, bara 20 A4, 20 texter och 20 vettiga spelskribenter med nått att säga samt en framsida.
Känns som om jag blev lite OT nu, men jag är trött, ignorera mitt inlägg ifall det känns för OT
August 10th, 2005 at 2:44 am Quote
Krönikan skrevs med en smula ironi när jag höll på med en retrotext, stannade upp, och frågade mig vad fan håller jag på med? Om retro ska vara riktigt värt anser jag att det ska säga något om hur/varför vi spelar idag. Retrotexten kan använda spelet i fråga som en metonym för att beskriva varför det klassiska strategigränssnittet ser ut som det gör idag, eller något.
August 10th, 2005 at 2:46 am Quote
“Om retro ska vara riktigt värt anser jag att det ska säga något om hur/varför vi spelar idag. Retrotexten kan använda spelet i fråga som en metonym för att beskriva varför det klassiska strategigränssnittet ser ut som det gör idag, eller något.”
Precis. Retro utan “aktuelltkänsla” blir bara..tja, tråkigt.
Om man inte tillhör den frälsta hopen människor som dissar allt efter sprites med högre upplösningar och som verkligen ser allt efter OpenGL som Satans verktyg
August 10th, 2005 at 3:49 am Quote
Snyggt Olle
Du dissade just vår egen retro-sektion 
j/k
August 10th, 2005 at 4:06 am Quote
“Snyggt Olle Du dissade just vår egen retro-sektion”
:)
Det beror ju på hur man ser på det, om vi vill trycka på slow-motion eller faktiskt lägga något vettigt i våra texter.
August 10th, 2005 at 11:10 am Quote
Hej, vilka är det som går marknadskrafternas ärenden här:-). Dissa det gamla, det som inte spelföretagen tjänar pengar på… Låter lite som om Sveriges Radio bara skulle köra musik som ligger på Tracks:-). Skämt o sido så tycker jag själv att retro har ett stort värde som tidningarna bör ta vara på. Möjligtvis kan jag ha synpunkter på själva begreppet “retro”, men jag tycker ändå att spelhistorien är viktig och inte bör glömmas bort. Och här har även tidningar och siter en roll. Speciellt eftersom ju många spelare/samlare ju faktiskt värdesätter gamla spel.
August 10th, 2005 at 11:14 am Quote
Ang retro-artiklar: jag anser att man inte kan titta framåt om man inte tittar bakåt.
August 10th, 2005 at 12:03 pm Quote
Tror nog att alla här håller med om att retro är viktigt, men många gör det på fel sätt. Jag själv skulle aldrig(på eget initiativ) skriva en retroartikel då jag inte vet något bra sätt att närma mig på. Isåfall skulle det vara en tillbakablick på föregångare i samband med en recension.
August 10th, 2005 at 2:28 pm Quote
Skämt åsido. Gillade din artikel Olle, och tror den kan bli grund för en bra debatt. Sen har jag ju lite skilda åsikter kring “retro”:s sk “nytta” och funktion än dig däremot
Men då har jag ju också en bakgrund som historiker, så det är väl ett känsligt ämne för mig därför också 
I första hand fyller retro en helt egen funktion i min mening, precis som all annan historieskrivning gör. Jimmy sammanfattar det rätt bra när han skriver att man “inte kan titta framåt om man inte tittar bakåt”. Bara där har det ett egenvärde värt att fokusera på. Det är totalt befängt att diskutera spelkultur utan att ta hänsyn till kulturens rötter. Utan historia finns det ingen kultur, i min mening. “Retro”, som förstås är en idiotisk benämning, är spelkulturens rötter.
Tyvärr så är dock mycket retro skrivning idag extremt ytlig, och därför också en del av OA:s kritik nog motiverad. Källkritiken verkar i det närmaste obefintlig, troligtvis för att de flesta som skriver retro inte har någon som helst form av skolning inom historieskrivning. Fokus hamnar i allt för stor utsträckning på nostalgiska omdömen, som det i princip råder en infaltion utav. Alternativen till dessa artiklar är ofta i sammanhang där man istället gör hafsiga komparativa analyser, oftast känslomässigt laddade, med nyare titlar i samma genrer. Analyser som sällan gör någondera spel rättvisa. Eftersom historieskrivning handlar om kultur, handlar det också om utveckling. Därför är det viktigt att inte ta alltför lätt på sådana analyser.
