Att Skriva Om Spel

Bloggen är död, det vet ni ju redan. Det är bara det att det känns frustrerande att inte ha ett riktigt avslut. Därför: det här inlägget.

ASOS (som bloggen snabbt blev döpt till) uppstod som en reaktion på många olika saker som jag och flera med mig tyckte var tråkiga. Den uppstod ur en lust att diskutera, att föra en dialog, att ta saker till en ny nivå. Vi som författade bloggen hade egentligen bara en sak gemensamt: att vi älskade spel, att vi älskade att läsa om spel och att vi tyckte att många bra saker kunde göras ännu bättre. Det fanns aldrig någon gemensam agenda eller en tydlig riktlinje, det kändes aldrig som att det behövdes.

Det var aldrig vi som författade bloggen som var det bästa med ASOS, det blev tydligt väldigt fort, istället blev själva diskussionen vårt starkaste kort. Ni, besökarna, var alla så otroligt engagerade! Och ni tyckte så mycket. Om allt! Ni kommenterade, mejlade och bloggade och plötsligt så var ASOS mer ett forum än en blogg. Och det var så otroligt kul!

Tack alla besökare för en rolig ASOS-period och tack Olle, Jimmy, Stefan och Joakim för en grym blogg.

Läste en kul liten grej på DN på Stan-bloggen.

“‘That business with his father, that was too confusing and morbid, we didn’t need that and it detracted from the fun we could’ve had just watching the man turning into the Hulk’.[Stan Lee om den nya Hulken-filmen]

Jag tror att han har en poäng där. Superhjältefilmsmakare är väldigt lika dataspelsrecensenter - så måna om att visa att det de gör är djupt och viktigt (vi övervintrade rockjournalister har så klart för länge sedan gett upp de illusionerna).Hulken handlar ju mest om att det vore roligt att bli så arg att man blir helt grön.”

Jag tyckte att det var lite kul i alla fall. Och visst känner vi, som gärna mixar allt från sociopolitik till filosofi med Super Mario, oss lite träffade!?

Jag kan tycka att det är lite lömskt när reklambyråer formar sin reklam som om det vore redaktionellt material. Oftast så brukar dessa följas med en brasklapp i form av en finstilt “Detta är en annons”-taggning. När Gameplayer nu publicerar artikeln “Nya trender och förvaltning av en legend” skriven av Grin-medarbetaren Dan Thronström så är det just en sådan brasklapp jag saknar.

Annonse… Artikeln handlar bland annat om skillnaderna mellan österländsk och västerländsk spelutveckling, som sedan mynnar ut i hur Grin och Capcom har samarbetat för att utveckla det kommande storspelet Bionic Commando.

Fråga 1: Vad är det som skiljer denna text från en reklamannons?

Fråga 2: Varför publiceras den på Gameplayer?

Citat från artikeln:
“För i slutet så är det ju bara en sak vi här på Grin vill göra, och det är att skapa spel som får er gamers där ute att tappa hakan. Och jag lovar - ni kommer inte att bli besvikna.”

Ett intressant åtal. Och här. Liknande resor är en naturlig del av speljournalistiken. Blir intressant att följa fallet och eventuella diskussioner kring det.

Varsågoda och länka till spelrelaterade aprilskämt. Jag och CJ körde på denna.

Gamereactor-Petter bloggar lite elakt om att Peter Ottsjö slutar från Aftonbladet. Jag läser inte Aftonbladet, och krönikan som åsyftas verkar inte finnas på nätet, men jag citerar en Gamereactorläsare som citerar Peter Ottsjö i gårdagens krönika:

“Jag har inte tagit hand om min tid. Förströelsen måste bort nu. Allt detta slentrianmässiga popkonsumerande som ägnats åt att tillfredsställa hjärnans belöningscentral. (…) Men jag kliver av här. Försöker spela sådant som förhoppningsvis säger något om våra liv. Vill ha tiden på min sida igen. Det finns redan en Mick Jagger.”

För att vara ärlig tycker jag att det känns som en bra anledning att sluta, men kan samtidigt inte låta bli att tycka att det är lite märkligt att han väljer att sluta samtidigt som Aftonbladet får nya kulturchefer. Kanske är det ett sammanträffande, antagligen inte.

edit: Krönikan är nu publicerad (lätt redigerad?) här, Peter Ottsjö slutar alltså bara att spela dåliga spel, men fortsätter lira Shadow of the colossus, om jag tolkat det hela rätt.

Snubblade över url:en till sajten som gjorde “speljournalism” och “spel skrivbenter” till ett vedertaget branschuttryck (källa?). Super Spel Sajten är internskämtet som gick överstyr och sedan överbord. Totalt ointressant säger ni? Jo, med all säkerhet.

Missa inte trailern till “SSS programet” som innehåller, utöver en N-Gage-spelande Doru, världens kanske bästa webb-tv-jingel.

Petter Hegevall är 2007 års spelskribent och Level är 2007 års speltidning skriver Level7. Vann rätt/fel person/tidning?

Årets överraskning: “4. Michael Gill (Super Play): 8%”

För är det något den nya icke-lanserade spelsidan Boompang har lärt mig är att du bara kan vara det ena eller andra, aldrig båda.
Sajten som på förhand känns som ett Spank 2.0 (Wiborghs gamla petprojekt) efter en tumling i könsordfilter ska enligt egen utsago “ta speljournalistiken ett litet steg längre och bort ifrån den ytliga, nästan kvällstidningsdoftande, jargongen”.
Vad kan man annars tro om en sajt vars motto är “Boompang är kuken när alla andra är hjärnan”.

Mannen bakom reproduktionsorganet är Johan Karlsson Sjögren, som så vitt jag vet också skriver för Gamingeye samt bloggen Pixelmagasinet.

Nu finns första numret av Sista bossen ute att ladda ned och läsa på hemsidan. Har inte direkt läst något, men det ser lite spretigt ut både till design och innehåll. Inte så oväntat kanske.