Jonas Thente, bli en av oss!
Ledsen för att jag pekar på DN igen men det råkar vara så att det är den tidningen jag prenumererar på och det kan jag just nu inte göra så mycket åt.
Nåja, igår (13/7) hade i alla fall Jonas Thente (litteraturkritiker på DN) satt ihop en artikel om den heta romansen mellan Hollywood och serietidningar. I artikeln skriver han bland annat om skillnaden mellan ”…de [konstarter] som har med det rumsliga ögonblicket att göra och de som skildrar ett förlopp…”
Han driver tesen att serietidningar och filmer egentligen har väldigt lite gemensamt. Thente skriver ”Filmen löper som den gör, utan att ge åskådaren möjlighet att ingripa. Serien utnyttjar däremot till det yttersta det faktum att läsaren när som helst kan bryta flödet och gå sin egen väg. Konkret innebär detta att en film som bygger på en avancerad serie av modernt snitt alltid måste dumma ner den.”
Det Thente menar är alltså att en film aldrig kan bli lika smart som en riktigt smart serietidning.
Det är när jag läser artiklar som den här som jag önskar att våra speltidningar skulle våga blir mer intellektuella. Vad skulle en sån som Jonas Thente skriva om spel? Förstår han hur otroligt intressant det är att spelen inte passar in i någon av de två konstformskategorier han nämner utan att spelen faktiskt befinner sig i båda? Eller i ingen. Eller i en helt egen.
Och en annan fråga dyker upp. Finns det, på samma sätt som det finns serietidningar som är det, spel som är för smarta för Hollywood? Eller är det Hollywood som är för smarta för spelen? Är det spelindustrin som fördummar filmer eller filmindustrin som fördummar spel?
July 14th, 2005 at 10:10 am Quote
Riktigt intressant artikel, tack för tipset. Men några korta tankar för att få igång ett samtal jag egentligen inte kommer att ha tid att delta i (= ursäkta om jag inte blir så aktiv:-) idag.
Film och serier är såklart, som Thente påpekar, olika medier. Och utmaningen som alla som vill föra över ett innehåll från en form till en annan ställs inför det faktum att varje form är “bra” resp. “dåligt” på olika saker. Och jag skulle inte vilja kalla det för att filmen “fördummar” innehållet, utan det handlar ju mycket om att filmskaparna lär sig att behärska sitt medium så pass bra att de kan anpassa innehållet till formen på spännande sätt. Alltså inte bara skära bort sånt som inte är möjligt, utan även utveckla de nya möjligheter som det “nya” mediet erbjuder. Det finns ju filmskapare som har har gett sig på ännu svårare saker än att föra över DC:s seriefigurer till filmduken. Kolla till exempel på Cronenbergs Naked Lunch; nästan lika skruvad som boken, men något helt annat. Och jag tyckte verkligen att han lyckades, kanske främst eftersom han valde att inte försöka berätta boken rätt upp och ner i filmform, utan skapade något helt eget.
Citat: “Serien utnyttjar däremot till det yttersta det faktum att läsaren när som helst kan bryta flödet och gå sin egen väg.”
Det där förstår jag inte riktigt. Även om väl få serier idag - i alla fall Vertigos - ser ut som Kalle Anka med ett antal lika stora rutor som ska läsas i rad så är de ju sällan skrivna för att man med behållning ska kunna hoppa fram och tillbaka i berättelsen. Just Frank Miller har ju alltsedan han lyfte upp Daredevil från ljummen tråkmånshjälte till en av Marvels mest spännande karaktärer lyckas utnyttja och utveckla seriemediet på ett fantastiskt sätt, men det innebär ju inte att hans serier är någon typ av hypertexter där man kan hoppa fram och tillbaka hur som helst.
När det gäller din önskan om mer intellektuella speltidningar så kan jag i viss mån hålla med. Men samtidigt så tycker jag att det har hänt och händer en hel del spännande just nu, jämför tidningarna idag med för tio år sedan. Men jag vill personligen se ännu mer av den varan, fast jag antar att det där handlar mycket om redaktionella överväganden. Det gäller ju att “sälja” tidningen, så skulle det bli för mycket av den här varan så skulle de ju på sätt och vis bli smalare och alltså sälja mindre. Så i praktiken handlar det väl om att hitta en fungerande balans antar jag. Men själv när jag en dröm om min “idealtidning” (alltså just den tidningen jag skulle vilja läsa), och det gör vi väl alla. Den skulle i alla fall bygga mycket på analytiska texter (well, recensioner är ju också en form av spelanalys, men jag tänker alltså på en mer generell och övergripande analysnivå), Men det kommer jag nog att utveckla senare:-).