Vad som behövs är som jag ser det en strukturering av retro-skrivandet. Fokus bör läggas på vilket syfte retro-artikelen fyller och vad man vill uppnå med den. Men viktigast av allt, och det är väl det OA vill nå fram till: Den ska ha en kontext. Därför är det viktigt att skilja på de funktioner en retroartikel kan uppfylla.
I min mening har retro-skribenten följande möjliga roller att upfylla:
* Lyfta fram tidlös speldesign
* Skilja på historiska fakta, nostalgi och kulturarv (slå hål på myter)
* Ta temperaturen på spelutvecklingen och kritiskt syna den ur ett historiskt perspektiv
* Jämföra implementerandet av olika spelidéer
* Bevara det kulturella arvet
* Ifrågasätta gängse normer inom speldesign
* Syna och dokumentera spelutvecklingen
August 10th, 2005 at 2:32 pm Quote
Inser att misstförstånd kanske kan uppstå vad jag menar är skillnaden mellan punkt 3 och punkt 7 i ovanstående post.
Punkt 3 handlar just om att kritisera när spelföretag missbrukar spelkultur och spelhistoria i syfte att marknadsföra undermåliga produkter. Opinionsbildning.
Punkt 7 handlar helt enkelt om en bevakning och dokumentering av själva spelutvecklingen i sig. Rena fakta alltså.
August 10th, 2005 at 6:44 pm Quote
Precis som Johan säger, så är retro rätt värdelöst när det utgår från minnen, då de ytterst sällan representerar produkten. Visst kan det vara intressant om någon jämför sina minnen med hur den faktiska produkten upplevs idag, men det är knappast så intressant att det kan betraktas som en värdig textmall.
Jag skriver om retro av två anledningar, för att berätta för läsarna om varför spelvärlden ser ut som den gör idag genom att kanske utgå från ett särskilt spelmoment och använda det som metonym för att förklara (även om det inte behöver skrivas på näsan) varför Half-life 2 ses ur första personsperspektiv.
Men även för att lära mig själv, skaffa en större referensbas och själv försöka förstå varför exempelvis segervillkoren i Space Invaders och många andra titlar sov i hundra år innan de återuppstod i Yoshi Touch and Go och Wipeout Pure (seriöst, nån som vet varför det inte existerade sådana spel under 90-talet? Eller är det bara jag som övertolkat?).
Vidare förstår jag inte varför retro har blivit synonymt med recensioner av gamla spel, varför kan vi inte, för att ta ett näraliggande exempel, skriva en retroartikel om de försvunna vinstvillkoren från Space Invaders.
August 10th, 2005 at 6:58 pm Quote
“segervillkor i space invaders”?
utveckla. hur menar du?
August 10th, 2005 at 7:06 pm Quote
“Wipeout Pure “
Det är väl i stort sätt en konvertering. Från just 90-talet?
August 10th, 2005 at 7:06 pm Quote
Menar du arkadspel där man i princip kan spela hur länge som helst ifall man bara är skicklig nog? De, liksom många andra typer av arkadspel där man kunde få ordentlig valuta för sin femma, dog väl mer eller mindre ut då spelföretagen insåg att man tjänade mer och snabbare pengar på att låta spelare köra runt med sin bil etc. i två minuter och sedan känna sig riktligt belönad här hon eller han fick 30 sekunder extratid:-). Och mer storybaserade spel som man kunde lira länge flyttade ju mer och mer hem till folks konsoler och datorer.
