Sagan om hype
Under Beatles-hysterin märkte musikpressen att uppmärksammade grupper säljer lösnummer. För att kunna fortsätta sälja samma mängder började de helt enkelt att ge vissa band mer uppmärksamhet än vad de egentligen förtjänade i syfte att hålla uppe säljsiffrorna. De offrade sin objektivitet för att trissa upp läsaren och få igång tidningsförsäljningen, och även skivförsäljningen. Detta har levt vidare sedan dess, i vissa publikationer mer flitigt än i andra (NME, jag tittar åt ert håll).
Supergrupper som U2 och Depeche Mode exempelvis har mycket av sin framgång att tacka pressen för.
Det roliga med hype sett ur TV-spelsskrivandets perspektiv är att förhållningssättet inte riktigt är densamma. Hype har en annan funktion bortsett från att sälja lösnummer och det är att hålla scenen vid liv (konstgjord andning), vilket indirekt medför att fler lösnummer säljs. I “TV-spelsjournalistiken” handlar det till en väldigt marginell mån om att sälja lösnummer, eller knappt ens hålla scenen vid liv. I större utsträckning handlar det om okunskap från skribentens sida som agerar ofrivillig PR-konsult snarare än grävande journalist.
Så när en TV-spelsjournalist skriver “äntligen kan vi européer ta del av denna fantastiska saga” i en Final Fantasy VII-förtitt baserad på pressreleaser är det inget annat än ett vanligt reklamutskick, vilken publikation den än är tryckt i.
July 13th, 2005 at 1:31 am Quote
I större utsträckning handlar det om okunskap från skribentens sida som agerar ofrivillig PR-konsult snarare än grävande journalist.
Så om man utövar New Games Journalism får man lättare jobb hos Power Girls?
July 13th, 2005 at 4:50 pm Quote
Men just därför är det väl viktigt att medvetandegöra nya unga skribenter om faran med att duperas av PR och marknadsföring?
July 13th, 2005 at 5:43 pm Quote
Problemet ligger i att svensk spelpress föddes ur TV-spelsreklamblad och har således också anpassat sig därefter. Vi som senare fått för oss att skriva om TV-spel har ju såklart inspirerats av denna TV-spelspress. Alternativ nummer 2 är att flera av oss inspirerats av musikpress som (jag skrev i inlägget) har sysslat med hype sedan dag ett. Skillnaden är att de hypar pga ekonomiskt intresse medan spelpress hypar pga okunskap.
July 13th, 2005 at 6:24 pm Quote
Nog måste det väl finnas ett visst ekonomiskt intresse i de svenska medierna också?
Jag vet inte om jag köper din liknelse med musikpressen helt heller. Tycker mycket av svensk alternativ musikpress kan vara rätt så kompromisslösa i sina omdömen. Fast det varierar iofs starkt från skribent till skribent. Möjligen kan kanske problemet vara att tidningarnas ledningar ger allt för fria tyglar till sina skribenter, vilket leder till svartvita omdömen och artiklar? Jag vet inte. Tycker det låter lite väl hårt att generalisera så brett.
July 13th, 2005 at 7:22 pm Quote
Hype började som ett sätt att offra journalistisk objektivitet för att “lura” massorna att scenen var mer levande än vad den egentligen var. Huruvida större delen av dagens musikpress fortfarande hypar för ekonomiskt intresse eller av okunskap får jag låta vara osagt. Det är klart att det är skillnad mellan skribent och skribent, men när man ska skriva ett kortfattat stycke om hypen i dagens svenska spelpress är det svårt att måla med små penslar.
July 14th, 2005 at 12:27 am Quote
Mina ögon har öppnats och jag vinklar mitt huvud delvis i samma riktning som Jimmys. Har väl varit för ung förut för att ens ha lagt en tanke på fenomet hype i sådan utsträkning, varför det finns där som det gör.