Förresten så har jag skrivit en text (och stressar med att få klart uppföljaren innan vi reser iväg just nu) i SP som kommer snart som kanske kan falla dig i smaken. Den är väl inte i sig så speciellt intellektuell (måhända en brist hos författaren…), men den handlar i alla fall om intellektuella som forskar om spelmediet.
July 14th, 2005 at 10:12 am Quote
Jonas Thente (om jag nu inte misstar honom för någon annan vilket jag med 95-procents säkerhet inte tror) skriver faktiskt om spel i DN. Åtminstone gjorde han det så sent som förra året.
I övrigt tror jag att Hollywood är fullt kapabelt att göra spel rättvisa, precis som att spelvärlden är kapabel att göra film rättvisa. Sedan att det inte görs är en annan sak
July 14th, 2005 at 10:28 am Quote
“Jonas Thente (om jag nu inte misstar honom för någon annan vilket jag med 95-procents säkerhet inte tror) skriver faktiskt om spel i DN”
Okej, har missat det, ska kollas upp.
“Det där förstår jag inte riktigt.”
Det han menar, tror jag, är att du som läsare faktiskt när som helst kan hoppa fram och tillbaka i berättelsen. Du har hela tiden tillgång till sagans alla delar. Om dom i slutet pratar om något som hände i början så kan du, om du vill, gå tillbaka till den delen och läsa om, fördjupa dig, färska upp minnet.
Ingen sann hypertext förstås och när det kommer till att ‘bryta flödet’ får serierna helt klart pisk av spelen
July 14th, 2005 at 10:39 am Quote
“Det han menar, tror jag, är att du som läsare faktiskt när som helst kan hoppa fram och tillbaka i berättelsen. Du har hela tiden tillgång till sagans alla delar. Om dom i slutet pratar om något som hände i början så kan du, om du vill, gå tillbaka till den delen och läsa om, fördjupa dig, färska upp minnet.”
Hehe, oki. Men det går ju i så fall att spola eller hoppa på DVD:n. Och detsamma gäller ju i så fall också böcker, men böcker och serier skiljer sig ju en hel del från varandra ifråga om möjligheter och berättelsekonventioner. Så just det i sig behöver ju inte (och gär det definitivt inte på egen hand) definiera vad som skiljer film från serier osv. Fast det antar jag i och för sig inte att han menade heller:-).
July 14th, 2005 at 10:43 am Quote
Ingen sann hypertext förstås och när det kommer till att ‘bryta flödet’ får serierna helt klart pisk av spelen.
Mm, på sätt och vis, men kanske inte helt. Om man i en serie eller bok kan hoppa fram och tillbaka (kanske till och med hoppa över tråkiga passager) så måste man ju (ifall man inte anänder fusk, walk-troghs osv.) ibland kämpa på rätt bra för att ta sig fram i spelstrukturen. Läser man om ett monster i en bok så går ju läsandet lika snabbt oavsett hur skräckinjagande det är, medan man ju i ett spel kan fastna rejält:-). Däremot kan man ju spara på massa ställen och sedan efteråt gå tillbaka och inte bara uppleva samma igen, utan även göra på andra sätt. Och där är ju spelen helt unika i förhållande till exempelvis serier och film.
July 14th, 2005 at 10:43 am Quote
Oj, glömde citattecken på din mening i början…
July 14th, 2005 at 11:00 am Quote
“Och detsamma gäller ju i så fall också böcker”
Stefan, du får ju läsa artikeln först
Såhär skriver han iaf:
“Var och en som läser bra skönlitteratur vet att poängen med den är att man stannar upp, begrundar, vänder åter till somliga passager…”
Det är det han menar med att ‘bryta flödet’. Böcker och serier fungerar alltså på samma sätt här.
Men men…jag tror att jag måste jobba lite istf för att sitta här och häcka
July 14th, 2005 at 1:07 pm Quote
Thente har skrivit om spel länge och senast i dag tipsar han om GTA San Andreas i kulturdelen. Texten om konstarternas olika modus, med utgångspunkt i Lessing, har han också skrivit många gånger förut apropå olika företeelser och den här gången tycker jag att han var ute och cyklade.