August 10th, 2005 at 7:11 pm Quote
“sedan känna sig riktligt belönad här hon eller han fick 30 sekunder extratid:-)”
Folk kollade snett på mig på Ålandsfärjan när jag sparkade till Sega Rally 2-maskinen
Blir så sur när man är nån hundradel ifrån och får stoppa i mer pengar…
August 10th, 2005 at 7:15 pm Quote
Hehe, själv skulle jag i sommar försöka få lilltjejen att spela Sega Rally, men hon blev helt hysterisk. Vägrade låta mig hjälpa till (”kan själv…”) så jag fick sitta i sätet bredvid och försöka trycka på hennes gas utan att hon märkte det:-).
Hur loggar jag förresten in…har tänkt skriva en ny post ikväll men jag lyckas inte ens med det:-)
August 10th, 2005 at 7:31 pm Quote
“Precis som Johan säger, så är retro rätt värdelöst när det utgår från minnen, då de ytterst sällan representerar produkten.”
Värdelöst ville jag inte mena. Däremot så råder det som sagt en inflation där. Själv älskar jag att läsa om andras anekdoter och minnen och deras upplevelser, för att kunna jämföra med mina egna upplevelser och minnen. Jag ser det som en form av katalysator för ett historiskt intresse. Något att fånga upp omgivningen kring.
Men, det är steget efter det jag efterlyser mer av. De djupare reflektionerna och konsekvenserna. Där har vi mycket obruten mark fortfarande.
August 10th, 2005 at 7:34 pm Quote
“varför kan vi inte, för att ta ett näraliggande exempel, skriva en retroartikel om de försvunna vinstvillkoren från Space Invaders.”
“Menar du arkadspel där man i princip kan spela hur länge som helst ifall man bara är skicklig nog? De, liksom många andra typer av arkadspel där man kunde få ordentlig valuta för sin femma, dog väl mer eller mindre ut då spelföretagen insåg att man tjänade mer och snabbare pengar på att låta spelare köra runt med sin bil etc. i två minuter och sedan känna sig riktligt belönad här hon eller han fick 30 sekunder extratid:-)”
Låter som utmärkt artikel-stoff
August 10th, 2005 at 8:18 pm Quote
“Menar du arkadspel där man i princip kan spela hur länge som helst ifall man bara är skicklig nog?”
Korrekt, det är “kör tills du dör” jag tänker på. Zone för den som lirat Wipeout Pure.
“Värdelöst ville jag inte mena.”
Värdelös i samma betydelse som “PCGs bildtexter är värdelösa”, de är roliga, men tillför knappast branschen eller synen på spel något.
“Låter som utmärkt artikel-stoff”
Jag börjar skissa på något.
August 10th, 2005 at 8:46 pm Quote
“Jag börjar skissa på något”.
Du kan nog göra något bra av det, men ämnet i sig är ju inte så revolutionerande:-). Hur som helst kom jag just på att jag har en dublett av ett Edge-nummer om arkadspelens “död”. Det kanske du kan få någon inspiration ifrån. Portot är rätt dyrt på de där tunga rackarna, men jag är ju skyldig dig lite för DS-spelen så det kanske kan vara något. Kan ju även lägga ner något eller några andra bra Edge-nummer. Det finns en hel del som jag är helt säker på att just du skulle vara intresserad av. Till exempel det där grå med HL2-logga på ifall du inte redan har det. De har bland annat artiklar om speljournalistik och speljournalisters relation till markandsföring etc. Plus en bra artikel om rytm/musikspel och en del annat godis:-).
August 10th, 2005 at 9:21 pm Quote
Det låter intressant, om du för ovanlighetens skull loggar in på msn så kan vi komma överens om något
August 10th, 2005 at 10:44 pm Quote
“Hur loggar jag förresten in…har tänkt skriva en ny post ikväll men jag lyckas inte ens med det:-)”
Kan ingen hjälpa Stefan B? HJÄLP!
*Jag vill ha en ny post, får abstinens utan Loading.se*
August 11th, 2005 at 12:10 am Quote
Det är lugnt, nu ska det nog ge sig om några minuter. Men förvänta dig inget storverk:-)
August 11th, 2005 at 12:48 am Quote
ASOS är ett storverk.