Som Stefan noterar går det bra att (med rätt verktyg) flytta sig fram och tillbaka även i en film. Det går för den delen numera också fint att flytta sig fram och tillbaka i musik. Och att som Thente påstå att filmmediet har mer gemensamt med musik än med serier bara för att han tycker att de faller inom samma Lessing-kategori är strängt befängt.
Jag gillar Thente men denna gång var hans bästa poäng inte djupare än att det är synd om högklassiga vertigoserier keanufieras för att bli blockbusters.
July 14th, 2005 at 2:45 pm Quote
Filmer och spel kan göra varandra rättvisa så länge de inte fastnar på ett “Vi snor titelnamnet och de schyssta kostymerna och matar grisarna (publiken)” a la Uwe Boll. Ett intressant film- och spelsamarbete som löper parallellt är så klart Michel Ancel och Peter Jacksson där båda är varandras fans.
“Hehe, oki. Men det går ju i så fall att spola eller hoppa på DVD:n.”
Den stora skillnaden är väl att filmmediet inte anpassat sig för detta iom att DVD är ett relativt nytt format för filmmediet medan serietidningsformatet alltid sett ut som det gör och utnyttjat det faktumet (mer eller mindre).
July 14th, 2005 at 2:46 pm Quote
Det var jag som skrev ovanstående inlägg. Var inloggad som admin.
July 14th, 2005 at 4:41 pm Quote
Hmm… här kommer man in sent i diskussionen. Tja, det mesta som går att kommentera har väl redan sagts… men jag skulle ändå vilja flika in en åsikt angående medie-konverteringar (utan att vara speciellt inläst på ämnet):
[rant]
Det är enligt min övertygelse fel att rangordna medier, och säga att ett medie är bättre än ett annat för att framföra en viss sorts historia. Det handlar inte om mediet, utan om visionerna och den kreativa drivkraften bakom skapandet. Främsta beviset är väl att ett och samma media kan framföra exakt samma berättelse, men uppvisa totalt skilda kvaliteter.
Bra exempel på detta är väl remaken av Dawn of the Dead. Den nya versionen har en hel del nya visuella fördelar, och mycket snyggare än originalet, men är i exakt alla andra hänseenden en urusel film jämfört med George A Romeros original. Den saknar budskapet, samhällskritiken och framför allt kärleken till mediet. Det finns ingen vision, bara skelettet av en berättelse och snygga scener och klipp. Samma berättelse är här två helt olika saker. Den ena är en riktigt sjysst actionrulle, medan den andra är ett djuplodande psykologiskt drama.
Musiccovers är ännu ett bra exempel. Många artister gör covers, men få lyckas överträffa originalen. I de fall där originalen blir överträffade handlar det om artister som visar sin kärlek både till originalartisten men musik som medium, och som inte låter sig begränsas av originalets framställning.
Jämför här med Peter Jackson LOTR trilogi där han genom sin kärlek till filmmediet lyckas tolka om Tolkiens saga i en allldeles fantastisk ny version för sitt medium. Hade Jackson bara försökt göra en film av boken utan att tolka om den för det nya mediet hade vi nog med all sannolikhet fått en riktigt usel film. Frank Millers Sin City är väl det senaste exemplet på något liknande, där experimentlustan fått härska fritt och man skapat en underbar hybrid mellan serieberättande och filmberättande utan att behöva kompromissa med endera mediet.
Nåväl
[/rant]
July 15th, 2005 at 10:47 pm Quote
och jag vill väl egnetligen bara i vanlig påpeka att nej, ha absolut inte DN som förebild. på inga som helst villkor. det är det enda jag begär.
ha gärna The Believer eller Plan B som förebild däremot.
July 16th, 2005 at 1:06 pm Quote
jag ska kanske leva som jag lär och motivera varför den här artikeln absolut inte är nåt man ska ta inspiration ifrån.
texten är drygt 8000 tecken lång.
nära 3000 tecken ägnas åt att förklara det simpla faktum att den tekniska utvecklingen flyttat fram serietidningsfilmens positioner.
de resterande 5000 tecknen handlar egentligen bara om följande: precis som böcker är avancerade serier komplexa och tar mycket tid i anspråk att tillgodogöra sig. en film på två timmar kan inte sammanfatta hela Sin City-serien.
det är givetvis helt sant, men också så självkart att det knappast är värt att påpekas. i alla fall inte på ett helt uppslag i DN.
exakt vilken funktion fyller teorin, mer än att imponera på gymnasister?
och det är så här dn-artiklar ser ut på tok för ofta: en väldigt enkel och självklar sak sägs på omständigast tänkbara sätt.
syftet med hela artikeln är förmodligen att övertyga gamla medelålders dn-prenumeranter att serier är bra. ett långt mer övertygande sätt att upphöja populärkultur finns här http://bomben.se/barbaro/?p=30
om ni går ner förbi den första grejen som handlar om en dålig dn-artikel så kan ni läsa en väldigt bra text om Lagens änglar.