August 12th, 2005 at 5:00 pm Quote
Att Reset skulle ha startat fenomenet djupare syn på spel i svensk spelpress måste jag bestämt opponera mig mot.
Jag håller dock med Jakob i synen på hur man ska bemöta Kalle 15 och vad jag själv skulle vilja och - med alla för mig tillgängliga medel - strävar mot, är att PC Gamer ska vara en tidning som är tillgänglig för både kalle 15 och Karl 27 och kanske till och med är en bra trappa för Kalle 15 att stegvis börja syna spelen mer i sömmarna och anamma det kulturella och konstnärliga utöver det lekfulla.
För att jämföra kan man peka på Reset som i sig själv ofta känns som en kulturtidning. Spelens lekfullhet har man förpassat till Robot. Men hur förväntar man säga att Robot-läsarna ska utvecklas till Reset-läsare, för som jag ser är det en ganska stor klyfta däremellan. Och om man inte kan upplysa de som faktiskt redan spelar, hur ska man då kunna upplysa de som inte spelar överhuvudtaget?
När det gäller rubriken “Mulle Meck” - så är det just en lättsam om än inte särskilt sofistikerad ordleksrubrik som blev ett alternativ till rubriken “Så här kommer basbyggandet att vara förändrat i Battle for Middle Earth II” Det var inte meningen att vara ett skämt, eller någon djupare jämförelse till Mulle Meck-spelen, bara en referens till en spelkänd fras med ordet “bygga” i. Visst skulle allt som skrivs i en tidning kunna vara sakligt och superinformativt, men jag personligen skulle finna en sådan tidning tråkig att läsa och tråkigare att skriva. Humor är ett avbrott, som om du frågar mig gör resten av texten lättare att ta till sig. Sedan är ju vad som är roligt och inte upp till var och en, givetvis, precis som att det är upp till var och en vad som är informativt och inte.
August 12th, 2005 at 5:02 pm Quote
“Säga” ska givetvis vara “sig att”. Intressant vilka otroliga fel som kan dyka upp en fredagseftermiddag i pressläggningstider
August 13th, 2005 at 1:24 pm Quote
Jo, Reset är ju helt klart för den redan frälste. Blir litet konstigt att man gör självmål redan ifrån start genom att utesluta den potentiella läsarkrets som kanske skulle kunna defineras som ‘nya’, när man just genom att skriva väldigt kulturinriktat(någonting som kan disskuteras då det främst består i att namedroppa friskt i just Resets fall) slänger upp kardan i ansiktet på de som räknas till den ‘allmänhet’ tidningen har som mål att frälsa(om jag nu förstått dessa ambitioner rätt). På det planet tycker jag att PCG och faktiskt de flesta spelsidor idag, på något sätt känns lättare att ta till sig som utomstående, vill jag iallfall tro.
Det klart att det inte går att skriva en tidning för Ulrika 39(oh, vad jag älskar att använda mig av alla dessa Kalle och Bettan!) som aldrig spelat ett spel i hela sitt liv, och antagligen inte kommer att göra det.
Det gäller dock att vara öppen som skribent, och publikation, tror jag. Att inte stänga ute en läsarkrets bara för att den idag inte finns där som hängivna läsare.
Inte många utomstående, ickespelande människor, kommer att börja spela om all spelpress behandlar ämnet som Reset gör(och många med dem). Det gäller att vara tvåsidig, att ge strateginörden vad han vill ha men samtidigt förklara på ett enkelt och smidigt sätt så att Kalle 14(åhå, teh variation!) börjar intressera sig för någonting som faktiskt inte är så komplicerat, spel.
Svårt det där med två målgrupper.
August 13th, 2005 at 2:19 pm Quote
Saken är ju den att det är jävligt tråkigt att skriva för den oinsatta målgruppen när man själv är insatt. Däremot kan man se det som en utmaning att skriva på ett sätt som uppskattas av båda, en lätt text med några namn eller detaljer som placerar texten i ett större sammanhang för den insatte.
September 7th, 2006 at 6:09 am Quote
Are you there?…
Well … again a nice post ….