July 16th, 2005 at 1:12 pm Quote
ah, Boston Legal heter serien, men rubriken är Lagens änglar.
July 16th, 2005 at 2:12 pm Quote
“http://bomben.se/barbaro/”
ah, stockholms bästa DJ
July 16th, 2005 at 3:49 pm Quote
“syftet med hela artikeln är förmodligen att övertyga gamla medelålders dn-prenumeranter att serier är bra. “
Dessutom: Måste serier bli allmän egendom? Måste äldre generationer verkligen förstå och uppleve de yngre generationernas kultur på samma nivå? Är det ens möjligt och eftersträvansvärt? Fyller det något syfte?
Visst bör man slå hål på myter och fördomar som många kan ha kring ny populärkultur, men hur mottaglig är egentligen äldre generationer i snitt för sådant?
July 16th, 2005 at 4:44 pm Quote
“Visst bör man slå hål på myter och fördomar som många kan ha kring ny populärkultur, men hur mottaglig är egentligen äldre generationer i snitt för sådant?”
det finns absolut en poäng i att lyfta fram serier och slå hål på myten om det. men det kan göras mkt mer övertygande än så här.
allt känns så reflexmässigt: “hey, vi drar paralleller till homeros och hänvisar till en två hundra år gammal teori”.
jan gradvall brukar lyfta fram kvaliteterna i populärkultur på ett mycket bättre sätt. se hans analys av passion of the crhist i expressen för ett tag sedan.
January 12th, 2006 at 8:58 pm Quote
Pär:
“hey, vi drar paralleller till homeros och hänvisar till en två hundra år gammal teori”
Det kallas bildning, något som vi har för lite av inom speljournalistiken. Ingen genre är så i klorna på träiga nördar och marknad som spelbevakningen. Det finns ingen spelkritik att tala om. Vi får torra, blodfattiga innehållsdeklarationer i stället för analyser och intressanta nya perspektiv.
Tycker att Thente är en av de få riktigt läsvärda svenska spelskribenterna, eftersom han emellanåt finner en originell infallsvinkel. Allt är inte intressant som han skriver. Det beror mycket på vilket spel det rör sig om, spelet måste ha ett innehåll som är värt att ta på allvar och lämpar sig för analys.
Jag minns en Thente-recension av Max Payne där han i en passage om drömscenerna träffande refererar till Borges. I en annan översvallande text om Morrowind fann han ett postkolonialt tema (ok det krävs kanske ingen större observationsförmåga men ändå).
February 27th, 2006 at 9:57 pm Quote
eesg
zwza
September 30th, 2007 at 9:37 am Quote
Hi, there!..cdbc3e7d86d1c63b117185c860af0daa
February 16th, 2008 at 3:44 pm Quote
fair credit credit cards…
blockaded paving.employments …
February 17th, 2008 at 10:40 am Quote
how to bet…
alphabets corruptible abdominal knell …
February 18th, 2008 at 5:27 am Quote
utan deposition kasino bonus…
Hartford:suffixer anvil …
February 18th, 2008 at 10:18 pm Quote
edge partypoker…
quota consults thermodynamics?structurer Mendoza:…
February 26th, 2008 at 9:31 pm Quote
wawanisa insurance…
DuPonts?vehicular Jackson …
February 28th, 2008 at 1:35 am Quote
fl homeowners insurance…
confidentiality dinginess Oldsmobile legions corrector,Hamlin …
February 29th, 2008 at 10:14 am Quote
poker for fun…
embrace forgiven roasts….
March 6th, 2008 at 8:50 am Quote
download video poker game…
lamentations passionate,vacantly round consumers …
March 16th, 2008 at 4:37 pm Quote
apply for a source credit card online…
retribution gimmick drew races dragonhead withholders …
March 27th, 2008 at 10:27 pm Quote
hud assistance life insurance…
ambrosial inhabitance experiment …